Sommarföräldrar 2022

[Kaching]

Nu går dottern! Strax under 14 månader vågade hon ta mer än några få kliv. Så avis att inte få vara hemma med henne om dagarna. Hon är så mycket roligare nu än när hon var liten bebis!

 

[Madde_padde]

Nu går dottern! Strax under 14 månader vågade hon ta mer än några få kliv. Så avis att inte få vara hemma med henne om dagarna. Hon är så mycket roligare nu än när hon var liten bebis!

Å jag håller med det är nu de börjar bli roligt!

 

[Madde_padde]

Igår knäckte Molte hur man går! han tycker de är så roligt, synd bara för pappan som är utomlands och missade de

 

[Kaching]

Nu har hon kunnat gå i ungefär en månad, och nu är det konstant underhållning som gäller, hon springer för att möta världen

I november börjar hon på förskola, vilket jag tror hon kommer att älska. Hon har aldrig varit särskilt mammig eller pappig och ÄLSKAR öppna förskolan.

Är lite i valet och kvalet om vi är one and done eller om det blir en till. Fick ju världens bästa barn på första försöket så TÄNK om barn nummer två har kolik, är superallergisk mot något eller inte gillar att hänga med på saker, eller tänk om jag är gravidillamående i mer än 9 veckor?

 

[Fille]

Nu har hon kunnat gå i ungefär en månad, och nu är det konstant underhållning som gäller, hon springer för att möta världen

I november börjar hon på förskola, vilket jag tror hon kommer att älska. Hon har aldrig varit särskilt mammig eller pappig och ÄLSKAR öppna förskolan.

Är lite i valet och kvalet om vi är one and done eller om det blir en till. Fick ju världens bästa barn på första försöket så TÄNK om barn nummer två har kolik, är superallergisk mot något eller inte gillar att hänga med på saker, eller tänk om jag är gravidillamående i mer än 9 veckor?

Jag tänker att ni inte måste bestämma er än! Eller, skulle jag kunna backa bandet skulle jag vilja ha barn tätare. Storebror är fem år äldre än tvillingarna. Men det finns ju inte heller något rätt eller fel! Vi ville inte ha fler barn tidigare heller och att skaffa bara för att kanske inte är toppenbra heller!

 

[Kaching]

Jag tänker att ni inte måste bestämma er än! Eller, skulle jag kunna backa bandet skulle jag vilja ha barn tätare. Storebror är fem år äldre än tvillingarna. Men det finns ju inte heller något rätt eller fel! Vi ville inte ha fler barn tidigare heller och att skaffa bara för att kanske inte är toppenbra heller!

Nej precis, finns tid att fundera! Några i min föräldragrupp väntar redan nummer två och jag får panik bara av tanken på två så små barn samtidigt

Mycket med första trimestern och första halvåret efter födseln tycker jag är dötrist och påfrestande, men samtidigt så är ju inte barn under halvåret hela livet

 

[Pellegnillot]

Lillebror lärt sig gå för ett par veckor sedan och folk säger "då var det slut på lugnet". Ja, jag antar att det var det för nu håller både jag och maken på att närma oss väggen. Miljön här hemma är ett recept på psykisk ohälsa just nu. En konstant hög ljudnivå med barn som plötsligt skriker så det skär i öronen 700 gånger om dagen, en som prompt ska upp och klättra på köksbordet och blir fly förbannad när han inte får, en som "råkar" vara hårdhänt så att den andra börjar skrika, ett totalt kaos med grejer överallt att trampa runt på, hela tiden bli avbruten i allt man gör och så all himla mat som konstant ska tillagas, ätas eller plockas undan efter. Vi är överstimulerade större delen av dygnet. Maken har börjat få hjärtklappning och jag känner stundtals en sån otroligt stor ilska.

Jag saknar den mamman jag var när jag hade ett barn. Jag tycker inte om den här nya mamman alls.

 

[Kaching]

Lillebror lärt sig gå för ett par veckor sedan och folk säger "då var det slut på lugnet". Ja, jag antar att det var det för nu håller både jag och maken på att närma oss väggen. Miljön här hemma är ett recept på psykisk ohälsa just nu. En konstant hög ljudnivå med barn som plötsligt skriker så det skär i öronen 700 gånger om dagen, en som prompt ska upp och klättra på köksbordet och blir fly förbannad när han inte får, en som "råkar" vara hårdhänt så att den andra börjar skrika, ett totalt kaos med grejer överallt att trampa runt på, hela tiden bli avbruten i allt man gör och så all himla mat som konstant ska tillagas, ätas eller plockas undan efter. Vi är överstimulerade större delen av dygnet. Maken har börjat få hjärtklappning och jag känner stundtals en sån otroligt stor ilska.

Jag saknar den mamman jag var när jag hade ett barn. Jag tycker inte om den här nya mamman alls.

Åh vad tufft det låter Sänk de krav som går. Saker kan ligga framme (sparka det åt sidan så ni slipper kliva på dem), de kan äta sådant som kräver minimal/ingen tillagning. Hoppas det vänder snart. Jag känner med dig

 

[Guldaskig]

Lillebror lärt sig gå för ett par veckor sedan och folk säger "då var det slut på lugnet". Ja, jag antar att det var det för nu håller både jag och maken på att närma oss väggen. Miljön här hemma är ett recept på psykisk ohälsa just nu. En konstant hög ljudnivå med barn som plötsligt skriker så det skär i öronen 700 gånger om dagen, en som prompt ska upp och klättra på köksbordet och blir fly förbannad när han inte får, en som "råkar" vara hårdhänt så att den andra börjar skrika, ett totalt kaos med grejer överallt att trampa runt på, hela tiden bli avbruten i allt man gör och så all himla mat som konstant ska tillagas, ätas eller plockas undan efter. Vi är överstimulerade större delen av dygnet. Maken har börjat få hjärtklappning och jag känner stundtals en sån otroligt stor ilska.

Jag saknar den mamman jag var när jag hade ett barn. Jag tycker inte om den här nya mamman alls.

Det låter så tufft och jag känner till viss del igen mig. Har ni trädgård? Tycker det allt som oftast funkar att gå ut en sväng när det blir som värst. Men det tar ju ändå inte bort allt annat runtomkring. Jag hoppas det lättar för er snart och att ni kan be släkt och vänner om hjälp

 

[Madde_padde]

Lillebror lärt sig gå för ett par veckor sedan och folk säger "då var det slut på lugnet". Ja, jag antar att det var det för nu håller både jag och maken på att närma oss väggen. Miljön här hemma är ett recept på psykisk ohälsa just nu. En konstant hög ljudnivå med barn som plötsligt skriker så det skär i öronen 700 gånger om dagen, en som prompt ska upp och klättra på köksbordet och blir fly förbannad när han inte får, en som "råkar" vara hårdhänt så att den andra börjar skrika, ett totalt kaos med grejer överallt att trampa runt på, hela tiden bli avbruten i allt man gör och så all himla mat som konstant ska tillagas, ätas eller plockas undan efter. Vi är överstimulerade större delen av dygnet. Maken har börjat få hjärtklappning och jag känner stundtals en sån otroligt stor ilska.

Jag saknar den mamman jag var när jag hade ett barn. Jag tycker inte om den här nya mamman alls.

Här är en till som känner igen sig med nummer två. (22an är vår 3a och de har varit helt annorlunda) tyckte de var så här psykiskt jobbigt att vara hemma med två barn 1 och 3 år. De drog på parkeringen, sprang åt varsitt håll på affären, för att inte tala om när de var sjuka båda två men endå två helt olika behov i aktiviteter och intressen. 3 åringen ville spela spel osv men lillebror rev allt.

De är en liten tröst just nu men de blir bättre!
Sänk kraven, försök få till lite tid utan barn själva eller tillsammans, de är okej att äta rester flera dagar och ha en rörigt hem.

Jag tyckte även de var en avlastning att gå till familjecentralen

 

[Pellegnillot]

Åh vad tufft det låter Sänk de krav som går. Saker kan ligga framme (sparka det åt sidan så ni slipper kliva på dem), de kan äta sådant som kräver minimal/ingen tillagning. Hoppas det vänder snart. Jag känner med dig

Det låter så tufft och jag känner till viss del igen mig. Har ni trädgård? Tycker det allt som oftast funkar att gå ut en sväng när det blir som värst. Men det tar ju ändå inte bort allt annat runtomkring. Jag hoppas det lättar för er snart och att ni kan be släkt och vänner om hjälp

Här är en till som känner igen sig med nummer två. (22an är vår 3a och de har varit helt annorlunda) tyckte de var så här psykiskt jobbigt att vara hemma med två barn 1 och 3 år. De drog på parkeringen, sprang åt varsitt håll på affären, för att inte tala om när de var sjuka båda två men endå två helt olika behov i aktiviteter och intressen. 3 åringen ville spela spel osv men lillebror rev allt.

De är en liten tröst just nu men de blir bättre!
Sänk kraven, försök få till lite tid utan barn själva eller tillsammans, de är okej att äta rester flera dagar och ha en rörigt hem.

Jag tyckte även de var en avlastning att gå till familjecentralen

Tack för era svar. Grejen med stöket är främst att det blir så himla mycket jobbigare när inget finns när man behöver det utan man ska behöva leta efter allt man ska ha, och behöva röja fram matbordet när man ska duka fram, och ju mer saker som ligger framme ju fler saker spills på och blir nedkladdade. Så antingen får man dedikera hela livet åt att städa eller att allt bara hopar sig och blir dubbelt med jobb i slutändan. Hur gör man?! Finns det någon bra strategi?

Jag tycker också att det är bra att bryta av med att gå ut en stund så jag bävar inför vintern. Enligt min erfarenhet så tycker inte ettåringar det är så kul att vara ute på vintern i kyla och snö (och mörker...), och för den delen inte jag heller. Vet inte vad vi ska roa oss med månaderna som kommer.

Det var även lite skönt att höra att föräldrar med flera barn också kunde uppleva det som väldigt jobbigt med "bara" 2. Det blir lätt att man tänker att folk har både 3 och 4 eller tom ännu fler barn och de klarar det. Varför går vi nästan under bara av två.

 

[Guldaskig]

Tack för era svar. Grejen med stöket är främst att det blir så himla mycket jobbigare när inget finns när man behöver det utan man ska behöva leta efter allt man ska ha, och behöva röja fram matbordet när man ska duka fram, och ju mer saker som ligger framme ju fler saker spills på och blir nedkladdade. Så antingen får man dedikera hela livet åt att städa eller att allt bara hopar sig och blir dubbelt med jobb i slutändan. Hur gör man?! Finns det någon bra strategi?

Jag tycker också att det är bra att bryta av med att gå ut en stund så jag bävar inför vintern. Enligt min erfarenhet så tycker inte ettåringar det är så kul att vara ute på vintern i kyla och snö (och mörker...), och för den delen inte jag heller. Vet inte vad vi ska roa oss med månaderna som kommer.

Det var även lite skönt att höra att föräldrar med flera barn också kunde uppleva det som väldigt jobbigt med "bara" 2. Det blir lätt att man tänker att folk har både 3 och 4 eller tom ännu fler barn och de klarar det. Varför går vi nästan under bara av två.

Tycker också vi hamnat i det där röjandet ibland, att en måste plocka bort saker på bord och bänkar för att laga mat tex. Ibland skulle jag vilja göra ett ryck och rensa och plocka bort en massa onödiga prylar för att ”unclutter ” men när sjutton ska jag ha tid eller ork till det?

 

[Klura]

Lillebror lärt sig gå för ett par veckor sedan och folk säger "då var det slut på lugnet". Ja, jag antar att det var det för nu håller både jag och maken på att närma oss väggen. Miljön här hemma är ett recept på psykisk ohälsa just nu. En konstant hög ljudnivå med barn som plötsligt skriker så det skär i öronen 700 gånger om dagen, en som prompt ska upp och klättra på köksbordet och blir fly förbannad när han inte får, en som "råkar" vara hårdhänt så att den andra börjar skrika, ett totalt kaos med grejer överallt att trampa runt på, hela tiden bli avbruten i allt man gör och så all himla mat som konstant ska tillagas, ätas eller plockas undan efter. Vi är överstimulerade större delen av dygnet. Maken har börjat få hjärtklappning och jag känner stundtals en sån otroligt stor ilska.

Jag saknar den mamman jag var när jag hade ett barn. Jag tycker inte om den här nya mamman alls.

Jag förstår dig också till 100 procent!
Det är en ganska jobbig period nu för oss med. Jag tycker det är bättre när vi hittar på saker, blir tokig av att vara hemma mer än ett par timmar . Men samtidigt har man inte alltid ork att åka iväg heller.

När ska ni skola in 1åring? Vi ska göra det i januari och på något sätt har jag det som någon typ av punkt där vardagen kanske kommer bli lättare.

 

[Pellegnillot]

Tycker också vi hamnat i det där röjandet ibland, att en måste plocka bort saker på bord och bänkar för att laga mat tex. Ibland skulle jag vilja göra ett ryck och rensa och plocka bort en massa onödiga prylar för att ”unclutter ” men när sjutton ska jag ha tid eller ork till det?

Åh, jag rensade hela huset för tre år sedan. Det var himla trevligt och luftigt och allt hade sin plats. Jag tycker egentligen inte att vi har så överdrivet mycket saker nu heller men det blir ju att kännas väldigt mycket när ALLT dras fram varje dag och dräller överallt. Vi plockar nog in i kastrullskåpet fem gånger om dagen Sedan kan man ju tänka att det kommer komma en tid i livet igen när det är relativt lätt att hålla ordning och då kanske man saknar att det var liv och lek i huset men det är ändå ingen jättetröst när man är mitt inne i att vara totalt överstimulerad. Men idag känns det i alla fall under kontroll för både mig och maken så det är skönt som lite omväxling.

Jag förstår dig också till 100 procent!
Det är en ganska jobbig period nu för oss med. Jag tycker det är bättre när vi hittar på saker, blir tokig av att vara hemma mer än ett par timmar . Men samtidigt har man inte alltid ork att åka iväg heller.

När ska ni skola in 1åring? Vi ska göra det i januari och på något sätt har jag det som någon typ av punkt där vardagen kanske kommer bli lättare.

Så jobbigt det är. Nej ibland känner man ju att man vill hemifrån men orkar liksom inte åka och träffa folk på öppna förskolan eller liknande. Det är ju ändå ett rätt stort projekt bara det, att komma iväg och så socialisera på det. Egentligen vill man bara lägga sig under en filt i soffan och vara ifred och göra ingenting. Att istället åka till öppna förskolan är en ganska stor kompromiss

Vi har inte ens ställt ettåringen i kö till förskolan, fyraåringen har inte heller börjat... Har såklart övervägt att han (fyraåringen) ska börja nu i allt jobbigt men tror inte det skulle bli så mycket bättre av det eftersom jag inte tror att han skulle vilja gå där och att sätta emot den viljan tre lämningar i veckan, den orken har jag inte nu. Vi får se, om vintern kanske gör att jag ändrar mig eller om han signalerar att han skulle vilja börja så att det känns lättare. Men vi är lika, han och jag. Känsliga och med stark vilja. Det är ibland svårt att möta "sig själv".

Hoppas det lättar då för er om inte tidigare!

Det är så knäppt, att vi har det så bra som aldrig förr. Vi har allt, men ändå är det så många som mår dåligt. Man kanske borde göra sin värld lite mindre? Just nu känns det som man går och bär på hela världens tunga saker som man inte ens kan göra något åt.

 

[Klura]

Åh, jag rensade hela huset för tre år sedan. Det var himla trevligt och luftigt och allt hade sin plats. Jag tycker egentligen inte att vi har så överdrivet mycket saker nu heller men det blir ju att kännas väldigt mycket när ALLT dras fram varje dag och dräller överallt. Vi plockar nog in i kastrullskåpet fem gånger om dagen Sedan kan man ju tänka att det kommer komma en tid i livet igen när det är relativt lätt att hålla ordning och då kanske man saknar att det var liv och lek i huset men det är ändå ingen jättetröst när man är mitt inne i att vara totalt överstimulerad. Men idag känns det i alla fall under kontroll för både mig och maken så det är skönt som lite omväxling.

Så jobbigt det är. Nej ibland känner man ju att man vill hemifrån men orkar liksom inte åka och träffa folk på öppna förskolan eller liknande. Det är ju ändå ett rätt stort projekt bara det, att komma iväg och så socialisera på det. Egentligen vill man bara lägga sig under en filt i soffan och vara ifred och göra ingenting. Att istället åka till öppna förskolan är en ganska stor kompromiss

Vi har inte ens ställt ettåringen i kö till förskolan, fyraåringen har inte heller börjat... Har såklart övervägt att han (fyraåringen) ska börja nu i allt jobbigt men tror inte det skulle bli så mycket bättre av det eftersom jag inte tror att han skulle vilja gå där och att sätta emot den viljan tre lämningar i veckan, den orken har jag inte nu. Vi får se, om vintern kanske gör att jag ändrar mig eller om han signalerar att han skulle vilja börja så att det känns lättare. Men vi är lika, han och jag. Känsliga och med stark vilja. Det är ibland svårt att möta "sig själv".

