Sommar-/höstföräldrar -25

[athena_arabians]

Nu har vår bäbis kommit ❤. Kommer förlossningsberättelse lite senare.

Stort grattis!

 

[strawberrysylt]

Stort grattis!

Tack

 

[strawberrysylt]

Bebis är en vecka idag. Sjukt, det känns som hon föddes igår! Jag är mitt uppe i den värsta baby bluesen i kombo med mjölkstas och feber. Gråter vid varje amning för det gör så ont. Jag tycker ändå att jag har nördat ner mig i hur bebis ska få rätt tag osv och jag har ju ammat två bebisar tidigare. Men men. Var så inställd på att det skulle vara jättetufft de första dagarna och sedan börja kännas bättre efter en vecka, det är så jag vill minnas att det var med de andra två... Men ingen förlossning eller återhämtning är ju den andra lik så nu verkar det vara som jobbigast efter en vecka. Hoppas jag. Att det är jobbigast nu alltså, och sedan vänder.

Förutom det gnället så är ju såklart bebis helt underbar. Jag tänker i varje stund på att njuta av henne, trots att kroppen gör ont.

Hur går det? ❤

Ja, hur fort går inte tiden?? Fattar inte att vår bäbis är snart 4 veckor (på måndag)!

Han hade i förrgår gått upp nästan exakt 500 gram och vuxit 2,5 cm sen födseln.

Jag hade också baby blues i början, usch det var hemskt.
Första dagarna var tuffa innan vi fick nån slags koll på läget iaf.

Nu har vi varit till bvc ett par ggr samt vågat oss på att hälsa på svärföräldrarna och min mamma med sambo hemma hos dem och det har gått bra. Tar också en promenad med vagnen (så gott som) varje dag.

Bäbis äter, sover, bajsar och kissar och är för det mesta nöjd ❤.

 

[Stålvilja]

Exakt 60 dagar kvar nu innan vi får träffa pojken i magen.

Idag beslutade chef att jag får ledigt med lön resten av tiden eftersom denna sommar tagit väldigt hårt på mig.

Mina hästar behöver avlivas i juni, det var planerat till nu i augusti men behövde ske akut. Precis när jag ska gå på semester dör en av mina medarbetare. Bara att ställa in, det blev mycket pussel med omstrukturering av bemanning osv. Inte lätt mitt i sommaren. Hinner precis ta semester, då får mamma besked om lungcancer. Den lilla semester jag fick bestod av att hjälpa mamma samt reda i en tvist vi fick med de som byggt vårt nya garage. Firman försökte blåsa oss och vi har legat i tvist. Första dagen efter semestern ringer min chef och säger att det skett en dödsolycka på mitt jobb. Krismöten. Polisförhör. Arbetsmiljöverket. Internt. Alla ska ha svar på frågor. Vi ska sälja huset som vi byggt garage vid också, en försäljning som inte går som tänkt.

Sammantaget har det varit lite väl mycket, så efter riskanalys tog chef beslut om att skicka hem mig.

Känns konstigt också, men jag borde väl vara glad över att ha en arbetsgivare som tar sitt ansvar.

Så nu är det väl bara att ladda om för att möta lillebror. Födde dottern något tidigare än beräknat, så jag hoppas att lillebror kan tänka sig att dyka upp lite tidigare också faktiskt.

 

[Skrottiskrott]

Hur går det? ❤

Ja, hur fort går inte tiden?? Fattar inte att vår bäbis är snart 4 veckor (på måndag)!

Han hade i förrgår gått upp nästan exakt 500 gram och vuxit 2,5 cm sen födseln.

Jag hade också baby blues i början, usch det var hemskt.
Första dagarna var tuffa innan vi fick nån slags koll på läget iaf.

Nu har vi varit till bvc ett par ggr samt vågat oss på att hälsa på svärföräldrarna och min mamma med sambo hemma hos dem och det har gått bra. Tar också en promenad med vagnen (så gott som) varje dag.

Bäbis äter, sover, bajsar och kissar och är för det mesta nöjd ❤.

Äntligen har smärtan vid amningen försvunnit, så himla skönt! Allt flyter på bra, eller "flyter på" är kanske att romantisera vardagen med tre små barn men jo, allt funkar och det är precis så kaosigt som jag hade väntat mig. Och underbart! Framförallt är treåringen heeeelt förtjust i sin lillasyster.

