Samhälle Småstadsmentalitet

#61
Alla nya bekantskapers släktskap med olika människor ska gås igenom, troligtvis för att det oftast är en släkting till någon man känner eller känner till.
Det där är en viktig del av mina många skäl till att inte vilja bo i en småstad. Under min uppväxt fullständigt hatade jag de där inventeringarna av släktträdet. Jag var aldrig släkt med någon, lokalt, och det var uppenbarligen inte helt lätt att veta vad man ska ta sig till med ett sådant barn.

Och sen har jag ofta upplevt att det där lägre tempot hänger ihop med betydligt lägre krav på prestationerna, vilket jag inte är entydigt positiv till.
 
#62
Det där är en viktig del av mina många skäl till att inte vilja bo i en småstad. Under min uppväxt fullständigt hatade jag de där inventeringarna av släktträdet. Jag var aldrig släkt med någon, lokalt, och det var uppenbarligen inte helt lätt att veta vad man ska ta sig till med ett sådant barn.

Och sen har jag ofta upplevt att det där lägre tempot hänger ihop med betydligt lägre krav på prestationerna, vilket jag inte är entydigt positiv till.
Både och, tex när man handlar så känner ofta kassören/kassörskan den som handlar och då har de samtal om ditten och datten vilket gör att inköpen tar längre tid än när jag handlade i större städer där konversationen var ett minimum och alla bara ville snabbt hem. Här är liksom allt en socialaktivitet, vilket kan vara trevligt men det var en viss tillvänjning. Sen kan ju bristen på konkurrens ibland göra att en del företag trots sin brist på service överlever längre än vad de förtjänar.
 
#63
Upplever att det även finns en hel del myter om småstäder och utflyttning. T.ex. att de som stannar på orten gör det för att de inte begriper bättre. Att de som flyttar är medr drivna, smartare osv. Finns en del forskning på de myterna.

Men det behöver verkligen inte stämma. Det finns människor som flyttar till småorterna för att de verkligen söker den miljön. I min kommun finns t.ex. ganska många kulturutövare som flyttat hit tack vare det generösa kulturklimatet. En liten kommun, men vi har 53 körer t.ex. Men här finns författare, ledande forskare inom biologi etc.

Blir rätt uppgiven när folk fortsätter göda stereotyperna med berättelser om de trista hålorna. Blir lite av AKBs "stadsbor är smartare än lantisar" över det hela.
Det finns ju småstad och småstad liksom.. Vissa väldigt små samhällen är platser som många söker sig till för att det har vissa saker många eftertraktar. Tex vissa små samhällen med hög andel medelklass där man tycker området är fint, lugnt och städat. Ofta på nära pendlingsavstånd.
Sen finns det städer åt det mindre hållet som kanske har jättefå jobb, mkt struliga områden osv. Dit är det nog förre som aktivt väljer att flytta till utan mer att folk ”blir kvar”, sen trivs de nog jättebra ändå.

Småstäder kan verkligen vara olika, och det är oftast inte antal invånare som är avgörande..
 
#66
Det där är en viktig del av mina många skäl till att inte vilja bo i en småstad. Under min uppväxt fullständigt hatade jag de där inventeringarna av släktträdet. Jag var aldrig släkt med någon, lokalt, och det var uppenbarligen inte helt lätt att veta vad man ska ta sig till med ett sådant barn.

Och sen har jag ofta upplevt att det där lägre tempot hänger ihop med betydligt lägre krav på prestationerna, vilket jag inte är entydigt positiv till.
Återigen har vi totalt olika uppfattningar om världen :)

Kanske för att jag bor i ett län som alltid har haft infyttare. Under hundratals år.
Och kraven är sällan måttliga. Jag har ju jobbat i huvudstaden, i universitetsstad och mindre städer.
Ser ingen som helst skillnad på prestationskrav.

Snarare att man i mindre orter är mer förlåtande till dem som har svårare, pga hälsa, fysik eller kanske ekonomi?