Hoppas det lättar då för er om inte tidigare!

Det är så knäppt, att vi har det så bra som aldrig förr. Vi har allt, men ändå är det så många som mår dåligt. Man kanske borde göra sin värld lite mindre? Just nu känns det som man går och bär på hela världens tunga saker som man inte ens kan göra något åt.

Förstår att det är extra jobbigt om man inte får den pausen som förskolan ger en! Som tur är så älskar sonen förskolan, och verkar som lillan gör det med för hon blir alltid sur när vi går därifrån och brorsan får stanna . Kämpa på, håll i och håll ut!

 

[Anonym111]

Hur går det med sömnen hos er?
Vi är helt slut. Från att ha haft något uppvak ibland till att sedan några veckor tillbaka vaknar mellan 4-20 ggr per natt. Jag är helt slut. Inatt vaknade och gallskrek och var så arg. Vi vill inte ha henne i vår säng och hon har alltid sovit i egen säng sen födseln men nu har hon fått sova med oss halva natten för de inte går annars. Ingen av oss sover heller bra ihop, hon härjar runt och vi vaknar hela tiden. Vi har också en granne som tydligen har ringt polisen tidigare när grannbarnet gråtit så har ingen lust att låta henne skrikgråta. Så nu har jag försökt ta upp henne och vagga henne i famnen femton min till hon nästan sover och stoppat nere henne i sängen igen men mina trasiga höften och rygg klarar inte att bära/vagga henne så länge i sträck flera ggr per natt.

Någon som har några tips?

 

[Kaching]

Hur går det med sömnen hos er?
Vi är helt slut. Från att ha haft något uppvak ibland till att sedan några veckor tillbaka vaknar mellan 4-20 ggr per natt. Jag är helt slut. Inatt vaknade och gallskrek och var så arg. Vi vill inte ha henne i vår säng och hon har alltid sovit i egen säng sen födseln men nu har hon fått sova med oss halva natten för de inte går annars. Ingen av oss sover heller bra ihop, hon härjar runt och vi vaknar hela tiden. Vi har också en granne som tydligen har ringt polisen tidigare när grannbarnet gråtit så har ingen lust att låta henne skrikgråta. Så nu har jag försökt ta upp henne och vagga henne i famnen femton min till hon nästan sover och stoppat nere henne i sängen igen men mina trasiga höften och rygg klarar inte att bära/vagga henne så länge i sträck flera ggr per natt.

Någon som har några tips?

Vår har haft perioder med dålig sömn vid sjukdom och när det är nya tänder på g. I vanliga fall sover hon ofta hela natten, men när sömnen är dålig kan det bli många uppvak. Om hon har svårt att somna om och sova längre perioder så brukar någon av oss sova med henne i hennes säng (hon har två staplade 80-madrasser på golvet), har ni möjlighet att testa något sådant?

 

[Anonym111]

Vår har haft perioder med dålig sömn vid sjukdom och när det är nya tänder på g. I vanliga fall sover hon ofta hela natten, men när sömnen är dålig kan det bli många uppvak. Om hon har svårt att somna om och sova längre perioder så brukar någon av oss sova med henne i hennes säng (hon har två staplade 80-madrasser på golvet), har ni möjlighet att testa något sådant?

Vi gjorde så nu. Jag sov på golvet med henne och då sov hon hela natten nästan utan flera uppvak så vi kanske får fortsätta så en period. Hoppas bara hon accepterar att sova i egen säng igen sen.

 

[Kaching]

Vi gjorde så nu. Jag sov på golvet med henne och då sov hon hela natten nästan utan flera uppvak så vi kanske får fortsätta så en period. Hoppas bara hon accepterar att sova i egen säng igen sen.

Vad skönt att ni fick sova! Min har inga problem att sova själv hela nätterna "trots" att vi sover halva natten eller mer i hennes säng när hon är sjuk

 

[Fille]

Tvillingarna blir 17 månader på torsdag. Det verkar vara både tänder och utbecklingssprång samtidigt, gånger två. Påverkar sömnen så även Cajsa, som brukar sova hyffsat, är orolig på nätterna. På dagarna är de stundtals klängiga och ledsna, helst på samma gång. Carl har, utöver det, fullt med energi så nu har han inte riktigt ro att äta frukost, vilket också gör att han blir gnällig när han är hungrig
Men, därimellan är de glada, busiga och påhittiga