SKK och djurskydd (utbruten från Avel på dåliga höfter)

[Migo]

Sedan blev jag lite provocerad av att sällskap inte är ett jobb som jakt och vall.

Vänta nu... va?

 

[Vinur]

Svarade på det innan.
Mh är inte aktuellt för inblandade raser
Bph tycker jag är bra om man får in inte bara valpar utan hela släkten. Egna valpar tycker jag visst att det går att utvärdera från annat, men helst då av tränare och veterinär och inte bara hanterat av ägaren.

Sedan blev jag lite provocerad av att sällskap inte är ett jobb som jakt och vall.

Men det pågår liksom en pandemi om ni missat det.

Nu kan jag inget om hundar, men på vilket sätt utvärderar veterinären hunden? Om det nu inte handlar om rasbundna sjukdomar vad är det de undersöker?
Personligen tror jag inte heller att jag skulle vara bekväm med att eventuell tränare lämnade ut skriftliga omdömen om oss som ekipage att använda i avelsprogram.

 

[Myrten]

Det var lite halvironiskt. Det går ju inte att göra mer än så under covid och de är för unga för att röntgas. Väntar jag blir det för sent att para tiken och då får hon bara en kull, vilket kanske inte heller är det smartaste alternativet om man nu tror på denna korsning.

Jag är den första att erkänna att jag inte utvärderar på ett vetenskapligt sätt. Jag gör så gott jag kan och försöker lyssna in om det blir problem.

Jo, det går att göra mer under Covid. Det är snarare valparnas ålder som utgör begränsningen, Covid eller inte. Nu tycker jag inte att det är direkt underligt att ta en kull till efter ett år. Men jag tycker också att man som uppfödare bör ha viss beredskap för att resultatet från den första kullen kanske inte alls är vad det ser ut att vara just nu.

Din argumentation är lik den som har fört ett antal raser in i en hälsomässig återvändsgränd. Av någon anledning - mest känt utställningsvinster, i ditt fall produktion - har uppfödare för bråttom och bara måste ta en kull till och en till. Utan att stanna upp och se vad som egentligen händer.

 

[inverterad]

Svarade på det innan.
Mh är inte aktuellt för inblandade raser
Bph tycker jag är bra om man får in inte bara valpar utan hela släkten. Egna valpar tycker jag visst att det går att utvärdera från annat, men helst då av tränare och veterinär och inte bara hanterat av ägaren.

Sedan blev jag lite provocerad av att sällskap inte är ett jobb som jakt och vall.

Men det pågår liksom en pandemi om ni missat det.

Vad är skillnaden mellan "egna valpar" och "hela släkten"? Det är ju fritt fram att gå BPH med blandraser.

MH och BPH rullar på trots pandemin så det är inga problem om en nu tar mentalitetsutvärdering på allvar.

Jag har inte skrivit ett ord om vall, jakt eller sällskap så du får gärna förklara vad du menar med meningen:

"Sedan blev jag lite provocerad av att sällskap inte är ett jobb som jakt och vall."

 

[Sesca]

Jo, det går att göra mer under Covid. Det är snarare valparnas ålder som utgör begränsningen, Covid eller inte. Nu tycker jag inte att det är direkt underligt att ta en kull till efter ett år. Men jag tycker också att man som uppfödare bör ha viss beredskap för att resultatet från den första kullen kanske inte alls är vad det ser ut att vara just nu.

Din argumentation är lik den som har fört ett antal raser in i en hälsomässig återvändsgränd. Av någon anledning - mest känt utställningsvinster, i ditt fall produktion - har uppfödare för bråttom och bara måste ta en kull till och en till. Utan att stanna upp och se vad som egentligen händer.

Tiken hinner få tre kullar om hon är frisk ca 15 valpar, tänker inte ta efter 7 år ( även om vet check är ua) då blir de äldsta 2 när hon paras sista gången. Jag har inte behålla nån tik än, gör jag det blir det från sista och då hinner syskonen kollas. Jag ber mina köpare vetchecka (patella, ögonlys och hjärta, HD skulle väl vara bra och jag betalar gärna) och gå på träningar och frågar om jag får prata med tränarna.

