Spinoff på Jobba hemifrån

[kryddelydd]

Nej, tråden har inte flutit iväg, det är enstaka användare som gör det.

så du menar att tråden endast får innehålla tankar kring just att vilja välja ett yrke som man kan sköta hemifrån?

Jag tror att du och jag läste trådstarten olika.
Jag läste mer att den tanken, kring att jobba hemifrån, ledde till associationer kring våra förväntningar på hur världen ska passa individen och har gjort inlägg utifrån den utgångspunkten.

Just kring kriterier för vilka jobb man söker har jag inte så mycket mer åsikter än att "är man arbetslös så får man inte vara så kräsen utan då får man söka de jobb som finns även om man egentligen önskade sig något annat, för försörja sig ska man göra (utom vissa undantag, då)".

Men jag tyckte att det var intressant att reflektera kring våra ökande individualistiska eller möjligen egocentriska beteenden och de beteendenas inverkan på omgivningen.

 

[Petruska]

Som jag ser det, och nu ramlar vi iväg lite från grundtemat på tråden eller är "spot on":

Det handlar om att människor skapar sig en uppfattning om vad man vill ha.
Man har ett utpräglat "rättighetstänk" och "kund-tänk", i en organisation som inte handlar om att "kunden har rätt att köpa det den vill ha".
Det blir krockande grund-förutsättningar.

Vi är så vana att kräva vår rätt i Sverige och blir många gånger så arga när vi inte får det vi upplever vara vår rätt.
Vi är lärda att vi KAN och SKA kräva.

Det är därför jag vill sätta ett halvt likhetstecken mellan individualism och egocentricitet.
Man begär A och får man inte det så är det någons fel.
Felet är inte "min" begäran utan felet ligger hos den som inte tillmötesgår min begäran.

Jag tycker generellt att det är problematiskt med det "rättighetstänk" som jag många gånger ser i Sverige (och jo, nu spretar jag iväg...).
Exempelvis man vill gå en viss universitetsutbildning. Och man klagar på lärosätet om man inte lyckas uppnå godkänt resultat på tentan. Man säger inte "oj, jag klarar inte den här utbildningen" utan man säger "tentan är för svår, den måste göras om så att jag klarar den".

Eller betyg i skolan.
Det är betygen det är fel på om elever underkänns (i viss mån kan jag, utifrån min tolkning av systemet, visserligen tro att det ligger något i saken).

Eller något annat, gärna skattefinansierat, där många säger "ja men jag har betalat så mycket skatt så nu ska jag ha....."

och jo, självklart är jag medveten om att jag spetsar till resonemanget.

Jag är unilärare och jag har inte på 20 år mött det, faktiskt.

Men i vården, där tror jag att det finns.

Jag orkar inte göra begreppsanalys, men jag vill IGEN betona att jag INTE håller med om din koppling mellan egocentrism och individualism. När du sedan skruve "indivdualitet" anser jag att du illustrerar skillnaden.

 

[stjarnhimmel]

Ja, det är klart.
Marknaden har svarat på kundernas krav/önskemål.
Det är ju vad jag försökte framföra.

Att man begär något, som innebär en anpassning för någon annan till mina krav/önskemål.

Om jag, som jag gjorde härom dagen, ska handla kl 20 på en söndagskväll, då måste någon annan person jobba den tiden för att hålla affären öppen.
Den personen kanske, eller kanske inte, vill jobba den tiden. Men anställningen innebär att personen då och då får jobba långa arbetspass en söndag.
Alltså, underförstått, begär jag att någon annan för att tillmötesgå min bekvämlighet, jobbar vid en viss tidpunkt.

Men det är ju samma om man går dit på dagtid? Att någon annan för att tillmötesgå din bekvämlighet jobbar vid en viss tidpunkt. Det ingår ju i att ha ett jobb.

 

[spinxx]

Har inte orkat läsa hela tråden nu men jag arbetar mycket med digital kommunikation och kan sköta 90% av mina arbetsuppgifter hemifrån.
Jag åker enbart in till något av kontoren för möten, uppkoppling till internt nätverk och andra samarbeten internt som kräver min närvaro.

Jag är all for flextid och tycker väl att man egentligen skall kunna jobba precis när man vill och varifrån man vill så länge arbetsuppgifterna tillåter det. Många åker ju till kontor ändå för det sociala och för att de tycker att de får mer gjort än att vara hemma, och andra tycker att de får mer gjort hemma där de inte behöver störas av andra individer.
Jag tycker att arbetsgivaren skall skita i om man jobbar bäst mellan 21.00-07.00 så länge det inte påverkar de arbetsuppgifter man har. På precis samma sätt tycker jag att man skall skita i varifrån jobbet görs.

