Spinoff på Jobba hemifrån

[Raderad medlem 120709]

Jag trodde att det framgick vad jag ville. Att bena i vad som ligger bakom "i vilka yrken kan jag jobba hemifrån?" Jag funderade över om det är en curlinggrej, minsta motståndets lag, vilket @Philosophia bytte ut mot individualism som är mer spot on.

Då framstår det tyvärr som att du mest sökte medhåll, om det är det enda svaret du riktigt tycker duger och är korrekt. Att sitta och ta sig för pannan över individualismens framfart känns också som en sådär föråldrad grej. "Usch, dagens ungdomar", liksom.

Att saker förändras och normer uppluckras betyder inte att samhället kommer att kollapsa för att människor plötsligt vägrar arbeta en masse. Snarare tvärt, det är ju synen på människor som produktionsenheter som har lett till X antal strejker och uppror och diverse annan skit genom historien.

Återigen, jag tror att om människor känner att de har mer fria val i sitt arbetsliv, istället för att vara låsta till ett träligt jobb, så kommer de också att göra sina uppgifter med glädje och världen kommer fortsätta snurra, troligen bättre än förut.

 

[kryddelydd]

Det här tycker jag är en intressant ingång, som jag inte kan låta bli att spåna vidare på.

Jag föreställer mig att det du skriver stämmer för de som själva ägde sin bondgård, om vi tänker fram till tidigt 1900-tal. Och hur stor andel var det? Därutöver fanns det i jordbruket pigor, drängar och daglönare av många slag. Som alltså åkte hemifrån för att jobba, med mycket begränsad fritid dessutom.

Sen tillkommer ju - kanske mer tydligt i övriga Europa än i Sverige - yrkesgrupper som militärer, lärare, ja, hela kyrko- kloster- och undervisningssystemt, agrar småindustri, sjöfart, med mera. Dvs ganska många som gav sig av hemifrån för att jobba.

Förutom att jag själv är en stugsittare som trivs mycket bra med att jobba hemifrån några dagar i veckan (vilket jag snarare ser som en svaghet än som en styrka), så är det väl ändå så att det är när människor kommer samman som utveckling sker. Tittar vi på det hela som urbanisering, så är det ju helt enkelt så att väldigt mycket av teknisk, kulturell och intellektuell utveckling sker i städerna - där människorna är många tillsammans. Jag tror verkligen inte att det är det bästa för samhällsutvecklingen att vi alla sitter var för sig i sina stugor.

Intressant med ett historiskt perspektiv, jag tror vi glömmer historian alldeles för ofta när vi reflekterar kring olika företeelser i samhället.

Jobba hemifrån.
För att återknyta till trådens tema.

I vilka yrken kan man de facto göra det (och även jag är lite lat och undantar nu egna företagare)?
De där datorn är främsta arbetsinstrumentet, förstås.
Men annars?

 

[sjoberga]

Det har väl inte sagts öppet i tråden ännu men jag tror att en faktor i diskussionen om hemarbete helt enkelt är avund. Jag tror att somliga av de som ifrågasätter hemmaarbete på ett övergripande plan helt enkelt är avundsjuka, och gärna själva skulle jobba hemma del av sin arbetstid om de bara kunde och fick. Men får inte jag så skall inte de få. (Tillsammans med oförståelse för att det faktiskt finns arbeten som funkar utmärkt att utföra på andra platser än vid ett enda specifikt skrivbord.)

Och så förstås att det ofta är mycket lättare att mäta arbetsplatsnärvaro än det är att mäta resultat. Men det är inte arbetsplatsnärvaro som betalar fakturor och löner, eller ger aktieutdelning.

Det har inte jag sett, inom företag, i alla fall.

Däremot är de jag jobbar/jobbat med så oerhört resultatinriktade och lojala, så när människor gör saker medvetet som minskar effektiviteten och resultaten så uppstår frustration och besvikelse.

