Sommar-/höstföräldrar -25

Bukefalos 30 år!

Smyger in och tipsar om en mjölkuppsamlare som man "fäster" på bröstet med vacuum. Precis innan bebis ska äta fäster man uppsamlaren på det andra bröstet och när bebis börjar äta så släpper bröstet med uppsamlaren mjölk samtidigt.

Med hjälp av såna fick jag enkelt ihop 1-2 "portioner" varje dag som sen kunde ges i flaska. Ingen extratid för pumpning 😊

Grattis till er alla här som fått bebisar :love:

Smyger ut igen... 😉
+1 på mjölkuppsamlaren. Hittade den först efter 10 veckor när jag gett upp på att pumpa för jag knappt släpper något till pump och det var så omständligt och jobbigt både att pumpa och diska/koka alla delarna. Denna är så mycket enklare att hantera och jag fick typ lika mycket på 5-10 min med minimal ansträngning som jag fick på 20 min pumpning. Önskar jag hade hittat den tidigare!
 
Jag blir inte klok på om det är kolik eller kvällsoro... Symtomen är nästan identiska. Jag kände mig först ganska övertygad om att hon inte hade ont i magen, men nu är jag inte lika säker längre. Hon blir spänd i hela kroppen, flaxar med armar och ben och skriker i flera timmar vad vi än gör. Kräks mycket, hickar mycket, men inte gasig och inga uppdragna ben mot magen eller så. Lutar åt kvällsoro, vår förstfödda var likadan och det är nu jag skulle vilja skriva att det gick över efter tre månader som det står på 1177, meeen för honom blev det typ värre och blev till nattskräck när han blev större. När han var tre ÅR blev det bättre! 😆 Jaja, det behöver inte bli likadant med lillan, jag ska leva i nuet...

Igår kväll var första kvällen och natten sedan hon föddes som hon inte skrek flera timmar i sträck! Vågar inte tro annat än att det var en tillfällighet men det var i alla fall skönt då! 😊

Men fy :( Det låter jättetufft. Har Bvc inga råd heller? Hoppas det blivit bättre?!

Här har vår plutt varit i första utvecklingssprånget, det startade dagen efter hans 1månads-dag med mycket mer ledsenhet, kände inte igen honom. Nu är det bättre, förhoppningsvis på väg bort peppar peppar. Han är 5 och en halv vecka nu.
 
Men fy :( Det låter jättetufft. Har Bvc inga råd heller? Hoppas det blivit bättre?!

Här har vår plutt varit i första utvecklingssprånget, det startade dagen efter hans 1månads-dag med mycket mer ledsenhet, kände inte igen honom. Nu är det bättre, förhoppningsvis på väg bort peppar peppar. Han är 5 och en halv vecka nu.
Tänker också det är bra bolla med dem @Skrottiskrott
De är ju experter och sett allt möjligt.

Delvis kl

Jag har haft bitvis problem med amningen. Såriga bröst. Så illa att jag skrek till någon gång för gjorde så ont. Trots kollat massor om det och läst om amning plus blivit visad innan.
Nu med amningsnapp är det stor skillnad och att jag inte hetsar med exakta tider så det ska bli rätt utan mer kollar när hon behöver och ger vid behov även ersättning.
Jag har ju mjölk så det är inte det men så där mysigt som jag tänkte mig att det skulle bli där är vi inte än riktigt än.
 
Jag har pratat med bvc vid varje besök om hennes skrikiga kvällar och nätter. De säger att en del bebisar är så. Och jag vet ju det, äldsta barnet var likadant. Men det är lite tuffare att hantera nu när man har tre barn. Får tips om det vanliga; magdroppar, bära "tigern i trädet", pysventil, minifom osv. Ingenting har gjort någon skillnad. Sist pratade sköterskan om komjölksproteinallergi, för bebis har lite utslag också. Men att det förmodligen inte är det om inte utslagen blir värre. Hon växer jättefint som hon ska.