Det är precis som skolan.
Samma tider på dygnet, samma undervisningstyp, samma ämnen, samma pedagogik, samma rum. För helt olika individer med helt olika inlärningsbehov. Inte undra på att många barn tror att de är helt värdelösa.

Sedan kan jag tycka att det är värdefullt med en gemenskap på en arbetsplats, och den kan vara svår att få till om man inte ses regelbundet.

Och att många skulle "slappa" hemma istället för att faktiskt jobba tvivlar jag inte en sekund på - men det är ungefär lika många som slappar på kontoret och låtsasjobbar i dagsläget också. Eftersom de är "tvingade" att arbeta i en miljö som inte klaffar med deras kreativitet och individuella behov.

 

[vildeld]

@kryddelydd

jo och det är baksidan, att någon som jobbar på affär kanske måste jobba kväll fast det inte vill. Men jag tänker, längre öppettider/mer arbete/mer människor som får arbete och mindre arbetslöshet. Som någon som vill jobba em/kväll på butik för att de har småbarn och är hemma på dagarna tills partnern kommer hem. Eller de som pluggar på dagarna och behöver ett extrajobb.

 

[Fruentimber]

så du menar att tråden endast får innehålla tankar kring just att vilja välja ett yrke som man kan sköta hemifrån?

Jag tror att du och jag läste trådstarten olika.
Jag läste mer att den tanken, kring att jobba hemifrån, ledde till associationer kring våra förväntningar på hur världen ska passa individen och har gjort inlägg utifrån den utgångspunkten.

Just kring kriterier för vilka jobb man söker har jag inte så mycket mer åsikter än att "är man arbetslös så får man inte vara så kräsen utan då får man söka de jobb som finns även om man egentligen önskade sig något annat, för försörja sig ska man göra (utom vissa undantag, då)".

Men jag tyckte att det var intressant att reflektera kring våra ökande individualistiska eller möjligen egocentriska beteenden och de beteendenas inverkan på omgivningen.

Jag säger ingenting om vad tråden får innehålla, jag höll bara inte med.

Och ja, då läste vi väldigt olika. Det står klart och tydligt för mig att frågeställningen är varför individer aktivt letar yrken där man kan jobba hemifrån. Inte att individer som redan har arbeten plötsligt kräver att jobba hemifrån.

 

[purity_666]

Jag skulle vilja kunna jobba hemifrån p.g.a. psykiskt mående. Ibland klarar jag helt enkelt inte av att tvinga mig att åka till jobbet. Jag skulle klara av att jobba hemifrån då, det är just det där med att komma iväg som vore svårt. Extra bonus om man kunde jobba när som helst på dygnet också, eftersom jag jobbar bäst kvällar/nätter.

 

[kryddelydd]

Men det är ju samma om man går dit på dagtid? Att någon annan för att tillmötesgå din bekvämlighet jobbar vid en viss tidpunkt. Det ingår ju i att ha ett jobb.

Ja, det är inte konstigt.
Min reflektion handlade om att öppettider och därmed tillgängligheten har ökats utifrån våra önskemål om att tillvaron ska tillrättaläggas för oss.

Observera, jag lägger ingen egentlig värdering i det.
Jag mest konstaterar att det är så det ser ut.

Vi vill allt mer tillrättalägga verkligheten efter våra önskemål.
Generellt.

Och det kan ibland bli problematiskt, eftersom mitt önskemål kanske innebär en stor försämring för dig.

 

[Saeta]

Jag funderar alltid lite när frågan om att jobba hemifrån kommer upp. Ofta ställd som "I vilka yrken kan man jobba hemifrån?"

För mig ingår det liksom i vuxenlivet att behöva vara på en arbetsplats, att samarbeta/skava med arbetskamrater osv. Jag betraktar jobba hemifrån som något en viss arbetsgivare kan gå med på under vissa omständigheter, inget som är förknippat med vissa yrken.

Är inte det här med att jobba hemifrån en konstig utgångspunkt för ens yrkesval? Alltså att utgångspunkten är att man ska undvika att vara på en arbetsplats? Har man djur, som många här har, så förstår jag verkligen att det är bekvämt att jobba hemifrån. Men jag tycker nog inte att det ska vara utgångspunkten för ens medverkan i arbetslivet.

