Sluta med wooling

Det är väl helt självklart att båda könsrollerna är inlärda, även i det här avseendet. Men det är ju inte ett skäl för kvinnor att - i enlighet med inlärda feminina roller - ta ansvar för mäns inlärda/tillåtna brist på social kompetens.

Självklart. Jag tror min ståndpunkt i denna fråga och andra liknande frågor framgått tämligen tydligt här på buke. Mitt förrförra inlägg var hyfsat ironiskt, vilket däremot inte framgick tillräckligt tydligt.
 
@TinyWiny Ja för mig är det ofattbart hur man Inte kan vilja stå på egna ben. Jag sökte aktivt gymnasieutbildningar på annan ort när jag var 15, just för att få vara min egen.
Jag tror jag var otydligt i mitt första inlägg ang detta, eller bevilsigen var jag ju det. Jag menar att om jag sluppit göra det jag tycker är tråkigt så hade jag frigjort mer tid åt annat, inte mer än så. Skulle aldrig dra det till praktiken att liksom låta nån dadda mig, det ligger inte i min natur alls. Bevisligen är det inte så för alla, och bevisligen är en stor av den gruppen just män. Därav en reflektion över att jag kan nånstans förstå varför det inte sker en förändring på just gruppnivå - bekvämlighet och en känsla av att det är normalt och helt okej.
 
Ja det låter fullt rimligt! Frihet på ett helt annat sätt!

Jag tänker att man ser sånt här gestaltas rätt ofta. Kvinnor som rent tvångsmässigt vägrar att en partner bidrar ekonomiskt utöver delade gemensamma kostnader tex.

Ja exakt. Har flera exempel i min närhet där pars livsstandard anpassas efter mannens (högre) inkomst men kvinnan vill vara ekonomiskt självständig och envisas med att halvt ruinera sig för att betala sin del.

Word på bägge. Jag har varit där, när jag var i 25-årsåldern och sambo. Jag hade ut 10,5k efter skatt och vi hade en svindyr 4a. Jag hade inte bil (men då jag tänker efter betalade jag fanimig halva skatten på hans bilfan), definitivt inte häst. Det enda jag gjorde var att räkna pengar och promenera med hunden. Tills dess att jag tröttnade och vägrade sponsra min sambos intresse av att ha en stor bostad, så vi tvångsflyttade till en 2a. Det var aldrig tal om att betala annat än hälften var. Nu var våra inkomster inte jättevitt skilda, men han tjänade ändå några tusen mer än mig. Det var bara principen att jag aldrig vill hamna i tacksamhetsskuld eller nåt liknande. Därefter tog jag tag i pengaproblemet och började plugga, därefter har problemet varit obefintligt. Jag har tjänat likvärdigt mina pojkvänner eller marginellt mer.
 
Jag undrar om inte könsrollerna spelar in här också?
Kvinnor har ju inte traditionellt fått vara självständiga, och det sipprar ju igenom här och var även idag. Det skulle ju kunna vara så att det påverkar vårt starka behov av att få vara självständig? Det är kanske viktigare för oss att göra det revolten?
Män däremot får ju all självständighet de vill ha. De behöver inte känpa för den, den finns alltid där bara de vill.
Då kanske män som grupp inte bekymras så mycket av den ”lilla” självständigheten.
Så sant. De ser det nog inte som frihet.
Jag är rentav öppen för att tänka mig att det som en uppfattar som att en är självständig, ser olika ut för de båda könen pga könsroller, historiska orsaker osv. Att vara man och att slippa vara självständig map att ta hand om ett hushåll osv, betyder ju att man får service på det ena eller andra sättet (ofta av kvinnor) och att man kan lägga sin energi på annan, mer spektakulär självständighet. Det senare utrymmet har kvinnor i stort sett inte haft.
Så sant.

Och det bidrar dessutom snarast till ekonomisk ojämställdhet mellan parterna, eftersom män oftast tjänar mer. Med andra ord, kvinnans "självständighet" blir mer av en begränsande faktor, medan mannens självständighet blir än större då han har det mesta av pengarna för sig själv.

Ja det låter fullt rimligt! Frihet på ett helt annat sätt!

Jag tänker att man ser sånt här gestaltas rätt ofta. Kvinnor som rent tvångsmässigt vägrar att en partner bidrar ekonomiskt utöver delade gemensamma kostnader tex.

Så sant. En fälla jag på ett sätt själv har fallit i då jag avskyr tanken på att bli försörjd.
 
@TinyWiny Ja för mig är det ofattbart hur man Inte kan vilja stå på egna ben. Jag sökte aktivt gymnasieutbildningar på annan ort när jag var 15, just för att få vara min egen.
Jag tror jag var otydligt i mitt första inlägg ang detta, eller bevilsigen var jag ju det. Jag menar att om jag sluppit göra det jag tycker är tråkigt så hade jag frigjort mer tid åt annat, inte mer än så. Skulle aldrig dra det till praktiken att liksom låta nån dadda mig, det ligger inte i min natur alls. Bevisligen är det inte så för alla, och bevisligen är en stor av den gruppen just män. Därav en reflektion över att jag kan nånstans förstå varför det inte sker en förändring på just gruppnivå - bekvämlighet och en känsla av att det är normalt och helt okej.
Jag har aldrig tänkt så. Så tack till både dig, @Petruska och @MiniLi . En sak mindre att fundera över i min jakt på att förstå människan.
 
Men det är ändå viktigt att det större problemet här är hur män beter sig. Att, som Beckman, inte trycka på det utan istället kritisera kvinnor som drabbas av mäns i min mening helt omotiverade hybris, blir ju också att stötta just mäns uppblåsta egon.

Det hon gör i texten är i min läsning att till varje pris undvika att säga något negativt om män, för att inte riskera att stöta sig med dem. (På sitt sätt en förståelig försiktighetsåtgärd eftersom kränkta män är farliga, men.)

Jag tycker ofta hon skriver texter där kvinnor med lätthet och självklarhet får bära hundhuvet och kastas under bussen. Det internaliserade kvinnohatet sure is strong in Åsa!
 
Självklart. Jag tror min ståndpunkt i denna fråga och andra liknande frågor framgått tämligen tydligt här på buke. Mitt förrförra inlägg var hyfsat ironiskt, vilket däremot inte framgick tillräckligt tydligt.
Jag ber om ursäkt, men jag har ingen bild av din syn på sådana frågor direkt. Jag minns nick för dåligt.
 
Nä, jag är ganska bra på att berätta vad jag är bra på. Däremot förekommer det ju att främst män gärna berättar massa saker för en och där man inte får en syl i vädret förren de inväntar beröm om hur kunniga de är. Träffade på en sån man här i veckan senast :meh:
Och jag har råkat ut för motsatsen otaliga gånger, varför fråga om ett ämne som man är totalt ointresserad av och sen helt sluta lyssna och nästa gång man träffas fråga precis samma frågor och fått sammanhanget förklarat för sig och göra det om och om igen in absurdum? :banghead:

Det är inte bara kvinnor som gör så utan män också i precis samma utsträckning så nu har jag slutat dadda människor som inte vill ta in vad jag sagt, alla svar hädanefter blir "vet inte" för varför ödsla energi på folk som är ointresserade men frågar för frågandets skull?
 
Och jag har råkat ut för motsatsen otaliga gånger, varför fråga om ett ämne som man är totalt ointresserad av och sen helt sluta lyssna och nästa gång man träffas fråga precis samma frågor och fått sammanhanget förklarat för sig och göra det om och om igen in absurdum? :banghead:

Det är inte bara kvinnor som gör så utan män också i precis samma utsträckning så nu har jag slutat dadda människor som inte vill ta in vad jag sagt, alla svar hädanefter blir "vet inte" för varför ödsla energi på folk som är ointresserade men frågar för frågandets skull?
Fast det har ju ungefär inget med trådämnet att göra.
 
Och jag har råkat ut för motsatsen otaliga gånger, varför fråga om ett ämne som man är totalt ointresserad av och sen helt sluta lyssna och nästa gång man träffas fråga precis samma frågor och fått sammanhanget förklarat för sig och göra det om och om igen in absurdum? :banghead:

Det är inte bara kvinnor som gör så utan män också i precis samma utsträckning så nu har jag slutat dadda människor som inte vill ta in vad jag sagt, alla svar hädanefter blir "vet inte" för varför ödsla energi på folk som är ointresserade men frågar för frågandets skull?

Ja det där händer mig sjukt ofta. Jag frågar en självutnämnd expert och sedan hör jag bara en massa spekulationer eller gubbgissningar, helt ointressant, speciellt som jag känner att jag är bättre lämpad att gissa mig till korrekta svar på egen hand. Självklart slutar jag lyssna, jag vill ju inte avsluta dagen dummare än jag påbörjade den. Google is a waay better friend!

Det kan även tänkas att jag frågar personen samma sak nästa gång vi ses, bara för att se om denne lärt sig något om ämnet sen sist jag frågade. Ibland hjälper inte det som hint. Personen ifråga är helt ointresserad av att lära sig något om ämnet och tror att hen kan gå genom livet och gissa sig fram. Det är helt absurt egentligen. Tillslut orkar man inte lyssna på något personen säger, hur ska man kunna lita på att hen kan NÅGONTING?
 
Senast ändrad:
Ja det där händer mig sjukt ofta. Jag frågar en självutnämnd expert och sedan hör jag bara en massa spekulationer eller gubbgissningar, helt ointressant, speciellt som jag känner att jag är bättre lämpad att gissa mig till korrekta svar på egen hand. Självklart slutar jag lyssna, jag vill ju inte avsluta dagen dummare än jag påbörjade den. Google is a waay better friend!

Det kan även tänkas att jag frågar personen samma sak nästa gång vi ses, bara för att se om denne lärt sig något om ämnet sen sist jag frågade. Ibland hjälper inte det som hint. Personen ifråga är helt ointresserad av att lära sig något om ämnet och tror att hen kan gå genom livet och gissa sig fram. Det är helt absurt egentligen. Tillslut orkar man inte lyssna på något personen säger, hur ska man kunna lita på att hen kan NÅGONTING?
Varför inte direkt påpeka att personen du frågar har fel / inte vet vad den snackar om? Så gör iallafall jag för jag orkar inte heller höra på en massa svammel utan håller mig till fakta. Ska bara käften gå utan att hjärnan är inkopplad då är det bättre att det är helt tyst men visa måste försöka glänsa med sin "kunskap", jag har inga som helst behov av att glänsa eller fiska efter beröm. Visst, man skaffar sig ovänner som gärna snackar skit på ryggen när man vägrar lyssna på deras svammel men mig bekommer det iallafall inte ett dugg och varför ska jag vara nåt substitut till google när andra "vet bättre" om nåt jag jobbat med i över 40 år?
 
Varför inte direkt påpeka att personen du frågar har fel / inte vet vad den snackar om? Så gör iallafall jag för jag orkar inte heller höra på en massa svammel utan håller mig till fakta. Ska bara käften gå utan att hjärnan är inkopplad då är det bättre att det är helt tyst men visa måste försöka glänsa med sin "kunskap", jag har inga som helst behov av att glänsa eller fiska efter beröm. Visst, man skaffar sig ovänner som gärna snackar skit på ryggen när man vägrar lyssna på deras svammel men mig bekommer det iallafall inte ett dugg och varför ska jag vara nåt substitut till google när andra "vet bättre" om nåt jag jobbat med i över 40 år?
Du har missat något centralt i den här diskussionen. Läs hela och se om det klarnar.

Ett av problemen med det fenomen som diskussionen i övrigt handlar om (om vi bortser från den parallella diskussion om dig själv som du försöker dra igång) är alltså att de där gubbgissande och mansplainande männen är i princip omöjliga att avbryta, för kvinnor, när de lägger ut texten inför kvinnor.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Vildkattungar
  • Senast tagna bilden XV
  • Diarré

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp