skriva av mig, råd och stöd kanske.

[iHaveNoName]

Sv: skriva av mig, råd och stöd kanske.

Jag förstår att du är chockad men tror att det när den lilla/e kommer så kommer det att lösa sig.

Hur ser ert nätverk ut (nej, har inte läst varenda inlägg så det kan säkert redan ha frågats), far och morföräldrar, syskon som kan hjälpa till?

Ekonomiskt löser det sig, det är det vi har ett socialt system till ;-), däremot kanske du ska ta hjälp av en psykolog på mvc så du får bearbeta känslorna och kan ta emot barnet med öppna armar :-)

Tror inte din situation är superovanlig, att man inte får reda på graviditeten alltså, när jag låg inne under min senaste graviditet under nästan 12 veckor, kom det in två (vad jag vet) fall där de inte hade vetat om någon graviditet. Den ena var i vecka 26 och den andra i vecka 37 visserligen äldre än dig men den ena (som var i 37) hade ätit piller, haft mens som vanligt och mått bra och inte gått upp mer än 6 kg. Dessa två blev också bra föräldrar sedan.

Jag kan också säga att jag också var impulsiv och har två mer eller mindre oplanerade barn (det ena gjort med spiral) men moderskänslorna kommer om inte direkt så infinner de sig efter ett tag... Det gör de troligen för dig också.

Lycka till med allt, tror ni kommer att klara detta utmärkt.

min mamma är det jag bor just nu hos, men jag och pv ska flytta ihop nu om några veckor till en gemensam lägenhet, det blir mycket smidigare så.
min släkt har jag ingen bra kontakt med, på min pappas sida är den i princip död, min mammas släkt bor långt här ifrån så de träffar jag ej så ofta, eller pratar med.
pv flyttade hit iom högskolan, hans familj och släkt bor även den långt här i från, iaf dryga 30 mil. trots avståndet har vi väldigt bra kontakt med dem och de hjälper till så mycket de kan, de ska snart komma upp och hälsa på oss och hjälpa med flytten.

men alla har ju vänner och arbetskamrater m.m... som även de har sagt att de ska se efter vad de har hemma, så jag tycker att hjälp det får vi ändå.

 

[iHaveNoName]

Sv: skriva av mig, råd och stöd kanske.

kl

och ni som undrar men jag inte har svarat, ang vart vi bor.
jag är lite anti att skiva ut exakt var, men mitten av småland ungefär, kan man säga. så har ni lite hum i alla fall.

 

[Snyggve]

Sv: skriva av mig, råd och stöd kanske.

Då bor ni inte alltför långt bort ifrån oss Som jag skrev innan, säg till om ni behöver nåt. Vi har bl.a. mängder av blöjor i olika storlekar och märken som vi inte hunnit använda.

 

[via]

Sv: skriva av mig, råd och stöd kanske.

Vi har tyvärr gjort oss av med det mesta, men spjälsäng, en vagn och en bärsele finns det här som du kan få iallafall. Tror att det kan finnas lite annat också. Om du tittar under min profil hittar du min hemsida och adress, så ser du om vi bor tillräckligt nära. Pm:a i så fall!
*via- också i småland.*

 

[ako]

Sv: skriva av mig, råd och stöd kanske.

Skönt att läsa att du verkar känna dig mer tillfreds med din situation nu ! Lycka till med allt! Kram

 

[voltigehoppare]

Sv: skriva av mig, råd och stöd kanske.

Fantastiska bukefalister

Du har fåttt så mkt goda råd så jag har väl inget direkt mer att tillägga.
Lycka till ts! Jag tror det kommer gå jättebra för er!

 

[prinsessfeminist]

Sv: skriva av mig, råd och stöd kanske.

Jag säger detsamma - lycka till! Du tänker klokt, och tag emot den hjälp som erbjuds er, TS!

Det är tufft att bli förälder för alla, både yngre och äldre, och det är lätt att tro att man måste klara allt perfekt.

Är man yngre kan också omgivningen anse att den kan behandla en lite hur som helst.

Så lita till dig själv och tag hand om dig.

 

[iHaveNoName]

Sv: skriva av mig, råd och stöd kanske.

Jag säger detsamma - lycka till! Du tänker klokt, och tag emot den hjälp som erbjuds er, TS!

Det är tufft att bli förälder för alla, både yngre och äldre, och det är lätt att tro att man måste klara allt perfekt.

Är man yngre kan också omgivningen anse att den kan behandla en lite hur som helst.

Så lita till dig själv och tag hand om dig.

det är inte det att jag är rädd för att andra ska tycka att jag är en dålig förälder, eller kanske lite men inte huvudsaken.
jag har alltid varit livrädd inför att kanske bli förälder någon dag, det är inget jag vill/har velat. har själv haft det jobbigt psykiskt under många år, och vet hur svårt det är och vilket bemötande man får iom det. och jag tror inte att det är speciellt lätt för en förälder att alltid finnas där, fast man gärna vill, för jag vill ju bara väl. och förutom det så har jag haft inte den bästa uppväxten, inget jag skulle vilja ge min värsta ovän, och det har medfört att jag har "skapat" väldigt höga krav för hur jag, om jag nu skulle bli förälder, ska vara som förälder. jag vet väldigt klart hur jag INTE vill att ett barn ska växa upp, och vill då göra allt så bra som möjligt. men iom att jag blev gravid nu har redan mina "grundkrav" (bra ekonomiskt, bra boende, stabil inkomst m.m...) gått åt helvete. vilket gör allt svårare att tänka på och skapar en viss ångest för hur resten kommer att bli.

blev kanske rörigt, men hoppas att ni ändå förstår lite vad jag menar.

 

[lady_mike]

Sv: skriva av mig, råd och stöd kanske.

Jag har inte heller haft en drömuppväxt. Tänker inte gå in på detaljer här men jag har använt mej av mina dåliga erfarenheter för att bli en bra förälder.
Jag har enormt höga krav på mej själv. Men man måste ibland intala sej själv att man är inte mer än människa.
Precis så kommer du oxå att göra. Du kommer vända dina dåliga erfarenheter till något bra.
Det är bra att ha grundkrav. Men det är inte det som gör en bra förälder.

Astrid Lindgren:

Ge barn kärlek, mer kärlek och ännu mer kärlek så kommer folkvett av sej själv

 

[ako]

Sv: skriva av mig, råd och stöd kanske.

Förstår att det är jobbigt med det i bagaget! Försök tänka på att det viktigaste du ger ditt barn inte är det materiella (okej - mat och lagom varma kläder är förstås grundbehov, men i övrigt) utan att man älskar barnet och visar det! Du kommer att fixa det här även om det säkert kommer kännas tufft i bland. Det gör det för oss 30- plussare oxå- det ÄR en utmaning att få barn, men för de allra flesta (inkl mig) så är det något av det bästa man får i livet.

Astrid Lindgren- citatet ovan tycker jag är världens bästa föräldramantra!

Angående detta med översvallande moderskänslor när barnet kommer upp på bröstet: Jag var 1: glad att ungen levde och såg hel ut 2: Nöjd att själva förlossningen var över. Sedan var jag så klart direkt väldigt mån om att han skulle ha det bra, och att det var en liten en man hade ansvar för (typ som ett djur ). Det var mina allra första känslor för vår son.

Åtterigen - Lycka Till!!

 

[Amha]

Sv: skriva av mig, råd och stöd kanske.

Vilken jobbig situation! Hur har det löst sig med p-staven? Låter ganska otäckt med det. Angående bebisen kommer det att lösa sig bra! Jag kan inte tänka mig annat.

Kl

Här märker man hur underbart buke kan vara, mellan pajkastningen. Vilka underbara människor som erbjuder sig att hjälpa ts med detta, både genom stöttning och att skänka prylar

 

[Jettan]

Sv: skriva av mig, råd och stöd kanske.

Jag blev också oplanerat gravid relativt ung, inte lika ung som du, men jag var garanterat inte mogen för det. Jag har också problem med min psykiska hälsa och under denna period pluggade jag på komvux och var arbetslös. Först och främst måste du/ni känna att ni vill behålla barnet, det går ju att adoptera bort faktiskt och det är nog bättre att göra det än att behålla om man inte känner sig helt säker för det kan vara jobbigt att få barn.

För mig var det det och har man problem med depressioner som jag har och du har, får man lättare förlossningsdepression. Det kan vara bra att veta och därmed kanske gå oftare hos läkare för uppföljning efter förlossning, jag fattade inte att jag var sjuk och fick ingen hjälp och det har satt sin spår, så tala om detta för din läkare redan nu.