Jag funderar på om det kan vara curling som ligger bakom att jag tycker mig se önskemål om att jobba hemifrån allt oftare. Alltså att allting ska vara som man vill och med minsta möjliga motstånd. (Därmed inte sagt att alla som jobbar hemifrån är curlade)

Du anser att det är mer vuxet att ha en arbetsplats en måste gå till, än att ha sin arbetsplats hemma? Ett jobb är ju ett jobb oavsett vart jobbet utförs.

Folk som jobbar med sociala medier jobbar ju ofta hemifrån. Iallafall de som streamar, gör youtube, bloggar osv. Sen har ju vissa inom den branschen kontor, men vanligast är att jobba hemifrån.

Jag tror knappast att det är curling som är orsaken till varför folk väljer att jobba hemifrån. Det är väl snarare så att vi utvecklas hela tiden. Det kommer nya jobb, nya möjligheter. Och det ser jag som något otroligt positivt.

 

[mandalaki]

Då framstår det tyvärr som att du mest sökte medhåll, om det är det enda svaret du riktigt tycker duger och är korrekt. Att sitta och ta sig för pannan över individualismens framfart känns också som en sådär föråldrad grej. "Usch, dagens ungdomar", liksom.

Att saker förändras och normer uppluckras betyder inte att samhället kommer att kollapsa för att människor plötsligt vägrar arbeta en masse. Snarare tvärt, det är ju synen på människor som produktionsenheter som har lett till X antal strejker och uppror och diverse annan skit genom historien.

Återigen, jag tror att om människor känner att de har mer fria val i sitt arbetsliv, istället för att vara låsta till ett träligt jobb, så kommer de också att göra sina uppgifter med glädje och världen kommer fortsätta snurra, troligen bättre än förut.

Individualism, med dess tusen möjliga infallsvinklar, är alltså en sån grej jag inte heller får diskutera? Men det är okej för dig att tala om vad som är föråldrat? Det här börjar kännas snävare och snävare.

 

[stjarnhimmel]

Ja, det är inte konstigt.
Min reflektion handlade om att öppettider och därmed tillgängligheten har ökats utifrån våra önskemål om att tillvaron ska tillrättaläggas för oss.

Observera, jag lägger ingen egentlig värdering i det.
Jag mest konstaterar att det är så det ser ut.

Vi vill allt mer tillrättalägga verkligheten efter våra önskemål.
Generellt.

Och det kan ibland bli problematiskt, eftersom mitt önskemål kanske innebär en stor försämring för dig.

Ja tex öppettider har ju ändrats det ser man ju tex på butiker.
Men jag tänker att det finns ju på samma gång anställda som tycker det är bra också. Det innebär ju att jag även har större val när jag söker arbete tex vill ju vissa hellre jobba helger och kvällar.

Inte riktat till dig specifikt- men varför är det viktigt att alla människor är lika? Att man gör lika?
För ett antal år sen jobbade jag en kort period på ett callcenter. Denna arbetsplats hade öppet alla årets dagar. Vissa kanske ser det som förfärligt att de har öppet för kunderna kräver det. Eller så kan man se att det var bra för vissa grupper. Tex på helgdagar. Det fanns alltid personal som ville jobba jul, nyår, påsk etc och få bra OB och på samma gång vara lediga på sina religiösa helgdagar.

 

[mandalaki]

Jag valde ju aldrig utbildning. Jag läste det roligaste och hoppades på det bästa. Detta är sant. Men jag hade också mental beredskap för ett fattigt frilansliv.

Jag valde BORT yrken/utbildningsr utifrån arbetstider, däremot.

En sån regeländring du beskriver skulle jag nog a) obstruera mot, b) söka deltids tjänstledigt och lägga ledigheten främst på morgnarna, c) försöka byta jobb, eller d) bli fattig frilans. Alternativ e), acceptera och sen vantrivas slipper jag ju nu när barnen är stora och försörjer sig självs.

Jag bytte från min förra till min nuvarande arbetsgivare av ungefär de där skälen. Jag vill verkligen inte stå under regler där formen är viktigare än innehållet. Och hittills har jag privilegiet att slippa det.

Obstruera mot en förhandlad ny organisation som medför schemaförändringar, då skulle du sannolikt bli av med jobbet. Och söka tjänstledigt skulle inte heller gå om schemat bygger på att organisationen ska ha en viss bemanning vissa tider. Försöka byta jobb är vad jag gissade att du skulle göra.

