Söka vård?

[Wille]

Jag har tidigare i livet kunnat säga att alla mina fel sitter mellan öronen. Men nu har de fysiska krämporna börjat komma.

Det som stör mig mest just nu är mina dåliga knän. När jag till slut bestämde mig för att kontakta fysioterapeut så skulle de precis ha semester och jag kunde inte få en tid. Jag fick egenvårdsråd som jag följde och det blev bättre ett tag. Sen blev det sämre igen. Det var svårt att få tag i fysio efter deras semester och nu sitter jag i kö till dem.

Men jag har också problem med mina händer. De domnar till och från. Min egen teori är att det är karpaltunnelsyndrom. Det problemet har jag haft länge, men jag har aldrig sökt vård för det. Nyligen har det tillkommit problem med händerna. Det har börjat smärta i fingrarna. Lederna i fingrarna känns ömma. Reumatism? Jag har så klart googlat på värk i fingrarna och det kan vara annat också.

Är det ens värt att söka vård för händerna? Eller kommer de bara att konstatera att jag har ett visst problem, men att det inte finns något att göra åt det så jag får leva med det? Känns ju onödigt att belasta vården om man ändå inte kan göra något åt problemet.

Tror inte att knäna kan fixas heller.

 

[tanten]

Du TROR att vården nte kan göra något åt doina krämpor?
Är det inte bättre vården får avgöra det?

Om händerna. Jag hade domningar redan i tonåren. Vården trodde inte att en ung person kunde drabbas. Men till slut mätte de neevsignalerna och visst hade jag förträngningar.
Efer operation försvann både domningar och värk.
Låt vården avgöra.

Knän kan vara både bu och bä. Men det vet du inte innan de tittat på det. Dessutom - vore det inte skönt om de kan kostatera att det inte är något allvarligt? Så du slipper vara orolig?

 

[Wille]

Du TROR att vården nte kan göra något åt doina krämpor?
Är det inte bättre vården får avgöra det?

Om händerna. Jag hade domningar redan i tonåren. Vården trodde inte att en ung person kunde drabbas. Men till slut mätte de neevsignalerna och visst hade jag förträngningar.
Efer operation försvann både domningar och värk.
Låt vården avgöra.

Knän kan vara både bu och bä. Men det vet du inte innan de tittat på det. Dessutom - vore det inte skönt om de kan kostatera att det inte är något allvarligt? Så du slipper vara orolig?

Nej, jag tror inte det är något allvarligt. Inte som man kan dö av i alla fall. Jag är inte ett dugg orolig. Däremot känner jag mig som skräp. Jag har passerat bäst-före-datum.

Vad gäller knäna så tror jag att det gått för lång tid för att det ska kunna bli bättre. Värken har under den här tiden både ändrat uttryck och intensitet. Men jag har ju fått en tid hos fysio för knäna. Lång väntan dit dock.

 

[Pilot]

När jag var riktigt kass i karpaltunnelsyndrom (lika illa i båda armarna dessutom) då fick jag väldigt ont i mina händer. Fingrarna svullnade och jag tappade styrkan.

Tycker det låter som om du ska söka vård för det.

 

[the_connemara]

Jag hade sökt vård! Det är inte meningen att man ska behöva gå runt och ha värk och hindras i vardagen utan att veta anledning och alternativ resonerar jag.

 

[Fjordfrälst]

När jag var riktigt kass i karpaltunnelsyndrom (lika illa i båda armarna dessutom) då fick jag väldigt ont i mina händer. Fingrarna svullnade och jag tappade styrkan.

Tycker det låter som om du ska söka vård för det.

Håller med och det i tid för väntar man för länge med operation är det mindre chans för att de lyckas så kolla upp .

 

[JohannaB]

Sök definitivt sjukvård för dina besvär. Sen är det mycket möjligt som du säger att sjukvården bedömer att inget behöver göras just nu, men då finns en symptombild beskriven för framtiden för besvären kan ju bli värre.
Jag är sjuk med många diagnoser, men ännu inget hjärtfel av betydande art men får ändå redan nu göra flera hjärtundersökningar för att det är bra att ha min ”friska status” på hjärtat dokumenterad för framtiden.
Jag tyckte det var en skön grej att höra, att man kan kolla fast man är frisk nog för att ha information till framtiden.

 

[Wille]

Jag hade sökt vård! Det är inte meningen att man ska behöva gå runt och ha värk och hindras i vardagen utan att veta anledning och alternativ resonerar jag.

Så som samhället ser ut så känner jag mig inte önskad, inte värd att må bra. Och varför ska jag belasta vården när andra behöver vården mer än mig?

Mina händer funkar ju. Och jag har inte betydande besvär hela tiden. Det är mest oskönt med domningar och värk.

 

[the_connemara]

Så som samhället ser ut så känner jag mig inte önskad, inte värd att må bra. Och varför ska jag belasta vården när andra behöver vården mer än mig?

Mina händer funkar ju. Och jag har inte betydande besvär hela tiden. Det är mest oskönt med domningar och värk.

Förstår din känsla, det är så tragiskt Jag har också svårt att ta mina besvär på allvar och det är så jobbigt om man tagit mod till sig och får ett bemötande av vården som inte känns bra. Insåg ju tex ganska nyligen att det är migrän jag haft problem med i hela mitt arbetsliv. Inte bara lite spänningshuvudvärk jag fick skylla mig själv för att jag stressat mig till och var så klen att jag mådde dåligt av att den förstörde min helg så ofta. Det finns ju alltid de som behöver vården bättre men jag vill iaf svara att jag tycker du behöver den utifrån din beskrivning och inte tar upp plats i onödan!

 

[Wille]

Förstår din känsla, det är så tragiskt Jag har också svårt att ta mina besvär på allvar och det är så jobbigt om man tagit mod till sig och får ett bemötande av vården som inte känns bra. Insåg ju tex ganska nyligen att det är migrän jag haft problem med i hela mitt arbetsliv. Inte bara lite spänningshuvudvärk jag fick skylla mig själv för att jag stressat mig till och var så klen att jag mådde dåligt av att den förstörde min helg så ofta. Det finns ju alltid de som behöver vården bättre men jag vill iaf svara att jag tycker du behöver den utifrån din beskrivning och inte tar upp plats i onödan!

Jag är inte så bekymrad över vårdens bemötande. Min vc är bra.

Det är mest i samhället i övrigt som jag känner att det inte finns plats för mig.

 

[cassiopeja]

Jag har tidigare i livet kunnat säga att alla mina fel sitter mellan öronen. Men nu har de fysiska krämporna börjat komma.

Det som stör mig mest just nu är mina dåliga knän. När jag till slut bestämde mig för att kontakta fysioterapeut så skulle de precis ha semester och jag kunde inte få en tid. Jag fick egenvårdsråd som jag följde och det blev bättre ett tag. Sen blev det sämre igen. Det var svårt att få tag i fysio efter deras semester och nu sitter jag i kö till dem.

Men jag har också problem med mina händer. De domnar till och från. Min egen teori är att det är karpaltunnelsyndrom. Det problemet har jag haft länge, men jag har aldrig sökt vård för det. Nyligen har det tillkommit problem med händerna. Det har börjat smärta i fingrarna. Lederna i fingrarna känns ömma. Reumatism? Jag har så klart googlat på värk i fingrarna och det kan vara annat också.

Är det ens värt att söka vård för händerna? Eller kommer de bara att konstatera att jag har ett visst problem, men att det inte finns något att göra åt det så jag får leva med det? Känns ju onödigt att belasta vården om man ändå inte kan göra något åt problemet.

Tror inte att knäna kan fixas heller.

Igenkänning. Min kropp förfaller också snabbt nu. Jag har hört flera som sagt att det sätter fart efter 50, och nu fattar jag plötsligt vad de menar. Det känns rätt dystert.

Jag är urusel på att söka vård, pga flera dåliga erfarenheter tidigare. Har haft en knöl i ryggen som bara har vuxit och vuxit i tio års tid men jag har inte tyckt att det har varit nån idé att kontakta vården. Men förra veckan började den göra ont, så motvilligt ringde jag vårdcentralen i måndags. Tänkte att de gör väl ingenting åt det. Igår tisdag opererade de mig. De sa att jag borde ha hört av mig tidigare, så hade det inte blivit ett sånt stort ingrepp....

Jag har även problem (dvs svullnad och/eller smärta) med knän sen länge och tummar sen rätt nyligen. Jag passade på att fråga VC om tummarna. De bedömde att det var tumbasartros och hänvisade mig att kontakta en specifik fysioterapimottagning. Om jag får rätt övningar för mig så kan jag i bästa fall hindra förfallet ett bra tag. Och det låter ändå lockande att ge det ett försök att köpa mig lite mer tid med fungerande tummar. Så jag är ändå glad att jag kollade med vården.

 

[Fd Diabetikern]

Jag siter i valet och kvalet att söka vård men käner att jag måste ta upp det så ska ta tag oi det innan det blir värre. Mitt problem är att höger öga inte hänger med när jag ska öppan ögonen på morgonen och ögonlocket faller lätt ihop.

och bara på höger. Det i mitt tycke är "friska" ögat då det är det som är normalet efter min ridolycka 2015

Vi ska inte gå runt och ha ont utan vi ska söka oss till vården. Vi ska inte behöva gå med smärta domningar mm.

Sök vård med gott samvete. Vi är många som passerat bäst före datum. Själv är jag ett rikigt måndagsexempler och har skavanker precis överallt

 

[Alexandra_W]

Jag fick tilltagande värk i fingrarna. Jag var inte orolig eller något men sökte vård för att förhoppningsvis få hjälp. Fick komma till en arbetsterapeut specialiserad på händer. Hon misstänkt att det var artros. Fick övningar och en ”träningsdeg” att klämma på (tänk squishie). Handstyrkan blev markant bättre men fortsatte ha ont. Skaffade kompressionsvantar som verkligen är skönt när det gör ont. Tog Alvedon de värsta dagarna.

Så hade jag haft artros hade detta varit rätt bra med hjälp. Trots att artros inte är något som man kan bota. Men man kan hjälpa.

Nu var det inte artros - eller det kanske det också är förresten, men inte bara - i mina fingrar. Utan när jag senare sökte vård för min höft under över ett år gjort ont i perioder så blev jag raskt remitterad till reumatologen. Som konstaterade att jag har inflammation i massor med leder, inklusive några jag inte ens visste existerade.

Och plötsligt så står jag i ett läge där jag ska få hjälp inte bara med ont i händer och höft. Utan den där ryggvärken jag haft i 25 år som alla sagt är sviter från ridolyckan. Men som inte alls är det utan kopplad till samma inflammatoriska ledsjukdom som ontet i händer och höft osv kommer från. För mig känns det som att ha vunnit på lotto. Jag var helt inställd på att - igen - få höra att det var ålder och gamla synder typ. Istället får jag höra att jag ska få hjälp

Så. Sök vård helt klart. Det kanske är vad du tror, det kanske är något annat. Det kanske är botbart, det kanske bara är behandlingsbart. Men alldeles oavsett finns det nästan alltid sätt att lindra värk. Så du har inget att förlora!

 

[Hera_62]

Prata inte bara om dina knän utan också om dina händer med fysioterapeuten när du träffar hen. Och om du har andra krämpor i rörelseapparaten, allt kanske hänger ihop och går att behandla.

 

[grodan21]

Jag hade sökt vård! Det är inte meningen att man ska behöva gå runt och ha värk och hindras i vardagen utan att veta anledning och alternativ resonerar jag.

Nu är detta min erfarenhet, men tycker aldrig vården har tagit mig på allvar gällande min smärta och då sökte vi vård för första gången för över 20 år sedan. Jag var liksom inte ens tonåring första gången.

 

[the_connemara]

Nu är detta min erfarenhet, men tycker aldrig vården har tagit mig på allvar gällande min smärta och då sökte vi vård för första gången för över 20 år sedan. Jag var liksom inte ens tonåring första gången.

Nej det är så tragiskt med sådant bemötande Jag upplevde inte heller att jag fick hjälp I yngre år (har bla en skadad menisk I ett knä som gjort hela mig sned, tog många år innan det konstarerades), varken av VC eller många av de "ryggklinik"-ställen osv jag sökte hos. På senare tid (eller kanske jag avverkat de kassa? ) har jag känt mig otroligt lyckligt lottad att faktiskt hittat tillräckligt med hjälp så vardagen och livet framåt nu känns som att jag kan leva och inte bara hålla mig över ytan. Det kostar mig fortfarande mycket pengar varje månad men jag har iaf fått veta mina faktiska förutsättningar och det är en sådan otrolig lättnad jag verkligen tycker alla borde ha rätt till Jag ses absolut som välfungerande I samhället med heltidsjobb, klarar fortfarande av att jobba skift (men man mår ju inget vidare), har hand om två hästar själv alla dagar om året, reder ut min autism helt ok. Men många, många år var det det hela tiden varje dag en balansgång i fysisk och mental ork. Eller det är ju något jag behöver ta hänsyn till dagligen fortfarande men typ stressen att veta att jag inte kan stå och hålla hästen till hovslagaren utan att bli helt förstörd minst resten av den dagen, att behöva hoppa över att tömma skottkärran eller sopa för kroppen tog slut osv var ju standard hela tiden. Nu iaf inte typ varje dag, eller liksom inte utgångsläget åtminstone utan den nivån har höjts Kan dock fortf inte diska allt I ett svep utan att få kramp

 

[Alexandra_W]

Nu är detta min erfarenhet, men tycker aldrig vården har tagit mig på allvar gällande min smärta och då sökte vi vård för första gången för över 20 år sedan. Jag var liksom inte ens tonåring första gången.

Tyvärr är det väldigt vanligt. Och varit så även för mig.

Men om man inte söker vård/slutar söka vård kan det ju tyvärr inte bli bättre heller. Så fortsätt söka vård Prova byt vårdgivare

 

[tuaphua]

Det kan ju bli värre i händerna tänker jag. Om du inte tar hjälp alltså.
Jag negligerade mina symptom på karpaltunnelsyndrom lite väl länge. Tänkte att jaja.. det är väl så. Men till slut kunde jag inte sova pga värken, hade mkt svag greppsstyrka, hade domningar 100% av tiden, tappade saker och allt gjorde för ont.
Jag fick såna ortoser med skenor. Har haft dem när jag sover. Och är ENORMT mycket bättre! Det lättade massor på några veckor.
Ge det ett försök iaf. Struntar du i det för länge kan det bli värre och permanenta skador.
Om det skulle vara något annat, typ artros kan det ju vara bra att veta det och kunna behandla det som bäst med.

 

[Pilot]

Nu är detta min erfarenhet, men tycker aldrig vården har tagit mig på allvar gällande min smärta och då sökte vi vård för första gången för över 20 år sedan. Jag var liksom inte ens tonåring första gången.

Jag var också ung när jag sökte hjälp första gången och fick skitdåligt med hjälp. Fick tipset att vila och göra andra arbetsuppgifter, när jag jobbade i stall där allt var tungt. Inget tal och sjukgymnast eller sjukskrivning, tror dessutom att det hänger ihop med min frozen shoulder, som jag inte iheller fick hjälp för.
Däremot sökte jag nått år senare hjälp i England fick rehab och akupunktur direkt.

Stor skillnad!

Man ska verkligen ha tur att hamna hos en kompetent läkare.