Spinoff på Jobba hemifrån

[Fruentimber]

Sen kan man ju fundera över varför det vi blir moraliskt indignerade vid tanken på viljan att sköta jobbet med armbågen.

För att ARBETE är ett heligt inslag i vårt samhälle och det finns starka normer kring vad som är ett ARBETE och hur, var, när samt hur länge ARBETE ska vara en avgörande del av vårt liv.

 

[Snubbelfot]

Ja, jag tror att det kan finnas självändamål med att arbetstagarna befinner sig fysiskt på arbetsplatsen, inte minst ur arbetsgivarens synvinkel. Och jag tror att kreativiteten blir större av att man träffas, helt enkelt - och att man får mer gjort om man inte kan sköta sina åtaganden vad gäller djur osv helt utan att någon har insyn det.

Jag tror att det är vanskligt att generalisera på det området.
Visst, somliga jobb kräver av nöd att arbetstagaren befinner sig på en specifik plats. Speciella lokaler eller utrustning kan finnas där, det kan vara en geografisk kontaktpunkt för uppdragsgivare/kunder (som t ex vårdinrättningar är), eller arbetet kanske av sin natur är förlagt till kund eller till tillfälliga uppdragsplatser.
Och ser man till det som jag själv associerar kring utifrån ditt svar ovan, så vet jag också att det finns organisationer och företag där arbetstagare helt enkelt inte gör sitt jobb om de inte övervakas och kontrolleras löpande. Men det ser jag inte som ett övergripande problem, och ffa inte i mer kvalificerade arbeten.

Om kunden är nöjd och betalar så ser jag inte att det är väsentligt huruvida t ex projektplaneringen har ägt rum på ett specifikt kontor eller vid någons köksbord. Jag håller med om att det finns mervärden av olika slag i att arbeta fysiskt nära varandra, åtminstone del av tiden, absolut. Men jag kan inte se att det alltid och av naturen är så.

Jag skulle gå så långt som att säga att jag får försvagat förtroende för den arbetsgivare som utifrån övervaknings- och insynsaspekten framhärdar i att platsstyra sådant arbete som kan utföras var som helst, eftersom det i någon mån misstänkliggör mig. I min värld tittar man helt enkelt på resultatet.

 

[Mixoman]

Förlåt men

Kommer att tänka på den här:

Den har jag inte sett, klockren! Kommer användas i pedagogiskt syfte redan ikväll

 

[Killaloe]

Jag tänker lite att om fler hade möjligheten att jobba hemifrån så skulle troligtvis fler kunna vara delaktiga i arbetslivet utifrån sina premisser.

För mig hade tex möjligheten att jobba hemifrån någon dag/några dagar i veckan när jag jobbade med ekonomi på kontor troligtvis inneburit att jag klarat av att jobba fler procent än jag kan göra när jag ska ta mig till något ställe. Detta eftersom pendlingen kräver otroligt mycket av mig energimässigt vilket gör att jag är trött, har nedsatt tankeförmåga och helt enkelt inte klarar av att prestera lika mycket lika länge. Och jag tänker nog att jag inte är unik i att ha begränsad mängd ork eller på annat sätt har ett behov av ”anpassning” av mitt arbete pga rådande klimat och föreställningar om hur ett arbete ska utföras Så, hemmasittande jobb hade i tex mitt fall varit en vinst både för mig och för arbetsgivaren sett till vad jag kan/kunnat prestera när jag jobbar och troligtvis även färre sjukdagar - vilket jag har svårt att se något negativt med.

 

[Hyacinth]

Jag funderar alltid lite när frågan om att jobba hemifrån kommer upp. Ofta ställd som "I vilka yrken kan man jobba hemifrån?"

För mig ingår det liksom i vuxenlivet att behöva vara på en arbetsplats, att samarbeta/skava med arbetskamrater osv. Jag betraktar jobba hemifrån som något en viss arbetsgivare kan gå med på under vissa omständigheter, inget som är förknippat med vissa yrken.

Är inte det här med att jobba hemifrån en konstig utgångspunkt för ens yrkesval? Alltså att utgångspunkten är att man ska undvika att vara på en arbetsplats? Har man djur, som många här har, så förstår jag verkligen att det är bekvämt att jobba hemifrån. Men jag tycker nog inte att det ska vara utgångspunkten för ens medverkan i arbetslivet.

Jag funderar på om det kan vara curling som ligger bakom att jag tycker mig se önskemål om att jobba hemifrån allt oftare. Alltså att allting ska vara som man vill och med minsta möjliga motstånd. (Därmed inte sagt att alla som jobbar hemifrån är curlade)

Jag ”får” jobba hemifrån, men det är ju när situationen så kräver, annars förväntas jag vara tillgänglig på min arbetsplats. Det är en förmån man ska vårda. Inget man gör för att det är jobbigt att åka in, klä på sig eller träffa folk.

 

[Unafraid]

Det är just sådant som att rida när det passar som jag tycker inte bör vara utgångspunkten när man väljer yrke ... Det bör utgå från själva yrket.

Jag skulle nog också bli lite knäpp, eller det skulle i alla fall kännas väldigt ensamt. Men framförallt skulle jag känna att en del av kreativiteten försvann. Jag har ett mycket mer kreativt samtalsflöde med de arbetskamrater som jag träffar, jämfört med de som jag bara har elektronisk kontakt med.

Jag menade inte "utgå ifrån" att jag ska rida, utan mer se det som en bonus och fördel. Lägga på pluskontot när du väljer det jobbet. Lika som lön, avstånd och övriga fördelar.

 

[Petruska]

Den har jag inte sett, klockren! Kommer användas i pedagogiskt syfte redan ikväll

Men alltså. Jag är ju lite äldre än din tonårsdotter. Men ändå. Exakt varför egentligen, ska det uppmuntras att hon söker ett tråkigt arbete? Varför är det bra att hon har tråkigt?

Alltså, en del av mig är kvar på din dotters nivå, och den delen får ju oftast bara finna sig. Men nu frågar den. Varför? Vilket är värdet i att hon gör något tråkigt?

 

[stjarnhimmel]

När folk frågar på Buke om vilka jobb folk kan jobba hemifrån med så ser jag det snarare som en av parametrarna kring vilka jobb man ska söka eller utbilda sig till. Jag ser inte det som ett sätt att smita undan eller liknande.

 

[Petruska]

För att ARBETE är ett heligt inslag i vårt samhälle och det finns starka normer kring vad som är ett ARBETE och hur, var, när samt hur länge ARBETE ska vara en avgörande del av vårt liv.

Jodå, men nog bör det där vara möjligt att nyansera och fördjupa en aning?

 

[cirkus]

Jag tycker att frågan är mycket intressant på en massa sätt.

På vissa arbetsplatser finns en inställning om att den som jobbar hemma blir störd av än det ena än det andra och är mindre effektiv. Jag tror precis som @Sezziyanen skrev att störningsmoment finns varifrån man än jobbar. Sen finns den andra sidan att man aldrig är från jobbet om man jobbar hemifrån, det är lätt att man jobbar mer eller mindre hela tiden. Lite samma sak där, oerhört många har sin jobbmail i mobilen och mobilen igång jämt oavsett varifrån man utför arbetet.

Sen tänker jag lite som @mandalaki runt yrkesval och att prioriteringen är att jobba hemifrån mer än ett yrke som man vill ha och vad som ligger bakom det tänket. Jag har inte svårt att förstå vilka möjligheter tekniken ger oss i att kunna jobba varthelst ifrån.

Det jag tycker är problematiskt är tanken som @kryddelydd (tror jag) snuddar vid - hur världen ska anpassa sig efter "mina önskemål". Då tänker jag på det som bläckis tog upp i form av djurägande tex - jobba hemma pga man har hund tex. eller kunna rida dagtid. När detta blir krav och måsten istället för en bonus för att det går - så känner jag att det är lite slagsida

 

[fejt]

Jag funderar alltid lite när frågan om att jobba hemifrån kommer upp. Ofta ställd som "I vilka yrken kan man jobba hemifrån?"

För mig ingår det liksom i vuxenlivet att behöva vara på en arbetsplats, att samarbeta/skava med arbetskamrater osv. Jag betraktar jobba hemifrån som något en viss arbetsgivare kan gå med på under vissa omständigheter, inget som är förknippat med vissa yrken.

Är inte det här med att jobba hemifrån en konstig utgångspunkt för ens yrkesval? Alltså att utgångspunkten är att man ska undvika att vara på en arbetsplats? Har man djur, som många här har, så förstår jag verkligen att det är bekvämt att jobba hemifrån. Men jag tycker nog inte att det ska vara utgångspunkten för ens medverkan i arbetslivet.

Jag funderar på om det kan vara curling som ligger bakom att jag tycker mig se önskemål om att jobba hemifrån allt oftare. Alltså att allting ska vara som man vill och med minsta möjliga motstånd. (Därmed inte sagt att alla som jobbar hemifrån är curlade)

Jag tycker att du definierar vad som ingår i vuxenlivet väl lättvindigt och jag tänker att det vore trist och jobbigt med en sån manual. Hur hade världen sett ut om villkoret för att vara vuxen vore att man måste arbeta tillsammans med andra människor på en arbetsplats?
Många människor som väljer att arbeta hemma gör det för att få utöva yrken som inte finns i traditionell arbetsplatsmiljö. Det finns inte en redaktion för varje journalist, ett kontor för varje tapetserare eller en butik där man kan sälja sin uppfinning.
Andra människor som jobbar hemma gör det för att kunna arbeta trots fysiska eller psykiska svårigheter. Det tycker jag är vuxet om något (även om det såklart är lika vuxet att inte kunna arbeta alls).
Personligen har jag jobbat utanför hemmet på heltid i många år, hemma på heltid i några år och nu hälften hemma och hälften på arbetsplats utanför hemmet. Utgångspunkten för mina val har varierat och inte alltid varit sätkilt "korrekta". Men jag lever ett vuxet liv ändå.

 

[Fruentimber]

Jodå, men nog bör det där vara möjligt att nyansera och fördjupa en aning?

Ja, det tycker man ju.
För egen del blir det ganska främmande att tala om arbete hemifrån som en form av att undgå ansvar, slippa klä på sig och kunna sköta jobbet med vänster armbåge. Det måste gå att tala om arbete hemifrån på ett mer nyanserat sätt än så, och fundera på vad det faktiskt kan möjliggöra för många människor, och samhället i stort. Istället för att fnysa åt att folk bryter en stark norm kring arbetet, den om arbetsplatsen.

 

[mandalaki]

Jag ”får” jobba hemifrån, men det är ju när situationen så kräver, annars förväntas jag vara tillgänglig på min arbetsplats. Det är en förmån man ska vårda. Inget man gör för att det är jobbigt att åka in, klä på sig eller träffa folk.

Jag menade inte "utgå ifrån" att jag ska rida, utan mer se det som en bonus och fördel. Lägga på pluskontot när du väljer det jobbet. Lika som lön, avstånd och övriga fördelar.

Ja precis. Förmån och bonus. Så ser jag det också.

 

[mandalaki]

När folk frågar på Buke om vilka jobb folk kan jobba hemifrån med så ser jag det snarare som en av parametrarna kring vilka jobb man ska söka eller utbilda sig till.

Och det var just det jag skrev. Alltså att det är en konstig utgångspunkt för ens yrkesval.

 

[stjarnhimmel]

Jag kan jobba hemifrån en eller två dagar i veckan. För mig är det perfekt att göra så.
På mitt kontor är det full fart med mkt folk och mkt intryck. Så det är roligt att komma in och diskutera saker och lösningar på problem och ha möten.
Men jag har också en hel del uppgifter då jag behöver sitta koncentrerat. Då är jag mer effektiv hemma för det är lättare att kunna gräva ner sig och reda ut varför siffrorna ser ut som de gör.
Sen personligen är det skönt för mig att ha några dagar i veckan då jag kan landa lite genom att kunna jobba helt själv . Jag tycker vårt kontor är inspirerande att vara på men jag blir också trött av att det.

 

[Fruentimber]

Många människor som väljer att arbeta hemma gör det för att få utöva yrken som inte finns i traditionell arbetsplatsmiljö. Det finns inte en redaktion för varje journalist, ett kontor för varje tapetserare eller en butik där man kan sälja sin uppfinning.
Andra människor som jobbar hemma gör det för att kunna arbeta trots fysiska eller psykiska svårigheter. Det tycker jag är vuxet om något (även om det såklart är lika vuxet att inte kunna arbeta alls).

Bra poänger!

 

[Mixoman]

Men alltså. Jag är ju lite äldre än din tonårsdotter. Men ändå. Exakt varför egentligen, ska det uppmuntras att hon söker ett tråkigt arbete? Varför är det bra att hon har tråkigt?

