Skillnader och likheter mellan psykiatriska diagnoser

[MiaMia]

Kan tillägga att jag ganska sällan säger namnet på min diagnos till folk.
Och det beror inte på att jag egentligen har något emot att göra det.
Men att det finns en kunskapsbrist - inte nedvärdering och fördomar - som gör att folk ofta tänker "fel" om vad det verkligen innebär. Vilket är opraktiskt. Därför säger jag mer vad som blir problemet i det aktuella sammanhanget, eller vad jag önskar den andre ska göra som anpassning etc.

 

[parellikusken]

Jag träffade läkare senast i torsdags. Inget är förändrat sedan dess. Och akutpsyk har jag pratat med, tror det var en eller två veckor sen, men det var via telefon. De kan inte göra så mycket ändå.

De kan ju lägga in dig på slutenvård?

 

[Magiana]

De kan ju lägga in dig på slutenvård?

Det gör nog ingen nytta eller skillnad till det bättre.

Jag får försöka hanka mig fram tills psykologbedömningen i slutet av nästa vecka. Men sen blir det väl en massa väntan igen...

 

[Hyacinth]

Det gör nog ingen nytta eller skillnad till det bättre.

Jag får försöka hanka mig fram tills psykologbedömningen i slutet av nästa vecka. Men sen blir det väl en massa väntan igen...

Men du gör ett jättejobb som skriver om det, och pratar med oss om det. Du vet att jag lyssnar på dig, men mitt eget liv är lite krävande för stunden så jag skalar ner på allt. Men jag finns och lyssnar. Och vill du ses så fixar vi det också. Sen är jag inte din familj, men man får bygga alternativa nätverk.
Jag tror extremt många har buke som närmsta vän och nätverk, men då måste du släppa in folk också. Inte hela vägen, men lite här och där.

 

[EmmaBovary]

Jag har googlat. Tydligen finns det skillnader mellan borderline och c-ptsd, men det är inte helt enkelt att skilja diagnoserna åt. Och om terapeuten lutar åt den ena diagnosen i början så kan denne få revidera sin uppfattning senare. Inte helt enkelt alltså.

https://www.goodtherapy.org/blog/how-do-differences-between-bpd-cptsd-affect-diagnosis-0802184

"It can be difficult to reach a correct diagnosis of either BPD or C-PTSD. This is because the history and self-conception of a person seeking help may take time to uncover, even if the behaviors and fluctuations common to both issues are readily apparent."

"The key difference between BPD and C-PTSD is that symptoms of BPD stem from an inconsistent self-concept and C-PTSD symptoms are provoked by external triggers.

A person with C-PTSD may react to or avoid potential triggers with behaviors similar to those that are symptomatic of BPD. But even if their self-representation is extremely negative, it will be consistent. This differs from the inconsistent self-representation that characterizes BPD."

Jag tror att du skjuter dig själv i benet lite på förhand, om du håller fast vid en diagnos som inte har officiellt fastställda kriterier ännu (som du väl skrev tidigare i tråden). Det är ju dumt i sig, även om det känns omöjligt att låta bli, att försöka ställa en diagnos på sig själv innan en läkare gjort det - är det dessutom en diagnos som inte är officiell så blir det ännu svårare.

 

[Magiana]

Men du gör ett jättejobb som skriver om det, och pratar med oss om det. Du vet att jag lyssnar på dig, men mitt eget liv är lite krävande för stunden så jag skalar ner på allt. Men jag finns och lyssnar. Och vill du ses så fixar vi det också. Sen är jag inte din familj, men man får bygga alternativa nätverk.
Jag tror extremt många har buke som närmsta vän och nätverk, men då måste du släppa in folk också. Inte hela vägen, men lite här och där.

Jo, jag vet att du har fullt upp och en massiv to-do-lista. Jag är inte särskilt avundsjuk faktiskt.

