Sv: Sparande till litet barn?
KL
Jag tror det där handlar mycket (mest!?) om uppfostran och värderingar...
Jag har alltid haft det gott ställt, vi har rest utomlands nästan varje år. När jag blev arton hade mina föräldrar (och till stor del mina farföräldrar) sparat ihop en ansenlig summa pengar i fonder och aktier. De pengarna har jag till stor del spenderat nu, men då till lägenhet. Visst fick man skatta bort en hel del pengar, och det sved såklart, men det var ju fortfarande pengar jag inte hade haft annars.
Jag är verkligen jätteglad att jag hade de där pengarna, och jag är ännu gladare över de värderingar mina föräldrar gett mig angående pengar. Jag är garanterat mer sparsam än min sambo, som iofs tjänar bra, men som växte upp med många syskon och utan något större överflöd även om de hade vad de behövde. Jag har alltid vetat att jag haft pengar, men aldrig fått allt jag pekade på, fick spara, klippa gräs, måla hus etc för att köpa saker jag ville ha särskilt. Att ha pengar betyder inte att man inte kan lära sig att uppskatta dem och framförallt lära sig deras värde.
Såklart att alla inte har råd att spara en massa pengar, och det är ju inte mycket att göra åt. Men att inte spara något för att man tror att barnen ska supa upp pengarna, då undrar jag vad man förväntar sig ge sina barn för uppfostran och värderingar. Och är man ändå försiktig, då är det väl inte värre än att man har pengarna på ett eget konto och den dagen en lgh ska köpas, själv betala ut från det kontot.
Har man råd att lägga undan en summa, hur liten den än må vara, så tycker jag det är egoistiskt att inte göra det och försöka ge sina barn en så bra start i det "egna" livet som möjligt, och naturligtvis med alla värderingar som följer med det. En del kanske inte är mogna nog att hantera en större summa pengar förrän de är 20-25, då får man väl som någon sa flytta pengarna till eget konto innan de är 18 och hålla på dem tills tiden är mogen.
En liten summa är ju alltid bättre än ingenting... det är mycket som ska köpas när man flyttar till första egna boendet, och bara en sån sak som möbler etc kan gå på mycket pengar om man inte har nånting alls med sig... Det kan ju vara en studentlägenhet eller nånting liknande innan man haft möjlighet att jobba ihop tillräckligt med pengar själv.
Sen tycker jag det är konstigt att man inte kan öppna ett konto i ett barns namn utan att barnens föräldrar måste ha tillgång till kontot... Min sambo ville t ex öppna ett konto åt ett syskonbarnbarn (han har mkt äldre syskon), men litar inte på att barnens föräldrar inte använder pengarna till skitsaker. Han ville alltså att det skulle stå i barnets namn, men utan föräldrarnas kontroll över kontot. Det gick inte, så nu har han det i eget namn...