Just nu fattar jag bara inte hur andra trebarnsföräldrar bär sig åt. Så många som säger att det var lättare att gå från två till tre barn än något annat, att trean "bara hänger med"... Jag tycker att det är svintufft, absolut det svåraste jag har gjort. Men det beror såklart på att barn är individer och det finns inget som heter "ettan är si, tvåan är så, trean är såhär". En tröst är att vem som helst hade tyckt att det var tufft med en otröstlig bebis varje kväll/natt i kombo med två oerhört energiska gossar som vill "mamma mamma mamma" något ungefär tusen gånger om dagen, ryker ihop och bråkar osv... Räddningen är väl att jag tre dagar i veckan kan lägga mig och sova med bebis på dagen, när sexåringen är i skolan och treåringen på förskolan i några timmar.

Det är mysigt och underbart också! Man måste få tycka att vissa delar är jobbiga samtidigt som man njuter av det andra.
 
Tänker också det är bra bolla med dem @Skrottiskrott
De är ju experter och sett allt möjligt.

Delvis kl

Jag har haft bitvis problem med amningen. Såriga bröst. Så illa att jag skrek till någon gång för gjorde så ont. Trots kollat massor om det och läst om amning plus blivit visad innan.
Nu med amningsnapp är det stor skillnad och att jag inte hetsar med exakta tider så det ska bli rätt utan mer kollar när hon behöver och ger vid behov även ersättning.
Jag har ju mjölk så det är inte det men så där mysigt som jag tänkte mig att det skulle bli där är vi inte än riktigt än.

Usch, jag hade också problem med sår och smärta i början med alla tre barnen - värst var det nu med tredje. Jag grät vid varje amning där ett tag, ångest varje gång bebis blev hungrig. Efter tre veckor började det bli bättre, nu när bebis snart är sex veckor är det helt bra. Bvc kollade och det var rätt tag, inte kort tungband osv... Lite frustrerade när alla googlingar säger att det alltid beror på ett dåligt tag. Jag hävdar bestämt att det inte alls behöver vara så. I mitt fall tror jag att det rörde sig om att jag har väldigt torr, känslig, atopisk hud som behövde vänja sig.

Hoppas att det snart går över för dig med, det är verkligen jobbigt när det gör ont varje gång!
 
Tänker också det är bra bolla med dem @Skrottiskrott
De är ju experter och sett allt möjligt.

Delvis kl

Jag har haft bitvis problem med amningen. Såriga bröst. Så illa att jag skrek till någon gång för gjorde så ont. Trots kollat massor om det och läst om amning plus blivit visad innan.
Nu med amningsnapp är det stor skillnad och att jag inte hetsar med exakta tider så det ska bli rätt utan mer kollar när hon behöver och ger vid behov även ersättning.
Jag har ju mjölk så det är inte det men så där mysigt som jag tänkte mig att det skulle bli där är vi inte än riktigt än.


Även om jag inte har ont vet jag inte om jag upplever amningen så himla mysig och min bebis är äldre än er.. jag tänker att det är ju okej att känna så också och ändå fortsätta amma.

@Skrottiskrott tufft det låter! Jag fattar inte hur de med fler barn gör - superkvinnor! Jag har fullt upp med en. Nu har vår annat problem än dig och vår har inte komjölksallergi, men läkaren sa att det inte skadar att prova, så jag har uteslutit mjölk och soja i kosten och vårt problem har absolut minskat efter det. De kan vara känsliga innan tarmarna mognat utan att det är allergi och det är inte ett allt för stort offer att utesluta det ur kosten för mig. Så kan vara värt att testa ändå om du ammar och vill. Man bör märka en skillnad på några dagar - två veckor i så fall.
 
Även om jag inte har ont vet jag inte om jag upplever amningen så himla mysig och min bebis är äldre än er.. jag tänker att det är ju okej att känna så också och ändå fortsätta amma.

@Skrottiskrott tufft det låter! Jag fattar inte hur de med fler barn gör - superkvinnor! Jag har fullt upp med en. Nu har vår annat problem än dig och vår har inte komjölksallergi, men läkaren sa att det inte skadar att prova, så jag har uteslutit mjölk och soja i kosten och vårt problem har absolut minskat efter det. De kan vara känsliga innan tarmarna mognat utan att det är allergi och det är inte ett allt för stort offer att utesluta det ur kosten för mig. Så kan vara värt att testa ändå om du ammar och vill. Man bör märka en skillnad på några dagar - två veckor i så fall.

Ja, det kan ju vara värt att prova. Kommer ihåg att jag testade det när vår förstfödda var såhär, och då hjälpte det inte men kändes ju ändå skönt att ha testat.
 
Jag börjar bli lite orolig faktiskt..har mått jävligt bra, fram till nu. Har ont i nederdelen av magen, under naveln och långt nedåt. Inte hela tiden, men när jag böjer mig ner och magen behöver "vila" på benen tex. Jag är vansinnigt framtung. Magen pekar rakt ut typ och jag skulle typ vilja lägga den på en skottkärra och köra runt den istället..känns som att det sliter i huden, i livmodern, i musklerna. Grabben i magen har lagt sig till rätta är redan långt nerträngd i bäckenet.

Var på tillväxtultraljud förra torsdagen, allt såg perfekt ut (han ligger precis på kurvan i vikt är iallafall uppskattningen). Men han låg riktigt långt ner, så BM hade svårt att mäta huvudet.

Ibland tycker jag mig känna smärtpulser, att det värker i livmodern (eller runt) några korta sekunder, sen är det bra igen. Det är inte skönt när han rör sig.

Jag hoppas att det bara är växtvärk, och att smärtan beror på att musklerna töjs..Inte att han planerar komma tidigare (vecka 34 nu)..

Sover sjukt illa om nätterna, har ont i höfterna, så jag är väldigt trött i kroppen och huvudet. Vi håller på att packa inför flytten mm så jag har knappt inte suttit ned på länge.

Har jag mer ont i helgen får jag ringa förlossningen och rådfråga, men jag hoppas jag kan få en natts sömn för att få känna mig utvilad.

Just nu känns det jävligt skönt att få bli hemskickad med lön, för jag behöver VILA.
 
Jag är också tung och obekväm. Riktigt trött på att vara gravid. Är också i vecka 34

Då har du också bf i oktober?
Jag hoppas innerligt att grabben kommer ut lite innan som dottern gjorde.

Vi har ju inte långt kvar egentligen, men just den här sista biten minns jag med dottern också som seg och lite halvt plågsam..
 
Ja. BF 18 oktober, men med planerat snitt någon mellan 9-14 oktober. Ja, sista veckorna är hemska. Det är som att sitta i fängelse i sin egen kropp. Tung, ont, sura uppstötningar, kissa hela tiden. Nätterna är hemska. Kanske inte långt kvar på pappret men i mitt huvud är 4 sista veckorna halva graviditeten. Den första halvan är de första 13 veckorna med trötthet och illamående :p
 
Jag har pratat med bvc vid varje besök om hennes skrikiga kvällar och nätter. De säger att en del bebisar är så. Och jag vet ju det, äldsta barnet var likadant. Men det är lite tuffare att hantera nu när man har tre barn. Får tips om det vanliga; magdroppar, bära "tigern i trädet", pysventil, minifom osv. Ingenting har gjort någon skillnad. Sist pratade sköterskan om komjölksproteinallergi, för bebis har lite utslag också. Men att det förmodligen inte är det om inte utslagen blir värre. Hon växer jättefint som hon ska.

Just nu fattar jag bara inte hur andra trebarnsföräldrar bär sig åt. Så många som säger att det var lättare att gå från två till tre barn än något annat, att trean "bara hänger med"... Jag tycker att det är svintufft, absolut det svåraste jag har gjort. Men det beror såklart på att barn är individer och det finns inget som heter "ettan är si, tvåan är så, trean är såhär". En tröst är att vem som helst hade tyckt att det var tufft med en otröstlig bebis varje kväll/natt i kombo med två oerhört energiska gossar som vill "mamma mamma mamma" något ungefär tusen gånger om dagen, ryker ihop och bråkar osv... Räddningen är väl att jag tre dagar i veckan kan lägga mig och sova med bebis på dagen, när sexåringen är i skolan och treåringen på förskolan i några timmar.

Det är mysigt och underbart också! Man måste få tycka att vissa delar är jobbiga samtidigt som man njuter av det andra.
Min unge hade inga utslag alls och växte som hon skulle. Men när vi tar bort komjölken kan hon plötsligt sova vara ledsen.
Kan ju vara värt att prova?
 
Jag förstår inte hur ni roddar med allting ni som har flera barn i nära ålder.
Jag har fullständigt fullt upp med en 😅

Men är lite orolig nu när det är förkylningstider snart. Jag har ont i halsen och känner mig bitvis febrig. Men ändå inte riktigt förkyld.
Sen en annan grej som inte känns helt bra. Har läst att man ska gå ner ca ett halvt kilo i veckan efter graviditet. Hur är det ens möjligt?
Jag har rasat i vikt. Glömmer tyvärr bort att äta ibland så måste bli bättre på det.
 
Jag förstår inte hur ni roddar med allting ni som har flera barn i nära ålder.
Jag har fullständigt fullt upp med en 😅

Men är lite orolig nu när det är förkylningstider snart. Jag har ont i halsen och känner mig bitvis febrig. Men ändå inte riktigt förkyld.
Sen en annan grej som inte känns helt bra. Har läst att man ska gå ner ca ett halvt kilo i veckan efter graviditet. Hur är det ens möjligt?
Jag har rasat i vikt. Glömmer tyvärr bort att äta ibland så måste bli bättre på det.

Det kommer. I början har man fullt upp men ju mer man vänjer sig, desto enklare blir det.
Nu kommer jag gå från ett barn till tre så lär blir kaosigt som satan. Men man vänjer sig vid det med hoppas jag.

Gällande vikten är det nog väldigt individuellt, precis som viktuppgång under graviditet.
Men ja, att äta är ju en bra grej 😊
 
Jag förstår inte hur ni roddar med allting ni som har flera barn i nära ålder.
Jag har fullständigt fullt upp med en 😅

Men är lite orolig nu när det är förkylningstider snart. Jag har ont i halsen och känner mig bitvis febrig. Men ändå inte riktigt förkyld.
Sen en annan grej som inte känns helt bra. Har läst att man ska gå ner ca ett halvt kilo i veckan efter graviditet. Hur är det ens möjligt?
Jag har rasat i vikt. Glömmer tyvärr bort att äta ibland så måste bli bättre på det.

Det förstod inte jag heller när vår äldsta var nyfödd! Men sen när tredje barnet var nyfödd och de två äldsta var på skola/förskola tyckte jag att det var som att inte ha något barn alls.

Dvs man vänjer sig, får in rutiner osv, blir coolare för att saker har hänt förr. Även applicerbart på hundvalpar, hästar och jag antar det mesta :D
 
Jag kommer ihåg att min syster var helt vansinnig på min kusin som, när min syster hade sitt första barn -som hade magproblem och aldrig sov, sa; jag förstår inte vad jag gjorde när jag bara hade ett barn. Jag var så stressad men nu kan jag inte förstå över vad. Nu har min syster tre barn och deklarerar gärna själv att ett barn är inget barn :rolleyes:

Jag fasar lite för att få två små nu måste jag säga.

Jag har fått det riktigt jobbigt här. Enormt tryck neråt. Känns som ett bowlingklot mellan benen. Mycket knivskarpa smärtor när barnet trycker sig nedåt eller mot magen. Helt annan känsla än förra graviditeten när jag fick ont av snabba karatesparkar. Detta pressandet och tryckandet är nog värre. Börjar nästan oroa mig att barnet kommer komma snart. Jag är inte redo! Har planerat jobba september ut. Har inte plockat fram babysakerna ur förrådet. Min man är nyopererad och får inte röra sig eller lyfta tungt. Han planerade in det nu för att vara färdigtläkt tills jag gör mitt kejsarsnitt stopp lilla bäbis! Sluta nu :eek:
 
Jag kommer ihåg att min syster var helt vansinnig på min kusin som, när min syster hade sitt första barn -som hade magproblem och aldrig sov, sa; jag förstår inte vad jag gjorde när jag bara hade ett barn. Jag var så stressad men nu kan jag inte förstå över vad. Nu har min syster tre barn och deklarerar gärna själv att ett barn är inget barn :rolleyes:

Jag fasar lite för att få två små nu måste jag säga.

Jag har fått det riktigt jobbigt här. Enormt tryck neråt. Känns som ett bowlingklot mellan benen. Mycket knivskarpa smärtor när barnet trycker sig nedåt eller mot magen. Helt annan känsla än förra graviditeten när jag fick ont av snabba karatesparkar. Detta pressandet och tryckandet är nog värre. Börjar nästan oroa mig att barnet kommer komma snart. Jag är inte redo! Har planerat jobba september ut. Har inte plockat fram babysakerna ur förrådet. Min man är nyopererad och får inte röra sig eller lyfta tungt. Han planerade in det nu för att vara färdigtläkt tills jag gör mitt kejsarsnitt stopp lilla bäbis! Sluta nu :eek:

Känner så igen mig i din beskrivning av tryckandet. När dottern låg i magen var det mer hårda kickar, och det långt in i graviditeten. Hon la sig till rätta ganska sent också, vecka 36 (innan dess låg hon på tvären). Men herrn i magen låg redan vecka 33 långt ner i bäckenet och när han rör sig är det med väldigt tryckande rörelser. Gjorde tillväxt-UL pga graviditetsdiabetes och BM hade svårt att få bra bild över huvudet, då han redan låg så långt ner. Gjorde ont när hon körde med ultraljudet på magen till och med. Precis som du säger är känslan av att ha ett klot mellan benen där hela tiden..

Så sjukt jobbigt..
 
Min dotter fick spel när barnmorskan kände på huvudet för att se om hon är fixerad. Låg och sparkade sönder mig med hjärtat på max så länge att jag nästan fick åka till KK på observation innan hon tillslut lugnade ner sig. Ajaj på mamma samt lite oro att det kommer komma ut en dramatiskt liten skrikfis.

Inte för att jag vill dig illa, men skönt att höra att jag inte är själv. Då behöver det inte betyda att barnet tänker dyka upp när som helst. Denna känsla är också normal. Men jag kommer ändå ägna helgen åt att dra fram babysakerna
 
Min dotter fick spel när barnmorskan kände på huvudet för att se om hon är fixerad. Låg och sparkade sönder mig med hjärtat på max så länge att jag nästan fick åka till KK på observation innan hon tillslut lugnade ner sig. Ajaj på mamma samt lite oro att det kommer komma ut en dramatiskt liten skrikfis.

Inte för att jag vill dig illa, men skönt att höra att jag inte är själv. Då behöver det inte betyda att barnet tänker dyka upp när som helst. Denna känsla är också normal. Men jag kommer ändå ägna helgen åt att dra fram babysakerna

När jag gjorde tillväxt-ulet blev grabben också helt tokig.. Han sparkade så hårt att barnmorskan hade svårt att genomföra ultraljudet, haha...

Är det vildbattingar vi har i magarna? Vår dotter 14 månader är mer vild än tam..oxh och hon har varit intensiv sen väldigt liten, önskat mig en lugn bebis men börjar tvivla på att det blir det 😜

Jag fick panik när BM sa att han hade lagt sig till rätta, BB-väskan är packad..Mitt i allt ska vi flytta dock, lasset går om en vecka. Så när vi kommit in i nya huset på fredag kommer det gå undan med att ställa iordning säng mm så det är klart.

Du är inte ensam. Och lika bra att ha allt förberett, för man vet ju aldrig nu såhär vecka 35, de kan ju faktiskt få för sig att dyka upp lite när som.. 😬
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp