Sommarföräldrar 2020

[MalanMjöl]

Ja när är det dags för alla här i tråden? Det börjar väl dra ihop sig för några stycken nu?

Är sätt till 15 augusti så han får ju gärna vänta lite till med att komma ut. Dock gärna komma av sig själv innan så jag slipper bli sätt igång . Semester nu och min rygg strejkar efter 3 nätter i stuga med mindre bekväm säng .

 

[SummerOfJoy]

Ja när är det dags för alla här i tråden? Det börjar väl dra ihop sig för några stycken nu?

13 dagar kvar, tror slemproppen lossnade igår men jag har inga känningar alls Börjar bli less på detta, så bebis får gärna komma snart

 

[Fritidsryttare]

Oj, innebär det att jag är "närmast" med mina 8 dagar? Jag är dock säker på att hon kommer gå på övertid som sin bror. Var hos bm igår för sista besöket innan bf, hade en ny då min ordinarie har semester och insåg vilken kalasbra bm jag har haft turen att få denna graviditeten. Allt såg bra ut som vanligt, jag verkar aldrig gå över 4,3 i blodsocker oavsett vad och när jag äter.
Svärisarna är här sen en vecka tillbaka och avlastar med 3-åringen så att vi kan pyssla med annat. Det underlättar helt klart att ha saker att fördriva tiden med. Idag står urmockning av lösdriften och vaccination av ungponnyerna på schemat. Fort går det ju inte, men så länge jag kan röra mig alls klagar jag inte.

Spännande med slemproppen, @SummerOfJoy ! Här är inga känningar alls.

 

[MalanMjöl]

Oj, innebär det att jag är "närmast" med mina 8 dagar? Jag är dock säker på att hon kommer gå på övertid som sin bror. Var hos bm igår för sista besöket innan bf, hade en ny då min ordinarie har semester och insåg vilken kalasbra bm jag har haft turen att få denna graviditeten. Allt såg bra ut som vanligt, jag verkar aldrig gå över 4,3 i blodsocker oavsett vad och när jag äter.
Svärisarna är här sen en vecka tillbaka och avlastar med 3-åringen så att vi kan pyssla med annat. Det underlättar helt klart att ha saker att fördriva tiden med. Idag står urmockning av lösdriften och vaccination av ungponnyerna på schemat. Fort går det ju inte, men så länge jag kan röra mig alls klagar jag inte.

Spännande med slemproppen, @SummerOfJoy ! Här är inga känningar alls.

Händer det något @Fritidsryttare och @SummerOfJoy?

Går in i v. 37 idag, har lite fler ilningar nere i bäckenet än tidigare men annars inga tecken på att lillebror blir tidig. Sista planlagda kontrollen med scanning mm imorgon och lär få tid till igångsättning på bf med mindre han har växt enormt de senaste 3 veckorna.

 

[Fritidsryttare]

Händer det något @Fritidsryttare och @SummerOfJoy?

Går in i v. 37 idag, har lite fler ilningar nere i bäckenet än tidigare men annars inga tecken på att lillebror blir tidig. Sista planlagda kontrollen med scanning mm imorgon och lär få tid till igångsättning på bf med mindre han har växt enormt de senaste 3 veckorna.

Slemproppen har gått i några dagar, idag med tendens till blod i, men väldigt lite. Magen har varit kass också och jag hade lite mensvärk i natt. Ringde fl innan för att diskutera med dem hur jag ska tänka eftersom de vill sätta Gbs-profylax, de ville ha täta uppdateringar sa hon men än var det för tidigt att åka in och det håller jag absolut med om, det har lugnat sig under eftermiddagen också med både sammandragningar och flytning. Sist tror jag att slemproppen gick ordentligt på dagen och vattnet på kvällen och sen drog det igång, men det finns ju inget som säger att det följer samma mönster denna gången.

Sambon är i fruktansvärd onåd då jag bad honom sätta i babyskyddet i bilen tidigare idag när jag upptäckte blodet och dessutom hade rätt kraftiga sammandragningar och han undrade om han inte kunde få måla klart innertaket först... Inte riktigt det svaret jag ville ha, för att uttrycka det milt.

 

[SummerOfJoy]

Händer det något @Fritidsryttare och @SummerOfJoy?

9 dagar kvar till BF och inga känningar att något skulle vara på gång, å andra sidan är jag ju förstföderska och har ingen aning om hur det ska kännas

 

[MalanMjöl]

Slemproppen har gått i några dagar, idag med tendens till blod i, men väldigt lite. Magen har varit kass också och jag hade lite mensvärk i natt. Ringde fl innan för att diskutera med dem hur jag ska tänka eftersom de vill sätta Gbs-profylax, de ville ha täta uppdateringar sa hon men än var det för tidigt att åka in och det håller jag absolut med om, det har lugnat sig under eftermiddagen också med både sammandragningar och flytning. Sist tror jag att slemproppen gick ordentligt på dagen och vattnet på kvällen och sen drog det igång, men det finns ju inget som säger att det följer samma mönster denna gången.

Sambon är i fruktansvärd onåd då jag bad honom sätta i babyskyddet i bilen tidigare idag när jag upptäckte blodet och dessutom hade rätt kraftiga sammandragningar och han undrade om han inte kunde få måla klart innertaket först... Inte riktigt det svaret jag ville ha, för att uttrycka det milt.

Så låter det ju iaf som något är på gång! Spännande! Haha don't mess with the preggo...
Påminner mig om att vi verkligen behöver få ner grejerna från vinden och kolla igenom dom

 

[Fritidsryttare]

Så låter det ju iaf som något är på gång! Spännande! Haha don't mess with the preggo...
Påminner mig om att vi verkligen behöver få ner grejerna från vinden och kolla igenom dom

Stor skillnad från första barnet när man hade allt i ordning en månad innan och knappt vågade lämna huset sista tiden. Jag körde ner till Skåne häromkvällen och hämtade hem hästar, det var inga konstigheter. Svärfar fick dock följa med som förlossningsvakt, vad den stackaren nu hade kunnat göra om det mot förmodan faktiskt hade dragit igång...

 

[MalanMjöl]

Stor skillnad från första barnet när man hade allt i ordning en månad innan och knappt vågade lämna huset sista tiden. Jag körde ner till Skåne häromkvällen och hämtade hem hästar, det var inga konstigheter. Svärfar fick dock följa med som förlossningsvakt, vad den stackaren nu hade kunnat göra om det mot förmodan faktiskt hade dragit igång...

Eller hur, jag har typ knappt koll på vad vi behöver eller vad vi kanske saknade förra gången. Än mindre förberett mig på förlossningen...
Vi har också planer om att åka till sambons föräldrar tirs-fre 3,5-4 timmar bort.

 

[MalanMjöl]

9 dagar kvar till BF och inga känningar att något skulle vara på gång, å andra sidan är jag ju förstföderska och har ingen aning om hur det ska kännas

Du lär märka när det kör igång..

 

[SummerOfJoy]

Du lär märka när det kör igång..

Jag misstänker att jag inte borde missa det

 

[Fritidsryttare]

Bf idag, någon bebis? Definitivt inte, hon myser där inne och har det skönt. De där underbara frågorna om när hon tänkte komma har börjat dyka upp och jag har med all önskvärd tydlighet visat att de inte uppskattas...
Jag bryr mig inte så mycket egentligen, mentalt har jag varit helt inställd på att gå över och så länge jag har saker att göra går det bra, men kroppen har börjat totalstrejka precis som förra gången. Jag vet inte om det är foglossning egentligen, men ungen ligger och trycker och ger mig kramp i låren, kramp i skinkan, ont i höften, trycker så det känns som att framfogen ska sprängas. Osv osv. Stundtals går det OK, men nätterna har börjat bli jobbiga och toabesöken på natten är en plåga, jag hasar mig typ fram. Av den anledningen får hon väldigt väldigt gärna komma nu, helst i förrgår. Ska till BM på måndag och har jag lika ont då kommer jag diskutera med henne vad vi ska göra, jag pallar inte ha så ont i 10 dagar till.
Så, slut på gnällinlägg, hoppas ni andra har roligare än mig.

 

[rosapantern]

Hoppas att bebisarna vill titta ut snart! Förstår att det är jobbigt sista tiden nu.

Vår "lilla" skrutt är inte särskilt liten, blev en månad i förrgår (hade han kommit på bf skulle han varit 5 dagar nu). Läkarkoll på bvc förra veckan, då var han 53,7 cm och vägde 4,4 kg. Då skulle han ju egentligen varit född ens, och var ändå större än var storebror var vid 6 veckors ålder har i skrivande stund på sig en pyjamas i stl 62 som sitter perfekt, galet.

 

[MalanMjöl]

Bf idag, någon bebis? Definitivt inte, hon myser där inne och har det skönt. De där underbara frågorna om när hon tänkte komma har börjat dyka upp och jag har med all önskvärd tydlighet visat att de inte uppskattas...
Jag bryr mig inte så mycket egentligen, mentalt har jag varit helt inställd på att gå över och så länge jag har saker att göra går det bra, men kroppen har börjat totalstrejka precis som förra gången. Jag vet inte om det är foglossning egentligen, men ungen ligger och trycker och ger mig kramp i låren, kramp i skinkan, ont i höften, trycker så det känns som att framfogen ska sprängas. Osv osv. Stundtals går det OK, men nätterna har börjat bli jobbiga och toabesöken på natten är en plåga, jag hasar mig typ fram. Av den anledningen får hon väldigt väldigt gärna komma nu, helst i förrgår. Ska till BM på måndag och har jag lika ont då kommer jag diskutera med henne vad vi ska göra, jag pallar inte ha så ont i 10 dagar till.
Så, slut på gnällinlägg, hoppas ni andra har roligare än mig.

Hoppas hon snart vill ut, förstår annars känslan precis. Är dock bara i 36+5 men måste tänka mig om när jag sträcker på mig i sängen annars får jag kramp vaderna, fotsulorna eller längs med skenbenen. Trycket också ordentligt neråt här och känner mig så sjukt otränad och otymplig..

 

[Fritidsryttare]

Här kom en liten Ebba till världen i en himla fart idag. Hennes förvirrade mamma fattade först inte ens att det var på gång (sorry, såg att nån i tråden var orolig för att missa när värkarna börjar, och så kommer en omföderska som inte fattar...). Jag sov uselt i natt för sonen kunde inte sova, så vaknade kl 09 på ett riktigt dåligt humör. Haft "ligament smärtor" till och från under natten som känts som mensvärk. Det var ju inget nytt under solen precis, brukar bli så när jag är kissnödig så var duktigt irriterad över det också.

Svärmor och svärfar tog en grinig treåring och åkte typ vid 09.30 medan jag intog frukost och sambon gick ner för att snickra. Satt och var arg över hur ungen bökade runt i magen och gav mig mensvärk på mensvärk, kunde jag inte få äta frukost i fred iaf.
Vid typ 10 så insåg jag att jag fick ont utan att jag tydligt kände hennes rörelser, och att den där smärtan kom oftare och var ganska likartad oavsett om jag stod eller gick. Den kom tätt men varierade i intensitet och styrka så drog i mig två alvedon och ringde förlossningen för att dubbelkolla med dem efter att ha klickat ett par "ligamentsmärtor".

 

[Fritidsryttare]

Kör hela inlägget här istället, blev fel innan.

Här kom en liten Ebba till världen i en himla fart idag. Hennes förvirrade mamma fattade först inte ens att det var på gång (sorry, såg att nån i tråden var orolig för att missa när värkarna börjar, och så kommer en omföderska som inte fattar...). Jag sov uselt i natt för sonen kunde inte sova, så vaknade kl 09 på ett riktigt dåligt humör. Haft "ligament smärtor" till och från under natten som känts som mensvärk. Det var ju inget nytt under solen precis, brukar bli så när jag är kissnödig så var duktigt irriterad över det också.

Svärmor och svärfar tog en grinig treåring och åkte typ vid 09.30 medan jag intog frukost och sambon gick ner för att snickra. Satt och var arg över hur ungen bökade runt i magen och gav mig mensvärk på mensvärk, kunde jag inte få äta frukost i fred iaf.
Vid typ 10 så insåg jag att jag fick ont utan att jag tydligt kände hennes rörelser, och att den där smärtan kom oftare och var ganska likartad oavsett om jag stod eller gick. Den kom tätt men varierade i intensitet och styrka så drog i mig två alvedon och ringde förlossningen för att dubbelkolla med dem efter att ha klickat ett par "ligamentsmärtor". Vi var välkomna in men jag förvarnade mina goda vänner som bor nästan vid förlossningen att vi nog skulle hänga hemma hos dem under eftermiddagen för att slippa åka jojo mellan hemmet och sjukhuset.

Släpade in den byggande sambon i duschen och tyckte ändå att aj vad det nöp ibland så vi borde nog ändå åka. I bilen lugnade det sig först, och sambon ville vända hemåt och snickra vidare, men det fick han inte. Väl närmare stan bet det i med 3 värkar på typ 7 minuter, inte jätteskönt. Ändå var vi så dumma att vi ställde bilen i lugn och ro en bra bit bort och tog inte med oss några väskor eller så ("äh, skit i dem", sa jag...). Det var verkligen ingen skön promenad upp till förlossningen sen kan jag säga, men det gick. Då var klockan en bra bit över 11.

Inne på avdelningen kopplade dem upp mig och lämnade mig, om värkarna kom tillräckligt ofta skulle hon komma mig sa BM. Jo heja, ofta kom dem men var ändå rätt snälla, sen undersökte hon mig och jag var typ 6 cm öppen med nästan utplånad tapp. Svimmade nästan för det var ändå förhållandenvis lugnt tyckte jag. Klockan var kanske närmare 12 när vi fick ett rum, 12.20 fick jag första dosen antibiotika och de undrade om jag ville prova lustgasen men jag hatar verkligen den (tror faktiskt jag bad dem att "slänga den där skiten, det är som att andas i en ballong", duktigt irriterad som sagt).

Vid 13.30 var det skiftbyte, då hade vattnet fortfarande inte gått, jag fasade för att de skulle ta det för då drar det igång och hon kommer, kände jag, och oh yes vad rätt jag hade. De nya hann inte ens få en rapport förstod jag det som utan jag fick informera lite kort, och jag började få riktigt ont. Den nya BM var gammal i gamet och peppade och masserade, och beordrade mig typ att ta lustgasen ändå och hjälpte mig andas i den. Den hjälpte väl så där iaf men vi är inte bästisar...

Typ vid 14 började det trycka på rejält och jag bad henne ta vattnet, att ha en ballong mellan benen och en unge på det var inte skönt kan jag säga så jag valde ändå att bli av med det ena. Hon tog vattnet, ungen följde typ med den sista biten ner i samma veva och vid det här laget minns jag bara hur jag avgrundsvrålade i lustgasen, alltså vrålade och tänkte att jag spricker från A till Ö och dör där och då. Det gjorde jag faktiskt inte, otroligt nog, men de fick duktigt bråttom med förkläden och annat. Minns hur jag frågade var ungen stod nånstans och fick svaret "jag såg håret", varpå jag helt vansinnig säger "fel svar - hon ska vara UTE NU". Fyra vidriga krystvärkar senare kom hon ut, 14.15. Jag kände hur huvudet kom ut, sen stod den stackarn fast en liten stund till nästa värk så hon blev lite blå, men det rättade sig sen.

Summa summarum, en väldig kvick och effektiv förlossning, jag känner mig rätt pigg faktiskt och jag hoppas att Ebba gör det med, just nu sover hon gott vid bröstet. Jag hoppas få åka hem imorgon, sambon fick inte vara kvar och det är gräsligt tråkigt.

 

[MalanMjöl]

Kör hela inlägget här istället, blev fel innan.

Här kom en liten Ebba till världen i en himla fart idag. Hennes förvirrade mamma fattade först inte ens att det var på gång (sorry, såg att nån i tråden var orolig för att missa när värkarna börjar, och så kommer en omföderska som inte fattar...). Jag sov uselt i natt för sonen kunde inte sova, så vaknade kl 09 på ett riktigt dåligt humör. Haft "ligament smärtor" till och från under natten som känts som mensvärk. Det var ju inget nytt under solen precis, brukar bli så när jag är kissnödig så var duktigt irriterad över det också.

Svärmor och svärfar tog en grinig treåring och åkte typ vid 09.30 medan jag intog frukost och sambon gick ner för att snickra. Satt och var arg över hur ungen bökade runt i magen och gav mig mensvärk på mensvärk, kunde jag inte få äta frukost i fred iaf.
Vid typ 10 så insåg jag att jag fick ont utan att jag tydligt kände hennes rörelser, och att den där smärtan kom oftare och var ganska likartad oavsett om jag stod eller gick. Den kom tätt men varierade i intensitet och styrka så drog i mig två alvedon och ringde förlossningen för att dubbelkolla med dem efter att ha klickat ett par "ligamentsmärtor". Vi var välkomna in men jag förvarnade mina goda vänner som bor nästan vid förlossningen att vi nog skulle hänga hemma hos dem under eftermiddagen för att slippa åka jojo mellan hemmet och sjukhuset.

Släpade in den byggande sambon i duschen och tyckte ändå att aj vad det nöp ibland så vi borde nog ändå åka. I bilen lugnade det sig först, och sambon ville vända hemåt och snickra vidare, men det fick han inte. Väl närmare stan bet det i med 3 värkar på typ 7 minuter, inte jätteskönt. Ändå var vi så dumma att vi ställde bilen i lugn och ro en bra bit bort och tog inte med oss några väskor eller så ("äh, skit i dem", sa jag...). Det var verkligen ingen skön promenad upp till förlossningen sen kan jag säga, men det gick. Då var klockan en bra bit över 11.

Inne på avdelningen kopplade dem upp mig och lämnade mig, om värkarna kom tillräckligt ofta skulle hon komma mig sa BM. Jo heja, ofta kom dem men var ändå rätt snälla, sen undersökte hon mig och jag var typ 6 cm öppen med nästan utplånad tapp. Svimmade nästan för det var ändå förhållandenvis lugnt tyckte jag. Klockan var kanske närmare 12 när vi fick ett rum, 12.20 fick jag första dosen antibiotika och de undrade om jag ville prova lustgasen men jag hatar verkligen den (tror faktiskt jag bad dem att "slänga den där skiten, det är som att andas i en ballong", duktigt irriterad som sagt).

Vid 13.30 var det skiftbyte, då hade vattnet fortfarande inte gått, jag fasade för att de skulle ta det för då drar det igång och hon kommer, kände jag, och oh yes vad rätt jag hade. De nya hann inte ens få en rapport förstod jag det som utan jag fick informera lite kort, och jag började få riktigt ont. Den nya BM var gammal i gamet och peppade och masserade, och beordrade mig typ att ta lustgasen ändå och hjälpte mig andas i den. Den hjälpte väl så där iaf men vi är inte bästisar...

Typ vid 14 började det trycka på rejält och jag bad henne ta vattnet, att ha en ballong mellan benen och en unge på det var inte skönt kan jag säga så jag valde ändå att bli av med det ena. Hon tog vattnet, ungen följde typ med den sista biten ner i samma veva och vid det här laget minns jag bara hur jag avgrundsvrålade i lustgasen, alltså vrålade och tänkte att jag spricker från A till Ö och dör där och då. Det gjorde jag faktiskt inte, otroligt nog, men de fick duktigt bråttom med förkläden och annat. Minns hur jag frågade var ungen stod nånstans och fick svaret "jag såg håret", varpå jag helt vansinnig säger "fel svar - hon ska vara UTE NU". Fyra vidriga krystvärkar senare kom hon ut, 14.15. Jag kände hur huvudet kom ut, sen stod den stackarn fast en liten stund till nästa värk så hon blev lite blå, men det rättade sig sen.

Summa summarum, en väldig kvick och effektiv förlossning, jag känner mig rätt pigg faktiskt och jag hoppas att Ebba gör det med, just nu sover hon gott vid bröstet. Jag hoppas få åka hem imorgon, sambon fick inte vara kvar och det är gräsligt tråkigt.

Stort Grattis!! Skönt att du slapp gå över längre och att det blev lite mer ro på efteråt än med sonen. Jag fick heller aldrig lustgasen till att fungera förra gången så jag förstår dig, denna gången ber jag nog om en epidural tidigare...

 

[Fritidsryttare]

Stort Grattis!! Skönt att du slapp gå över längre och att det blev lite mer ro på efteråt än med sonen. Jag fick heller aldrig lustgasen till att fungera förra gången så jag förstår dig, denna gången ber jag nog om en epidural tidigare...

Tack tack, ja ett hett tips är att åka in tidigt, det gick väldigt mycket fortare denna gången än sist. Jag fick lite panik när jag insåg att alternativet med Eda inte ens fanns längre för jag var 9 cm öppen och hade det värsta kvar... Å andra sidan tror jag att det var det som gjorde att allt ändå flöt på så snabbt och smidigt, jag var extremt mycket mer med denna förlossningen. Visst gjorde den brutalt ont, men det gör det ju alltid, då är det iaf skönt att pinan blev förhållandevis kort.

 

[rosapantern]

Kör hela inlägget här istället, blev fel innan.

Här kom en liten Ebba till världen i en himla fart idag. Hennes förvirrade mamma fattade först inte ens att det var på gång (sorry, såg att nån i tråden var orolig för att missa när värkarna börjar, och så kommer en omföderska som inte fattar...). Jag sov uselt i natt för sonen kunde inte sova, så vaknade kl 09 på ett riktigt dåligt humör. Haft "ligament smärtor" till och från under natten som känts som mensvärk. Det var ju inget nytt under solen precis, brukar bli så när jag är kissnödig så var duktigt irriterad över det också.

Svärmor och svärfar tog en grinig treåring och åkte typ vid 09.30 medan jag intog frukost och sambon gick ner för att snickra. Satt och var arg över hur ungen bökade runt i magen och gav mig mensvärk på mensvärk, kunde jag inte få äta frukost i fred iaf.
Vid typ 10 så insåg jag att jag fick ont utan att jag tydligt kände hennes rörelser, och att den där smärtan kom oftare och var ganska likartad oavsett om jag stod eller gick. Den kom tätt men varierade i intensitet och styrka så drog i mig två alvedon och ringde förlossningen för att dubbelkolla med dem efter att ha klickat ett par "ligamentsmärtor". Vi var välkomna in men jag förvarnade mina goda vänner som bor nästan vid förlossningen att vi nog skulle hänga hemma hos dem under eftermiddagen för att slippa åka jojo mellan hemmet och sjukhuset.

Släpade in den byggande sambon i duschen och tyckte ändå att aj vad det nöp ibland så vi borde nog ändå åka. I bilen lugnade det sig först, och sambon ville vända hemåt och snickra vidare, men det fick han inte. Väl närmare stan bet det i med 3 värkar på typ 7 minuter, inte jätteskönt. Ändå var vi så dumma att vi ställde bilen i lugn och ro en bra bit bort och tog inte med oss några väskor eller så ("äh, skit i dem", sa jag...). Det var verkligen ingen skön promenad upp till förlossningen sen kan jag säga, men det gick. Då var klockan en bra bit över 11.

Inne på avdelningen kopplade dem upp mig och lämnade mig, om värkarna kom tillräckligt ofta skulle hon komma mig sa BM. Jo heja, ofta kom dem men var ändå rätt snälla, sen undersökte hon mig och jag var typ 6 cm öppen med nästan utplånad tapp. Svimmade nästan för det var ändå förhållandenvis lugnt tyckte jag. Klockan var kanske närmare 12 när vi fick ett rum, 12.20 fick jag första dosen antibiotika och de undrade om jag ville prova lustgasen men jag hatar verkligen den (tror faktiskt jag bad dem att "slänga den där skiten, det är som att andas i en ballong", duktigt irriterad som sagt).

Vid 13.30 var det skiftbyte, då hade vattnet fortfarande inte gått, jag fasade för att de skulle ta det för då drar det igång och hon kommer, kände jag, och oh yes vad rätt jag hade. De nya hann inte ens få en rapport förstod jag det som utan jag fick informera lite kort, och jag började få riktigt ont. Den nya BM var gammal i gamet och peppade och masserade, och beordrade mig typ att ta lustgasen ändå och hjälpte mig andas i den. Den hjälpte väl så där iaf men vi är inte bästisar...

Typ vid 14 började det trycka på rejält och jag bad henne ta vattnet, att ha en ballong mellan benen och en unge på det var inte skönt kan jag säga så jag valde ändå att bli av med det ena. Hon tog vattnet, ungen följde typ med den sista biten ner i samma veva och vid det här laget minns jag bara hur jag avgrundsvrålade i lustgasen, alltså vrålade och tänkte att jag spricker från A till Ö och dör där och då. Det gjorde jag faktiskt inte, otroligt nog, men de fick duktigt bråttom med förkläden och annat. Minns hur jag frågade var ungen stod nånstans och fick svaret "jag såg håret", varpå jag helt vansinnig säger "fel svar - hon ska vara UTE NU". Fyra vidriga krystvärkar senare kom hon ut, 14.15. Jag kände hur huvudet kom ut, sen stod den stackarn fast en liten stund till nästa värk så hon blev lite blå, men det rättade sig sen.

Summa summarum, en väldig kvick och effektiv förlossning, jag känner mig rätt pigg faktiskt och jag hoppas att Ebba gör det med, just nu sover hon gott vid bröstet. Jag hoppas få åka hem imorgon, sambon fick inte vara kvar och det är gräsligt tråkigt.

Stort grattis till tjejen, och fint namn! skönt att det gick bra för er.

 

[SummerOfJoy]

Kör hela inlägget här istället, blev fel innan.

Här kom en liten Ebba till världen i en himla fart idag. Hennes förvirrade mamma fattade först inte ens att det var på gång (sorry, såg att nån i tråden var orolig för att missa när värkarna börjar, och så kommer en omföderska som inte fattar...). Jag sov uselt i natt för sonen kunde inte sova, så vaknade kl 09 på ett riktigt dåligt humör. Haft "ligament smärtor" till och från under natten som känts som mensvärk. Det var ju inget nytt under solen precis, brukar bli så när jag är kissnödig så var duktigt irriterad över det också.