Om ni bestämmer er för att behålla barnet; Grattis! Det är fantastiskt med barn, du får aldrig vara med om en mer underbar resa i hela ditt liv!!! Samtidigt får du lämna en del därhän, festande och annat som ingår i ett liv som ung vuxen kommer du gå miste om och det är bra att ställa in sig på det också, så att man inte blir chockad sedan över det som man "förlorar". Jag som också missade allt det där kan idag säga att jag inte saknar eller sörjer det det minsta, men just då var det faktiskt jobbigt ibland när kompisarna gick ut på krogen och jag var hemma och ammade ett spädbarn.

Men det viktigaste av allt i denna röra just nu; ta hjälp av vänner och släkt, tala med din mamma/pappa om hur mycket de kan ställa upp, gör en plan, läs gravid och barnböcker så du hinner komma in i "bebis-tänket", skaffa dig vänner som också har barn, man får förstås mest äldre vänner, men de är dem som jag idag har mest glädje av! Och framför allt: TA HAND OM DIG OCH NJUT!!!!! Passa på nu den sista tiden och riktigt njut av att vara gravid, sitt i soffan och käka godis ohämmat och kolla på gamla såpor! Klappa och gosa magen och ha det bara gott! Du får mycket mindre tid på dig än vad jag hade att vänja dig vid detta så jag tycker du ska gå "All-in" och vara riktigt jätte gravid nu sista tiden, graviditeten är ju det som förbereder dig på att få barn.

Jag önskar dig allt gott, hur du än gör, men vad du än gör, gör inte som jag och slit och lid i det tysta utan tala om för de i din närhet när det är jobbigt så du kan få hjälp!!!

Kram Jettan - idag med jobb, en underbar dotter på 5 år och är fortfarande lycklig tillsammans med min dotters far!

 

[åke]

Sv: skriva av mig, råd och stöd kanske.

KL
Hur går det med dig TS??

 

[GotAsecret]

Sv: skriva av mig, råd och stöd kanske.

Knapp

Ts, hur har det gått? Vi är nog många som undrar och hoppas allt gått, och går, bra!

 

[Armani__]

Sv: skriva av mig, råd och stöd kanske.

kl

En till som undrar och tänker på dig/er mycket.

Hoppas allt är väl med er och om du orkar och vill och sådär, så får du gärna skriva ett inlägg här och berätta

Kram till TS

 

[laeikinois]

Sv: skriva av mig, råd och stöd kanske.

Kl...
Hej! Ja, detta är alltså mitt riktiga nick här på buke.

Har lite glömt bort denna tråden så ber om ursäkt att jag ej svarat er alla. Men just nu sitter jag och myser med en liten i famnen. Han föddes 25 feb. En jobbig förlossning dock och jag håller fortfarande på att läka och återhämta mig. Men en son på 4210g och 52 cm lång var det som gömde sig i magen.
Hittills känns allt bra.
Återigen, tack alla som skrivit och stöttat!
Jag Svarar på frågor om ni har det.

 

[TinyWiny]

Sv: skriva av mig, råd och stöd kanske.

Grattis!!!
Vad härligt att allt löste sig till slut.
Jag fick också barn ung, visserligen planerat men jag firade min artonårsdag på bb med min son som då var 6 dagar gammal. Nu ska han snart fylla 22 och åren har gått i rasande takt men aldrig att jag för ens en enda sekund ångrade att jag skaffade barn så tidigt. Han har en lillasyster som fyller 20 om några dagar och även hon var planerad. Jag hoppas att du och din sambo får lika mycket glädje, skratt och lycka som jag har fått uppleva ihop med mina barn.

 

[Sandra78]

Sv: skriva av mig, råd och stöd kanske.

Grattis till sonen, det var en rejäl bit

Hur går det för er, har ni hunnit landa i att ni skulle bli föräldrar nu? Och funkar det rent praktiskt med prylar och sånt?

 

[ako]

Sv: skriva av mig, råd och stöd kanske.

Stort Grattis!!!!

 

[Armani__]

Sv: skriva av mig, råd och stöd kanske.

Hej och ett stort grattis, vad glad jag blev för din skull! Har tänkt så mycket på dig och undrat hur det gått för er.
Vad ska han heta? Den enda frågan jag kom på i nuläget