Bebis har några timmar med mycket skrik varje kväll, en bit in på natten... Matar, bär, vaggar, sjunger, försöker med vagnen, selen, bilen, white noise, ja vi gör allt men inget duger. Det är tufft, speciellt frustrerande är det när man träffar folk på dagen som säger att hon verkar såååå lugn och nöjd, "bara äter och sover ju!". Jojo, jag hade hellre haft några timmars otröstligt skrik på dagen än på kvällen/natten. Men jag känner mig lugn i att det kommer att bli bättre. På ett sätt är det också skönt att de där timmarna är jobbiga, haha det låter kanske konstigt men jag har en liten kris kring att detta är min sista bebis. Känner liksom en sorg över att detta är sista gången samtidigt som jag är så oändligt tacksam över att få vara med om det en tredje gång och försöker njuta järnet varje stund. Men när jag tänker "Åh, detta är sista gången..." så är det faktiskt som en tröst att bebis skriker till klockan två på natten (och sedan vaknar en gång i timmen tills det är dags att kliva upp). Det är liksom sista gången med de tuffa bitarna också.

Det har blivit några utflykter de senaste dagarna. De stora bråkar i bilen, bebis gallskriker trots nymatad precis innan, får stanna på rastplats för att amma, de stora börjar tjata och gnälla, bebis spyr upp allt på mig (och jag har såklart iumed något ombyte till mig själv), skriker vidare trots nymatad igen, väl framme somnar bebis precis, lyfter upp i bärselen, får ut de stora som är som virvelvindar. "Håll er nära mig, det kommer bilar här på parkeringen!" Pruuuuuuttt så bajsar bebis. In med barnen i bilen igen så att de inte springer framför någon bil medan jag byter blöja, hoppsan det har runnit över blöjan, får byta kläderna med, upp med bebis i selen igen och ut med de stora, NU går vi, bebis börjar skrika och tycker att det faktiskt skulle smaka gott med mat igen... Och så frågar sköterskan på bvc "Hur mår DU?" och jag svarar "Bra", för det gör jag och jag är så tacksam över mitt underbara kaos, men sköterskan tittar på mig och säger "Du ser lite trött ut". Vaaaaaa, vad konstigt va? Inte kan jag väl vara den enda som är lite trött, snart fyra veckor efter att ha fött barn, nybliven trebarnsmamma med bebis som kaosar på natten och två små som kaosar om dagarna?

 

[Skrottiskrott]

Exakt 60 dagar kvar nu innan vi får träffa pojken i magen.

Idag beslutade chef att jag får ledigt med lön resten av tiden eftersom denna sommar tagit väldigt hårt på mig.

Mina hästar behöver avlivas i juni, det var planerat till nu i augusti men behövde ske akut. Precis när jag ska gå på semester dör en av mina medarbetare. Bara att ställa in, det blev mycket pussel med omstrukturering av bemanning osv. Inte lätt mitt i sommaren. Hinner precis ta semester, då får mamma besked om lungcancer. Den lilla semester jag fick bestod av att hjälpa mamma samt reda i en tvist vi fick med de som byggt vårt nya garage. Firman försökte blåsa oss och vi har legat i tvist. Första dagen efter semestern ringer min chef och säger att det skett en dödsolycka på mitt jobb. Krismöten. Polisförhör. Arbetsmiljöverket. Internt. Alla ska ha svar på frågor. Vi ska sälja huset som vi byggt garage vid också, en försäljning som inte går som tänkt.

Sammantaget har det varit lite väl mycket, så efter riskanalys tog chef beslut om att skicka hem mig.

Känns konstigt också, men jag borde väl vara glad över att ha en arbetsgivare som tar sitt ansvar.

Så nu är det väl bara att ladda om för att möta lillebror. Födde dottern något tidigare än beräknat, så jag hoppas att lillebror kan tänka sig att dyka upp lite tidigare också faktiskt.

Men fy vad tufft!
Hoppas att du kan landa lite och ta hand om dig under den sista tiden fram tills bebis kommer.

 

[Mirabilis]

Vi hade planerat snitt till den 13/8 pga förlossningsrädsla (sen bestämde han sig för att ligga o säte sista 1,5 månaden med så hade ju blivit det oavsett).