Alltså, en del av mig är kvar på din dotters nivå, och den delen får ju oftast bara finna sig. Men nu frågar den. Varför? Vilket är värdet i att hon gör något tråkigt?

Det finns inget egenvärde i det. Hon får söka hur roliga jobb som helst men jag tror att utbudet är ganska begränsat med endast grundskola och ingen arbetslivserfarenhet. I regel är det så att med utbildning och/eller särskild kompetens ökar valmöjligheterna att styra sitt liv och det uppmuntrar jag gärna. Nu är nog valet mellan ett "tråkigt" jobb och inget jobb alls (det är ganska snäva ramar för vad som är roligt i hennes värld) och då är valet egentligen mellan att ha pengar till sommar/höst och kunna göra roliga(!) saker med kompisarna eller att vara utan pengar och vara hemma.

 

[mandalaki]

Jag tycker att du definierar vad som ingår i vuxenlivet väl lättvindigt och jag tänker att det vore trist och jobbigt med en sån manual. Hur hade världen sett ut om villkoret för att vara vuxen vore att man måste arbeta tillsammans med andra människor på en arbetsplats?
Många människor som väljer att arbeta hemma gör det för att få utöva yrken som inte finns i traditionell arbetsplatsmiljö. Det finns inte en redaktion för varje journalist, ett kontor för varje tapetserare eller en butik där man kan sälja sin uppfinning.
Andra människor som jobbar hemma gör det för att kunna arbeta trots fysiska eller psykiska svårigheter. Det tycker jag är vuxet om något (även om det såklart är lika vuxet att inte kunna arbeta alls).
Personligen har jag jobbat utanför hemmet på heltid i många år, hemma på heltid i några år och nu hälften hemma och hälften på arbetsplats utanför hemmet. Utgångspunkten för mina val har varierat och inte alltid varit sätkilt "korrekta". Men jag lever ett vuxet liv ändå.

Men ... jag skrev "ingår liksom i vuxenlivet". Med vilket jag menade att det är ett inslag som normalt förekommer i vuxenlivet. Det får du till "villkoret för att vara vuxen"?

 

[Raderad medlem 120709]

Men alltså. Jag är ju lite äldre än din tonårsdotter. Men ändå. Exakt varför egentligen, ska det uppmuntras att hon söker ett tråkigt arbete? Varför är det bra att hon har tråkigt?

Alltså, en del av mig är kvar på din dotters nivå, och den delen får ju oftast bara finna sig. Men nu frågar den. Varför? Vilket är värdet i att hon gör något tråkigt?

Det är inte ett riktigt jobb om man inte är miserabel, visste du inte det? Nej, men utan att raljera alltför hårt... Jag tycker själv att det är onödigt att i stort sett håna en tonåring för att hon skulle vilja ha ett tillfredsställande jobb. För det är det jag tror att de flesta ungdomar menar när de sparkar bakut mot sånt som låter tråkigt, inte att de nödvändigtvis förväntar sig att de ska ha skitkul på arbetet 100% av tiden. Det finns inget egenvärde i att gå till ett arbete man knappt tål för att man ska få något fint att skriva på sitt CV.

Förhoppningsvis har jag bara missförstått, och dialogen var "hård men hjärtlig" i tonen. Annars tycker jag helt ärligt att det känns lite elakt att bära sig åt så mot en ung människa som ska göra debut i arbetslivet. Lite klapp på huvudet och "höhö, du ska nog se hur världen egentligen fungerar", sådär. De inser nog själva med tiden att de måste få till en inkomst på något vis, helt utan att få såna kommentarer.

 

[Houdinie]

På vissa arbetsplatser finns en inställning om att den som jobbar hemma blir störd av än det ena än det andra och är mindre effektiv.

Jag blev mer störd på kontoret än hemma, upplever jag.

Det jag tycker är problematiskt är tanken som @kryddelydd (tror jag) snuddar vid - hur världen ska anpassa sig efter "mina önskemål". Då tänker jag på det som bläckis tog upp i form av djurägande tex - jobba hemma pga man har hund tex. eller kunna rida dagtid. När detta blir krav och måsten istället för en bonus för att det går - så känner jag att det är lite slagsida

Jag kan ju inte rida dagtid bara för att jag jobbar hemifrån... Jag ska jobba mina timmar under "CET working hours", så jag kan ju inte springa iväg och roa mig på arbetstid bara för att jobbdatorn står hemma istället för på ett kontor...