Kör hela inlägget här istället, blev fel innan.
Här kom en liten Ebba till världen i en himla fart idag. Hennes förvirrade mamma fattade först inte ens att det var på gång (sorry, såg att nån i tråden var orolig för att missa när värkarna börjar, och så kommer en omföderska som inte fattar...). Jag sov uselt i natt för sonen kunde inte sova, så vaknade kl 09 på ett riktigt dåligt humör. Haft "ligament smärtor" till och från under natten som känts som mensvärk. Det var ju inget nytt under solen precis, brukar bli så när jag är kissnödig så var duktigt irriterad över det också.
Svärmor och svärfar tog en grinig treåring och åkte typ vid 09.30 medan jag intog frukost och sambon gick ner för att snickra. Satt och var arg över hur ungen bökade runt i magen och gav mig mensvärk på mensvärk, kunde jag inte få äta frukost i fred iaf.
Vid typ 10 så insåg jag att jag fick ont utan att jag tydligt kände hennes rörelser, och att den där smärtan kom oftare och var ganska likartad oavsett om jag stod eller gick. Den kom tätt men varierade i intensitet och styrka så drog i mig två alvedon och ringde förlossningen för att dubbelkolla med dem efter att ha klickat ett par "ligamentsmärtor". Vi var välkomna in men jag förvarnade mina goda vänner som bor nästan vid förlossningen att vi nog skulle hänga hemma hos dem under eftermiddagen för att slippa åka jojo mellan hemmet och sjukhuset.
Släpade in den byggande sambon i duschen och tyckte ändå att aj vad det nöp ibland så vi borde nog ändå åka. I bilen lugnade det sig först, och sambon ville vända hemåt och snickra vidare, men det fick han inte. Väl närmare stan bet det i med 3 värkar på typ 7 minuter, inte jätteskönt. Ändå var vi så dumma att vi ställde bilen i lugn och ro en bra bit bort och tog inte med oss några väskor eller så ("äh, skit i dem", sa jag...). Det var verkligen ingen skön promenad upp till förlossningen sen kan jag säga, men det gick. Då var klockan en bra bit över 11.
Inne på avdelningen kopplade dem upp mig och lämnade mig, om värkarna kom tillräckligt ofta skulle hon komma mig sa BM. Jo heja, ofta kom dem men var ändå rätt snälla, sen undersökte hon mig och jag var typ 6 cm öppen med nästan utplånad tapp. Svimmade nästan för det var ändå förhållandenvis lugnt tyckte jag. Klockan var kanske närmare 12 när vi fick ett rum, 12.20 fick jag första dosen antibiotika och de undrade om jag ville prova lustgasen men jag hatar verkligen den (tror faktiskt jag bad dem att "slänga den där skiten, det är som att andas i en ballong", duktigt irriterad som sagt).
Vid 13.30 var det skiftbyte, då hade vattnet fortfarande inte gått, jag fasade för att de skulle ta det för då drar det igång och hon kommer, kände jag, och oh yes vad rätt jag hade. De nya hann inte ens få en rapport förstod jag det som utan jag fick informera lite kort, och jag började få riktigt ont. Den nya BM var gammal i gamet och peppade och masserade, och beordrade mig typ att ta lustgasen ändå och hjälpte mig andas i den. Den hjälpte väl så där iaf men vi är inte bästisar...
Typ vid 14 började det trycka på rejält och jag bad henne ta vattnet, att ha en ballong mellan benen och en unge på det var inte skönt kan jag säga så jag valde ändå att bli av med det ena. Hon tog vattnet, ungen följde typ med den sista biten ner i samma veva och vid det här laget minns jag bara hur jag avgrundsvrålade i lustgasen, alltså vrålade och tänkte att jag spricker från A till Ö och dör där och då. Det gjorde jag faktiskt inte, otroligt nog, men de fick duktigt bråttom med förkläden och annat. Minns hur jag frågade var ungen stod nånstans och fick svaret "jag såg håret", varpå jag helt vansinnig säger "fel svar - hon ska vara UTE NU". Fyra vidriga krystvärkar senare kom hon ut, 14.15. Jag kände hur huvudet kom ut, sen stod den stackarn fast en liten stund till nästa värk så hon blev lite blå, men det rättade sig sen.
Summa summarum, en väldig kvick och effektiv förlossning, jag känner mig rätt pigg faktiskt och jag hoppas att Ebba gör det med, just nu sover hon gott vid bröstet. Jag hoppas få åka hem imorgon, sambon fick inte vara kvar och det är gräsligt tråkigt.