Men ja, jag har inte högre mål än bra liv för djur och människa. Jag tar verkligen hälsa på allvar, även mental, men resmål har jag inte.

 

[Sesca]

Vad är skillnaden mellan "egna valpar" och "hela släkten"? Det är ju fritt fram att gå BPH med blandraser.

MH och BPH rullar på trots pandemin så det är inga problem om en nu tar mentalitetsutvärdering på allvar.

Jag har inte skrivit ett ord om vall, jakt eller sällskap så du får gärna förklara vad du menar med meningen:

"Sedan blev jag lite provocerad av att sällskap inte är ett jobb som jakt och vall."

Alla vill gå på tester under pandemin, tänker inte trycka på nu.

Jag är tveksam på bph och mh på individnivå. Som en vän till mig som fick 11 bruksvalpar. 7 både supertestade och jobbar, klassade som stabila och arbetsvillig 3 fick hen tillbaka som helt ohanterbara. Vilket stämmer då? (Nu var det ju tydligt i detta fall att kombinationen inte funkade som sällskapshund, men det framkommer ju inte i ett test.

Förklarade bara lite mitt ironiska inlägg, orkar inte svara alla individuellt.

 

[Sesca]

Nu kan jag inget om hundar, men på vilket sätt utvärderar veterinären hunden? Om det nu inte handlar om rasbundna sjukdomar vad är det de undersöker?
Personligen tror jag inte heller att jag skulle vara bekväm med att eventuell tränare lämnade ut skriftliga omdömen om oss som ekipage att använda i avelsprogram.

Allergier och så, men det bygger på att ägaren berättar för mig.

Jag har inget superstyrt avelsprogram, vi pratar. Jag har en kompis jag rekommenderar och då kommer vi överens om att hon får säga till mig övergripande vad hon tycker.

 

[inverterad]

Alla vill gå på tester under pandemin, tänker inte trycka på nu.

Jag är tveksam på bph och mh på individnivå. Som en vän till mig som fick 11 bruksvalpar. 7 både supertestade och jobbar, klassade som stabila och arbetsvillig 3 fick hen tillbaka som helt ohanterbara. Vilket stämmer då? (Nu var det ju tydligt i detta fall att kombinationen inte funkade som sällskapshund, men det framkommer ju inte i ett test.

Förklarade bara lite mitt ironiska inlägg, orkar inte svara alla individuellt.

Jag förstår inte vad du menar med att de inte fungerar på individnivå. MH/BPH fungerar alldeles utmärkt när det gäller att beskriva den enskilda hundens temperament och egenskaper. Däremot fungerar det inte för att avgöra om hunden är ett lämpligt avelsdjur, då krävs det beskrivna hundar både brett och djupt i släkten. Vad menar du med "supertestade"? Vem gjorde bedömningen att de tre hundarna i kullen var "ohanterbara"? Det är väldigt svårt att följa ditt resonemang när du inte använder rätt begrepp. Omdömet "ohanterbar" är liksom inget som står i ett MH-protokoll (om det nu är det du menar med "test").

 

[Dentaku]

Tiken hinner få tre kullar om hon är frisk ca 15 valpar, tänker inte ta efter 7 år ( även om vet check är ua) då blir de äldsta 2 när hon paras sista gången. Jag har inte behålla nån tik än, gör jag det blir det från sista och då hinner syskonen kollas. Jag ber mina köpare vetchecka (patella, ögonlys och hjärta, HD skulle väl vara bra och jag betalar gärna) och gå på träningar och frågar om jag får prata med tränarna.

Men ja, jag har inte högre mål än bra liv för djur och människa. Jag tar verkligen hälsa på allvar, även mental, men resmål har jag inte.

Jag har ju skrivit att jag har högre krav än bara de som ställs för registrering för att jag ska klassa avel som seriös. Att ta tre kullar på en tik utan att utvärdera tidigare valpar - hälsomässigt och mentalt - innan hon paras igen ser jag verkligen inte som seriöst.

Och mental utvärdering handlar inte om att valpköparen är nöjd med sin hund och att den fungerar till sällskap. Undersökningar visar att detta stämmer även på hundägare vars hund lider av rädslor som kan orsaka lidande för hunden. Det är därför det är så viktigt att en mental utvärderingen sker av en oberoende person. Då kan man upptäcka egenskaper som riskerar att förhindra ett bra liv för en hund, egenskaper som gör det minst lika fel att avla vidare på kullens föräldrar som om en veterinär upptäckte fysisk sjukdom.

Man behöver inte ”trycka på” under covid. Man kan som uppfödare anordna ett eget BPH/MH för den kull man tagit om man bryr sig om sin avel.

 

[Dentaku]

Allergier och så, men det bygger på att ägaren berättar för mig.

Jag har inget superstyrt avelsprogram, vi pratar. Jag har en kompis jag rekommenderar och då kommer vi överens om att hon får säga till mig övergripande vad hon tycker.

Du klagar på SKK men utvärderar genom att en kompis får säga vad hon tycker om de hundar du föder upp. Wow.

 

[Dentaku]

Alla vill gå på tester under pandemin, tänker inte trycka på nu.

Jag är tveksam på bph och mh på individnivå. Som en vän till mig som fick 11 bruksvalpar. 7 både supertestade och jobbar, klassade som stabila och arbetsvillig 3 fick hen tillbaka som helt ohanterbara. Vilket stämmer då? (Nu var det ju tydligt i detta fall att kombinationen inte funkade som sällskapshund, men det framkommer ju inte i ett test.

Förklarade bara lite mitt ironiska inlägg, orkar inte svara alla individuellt.

Att hundar, i synnerhet hundar av bruksras, kommer tillbaka kommer tillbaka som ”ohanterliga” behöver inte alls betyda att det är något fel på deras mentalitet. En hund med mentalitet lämplig för svenskskydd eller tjänst passar verkligen inte vilken ägare som helst. Om uppfödaren inte är noga med vilka som får köpa valp(eller valpköparna inte är ärliga) är risken överhängande att hunden kommer tillbaka som ett monster. Omplaceras den då till rätt person kan den bli riktigt bra.

Det kan förstås också vara så att enstaka hundar i kullar med mycket drifter brister i egenskaper så att de blir väldigt svårhanterliga. Det är inte så konstigt. Hundar är inte maskiner, oavsett hur noga man är kan man få sämre resultat. Återigen är detta anledningen till att man ska ha oberoende utvärderingar av kullar, oavsett om man ska avla vidare på dem eller inte.

 

[Red_Chili]

Precis vad jag tycker, får man till standardiserad tester på typ alla hundar är det värdefullt för då jämnar annat ut sig. På egna uppfödningar kan man ju gå på annat, som omdömen från tränare.

Och någonstans måste man börja.
När jag gick BPH med min förra hund så var vi nr 2 inom rasen att alls gå BPH. Det fanns typ obefintligt intresse i rasen i övrigt. Jag gick därför BPH, med min hund som då var "för gammal", visade upp det för "allt och alla" genom att prata med uppfödare om det, skriva om det på sociala medier där många ägare av rasen samlades osv. Resultatet? Fler gick BPH. En gång har t.o.m. en uppfödare åkt iväg på BPH med nästan alla valpar ur sin kull samt några vänner som också hade hundar ur samma ras.

Jag är av många anledningar inte en lämplig föreningsmänniska, inte på nivån "sitta i styrelser" och påverka så sätt, men det betyder inte att jag inte kan påverka rasen ändå. Det kan alla insatta med stort kontaktnät göra, och det är något jag sett till att skapa mig. Trots att jag inte är uppfödare (än) så diskuterar uppfödare val av avelshundar med mig, jag hjälper till med omplaceringar, jag peppar till relevanta hälsoundersökningar och vägleder nykomlingar till bra uppfödare så fort det är möjligt.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Och genom att använda sig av de standardiserade tester som finns och som utförs av utomstående (veterinärer för hälsoundersökningar och testledare på mentalitetsbeskrivningar) så kan man bidra till att förbättra läget inom en ras. Är man sedan någorlunda socialt kompetent och försöker bygga ett kontaktnät inom sin ras, då kan man påverka en hel del, framförallt genom att just sprida positiva "trender".

Hur du får till omdömen från tränare som är likvärdiga med tex BPH är för mig obegripligt, så du får gärna förklara. Själv har jag sett på tok för många hundar som fungerar utmärkt i hemmet och i välbekanta träningsmiljöer, som ändå haft svårt att avreagera när de blivit skrämda för att tro att det är en tillförlitlig metod. (Just hur lätt hunden avreagerar när den blir skrämd är en av de saker jag bryr mig mest om när det gäller BPH/MH).

 

[Sesca]

Jag förstår inte vad du menar med att de inte fungerar på individnivå. MH/BPH fungerar alldeles utmärkt när det gäller att beskriva den enskilda hundens temperament och egenskaper. Däremot fungerar det inte för att avgöra om hunden är ett lämpligt avelsdjur, då krävs det beskrivna hundar både brett och djupt i släkten. Vad menar du med "supertestade"? Vem gjorde bedömningen att de tre hundarna i kullen var "ohanterbara"? Det är väldigt svårt att följa ditt resonemang när du inte använder rätt begrepp. Omdömet "ohanterbar" är liksom inget som står i ett MH-protokoll (om det nu är det du menar med "test").

Jag tycker inte att det gör det. Detta blir en annan diskussion om statistik, olika faktorer och vilka som testas och inte testas och vem som visar. När man gör forskning ser man att det generellt finns samband, men inte på individnivå. Individen kanske är felmatchad med ägaren, nästan löper, har magkatarr eller är helt korrekt matchad och har en bra dag. För många individer jämnar detta ut sig.

Jag ska göra ett bph efter corona med en hund som fick avbryta förra gången (rädsla) för att visa hur mycket hanteringen och inlärda strategier kan påverka, detta kan även en unghund lära sig. Är det någon som tvivlar att en hund på säg 15 månader, uppväxt hos ett proffs beter sig annorlunda än en uppväxt hos en amatör? (Jag ser mig själv som ngt mitt emellan, bra på vissa saker)

De som lämnades tillbaka till uppfödaren testades inte, eftersom de när de var hos ägarna inte gick att leda eller göra något alls med, sådana tas ju inte till test. När jag träffade dessa hundar hos uppfödaren var de jättetrevliga arbetshundar. Hens analys var att dessa linjer endast skulle säljas till arbete, vilket hen gör framgångsrikt nu. Det är ju lättare också att ta tillbaka en lat hund än en överenergisk.

 

[Sesca]

Jag har ju skrivit att jag har högre krav än bara de som ställs för registrering för att jag ska klassa avel som seriös. Att ta tre kullar på en tik utan att utvärdera tidigare valpar - hälsomässigt och mentalt - innan hon paras igen ser jag verkligen inte som seriöst.

Och mental utvärdering handlar inte om att valpköparen är nöjd med sin hund och att den fungerar till sällskap. Undersökningar visar att detta stämmer även på hundägare vars hund lider av rädslor som kan orsaka lidande för hunden. Det är därför det är så viktigt att en mental utvärderingen sker av en oberoende person. Då kan man upptäcka egenskaper som riskerar att förhindra ett bra liv för en hund, egenskaper som gör det minst lika fel att avla vidare på kullens föräldrar som om en veterinär upptäckte fysisk sjukdom.

Man behöver inte ”trycka på” under covid. Man kan som uppfödare anordna ett eget BPH/MH för den kull man tagit om man bryr sig om sin avel.

Klart ägaren älskar sin hund med rädslor också, men det framkommer ju när man pratar. Eftersom jag är känd för att vara bra på rädda hundar får jag nog höra det. Det är inte då att det är pinsamt att prata med mig om skällande eller hundar som har jobbigt med hundmöten. Lite har vi jobbat med det med dessa valpar, men bara vad som är normalt för hund i city där det faktiskt händer läskiga saker (skvaller vid hundmöten, att gå in bakom hundägaren när det kommer påträngande barn och fyllon).

Jag har jobbat med rädslor på tidigare hundar i 2 av familjerna tidigare så de vet att jag kan detta.

Då skulle alla Cavor bara få en kull. Tredje kullen är ju inte heller spikad, utan ett max. Skulle jag behöva åka in till stan för mer än en valp för rädsloträning skulle det inte bli några fler (ingen än så länge).

 

[Sesca]

Du klagar på SKK men utvärderar genom att en kompis får säga vad hon tycker om de hundar du föder upp. Wow.

Ja, absolut. JAG kan min kompis CV. Det har nog framgått rätt tydligt att jag inte bryr mig så mycket vad tredje part tycker.
Jag har rätt höga krav på vem jag lyssnar på så du kan nog lugnt räkna med att de jag ber om hjälp har minst 5 år akademisk utbildning (inom rätt område) och 20 års praktisk erfarenhet.

 

[Sesca]

Att hundar, i synnerhet hundar av bruksras, kommer tillbaka kommer tillbaka s”ohanterliga” behöver inte alls betyda att det är något fel på deras mentalitet. En hund med mentalitet lämplig för svenskskydd eller tjänst passar verkligen inte vilken ägare som helst. Om uppfödaren inte är noga med vilka som får köpa valp(eller valpköparna inte är ärliga) är risken överhängande att hunden kommer tillbaka som ett monster. Omplaceras den då till rätt person kan den bli riktigt bra.

Det kan förstås också vara så att enstaka hundar i kullar med mycket drifter brister i egenskaper så att de blir väldigt svårhanterliga. Det är inte så konstigt. Hundar är inte maskiner, oavsett hur noga man är kan man få sämre resultat. Återigen är detta anledningen till att man ska ha oberoende utvärderingar av kullar, oavsett om man ska avla vidare på dem eller inte.

Vad kul, nu använder du mina argument och kommer till en annan slutsats

Ja, människor tycker olika. Jag vet att man kan tycka olika om tester och jag är inte helt negativ heller, det är ju intressant, men egentligen bara nyttigt om man kan se så många att skillnader naturaliseras.


Jag tycker just att handhavandet är sån stor del av tester att individuella resultat på mentaltester är ointressanta. Ville just visa att de från min bekants uppfödning som hamnade hos proffs gjorde supertester medan de flesta av de andra kom tillbaka till uppfödaren utan att visas (vet inte vad som hände med nummer 11) Hen har väldigt efterfrågade hundar, men säljer numera inte alls till andra än till arbete.

 

[Sesca]

Och någonstans måste man börja.
När jag gick BPH med min förra hund så var vi nr 2 inom rasen att alls gå BPH. Det fanns typ obefintligt intresse i rasen i övrigt. Jag gick därför BPH, med min hund som då var "för gammal", visade upp det för "allt och alla" genom att prata med uppfödare om det, skriva om det på sociala medier där många ägare av rasen samlades osv. Resultatet? Fler gick BPH. En gång har t.o.m. en uppfödare åkt iväg på BPH med nästan alla valpar ur sin kull samt några vänner som också hade hundar ur samma ras.

Jag är av många anledningar inte en lämplig föreningsmänniska, inte på nivån "sitta i styrelser" och påverka så sätt, men det betyder inte att jag inte kan påverka rasen ändå. Det kan alla insatta med stort kontaktnät göra, och det är något jag sett till att skapa mig. Trots att jag inte är uppfödare (än) så diskuterar uppfödare val av avelshundar med mig, jag hjälper till med omplaceringar, jag peppar till relevanta hälsoundersökningar och vägleder nykomlingar till bra uppfödare så fort det är möjligt.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Och genom att använda sig av de standardiserade tester som finns och som utförs av utomstående (veterinärer för hälsoundersökningar och testledare på mentalitetsbeskrivningar) så kan man bidra till att förbättra läget inom en ras. Är man sedan någorlunda socialt kompetent och försöker bygga ett kontaktnät inom sin ras, då kan man påverka en hel del, framförallt genom att just sprida positiva "trender".

Hur du får till omdömen från tränare som är likvärdiga med tex BPH är för mig obegripligt, så du får gärna förklara. Själv har jag sett på tok för många hundar som fungerar utmärkt i hemmet och i välbekanta träningsmiljöer, som ändå haft svårt att avreagera när de blivit skrämda för att tro att det är en tillförlitlig metod. (Just hur lätt hunden avreagerar när den blir skrämd är en av de saker jag bryr mig mest om när det gäller BPH/MH).

Du har tålamod du, ja, så skulle jag kunna jobba. Sprider vissa saker men mest i blandraskretsar. Gillar dessa samlingar av konstiga icke föreningsmänniskor bättre.

Nu blir jag påhoppad igen, jag tycker inte att det är särskilt intressant hur hunden avreagerar sig på vid rädsla eftersom det är lätt att lära in. Ja, lätt är väl relativt, men förhållandevis. Undantaget vissa extremfall som alltid finns kan en rädd hund lära sig att möta sina rädslor och visa precis det önskade beteendet. Detta agerande gör också att rädslorna inte eskalerar.

Principen är att panikreaktion utlöses olika lätt, men på samma sätt hos alla individer (däggdjur) och att nästan alla kan lära sig hantera detta. Precis som det finns människor som bor på psyket finns det naturligtvis hundar som är för sjuka, men dessa är ovanliga. Om hunden lär sig hantera rädslorna kommer den att visa nyfikenhet på test. Hunden kommer inte heller bli sämre med åren utan bättre.

Detta är inte magi, min metod är väldigt lik den i en känd bok om belöningsbaserad träning, där det också beskrivs att hundar kan bli mindre rädda med åren om de jobbar på rätt sätt. (Skvallerträming typ)

 

[Nota]

Nu kan jag inget om hundar, men på vilket sätt utvärderar veterinären hunden? Om det nu inte handlar om rasbundna sjukdomar vad är det de undersöker?
Personligen tror jag inte heller att jag skulle vara bekväm med att eventuell tränare lämnade ut skriftliga omdömen om oss som ekipage att använda i avelsprogram.

Hallå dom skriver ju trevlig valp i besiktningsintyget såklart

 

[Sesca]

Ja, det är för att jag gillar medhåll som jag skriver på buke

 

[Nota]

Du har tålamod du, ja, så skulle jag kunna jobba. Sprider vissa saker men mest i blandraskretsar. Gillar dessa samlingar av konstiga icke föreningsmänniskor bättre.

Nu blir jag påhoppad igen, jag tycker inte att det är särskilt intressant hur hunden avreagerar sig på vid rädsla eftersom det är lätt att lära in. Ja, lätt är väl relativt, men förhållandevis. Undantaget vissa extremfall som alltid finns kan en rädd hund lära sig att möta sina rädslor och visa precis det önskade beteendet. Detta agerande gör också att rädslorna inte eskalerar.

Principen är att panikreaktion utlöses olika lätt, men på samma sätt hos alla individer (däggdjur) och att nästan alla kan lära sig hantera detta. Precis som det finns människor som bor på psyket finns det naturligtvis hundar som är för sjuka, men dessa är ovanliga. Om hunden lär sig hantera rädslorna kommer den att visa nyfikenhet på test. Hunden kommer inte heller bli sämre med åren utan bättre.

Detta är inte magi, min metod är väldigt lik den i en känd bok om belöningsbaserad träning, där det också beskrivs att hundar kan bli mindre rädda med åren om de jobbar på rätt sätt. (Skvallerträming typ)

Ja dom flesta hundar förändras något genom åren men det är naturligt.
En reaktiv hund kan bli bättre men även sämre.
Jag levde men en sån i 13 år och hon blev värre med åldern,fram till att hon var så skröplig att det tog över.