Det känns som om Buke hjälper mig att hålla ut tills jag får professionell hjälp. Och på något sätt får jag väl informera dem om vad jag blir panikslagen av så de inte skrämmer bort mig direkt.

Jag har kontakt med fler människor idag än jag haft tidigare och det är väl något i alla fall.

 

[MiniLi]

Jag uttrycker mig uppenbarigen illa.

Det jag menar är att olika människor påverkas olika av svårigheter. Du är skörare och det har krupit längre under skinnet på dig. Du borde få verktyg att vräka dem.

En del personer har tjockare skinn. Varken du eller jag hör till dem.
Det var inte hur jag hade det, utan hur jag tog det som gjorde mig hjälplös.

När jag gick i terapi sa min psykolog "gå inte den vägen!" när jag återkom till de destruktiva tankarna. Han ville att jag skulle bryta nya stigar.
Med hans hjälp kunde jag minska det ältande som inte ledde vidare och istället älta andra saker. Utan hjälp hade jag inte ens fattat vad jag gjorde. Hjälpen får man slåss för, men du är på väg.
Kanske kan du hitta vägar att inte gå de där stigarna ut i mörkret där du är värdelös och ingen bryr sig om dig?

En insikt borde vara (?) att ditt liv som vuxen är längre än barndomen. Ändå är barndomen så central i ditt tänkande.

Vi har sagt det många gånger förr. Du har åstadkommit massor. Du bor i eget hus, du klarar dig själv, har renoverat och fixat Och du har grejat i trädgården (utrotat parkslide, vilket anses som i stort sett omöjligt!!!)
Men du slår dig själv och tycker att du borde göra mer. Och mer.

FÖrmår du att lyssna till alla oss som tycker du uträttat små stordåd? DU anser inte det - men vi är ett helt gäng som tycker det.
Ta till dig att bukefalister tycker sig se ett bättre mönster i ditt skrivande och ditt mående.

Jag förstår att du menar väl, men dina inlägg blir trots det väldigt invaliderande. Jag känner inte @Magiana men har en liten uppfattning iaf och jag tycker att man ska ha stor respekt för hennes beskrivning av hur hennes erfarenheter påverkar hennes aktuella fungerande.
Jag ser att du försöker peppa och motivera men från mitt perspektiv så blir det bara konstigt och som att du dissar hennes upplevelse.

Hoppas det är ok att jag så att säga kidnappar din tråd @Magiana och frågar över huvudet på dig!

Är det någon som vet ifall man bedöms i behov av terapi och köerna är för långa/inriktning fel etc om man då får vända sig till privata psykologer med avtal med landstinget? Kan man hävda vårdgaranti eller ngt?

Jag är jätteoinsatt känner jag.
Men för ca 15 år sedan fick jag sån terapi beviljad av öppenpsyk iom att de inte kunde erbjuda den inriktningen.
Tänkte om det kanske kan vara ett sätt att få hjälp och även kanske mer rätt hjälp.

Det beror på vilken region/landsting du bor inom. Vissa har landstingsanslutna terapeuter och vissa inte.

 

[Hyacinth]

Jo, jag vet att du har fullt upp och en massiv to-do-lista. Jag är inte särskilt avundsjuk faktiskt.

Det känns som om Buke hjälper mig att hålla ut tills jag får professionell hjälp. Och på något sätt får jag väl informera dem om vad jag blir panikslagen av så de inte skrämmer bort mig direkt.

Jag har kontakt med fler människor idag än jag haft tidigare och det är väl något i alla fall.

Men du får absolut hörs av dig, det är bara roligt! Jag har bara så knökat att jag glömmer att höra av mig först. Det är liksom inget som stör.

 

[Trissa]

Utan hjälp tror jag faktiskt det kan gå åt helvete på riktigt. Det måste finnas någon som kan hjälpa mig att räta ut det här.

Jag är säker på att det finns någon. Det kan vara jäkligt motigt och trögt i vårdsvängen att hitta den eller de personerna, men de finns!

 

[kryddelydd]

Hoppas det är ok att jag så att säga kidnappar din tråd @Magiana och frågar över huvudet på dig!

Är det någon som vet ifall man bedöms i behov av terapi och köerna är för långa/inriktning fel etc om man då får vända sig till privata psykologer med avtal med landstinget? Kan man hävda vårdgaranti eller ngt?

Jag är jätteoinsatt känner jag.
Men för ca 15 år sedan fick jag sån terapi beviljad av öppenpsyk iom att de inte kunde erbjuda den inriktningen.
Tänkte om det kanske kan vara ett sätt att få hjälp och även kanske mer rätt hjälp.

Generellt sett tror jag inte man "måste vänta på att ha fått vänta" innan man kontaktar psykoterapeut med landstingsavtal.
Finns det terapeuter med landstingsavtal så tror jag att man vanligen kan vända sig till dem direkt.

Men det är som vanligt när det gäller vård: det kan vara olika "spelregler" i olika landsting.

När det gäller Örebro vet jag att flera privata terapeuter med landstingsavtal får sina remisser via psykiatrin och jag tror mig veta att det är ovanligare att patienten själv uppsöker terapeuten.
Men jag vet att det finns ett ganska utbrett samarbete mellan specialistpsykiatrin och privata psykoterapeuter med landstingsavtal.

 

[tuaphua]

Generellt sett tror jag inte man "måste vänta på att ha fått vänta" innan man kontaktar psykoterapeut med landstingsavtal.
Finns det terapeuter med landstingsavtal så tror jag att man vanligen kan vända sig till dem direkt.

Men det är som vanligt när det gäller vård: det kan vara olika "spelregler" i olika landsting.

När det gäller Örebro vet jag att flera privata terapeuter med landstingsavtal får sina remisser via psykiatrin och jag tror mig veta att det är ovanligare att patienten själv uppsöker terapeuten.
Men jag vet att det finns ett ganska utbrett samarbete mellan specialistpsykiatrin och privata psykoterapeuter med landstingsavtal.

Men om man alltså kontaktar en sån provat med landstingsavtal: kostar det samma som på öppenpsyk och man får sen frikort?

 

[kryddelydd]

Men om man alltså kontaktar en sån provat med landstingsavtal: kostar det samma som på öppenpsyk och man får sen frikort?

Ja.
Under förutsättning att det finns utrymme kvar hos terapeuten under landstingsavtal.
Terapeuterna blir "tilldelade" ett antal timmar per år.
Säg till exempel att du bokar en tid hos en sådan terapeut. Men terapeuten är rätt anlitad och har tio timmar kvar på sitt avtal.
När du gått de tio timmarna, vill du och behöver fortsätta din behandling.
Men terapeuten har slut på "landstingstimmar". Då kan det bli så att du får betala terapeuten dess normala taxa, om du vill fortsätta enligt avtalet.

I just Örebro län (har för mig att @Magiana tidigare berättat att hon tillhör Örebro), går det nog huvudsakligen remissvägen via psykiatrin och grunden är att terapeuten får typ 10 timmar med en patient. Om terapin behöver fortsätta, kan terapeuten göra en ansökan om ytterligare tio timmar (kommer inte ihåg var taket är men tror att det undantagsvis går att få godkänt uppemom 30-40 timmar) som då behöver godkännas av psykiatrin.

 

[tuaphua]

Ja.
Under förutsättning att det finns utrymme kvar hos terapeuten under landstingsavtal.
Terapeuterna blir "tilldelade" ett antal timmar per år.
Säg till exempel att du bokar en tid hos en sådan terapeut. Men terapeuten är rätt anlitad och har tio timmar kvar på sitt avtal.
När du gått de tio timmarna, vill du och behöver fortsätta din behandling.
Men terapeuten har slut på "landstingstimmar". Då kan det bli så att du får betala terapeuten dess normala taxa, om du vill fortsätta enligt avtalet.