Men vår bebis hade minsann andra planer och vattnet gick med ett riktigt hollywoodsplash den 6:8 23.30, så det var bara att bege sig in till förlossningen. Den chocken alltså. Förstföderskor ”ska” ju inte föda tidigt, och det ska ju vara så sällan en förlossning startar med att vattnet går *poff* men jodå, jag hann med att uppleva allt inklusive värkar (stannades av 2 ggr med sprutor bricanyl men höll bara en timme eller två vardera gång, på slutet var det riktigt smärtsamt). Vi fick således snittet tidigarelagt till dagen efter, och 11.12 den 7/8 föddes vår älskade son Ralph.

Återhämtningen har gått oförskämt bra, har typ inte haft så mkt problem med smärta
alls (och räckt med alvedon och ipren). Jag som minsann aldrig skulle amma tänkte att jag provar iallafall men tänker inte kämpa för det. Men Ralph visade sig vara ett litet fullblodsproffs på amning så nu ammar vi på heltid och pumpar till och med och ger flaska i kombination. Ersättningsmaskinen är inte ens uppackad ännu, men tänker att vi kommer använda ersättning delvis sen när han kommer upp i såna stora matvolymer att det blir för jobbigt att möta upp med amning på heltid då.

Summa summarum en fantastisk tid. Nätterna går allt bättre och vi hittar varandra bättre alla tre. Min sambo är helt makalös både som pappa och partner i det här, och jag kunde inte vara mer lycklig och kär i min bebis och mer kär i min sambo än någonsin.

 

[Skrottiskrott]

Vi hade planerat snitt till den 13/8 pga förlossningsrädsla (sen bestämde han sig för att ligga o säte sista 1,5 månaden med så hade ju blivit det oavsett).

Men vår bebis hade minsann andra planer och vattnet gick med ett riktigt hollywoodsplash den 6:8 23.30, så det var bara att bege sig in till förlossningen. Den chocken alltså. Förstföderskor ”ska” ju inte föda tidigt, och det ska ju vara så sällan en förlossning startar med att vattnet går *poff* men jodå, jag hann med att uppleva allt inklusive värkar (stannades av 2 ggr med sprutor bricanyl men höll bara en timme eller två vardera gång, på slutet var det riktigt smärtsamt). Vi fick således snittet tidigarelagt till dagen efter, och 11.12 den 7/8 föddes vår älskade son Ralph.

Återhämtningen har gått oförskämt bra, har typ inte haft så mkt problem med smärta
alls (och räckt med alvedon och ipren). Jag som minsann aldrig skulle amma tänkte att jag provar iallafall men tänker inte kämpa för det. Men Ralph visade sig vara ett litet fullblodsproffs på amning så nu ammar vi på heltid och pumpar till och med och ger flaska i kombination. Ersättningsmaskinen är inte ens uppackad ännu, men tänker att vi kommer använda ersättning delvis sen när han kommer upp i såna stora matvolymer att det blir för jobbigt att möta upp med amning på heltid då.

Summa summarum en fantastisk tid. Nätterna går allt bättre och vi hittar varandra bättre alla tre. Min sambo är helt makalös både som pappa och partner i det här, och jag kunde inte vara mer lycklig och kär i min bebis och mer kär i min sambo än någonsin.

Åh, grattis!

 

[Imogen]

Vi hade planerat snitt till den 13/8 pga förlossningsrädsla (sen bestämde han sig för att ligga o säte sista 1,5 månaden med så hade ju blivit det oavsett).

Men vår bebis hade minsann andra planer och vattnet gick med ett riktigt hollywoodsplash den 6:8 23.30, så det var bara att bege sig in till förlossningen. Den chocken alltså. Förstföderskor ”ska” ju inte föda tidigt, och det ska ju vara så sällan en förlossning startar med att vattnet går *poff* men jodå, jag hann med att uppleva allt inklusive värkar (stannades av 2 ggr med sprutor bricanyl men höll bara en timme eller två vardera gång, på slutet var det riktigt smärtsamt). Vi fick således snittet tidigarelagt till dagen efter, och 11.12 den 7/8 föddes vår älskade son Ralph.

Återhämtningen har gått oförskämt bra, har typ inte haft så mkt problem med smärta
alls (och räckt med alvedon och ipren). Jag som minsann aldrig skulle amma tänkte att jag provar iallafall men tänker inte kämpa för det. Men Ralph visade sig vara ett litet fullblodsproffs på amning så nu ammar vi på heltid och pumpar till och med och ger flaska i kombination. Ersättningsmaskinen är inte ens uppackad ännu, men tänker att vi kommer använda ersättning delvis sen när han kommer upp i såna stora matvolymer att det blir för jobbigt att möta upp med amning på heltid då.

Summa summarum en fantastisk tid. Nätterna går allt bättre och vi hittar varandra bättre alla tre. Min sambo är helt makalös både som pappa och partner i det här, och jag kunde inte vara mer lycklig och kär i min bebis och mer kär i min sambo än någonsin.

Grattis! Min första förlossning var lite liknande start som tidig! Föddes för tidigt och startade med vattenavgång, allt som det inte "borde" göra

Jag tror inte att du behöver vara orolig för att just ökad matvolym gör att du känner att det blir för jobbigt med amning på heltid längre fram. Ammande bebisar (där amningen funkar bra) blir i regel bättre och effektivare hela tiden. Det går oftast mycket fortare för en 5-månaders att äta vad den behöver än vad det gör för en nyfödd. Sen kan det ju finnas andra praktiska anledningar till att ni vill börja använda ersättningsmaskinen längre fram! Den har ju sina fördelar oavsett. Jag menar bara att du inte ska tänka att tiden som går åt för amning nu kommer öka i takt med matvolym

 

[Skrottiskrott]

Grattis! Min första förlossning var lite liknande start som tidig! Föddes för tidigt och startade med vattenavgång, allt som det inte "borde" göra

Jag tror inte att du behöver vara orolig för att just ökad matvolym gör att du känner att det blir för jobbigt med amning på heltid längre fram. Ammande bebisar (där amningen funkar bra) blir i regel bättre och effektivare hela tiden. Det går oftast mycket fortare för en 5-månaders att äta vad den behöver än vad det gör för en nyfödd. Sen kan det ju finnas andra praktiska anledningar till att ni vill börja använda ersättningsmaskinen längre fram! Den har ju sina fördelar oavsett. Jag menar bara att du inte ska tänka att tiden som går åt för amning nu kommer öka i takt med matvolym

+1 på den. Det kan såklart vara olika, men för oss har amningen också tagit mindre tid ju äldre bebisarna har blivit.

 

[strawberrysylt]

Exakt 60 dagar kvar nu innan vi får träffa pojken i magen.

Idag beslutade chef att jag får ledigt med lön resten av tiden eftersom denna sommar tagit väldigt hårt på mig.

Mina hästar behöver avlivas i juni, det var planerat till nu i augusti men behövde ske akut. Precis när jag ska gå på semester dör en av mina medarbetare. Bara att ställa in, det blev mycket pussel med omstrukturering av bemanning osv. Inte lätt mitt i sommaren. Hinner precis ta semester, då får mamma besked om lungcancer. Den lilla semester jag fick bestod av att hjälpa mamma samt reda i en tvist vi fick med de som byggt vårt nya garage. Firman försökte blåsa oss och vi har legat i tvist. Första dagen efter semestern ringer min chef och säger att det skett en dödsolycka på mitt jobb. Krismöten. Polisförhör. Arbetsmiljöverket. Internt. Alla ska ha svar på frågor. Vi ska sälja huset som vi byggt garage vid också, en försäljning som inte går som tänkt.

Sammantaget har det varit lite väl mycket, så efter riskanalys tog chef beslut om att skicka hem mig.

Känns konstigt också, men jag borde väl vara glad över att ha en arbetsgivare som tar sitt ansvar.

Så nu är det väl bara att ladda om för att möta lillebror. Födde dottern något tidigare än beräknat, så jag hoppas att lillebror kan tänka sig att dyka upp lite tidigare också faktiskt.

Men fy så tufft. ❤ Hoppas det blir lugnare kring dig nu.

Äntligen har smärtan vid amningen försvunnit, så himla skönt! Allt flyter på bra, eller "flyter på" är kanske att romantisera vardagen med tre små barn men jo, allt funkar och det är precis så kaosigt som jag hade väntat mig. Och underbart! Framförallt är treåringen heeeelt förtjust i sin lillasyster.

Bebis har några timmar med mycket skrik varje kväll, en bit in på natten... Matar, bär, vaggar, sjunger, försöker med vagnen, selen, bilen, white noise, ja vi gör allt men inget duger. Det är tufft, speciellt frustrerande är det när man träffar folk på dagen som säger att hon verkar såååå lugn och nöjd, "bara äter och sover ju!". Jojo, jag hade hellre haft några timmars otröstligt skrik på dagen än på kvällen/natten. Men jag känner mig lugn i att det kommer att bli bättre. På ett sätt är det också skönt att de där timmarna är jobbiga, haha det låter kanske konstigt men jag har en liten kris kring att detta är min sista bebis. Känner liksom en sorg över att detta är sista gången samtidigt som jag är så oändligt tacksam över att få vara med om det en tredje gång och försöker njuta järnet varje stund. Men när jag tänker "Åh, detta är sista gången..." så är det faktiskt som en tröst att bebis skriker till klockan två på natten (och sedan vaknar en gång i timmen tills det är dags att kliva upp). Det är liksom sista gången med de tuffa bitarna också.

Det har blivit några utflykter de senaste dagarna. De stora bråkar i bilen, bebis gallskriker trots nymatad precis innan, får stanna på rastplats för att amma, de stora börjar tjata och gnälla, bebis spyr upp allt på mig (och jag har såklart iumed något ombyte till mig själv), skriker vidare trots nymatad igen, väl framme somnar bebis precis, lyfter upp i bärselen, får ut de stora som är som virvelvindar. "Håll er nära mig, det kommer bilar här på parkeringen!" Pruuuuuuttt så bajsar bebis. In med barnen i bilen igen så att de inte springer framför någon bil medan jag byter blöja, hoppsan det har runnit över blöjan, får byta kläderna med, upp med bebis i selen igen och ut med de stora, NU går vi, bebis börjar skrika och tycker att det faktiskt skulle smaka gott med mat igen... Och så frågar sköterskan på bvc "Hur mår DU?" och jag svarar "Bra", för det gör jag och jag är så tacksam över mitt underbara kaos, men sköterskan tittar på mig och säger "Du ser lite trött ut". Vaaaaaa, vad konstigt va? Inte kan jag väl vara den enda som är lite trött, snart fyra veckor efter att ha fött barn, nybliven trebarnsmamma med bebis som kaosar på natten och två små som kaosar om dagarna?

Oj, det lät jättetufft. Vet ni om det är pga magont eller så som hon skriker så?
Skönt att du kan njuta också ändå, för ja det går ju verkligen fort ändå nu.

Vi hade planerat snitt till den 13/8 pga förlossningsrädsla (sen bestämde han sig för att ligga o säte sista 1,5 månaden med så hade ju blivit det oavsett).

Men vår bebis hade minsann andra planer och vattnet gick med ett riktigt hollywoodsplash den 6:8 23.30, så det var bara att bege sig in till förlossningen. Den chocken alltså. Förstföderskor ”ska” ju inte föda tidigt, och det ska ju vara så sällan en förlossning startar med att vattnet går *poff* men jodå, jag hann med att uppleva allt inklusive värkar (stannades av 2 ggr med sprutor bricanyl men höll bara en timme eller två vardera gång, på slutet var det riktigt smärtsamt). Vi fick således snittet tidigarelagt till dagen efter, och 11.12 den 7/8 föddes vår älskade son Ralph.

Återhämtningen har gått oförskämt bra, har typ inte haft så mkt problem med smärta
alls (och räckt med alvedon och ipren). Jag som minsann aldrig skulle amma tänkte att jag provar iallafall men tänker inte kämpa för det. Men Ralph visade sig vara ett litet fullblodsproffs på amning så nu ammar vi på heltid och pumpar till och med och ger flaska i kombination. Ersättningsmaskinen är inte ens uppackad ännu, men tänker att vi kommer använda ersättning delvis sen när han kommer upp i såna stora matvolymer att det blir för jobbigt att möta upp med amning på heltid då.

Summa summarum en fantastisk tid. Nätterna går allt bättre och vi hittar varandra bättre alla tre. Min sambo är helt makalös både som pappa och partner i det här, och jag kunde inte vara mer lycklig och kär i min bebis och mer kär i min sambo än någonsin.

Oj, vilken start! Grattis! Kul att det funkar fint med amningen, fast du inte ens ville amma.

 

[Skrottiskrott]

Oj, det lät jättetufft. Vet ni om det är pga magont eller så som hon skriker så?
Skönt att du kan njuta också ändå, för ja det går ju verkligen fort ändå nu.

Jag blir inte klok på om det är kolik eller kvällsoro... Symtomen är nästan identiska. Jag kände mig först ganska övertygad om att hon inte hade ont i magen, men nu är jag inte lika säker längre. Hon blir spänd i hela kroppen, flaxar med armar och ben och skriker i flera timmar vad vi än gör. Kräks mycket, hickar mycket, men inte gasig och inga uppdragna ben mot magen eller så. Lutar åt kvällsoro, vår förstfödda var likadan och det är nu jag skulle vilja skriva att det gick över efter tre månader som det står på 1177, meeen för honom blev det typ värre och blev till nattskräck när han blev större. När han var tre ÅR blev det bättre! Jaja, det behöver inte bli likadant med lillan, jag ska leva i nuet...

Igår kväll var första kvällen och natten sedan hon föddes som hon inte skrek flera timmar i sträck! Vågar inte tro annat än att det var en tillfällighet men det var i alla fall skönt då!

 

[Mirabilis]

Grattis! Min första förlossning var lite liknande start som tidig! Föddes för tidigt och startade med vattenavgång, allt som det inte "borde" göra

Jag tror inte att du behöver vara orolig för att just ökad matvolym gör att du känner att det blir för jobbigt med amning på heltid längre fram. Ammande bebisar (där amningen funkar bra) blir i regel bättre och effektivare hela tiden. Det går oftast mycket fortare för en 5-månaders att äta vad den behöver än vad det gör för en nyfödd. Sen kan det ju finnas andra praktiska anledningar till att ni vill börja använda ersättningsmaskinen längre fram! Den har ju sina fördelar oavsett. Jag menar bara att du inte ska tänka att tiden som går åt för amning nu kommer öka i takt med matvolym

Ja jag tänker kanske mest pumpningen, de tär väldigt skönt att variera med flaska med bröstmjölk för vissa mål (tex till nattningen), så det är kanske mest där jag är lite skeptisk till att hinna med? Jag vill inte bli fast i ett konstant antingen ammande eller pumpande, men det blir kanske samma sak med pumpningen då….

Amningen nu när mjölken runnit till tycker jag redan är mer effektiv. Klart det kommer passen som tar 30-35 min fortfarande, men då känns en del som mys-snuttande och det måste han ju få göra med såklart. Men övriga måltider känns betydligt mer effektiva!

 

[McFlurry]

Ja jag tänker kanske mest pumpningen, de tär väldigt skönt att variera med flaska med bröstmjölk för vissa mål (tex till nattningen), så det är kanske mest där jag är lite skeptisk till att hinna med? Jag vill inte bli fast i ett konstant antingen ammande eller pumpande, men det blir kanske samma sak med pumpningen då….

Amningen nu när mjölken runnit till tycker jag redan är mer effektiv. Klart det kommer passen som tar 30-35 min fortfarande, men då känns en del som mys-snuttande och det måste han ju få göra med såklart. Men övriga måltider känns betydligt mer effektiva!

Smyger in och tipsar om en mjölkuppsamlare som man "fäster" på bröstet med vacuum. Precis innan bebis ska äta fäster man uppsamlaren på det andra bröstet och när bebis börjar äta så släpper bröstet med uppsamlaren mjölk samtidigt.

Med hjälp av såna fick jag enkelt ihop 1-2 "portioner" varje dag som sen kunde ges i flaska. Ingen extratid för pumpning

Grattis till er alla här som fått bebisar

Smyger ut igen...

 

[VLMF]

Smyger in och tipsar om en mjölkuppsamlare som man "fäster" på bröstet med vacuum. Precis innan bebis ska äta fäster man uppsamlaren på det andra bröstet och när bebis börjar äta så släpper bröstet med uppsamlaren mjölk samtidigt.

Med hjälp av såna fick jag enkelt ihop 1-2 "portioner" varje dag som sen kunde ges i flaska. Ingen extratid för pumpning

Grattis till er alla här som fått bebisar

Smyger ut igen...

Det svåra är väl att om man ger den där portionen i flaska senare och inte pumpar samtidigt, så minskar ens mjölkproduktion. Det blir ett färre tillfälle med mat från brösten - kroppen tar det som signal att minska mjölkproduktionen. Tillgång och efterfrågan, även om överskottet uppstod vid ett tidigare tillfälle.
Smyger också ut igen

 

[McFlurry]

Det svåra är väl att om man ger den där portionen i flaska senare och inte pumpar samtidigt, så minskar ens mjölkproduktion. Det blir ett färre tillfälle med mat från brösten - kroppen tar det som signal att minska mjölkproduktionen. Tillgång och efterfrågan, även om överskottet uppstod vid ett tidigare tillfälle.
Smyger också ut igen

Så kan det ju såklart bli men det måste inte bli så, beroende på hur man lägger upp det! Jag fixade mjölk som min man sen kunde ge i flaska så att jag fick sova ostört i 3-4 timmar varje kväll vilket var guld värt och det påverkade inte min mjölkproduktion när det trots allt inte var så lång tid mellan amningstillfällena

 

[vemsomhelst123]

Så kan det ju såklart bli men det måste inte bli så, beroende på hur man lägger upp det! Jag fixade mjölk som min man sen kunde ge i flaska så att jag fick sova ostört i 3-4 timmar varje kväll vilket var guld värt och det påverkade inte min mjölkproduktion när det trots allt inte var så lång tid mellan amningstillfällena

Nej vi hade heller inte det problemet. Och @Mirabilis, en del barn äter inte så mycket på nätterna, vårat slutade runt 6 veckor och BVC tyckte gott hon kunde få sova då hon växte så bra. Men vi gav från ca 6-8 veckor ersättning delvis ändå då jag började jobba. Alla sätt är bra Dock tyckte jag det var smidigt att amma första tiden, ffa när man var ute/iväg och inte behövde tänka på pulver och tempererat vatten osv. Det blev klart bökigare efter att jag slutade amma (av rent praktiska skäl, då jag jobbade) vid ca 4 månader. Andra tycker tvärtom

 

[karamelldrottningen]

Smyger in och tipsar om en mjölkuppsamlare som man "fäster" på bröstet med vacuum. Precis innan bebis ska äta fäster man uppsamlaren på det andra bröstet och när bebis börjar äta så släpper bröstet med uppsamlaren mjölk samtidigt.

Med hjälp av såna fick jag enkelt ihop 1-2 "portioner" varje dag som sen kunde ges i flaska. Ingen extratid för pumpning

Grattis till er alla här som fått bebisar

Smyger ut igen...

Använder du denna istället för bröstpump eller som komplement till den?

 

[karamelldrottningen]

Det svåra är väl att om man ger den där portionen i flaska senare och inte pumpar samtidigt, så minskar ens mjölkproduktion. Det blir ett färre tillfälle med mat från brösten - kroppen tar det som signal att minska mjölkproduktionen. Tillgång och efterfrågan, även om överskottet uppstod vid ett tidigare tillfälle.
Smyger också ut igen

Så en bröstpump stimulerar mjölkproduktionen mer än den där uppsamlaren?

 

[VLMF]

Så en bröstpump stimulerar mjölkproduktionen mer än den där uppsamlaren?

Ja det skulle jag säga. Uppsamlaren är ju mer passiv, samlar upp det som läcker ur det andra bröstet (på ett lätt vacuumtryck) medans man redan ammar. (Och för mig funkade uppsamlaren bara de första veckorna, sedan slutade andra bröstet läcka lika mycket vid amning. Testade aldrig en riktig pump dock).

En pump försöker ju aktivt pumpa ur bröstet hela tiden, likt ett barn som suger. (Mitt exempel var att brösten ”missar” ju en efterfrågan varje gång barnet får flaska. Uppsamlaren använder man bara när man ändå ammar, alltså minskar det oftast mjölkproduktionen eftersom den stimuleras mer av varje tillfälle brösten släpper mjölk snarare än mängden per gång. På ett generellt plan alltså, individer funkar ju olika. Pumpar man när barnet får flaska så efterliknar ju det ”efterfrågan” men då ger det ju ingen paus för en själv om man ville typ sova istället. Och alla släpper ju inte till pump, alla funkar olika osv osv. Bloggen babybaby skriver mycket om det där!)