Sedan undrar jag ärligt om det är så att din uppfattning om landsbygd baserar sig på erfarenheter många decennier sedan?
 
#67
Det finns olikheter och det är dem som definierar de som väljer att bo i de olika formerna. Till viss del är det påverkat av kultur och annat, men jag kände mig aldrig hemma den perioden jag levde i en mindre ort. Jag gillar fart, fläkt. Det många upplever som stressigt i huvudstaden upplever jag befriande. Jag gillar Stockholm, pulsen och möjligheterna. Samtidigt gillar jag dock naturen och lugnet, men har bosatt mig så jag får båda. Tur man är olika.
 
#68
Finns det en sådan? Hur skulle ni beskriva den?
Vilka för-och nackdelar finns det med att bo i en typisk småstad?
”Småstadsmentalitet” betyder för mig småborgerligt: lite förnumstigt, avskärmat från resten av världen och upptagen med lokala statusordningar. Inte särskilt positivt, med andra ord.

Jag kanske ska förtydliga att jag inte tror alla som bor i mindre städer tänker så, men det är vad ordet ”småstadsmentalitet” betyder för mig. Att man inte tänker utanför den egna lilla orten och den egna lilla kretsen.
 
#69
Återigen har vi totalt olika uppfattningar om världen :)

Kanske för att jag bor i ett län som alltid har haft infyttare. Under hundratals år.
Och kraven är sällan måttliga. Jag har ju jobbat i huvudstaden, i universitetsstad och mindre städer.
Ser ingen som helst skillnad på prestationskrav.

Snarare att man i mindre orter är mer förlåtande till dem som har svårare, pga hälsa, fysik eller kanske ekonomi?

Sedan undrar jag ärligt om det är så att din uppfattning om landsbygd baserar sig på erfarenheter många decennier sedan?
Nej. Eller jo, det där släktpratet under uppväxten var ju länge sen. Runt mitt sommarhus är släktbanden utredda sen länge, men det händer ju att det dyker upp nån kusin till min pappa eller så, och så måste det hela gås igenom igen.
 
#70
”Småstadsmentalitet” betyder för mig småborgerligt: lite förnumstigt, avskärmat från resten av världen och upptagen med lokala statusordningar. Inte särskilt positivt, med andra ord.

Jag kanske ska förtydliga att jag inte tror alla som bor i mindre städer tänker så, men det är vad ordet ”småstadsmentalitet” betyder för mig. Att man inte tänker utanför den egna lilla orten och den egna lilla kretsen.
Precis så tänker jag också. Jag är uppvuxen i en liten småstad men nära en storstad, så det är kanske inte riktigt jämförbart. Men det jag upptäckt under mina år i norrland är just det, man är liksom nog i sin egen krets, och gud nåde dig om du råkar vara lite udda. Man har samma smak och liknande intressen, och tycker man inte om älgjakt och inredning så blir du liksom utanför. Jag antar att det blir tryggast så, man slipper ju konfronteras med något annorlunda och poteniellt obehagligt.
 
#71
Precis så tänker jag också. Jag är uppvuxen i en liten småstad men nära en storstad, så det är kanske inte riktigt jämförbart. Men det jag upptäckt under mina år i norrland är just det, man är liksom nog i sin egen krets, och gud nåde dig om du råkar vara lite udda. Man har samma smak och liknande intressen, och tycker man inte om älgjakt och inredning så blir du liksom utanför. Jag antar att det blir tryggast så, man slipper ju konfronteras med något annorlunda och poteniellt obehagligt.
Oj så generaliserande.

Norrland är halva Sverige. Jag kan inte för mitt liv tro att halva landet består av orter där man är som du beskriver.

Tror benhårt att det istället är så att varje ort är olika.

Det är så lätt att hänvisa till "småstadsmentalitet" eller "norrlänningar" när det istället handlar om just den specifika ort man har erfarenhe av.
 
#72
Är nyinflyttad i en småstad (by?) eller ja, det är två samhällen som har växt ihop och nu har ca 1000(!) invånare, troligtvis ett samhälle som enbart finns kvar tack vare närheten till större samhällen och städer... Vi har ett par industrier som verkar klara sig bra, men de har funnits här sedan Jesus födelse och vill inte veta bättre. Alla vet vilket hus vi bor i utan att man uppger adress, de räcker med en mening så vet alla vilken gård det gäller. Vi å andra sidan, känner ingen. När en granne (läs annan bybo) närmar sig oss är vi vana vid att detta betyder konflikt eller klagomål, för där vi bodde innan var detta standard praxis. Här hjälper man till och pratar med alla, oavsett om man vill eller inte. Kön på ICA - småprat, pizzerian - småprat, tanka bilen på lokala ”tappen” - småprat, överkörd katt på riksvägen - småprat. Spekulanter på våra icke-till-salu-bilar på gården är också välkomna verkar det som, eller om man bara vill stanna och, såklart - småprata. Fördelen är att man inte känner sig direkt ensam trotts att vi knappt ser grannarna eller känner någon, men alla känner apan och apan känner ingen... Vidare har folk en bra koll på varandra och dess egendom, man kan läsa om mystiska skåpbilar i kommunens facebookgrupp med jämna mellanrum och annan ej aviserad aktivitet. Nackdelen är att storebror ser dig, varje dag, dygnets alla timmar.

Kommunen i fråga har totalt 9’492 invånare, varav 4’029 i centralorten, vilket då ej är samhället i fråga ;-)
 
#73
Många intressanta tankar!

Jag bor förvisso inte själv i en småstad, snarare "på landet" men med närheten till en större stad. Kommunen i sin helhet kan väl dock uppfattas som att här finns en "småstadsmentalitet". Jag har märkt av det ffa att här är mkt Jante. Man ska inte tro att man kan bli något eller att man är bättre än andra. Sen är hela normen med barn och villa stark och börjar tidigare än i stan. Flera i min ålder har både hus och barn och jag fyller 25 i år.

Fördelar finns förstås: nära till naturen och landsbygden, man känner alla på gymmet och i affären. Inte samma stress som i stan.
Men visst kunde man önska lite nytänkande
 
#74
Har bott i småstad (under 7000 invånare då) i 1.5 år och jag tyckte det var mysigt faktiskt. Åkte in till större stad (35000 invånare, kollade det nu haha) på helgerna eller om en skulle hitta på något. Jag fick iaf inte känslan av alla känner alla men jag umgicks inte jättemkt med lokala folket så har ingen koll.

Fanns bio, restauranger, pizzerior, två bensinmacker, två mataffärer, nått hotell (som jag bott på med ett ragg haha), uteställe och annat.
 
#75
Jag lutar ju åt att ortsbefolkningen i din ort (om jag inte fattar helt fel) har antagit rollen som bromskloss i sin kommun (och i världen i stort). Jag antar att det är rätt vanligt i kommuner i expansionsbygder runt de större städerna, att en del områden/orter genast anammar alla idéer om tillväxt, modernisering och expansion, medan andra snarare motsätter sig sådant. För mig är båda delarna så sett fullt begripliga. Jag tycker att det är lite fascinerande med en sådan kranskommun, där vissa delar känns helt inriktade på den större kommunen, och andra känns som att den större kommunen ligger ljusår bort.
Haha ja, vi är nog den mest bakåtsträvande delen av kommunen (det är liksom bara att kolla på hur folk röstar tex) på många sätt. Och jag kan ärligt säga att vissa delar som har med ex byggnation och utnyttjande av naturen är rätt bra att vi är bakåtsträvande i om (i mitt tycke). Men när de gäller de lite mer medmänskliga värderingarna så känns det rätt trist att vi generellt är så bakåtsträvande. Inte för att jag upplever att andra delar av kommunen är sådär värst mycket bättre när det gäller medmänsklighet och acceptans men ja, det finns ju grader i helvetet även inom kommunen liksom :)
 
#77
Jag bor på landet utanför en liten ort med ca 4500 invånare.
För att vara ett så litet samhälle så är det levande tycker jag - 5-6 lunchrestauranger, bio, klädaffär, inredningsaffär, blomsteraffär, hälsokostbutik, apotek, post osv.
Det ligger på småländska landsbygden men är starkt präglat av entreprenörsanda, här finns ca 10 företag som omsätter mer än 100 miljoner vardera (det största omsätter nästan 4 miljarder), och så mängder av småföretag så klart. Jag upplever att många flyttar som unga vuxna för att plugga och jobba, men kommer tillbaka när det är dags att bilda familj. Här finns ett hyfsat stort utbud av tjänster för de som pluggat på högskole-/universitetsnivå, och det är väl det som gör att folk flyttar "hem". Mig själv inkluderad.
 
#78
Min erfarenhet av "småstadsmentalitet" eller "bruksmentalitet" är precis som flera andra skrivit:
man ska inte sticka ut för mycket.
Man får inte ha för lätt för att lära sig, man bör inte se studier som något positivt.
Jante är stark...
Å andra sidan finns ju fördelarna med riktiga "hålor" att det finns en stor hjälpsamhet.
Jag är ju uppväxt utanför (på riktiga bonde-landet) en småstad med knappt 10000 pers i kommunen. Där var det viktigt att inte ha lätt för att studera eller läsa.

Jag är inflyttad till utkanten av ett samhälle på knappt ett par tusen invånare. Här ser jag inte så mycket av Jante, kanske, även om det nog finns. Däremot ser jag hjälpsamheten som är så trevlig "på landet": grannar som hjälper till (någon som hjälper mig att klippa gräsmattan ibland helt på eget bevåg, någon som larmade och såg till att få folk på plats för att flytta på hästar i samband med branden, någon som skänker bort en vattentank, rörmokaren som kommer en lördag när det kniper, någon som skänkte bort ved när jag ingen hade, och så vidare) när det behövs.
Folk som är trevliga och hejar och pratar några ord när man möts ute.

Visst, några som åker olaglig cross på vägarna, men de är så hänsynsfulla att jag inte krånglar med dem om det (jag har ju ingen anledning att reta folk på mig för principer när de faktiskt inte stör).
 
Gillanden: Ray
#79
Jag tror att jag kanske har en lite romantiserad bild av vad en småstadsmentalitet kan vara. Men det som ändå slår mig är hur många som fullständigt avskyr att bo i mindre städer.

Det har varit olika anledningar bakom avskyet och behovet av att nästan fly därifrån. Dömande människor, jante, rivalitet, inget framtidstänk, fast i gamla hjulspår.
Det är alltså deras uppfattning och de som bor kvar skaffar många gånger familj eller börjar jobba, alternativt går arbetslösa under längre tid.
Det måste finnas nyanser i allt. Även i en mindre stad. Annars dör tillslut staden. Folk flyttar.

Jag har ett lite romantiskt skimmer när det gäller mindre städer. Men jag skulle nog aldrig passa att bo i en själv. Är för urban och samtidigt en lantis. Skulle förmodligen vantrivas i en vanlig villa eller ett radhus i en liten stad.
 
#80
Jag är född och uppvuxen i en småstad, men vi har ju en närhet till Göteborg som gjort att den aldrig har upplevts så. Nu har ju vår stad exploderat något ofantligt sen jag föddes -67 men visst har det funnits vissa drag av mentaliteten bland jämnåriga, fast nog inte värre än vad det var områdesvis i en storstad.
 

Hästar nu

Övrigt nu

Dagbok

  • Sirapshjärna

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Rekommenderas av Google:
Upp