I just Örebro län (har för mig att @Magiana tidigare berättat att hon tillhör Örebro), går det nog huvudsakligen remissvägen via psykiatrin och grunden är att terapeuten får typ 10 timmar med en patient. Om terapin behöver fortsätta, kan terapeuten göra en ansökan om ytterligare tio timmar (kommer inte ihåg var taket är men tror att det undantagsvis går att få godkänt uppemom 30-40 timmar) som då behöver godkännas av psykiatrin.

Ok, tusen tack för info!

 

[Magiana]

Ja.
Under förutsättning att det finns utrymme kvar hos terapeuten under landstingsavtal.
Terapeuterna blir "tilldelade" ett antal timmar per år.
Säg till exempel att du bokar en tid hos en sådan terapeut. Men terapeuten är rätt anlitad och har tio timmar kvar på sitt avtal.
När du gått de tio timmarna, vill du och behöver fortsätta din behandling.
Men terapeuten har slut på "landstingstimmar". Då kan det bli så att du får betala terapeuten dess normala taxa, om du vill fortsätta enligt avtalet.

I just Örebro län (har för mig att @Magiana tidigare berättat att hon tillhör Örebro), går det nog huvudsakligen remissvägen via psykiatrin och grunden är att terapeuten får typ 10 timmar med en patient. Om terapin behöver fortsätta, kan terapeuten göra en ansökan om ytterligare tio timmar (kommer inte ihåg var taket är men tror att det undantagsvis går att få godkänt uppemom 30-40 timmar) som då behöver godkännas av psykiatrin.

Det där stämmer nog, men jag har för mig att det är 20 timmar man får och om det är motiverat, kan man få upp till 50 timmar.

Det där känns ganska snålt tilltaget men sist så hamnade jag bara i allmänpsykiatrin och där hade jag ingen gräns på antal timmar.

 

[Niyama]

Under förutsättning att det finns utrymme kvar hos terapeuten under landstingsavtal.
Terapeuterna blir "tilldelade" ett antal timmar per år.

Det är också olika i olika landsting. I mitt förra landsting var det bara jag som patient som tilldelades timmar, som jag sen fick använda till vilken terapeut (med avtal) jag ville. Min terapeut tilldelades inga jag kunde få.

(Ingen koll på TS landsting dock, men tänkte allmänt.)

 

[kryddelydd]

Det där stämmer nog, men jag har för mig att det är 20 timmar man får och om det är motiverat, kan man få upp till 50 timmar.

Det där känns ganska snålt tilltaget men sist så hamnade jag bara i allmänpsykiatrin och där hade jag ingen gräns på antal timmar.

Med tanke på att allmänmedicin (vårdcentralerna) ofta har uppdraget upp till tio timmar så tycker jag det är rätt generöst.
20 timmar är ju nästan ett halvårs behandling om man går varje vecka. Det är lång tid.

 

[Magiana]

Med tanke på att allmänmedicin (vårdcentralerna) ofta har uppdraget upp till tio timmar så tycker jag det är rätt generöst.
20 timmar är ju nästan ett halvårs behandling om man går varje vecka. Det är lång tid.

För den med komplicerad problematik är det inte lång tid alls.

 

[monster1]

För den med komplicerad problematik är det inte lång tid alls.

Man brukar kunna få förlängt om det är motiverat, så var det för mig i alla fall.

 

[Magiana]

Man brukar kunna få förlängt om det är motiverat, så var det för mig i alla fall.

Jo, jag vet.

Men det finns dem som ändå behöver längre tid än de 50 gånger som man kan få här. För dem finns andra insatser.

 

[vallhund]

Jag gick i psykoanalys hos en psykiatriker som hade avtal med FK (i Stockholms län) 1 - 5 h/v i 5 år. Med högkostnadsskydd, rena lyxen.