Svärmor och svärfar tog en grinig treåring och åkte typ vid 09.30 medan jag intog frukost och sambon gick ner för att snickra. Satt och var arg över hur ungen bökade runt i magen och gav mig mensvärk på mensvärk, kunde jag inte få äta frukost i fred iaf.
Vid typ 10 så insåg jag att jag fick ont utan att jag tydligt kände hennes rörelser, och att den där smärtan kom oftare och var ganska likartad oavsett om jag stod eller gick. Den kom tätt men varierade i intensitet och styrka så drog i mig två alvedon och ringde förlossningen för att dubbelkolla med dem efter att ha klickat ett par "ligamentsmärtor". Vi var välkomna in men jag förvarnade mina goda vänner som bor nästan vid förlossningen att vi nog skulle hänga hemma hos dem under eftermiddagen för att slippa åka jojo mellan hemmet och sjukhuset.

Släpade in den byggande sambon i duschen och tyckte ändå att aj vad det nöp ibland så vi borde nog ändå åka. I bilen lugnade det sig först, och sambon ville vända hemåt och snickra vidare, men det fick han inte. Väl närmare stan bet det i med 3 värkar på typ 7 minuter, inte jätteskönt. Ändå var vi så dumma att vi ställde bilen i lugn och ro en bra bit bort och tog inte med oss några väskor eller så ("äh, skit i dem", sa jag...). Det var verkligen ingen skön promenad upp till förlossningen sen kan jag säga, men det gick. Då var klockan en bra bit över 11.

Inne på avdelningen kopplade dem upp mig och lämnade mig, om värkarna kom tillräckligt ofta skulle hon komma mig sa BM. Jo heja, ofta kom dem men var ändå rätt snälla, sen undersökte hon mig och jag var typ 6 cm öppen med nästan utplånad tapp. Svimmade nästan för det var ändå förhållandenvis lugnt tyckte jag. Klockan var kanske närmare 12 när vi fick ett rum, 12.20 fick jag första dosen antibiotika och de undrade om jag ville prova lustgasen men jag hatar verkligen den (tror faktiskt jag bad dem att "slänga den där skiten, det är som att andas i en ballong", duktigt irriterad som sagt).

Vid 13.30 var det skiftbyte, då hade vattnet fortfarande inte gått, jag fasade för att de skulle ta det för då drar det igång och hon kommer, kände jag, och oh yes vad rätt jag hade. De nya hann inte ens få en rapport förstod jag det som utan jag fick informera lite kort, och jag började få riktigt ont. Den nya BM var gammal i gamet och peppade och masserade, och beordrade mig typ att ta lustgasen ändå och hjälpte mig andas i den. Den hjälpte väl så där iaf men vi är inte bästisar...

Typ vid 14 började det trycka på rejält och jag bad henne ta vattnet, att ha en ballong mellan benen och en unge på det var inte skönt kan jag säga så jag valde ändå att bli av med det ena. Hon tog vattnet, ungen följde typ med den sista biten ner i samma veva och vid det här laget minns jag bara hur jag avgrundsvrålade i lustgasen, alltså vrålade och tänkte att jag spricker från A till Ö och dör där och då. Det gjorde jag faktiskt inte, otroligt nog, men de fick duktigt bråttom med förkläden och annat. Minns hur jag frågade var ungen stod nånstans och fick svaret "jag såg håret", varpå jag helt vansinnig säger "fel svar - hon ska vara UTE NU". Fyra vidriga krystvärkar senare kom hon ut, 14.15. Jag kände hur huvudet kom ut, sen stod den stackarn fast en liten stund till nästa värk så hon blev lite blå, men det rättade sig sen.

Summa summarum, en väldig kvick och effektiv förlossning, jag känner mig rätt pigg faktiskt och jag hoppas att Ebba gör det med, just nu sover hon gott vid bröstet. Jag hoppas få åka hem imorgon, sambon fick inte vara kvar och det är gräsligt tråkigt.

Stort grattis