Eftersom arbetet till stora delar kräver (för att nå resultat effektivt) direkt närvaro tillsammans, med varandra, så skulle någon (X) arbeta hemifrån i större "chunkar" så påverkar det hela teamets resultat. Resten av teamet presterar sämre, för likväl som X behöver teamet så behöver teamet X. Det är en symbios.

Inom mitt yrke kan man se 100%-iga effektivitetsvinster för colocation fysiskt jämfört med colocation digitalt (vilket skulle kunna vara att alla sitter hemma men uppkopplade på olika sätt med varandra).

Och 500-600%-iga om man jämför med ensamarbete och "traditionell" projektutveckling, där var och en tar en uppgift ur planen och utför som ensamarbete i sitt eget rum.

 

[Petruska]

Detta funderar jag på. Det du beskriver stämmer ju mycket riktigt med det jobb du har. Men - om din arbetsgivare ändrade villkoren. Om du blev tvungen att börja säg 07.30 och inte hade någorlunda fria arbetstider - skulle du då helt byta yrke? Är det inte sannolikare att du skulle söka dig till en annan arbetsplats inom samma bransch som var generösare med villkoren?

När jag jobbade enbart kvällar sa jag likadant: det jag har nu är optimalt och det är det jag valt. Men så ändrades villkoren. Jag jobbar just nu bara dagtid och får bita ihop mentalt, jag skulle hellre vilja ha det som tidigare. En annan kollega bröt ihop i omorganisationen när det visade sig att hon tvingades byta avdelning och börja varje arbetspass kl 05. Nu gör hon det, och klagar inte. Det har funkat bättre än hon trodde.

Jag tror att det är lätt att säga att det nuvarande är det jag valt, om man trivs. Men också att man faktiskt är förändringsbenägen om man måste.

Och: visste du verkligen att du skulle få börja sent på morgonen flera år senare när du valde utbildning?

Jag valde ju aldrig utbildning. Jag läste det roligaste och hoppades på det bästa. Detta är sant. Men jag hade också mental beredskap för ett fattigt frilansliv.

Jag valde BORT yrken/utbildningsr utifrån arbetstider, däremot.

En sån regeländring du beskriver skulle jag nog a) obstruera mot, b) söka deltids tjänstledigt och lägga ledigheten främst på morgnarna, c) försöka byta jobb, eller d) bli fattig frilans. Alternativ e), acceptera och sen vantrivas slipper jag ju nu när barnen är stora och försörjer sig självs.

Jag bytte från min förra till min nuvarande arbetsgivare av ungefär de där skälen. Jag vill verkligen inte stå under regler där formen är viktigare än innehållet. Och hittills har jag privilegiet att slippa det.

 

[stjarnhimmel]

Förutom arbetsuppgifterna så handlar denna tråden för mig mkt om ledarskap och hur arbetsgivaren väljer att organisera arbetet. Jag tänker att även där handlar det om hitta en arbetsgivare som matchar hur man själv vill jobba.
Dvs har arbetsgivaren ett kontor med egna rum, öppet landskap, flexkontor, aktivitetsbaserat.
Vilket ledarskap vill arbetsgivaren ha dvs vill man att den anställde ska vara på arbetsplatsen mellan exakt vissa tider eller har man viss flex eller får den anställde styra det mkt själv.
På vissa arbetsplatser som har tex flexkontor eller det nya begreppet aktivitetsbaserat så måste ju chefen ändå bedriva ett annat ledarskap dvs man har inte möjlighet att se när den anställde kommer till jobbet då chefen ändå inte sitter på platsen bredvid.

 

[kryddelydd]

Jag tillhör den minoritet bland mina generationskamrater och de som är ännu äldre som inte tror på det där med curling. Jag tror inte på att ungdomen nu är värre än någonsin, mest för att redan Platon trodde så och på den vägen har det varit.

Individualism, tror jag däremot på. Kanske inte som något jag direkt gillar, men som ett fenomen som spridit sig väldeliga i samhället. Ett slags antagande om att jag kan och bör få utforma min tillvaro på mina villkor?

Alltså, på många sätt är det ju bra, väl? Att tänka sig ett liv på egna villkor istället för arbetsgivarens? Att tänka sig att både organisationsformer och regler är förhandlingsbara och föränderliga?

Jag tror på den där förväxlingen mellan att jobba hemifrån och att inte riktigt acceptera yrkeslivets krav - men vad är det egentligen som säger att de kraven bör accepteras? Och vilka av dem bör i så fall accepteras?

Observera att jag utgår från att vi alla är skyldiga att försörja oss själva så långt det någonsin är möjligt (sjuka personer ska vi givetvis hjälpas åt att försörja).

Intressanta tankar.

Jo, individualism och - för att välja ett negativt laddat ord - egocentricitet.

Som jag ser det, är det oproblematiskt så länge det inte innebär ett krav på att någon annan ska ställa upp och få det obekvämt för att jag ska kunna styra min tillvaro.
Och oproblematiskt så länge det inte är så att din egocentricitet krockar med min.

Du kräver att frissan ska ha öppet kl 20 men frissan vill jobba 08-17 (som exempel).

Så fort vi börjar fundera på en situation där alla börjar försöka styra omgivningen efter egna önskemål riskerar det hela att bli väldigt komplicerat och svårt.

"Jag vill börja skoldagen först klockan 11 för jag vill sova länge på morgonen".
Blir svårt.
Om en annan elev är morgonpigg och båda elever ska delta i samma lektion.

 

[Petruska]

Intressanta tankar.

Jo, individualism och - för att välja ett negativt laddat ord - egocentricitet.

Som jag ser det, är det oproblematiskt så länge det inte innebär ett krav på att någon annan ska ställa upp och få det obekvämt för att jag ska kunna styra min tillvaro.
Och oproblematiskt så länge det inte är så att din egocentricitet krockar med min.

Du kräver att frissan ska ha öppet kl 20 men frissan vill jobba 08-17 (som exempel).

Så fort vi börjar fundera på en situation där alla börjar försöka styra omgivningen efter egna önskemål riskerar det hela att bli väldigt komplicerat och svårt.

"Jag vill börja skoldagen först klockan 11 för jag vill sova länge på morgonen".
Blir svårt.
Om en annan elev är morgonpigg och båda elever ska delta i samma lektion.

Och jag menar att den sortens krav är mycket sällsynta bland personer som är äldre än 5 år.

 

[Petruska]

Intressanta tankar.

Jo, individualism och - för att välja ett negativt laddat ord - egocentricitet.

Som jag ser det, är det oproblematiskt så länge det inte innebär ett krav på att någon annan ska ställa upp och få det obekvämt för att jag ska kunna styra min tillvaro.
Och oproblematiskt så länge det inte är så att din egocentricitet krockar med min.

Du kräver att frissan ska ha öppet kl 20 men frissan vill jobba 08-17 (som exempel).

Så fort vi börjar fundera på en situation där alla börjar försöka styra omgivningen efter egna önskemål riskerar det hela att bli väldigt komplicerat och svårt.

"Jag vill börja skoldagen först klockan 11 för jag vill sova länge på morgonen".
Blir svårt.
Om en annan elev är morgonpigg och båda elever ska delta i samma lektion.

Jag menar också att individualism och egocentricitet är olika saker, inte alls samma sak. Om vi utgår från hur @Philosophia förde in individualism i sammanhanget.

 

[stjarnhimmel]

Intressanta tankar.

Jo, individualism och - för att välja ett negativt laddat ord - egocentricitet.

Som jag ser det, är det oproblematiskt så länge det inte innebär ett krav på att någon annan ska ställa upp och få det obekvämt för att jag ska kunna styra min tillvaro.
Och oproblematiskt så länge det inte är så att din egocentricitet krockar med min.

Du kräver att frissan ska ha öppet kl 20 men frissan vill jobba 08-17 (som exempel).

Så fort vi börjar fundera på en situation där alla börjar försöka styra omgivningen efter egna önskemål riskerar det hela att bli väldigt komplicerat och svårt.

"Jag vill börja skoldagen först klockan 11 för jag vill sova länge på morgonen".
Blir svårt.
Om en annan elev är morgonpigg och båda elever ska delta i samma lektion.

Ja jag håller med till viss del.
Det jag inte förstår är varför egocentricitet skulle handla om att själv välja ett yrke med de tider/arbetsplats som passar en och sen söka det eller utbilda sig till det? För mig är det nog snarare exempel på motsatsen.
Om jag däremot tar ett jobb där jag måste arbeta på en arbetsplats en viss tid och sen kräver att få jobba hemifrån- ja då är det ju det. Men där antar jag att det löser sig ändå? För en arbetsgivare lär väl tala om att det inte är okej att arbeta hemifrån och personen har valet att sluta eller acceptera.

 

[kryddelydd]

Och jag menar att den sortens krav är mycket sällsynta bland personer som är äldre än 5 år.

Jag tror att önskemålen är ganska vanliga om att styra tillvaron, men att de flesta vuxna människor förstår att man inte kan kräva allt man önskar.

Inom sjukvården ser jag ju att många människor önskar vård gällande icke akuta ärenden på jourtid (med akut menar jag nu sådant som av medicinska skäl måste behandlas samma dag).
Exempelvis förkylning sedan tre veckor tillbaka, hosta några veckor, smärta i rörelseapparaten.
Det tyder ju på önskemål om att bestämma verksamhetens öppettider, och också synpunkter på vad som är brådskande.
Min otålighet med förkylningen tvingar till sig större utrymme än din försämring i ledgångsreumatism, till exempel.

Men som sagt; de flesta vuxna människor förstår att deras önskemål många gånger ska stå tillbaka för andra faktorer, som att bilverkstaden inte har öppet dygnet runt.

 

[kryddelydd]

Jag menar också att individualism och egocentricitet är olika saker, inte alls samma sak. Om vi utgår från hur @Philosophia förde in individualism i sammanhanget.

Sant att individualism och egocentricitet inte är synonymer.
Men när det gäller vår önskan att styra tillvaron efter egna önskemål, kommer de nära.

Ändring:
Sedan är det självklart så att jag också är medveten om att de flesta människor inte högröstat kräver att tillvaron helt ska inrättas efter de individuella önskemålen. Åtminstone inte när de börjar reflektera över ett sammanhang.

Men jag tror ju också att exempelvis det faktum att livsmedelsaffärer har väldigt långa öppettider numera, handlar mycket om dina och mina önskemål/krav på hur det ska se ut.
Jag behöver exempelvis inte handla kl 21 en söndag kväll.
Men det är klart att det någon gång kan vara praktiskt.
Själv skulle jag egentligen nöja mig med att de har söndagsstängt, och kortare öppettider under veckan. För jag kan anpassa mig och planera. Så gjorde man ju förut och det verkar ha fungerat utmärkt.

Långa öppettider handlar om att affären möter mer eller mindre uttalade krav på öppettider. Som kommer utifrån människors krav/önskemål om omedelbar tillgänglighet.

 

[Fruentimber]

Men som sagt; de flesta vuxna människor förstår att deras önskemål många gånger ska stå tillbaka för andra faktorer, som att bilverkstaden inte har öppet dygnet runt.

Men att aktivt söka efter yrken som passar ens kriterier, vad dessa än är, betyder ju fortfarande inte att man på något sätt kräver att omgivningen är den som ska anpassa sig. Jag fattar liksom inte varför man skulle göra den kopplingen. Det är ju en själv som anpassar sig. Ingen annan. Tråden handlar inte om att man tar sig ett jobb och sen kräver att få jobba hemifrån. Det var liksom inte utgångspunkten.

 

[Petruska]

Jag tror att önskemålen är ganska vanliga om att styra tillvaron, men att de flesta vuxna människor förstår att man inte kan kräva allt man önskar.

Inom sjukvården ser jag ju att många människor önskar vård gällande icke akuta ärenden på jourtid (med akut menar jag nu sådant som av medicinska skäl måste behandlas samma dag).
Exempelvis förkylning sedan tre veckor tillbaka, hosta några veckor, smärta i rörelseapparaten.
Det tyder ju på önskemål om att bestämma verksamhetens öppettider, och också synpunkter på vad som är brådskande.
Min otålighet med förkylningen tvingar till sig större utrymme än din försämring i ledgångsreumatism, till exempel.

Men som sagt; de flesta vuxna människor förstår att deras önskemål många gånger ska stå tillbaka för andra faktorer, som att bilverkstaden inte har öppet dygnet runt.

Ja, jag tänkte faktiskt på att sjukvården verkar vara ett undantag. Till och med jag ser ju hur folk vill "kräva" behandlingar och diagnoser efter eget skön. Och klagar på vården när de inte får det.

 

[vildeld]

@kryddelydd

jag tänker att långa öppettider inte enbart beror på krav på de som handlade utan att det finns en marknad, vissa affärer kom på att man kan få folk att handla oftare hos dem om de hade längre öppettider och så har det blivit standard.

Som vissa frisörsalonger har kvälls/helgöppet, för att de insåg att många människor inte kan ta ledigt från sina jobb för att fixa håret. Vilket gör att de människorna nu kommer till frisörsalongen som har kvällsöppet- salongen får mer kunder.

 

[kryddelydd]

Ja, jag tänkte faktiskt på att sjukvården verkar vara ett undantag. Till och med jag ser ju hur folk vill "kräva" behandlingar och diagnoser efter eget skön. Och klagar på vården när de inte får det.

Som jag ser det, och nu ramlar vi iväg lite från grundtemat på tråden eller är "spot on":

Det handlar om att människor skapar sig en uppfattning om vad man vill ha.
Man har ett utpräglat "rättighetstänk" och "kund-tänk", i en organisation som inte handlar om att "kunden har rätt att köpa det den vill ha".
Det blir krockande grund-förutsättningar.

Vi är så vana att kräva vår rätt i Sverige och blir många gånger så arga när vi inte får det vi upplever vara vår rätt.
Vi är lärda att vi KAN och SKA kräva.

Det är därför jag vill sätta ett halvt likhetstecken mellan individualism och egocentricitet.
Man begär A och får man inte det så är det någons fel.
Felet är inte "min" begäran utan felet ligger hos den som inte tillmötesgår min begäran.

Jag tycker generellt att det är problematiskt med det "rättighetstänk" som jag många gånger ser i Sverige (och jo, nu spretar jag iväg...).
Exempelvis man vill gå en viss universitetsutbildning. Och man klagar på lärosätet om man inte lyckas uppnå godkänt resultat på tentan. Man säger inte "oj, jag klarar inte den här utbildningen" utan man säger "tentan är för svår, den måste göras om så att jag klarar den".

Eller betyg i skolan.
Det är betygen det är fel på om elever underkänns (i viss mån kan jag, utifrån min tolkning av systemet, visserligen tro att det ligger något i saken).

Eller något annat, gärna skattefinansierat, där många säger "ja men jag har betalat så mycket skatt så nu ska jag ha....."

och jo, självklart är jag medveten om att jag spetsar till resonemanget.

 

[kryddelydd]

Men att aktivt söka efter yrken som passar ens kriterier, vad dessa än är, betyder ju fortfarande inte att man på något sätt kräver att omgivningen är den som ska anpassa sig. Jag fattar liksom inte varför man skulle göra den kopplingen. Det är ju en själv som anpassar sig. Ingen annan. Tråden handlar inte om att man tar sig ett jobb och sen kräver att få jobba hemifrån. Det var liksom inte utgångspunkten.

Nej, men mitt inlägg som du svarar på, handlar inte längre om just den frågan.
Tråden har ju flutit iväg och handlar också om individualiteten och dess inverkan på våra förväntningar på tillvaron.

 

[Fruentimber]

Nej, men mitt inlägg som du svarar på, handlar inte längre om just den frågan.
Tråden har ju flutit iväg och handlar också om individualiteten och dess inverkan på våra förväntningar på tillvaron.

Nej, tråden har inte flutit iväg, det är enstaka användare som gör det.

 

[kryddelydd]

@kryddelydd

jag tänker att långa öppettider inte enbart beror på krav på de som handlade utan att det finns en marknad, vissa affärer kom på att man kan få folk att handla oftare hos dem om de hade längre öppettider och så har det blivit standard.

Som vissa frisörsalonger har kvälls/helgöppet, för att de insåg att många människor inte kan ta ledigt från sina jobb för att fixa håret. Vilket gör att de människorna nu kommer till frisörsalongen som har kvällsöppet- salongen får mer kunder.

Ja, det är klart.
Marknaden har svarat på kundernas krav/önskemål.
Det är ju vad jag försökte framföra.

Att man begär något, som innebär en anpassning för någon annan till mina krav/önskemål.

Om jag, som jag gjorde härom dagen, ska handla kl 20 på en söndagskväll, då måste någon annan person jobba den tiden för att hålla affären öppen.
Den personen kanske, eller kanske inte, vill jobba den tiden. Men anställningen innebär att personen då och då får jobba långa arbetspass en söndag.
Alltså, underförstått, begär jag att någon annan för att tillmötesgå min bekvämlighet, jobbar vid en viss tidpunkt.

 

[Snubbelfot]

Däremot är de jag jobbar/jobbat med så oerhört resultatinriktade och lojala, så när människor gör saker medvetet som minskar effektiviteten och resultaten så uppstår frustration och besvikelse.

Jag inte ser något självklart och övergripande motsatsförhållande mellan resultatfokus och lojalitet å ena sidan och hemmaarbete å andra sidan. Jag tror att i de fall där man ser en sådan korrelation så är det kanske snarare tecken på att antingen arbetsuppgifterna faktiskt inte lämpar sig för hemmaarbete eller att medarbetarna ifråga har bristande resultatfokus och lojalitet på individnivå.

De där datorn är främsta arbetsinstrumentet, förstås.
Men annars?

Jag tänker spontant på många säljarjobb (där resultat ofta är enda mätvärdet och arbetsplatstid i sig har noll värde), många kreativa jobb som illustratörer och skribenter, telefonförsäljare, supporttjänster av olika slag, projektledning, många konstruktionsjobb... strängt taget är ju datorn en viktig plattform i väldigt många yrken idag.

 

[Roheryn]

Jag var på ett seminarie nyligen som handlar om att arbetslivet går genom stora förändringar kring ledarskap, arbete etc där bla Microsoft berättade kring hur de ser på detta. De menade att synen på arbete håller på att förändras på många arbetsplatser dvs arbete är inte längre den byggnad du går till utan det är det du utför. De hade enbart ett skåp med sina saker och ingen egen arbetsplats. När du kommer in till kontoret tar du en arbetsplats som är ledig. De var också öppna med att hos dem var det inte konstigt att tex gå från jobbet vid tre för att hämta barn och sen ta igen tiden på kvällen om det var ens behov. Det innebär ju då att nya krav ställs på de anställda kring eget ansvar och självledarskap.
Spännande..

Jag har varit på studiebesök hos Microsoft (i Akalla) och sett deras kontor och lyssnat på deras föredrag om "det nya arbetslivet". Mycket intressant och inspirerande!

KL

Som konsult (jobbar med Microsofts affärssystem, dock inte anställd hos dem utan på annat konsultföretag) har jag rätt stor frihet i var och när jag gör vissa av mina arbetsuppgifter - ibland måste jag ju vara hos kund och hålla utbildningar, workshops etc, men när det är "eget arbete" som förberedelser, tester, dokumentation, systemuppsättningar etc. kan jag sitta varsomhelst där det finns ett wi-fi. Och det är ABSOLUT en av de saker som håller mig kvar i yrket, att det finns stor flexibilitet och stor frihet under ansvar!