 

[Snurrfian]

Intressanta tankar.

Jo, individualism och - för att välja ett negativt laddat ord - egocentricitet.

Som jag ser det, är det oproblematiskt så länge det inte innebär ett krav på att någon annan ska ställa upp och få det obekvämt för att jag ska kunna styra min tillvaro.
Och oproblematiskt så länge det inte är så att din egocentricitet krockar med min.

Du kräver att frissan ska ha öppet kl 20 men frissan vill jobba 08-17 (som exempel).

Så fort vi börjar fundera på en situation där alla börjar försöka styra omgivningen efter egna önskemål riskerar det hela att bli väldigt komplicerat och svårt.

"Jag vill börja skoldagen först klockan 11 för jag vill sova länge på morgonen".
Blir svårt.
Om en annan elev är morgonpigg och båda elever ska delta i samma lektion.

Jag förstår inte riktigt vad du menar? Det är väl väldigt få frisörsalonger som enbart har öppet 8 - 17 på vardagar? Det är väl ett typiskt arbetsområde som har anpassat sig efter sina kunder, de öppnar framåt 10 - 11 och har ofta öppet framåt 20 och på helgerna. Nej det är inte en ensam frisör som kan ha såna arbetstider men ofta är det flera som jobbar i samma lokal.

Angående när man börjar skolan, det finns en del skolor som har flextid, det passar inte alla men dottern tittade på ett sånt alternativ när hon sökte gymnasium, man kunde välja om man vill börja 8 eller 10 och alltså få olika sluttider. De hade arbetat så i flera år och tyckte att det fungerade bra, uppenbarligen finns det lösningar och det är inte något nytt. Exakt hur de har löst det vet jag inte, dottern valde bort skolan av andra anledningar så jag satte mig aldrig in i det.

 

[Petruska]

Obstruera mot en förhandlad ny organisation som medför schemaförändringar, då skulle du sannolikt bli av med jobbet. Och söka tjänstledigt skulle inte heller gå om schemat bygger på att organisationen ska ha en viss bemanning vissa tider. Försöka byta jobb är vad jag gissade att du skulle göra.

I praktiken, ja. Men traditionen i min bransch bjuder ju att vi obstruerar extra mycket mot förändringar. Med tur hinner jag gå i pe sion under tiden.

Själv tror jag mer på fattig frilans, pga min MYCKET begränsade arbetsmarknad. Jag väljer också fattig frilans före tex att flytta till Blekinge eller Norrland.

 

[mandalaki]

Du anser att det är mer vuxet att ha en arbetsplats en måste gå till, än att ha sin arbetsplats hemma?

Nej, och det har jag redan förklarat flera gånger i tråden.

 

[kryddelydd]

Inte riktat till dig specifikt- men varför är det viktigt att alla människor är lika? Att man gör lika?
För ett antal år sen jobbade jag en kort period på ett callcenter. Denna arbetsplats hade öppet alla årets dagar. Vissa kanske ser det som förfärligt att de har öppet för kunderna kräver det. Eller så kan man se att det var bra för vissa grupper. Tex på helgdagar. Det fanns alltid personal som ville jobba jul, nyår, påsk etc och få bra OB och på samma gång vara lediga på sina religiösa helgdagar.

Nej, det är inte viktigt att alla människor skulle vara lika eller göra lika.

Däremot tror jag på fullt allvar att det kan vara givande att reflektera över en del beteenden vi har, som handlar om att vi förväntar oss saker av omgivningen. Och kanske tänker att det är OK om jag får anpassa mig till omgivningen i stället för tvärt om ibland.

(jo det gör de flesta av oss, men ändå)

Jag tänker alltså inte just nu utifrån "vill kunna jobba hemifrån" utan i ett synnerligen allmänt perspektiv angående vilka krav eller förväntningar jag ställer på omgivningen.

Jag ville läsa ryska för eget höga nöjes skull.
Nu hade jag sådan tur att möjligheten fanns på universitet, kvällstid "distans" på min hemort.

Jag tycker att det var en fantastisk förmån.

Jag tänker att det kan vara bra för oss människor att kunna se att vi får något positivit, istället för att bli besvikna eller arga (eller något annat lämpligt ord) när vi inte får det vi skulle önska oss.

Detta är en klar avdrift från trådens grund-tema, men jag tror att det är viktigt för psykiskt välbefinnande: att kunna fokusera på det som är positivt i stället för att ta saker och ting för givet och hamna i negativt stämningsläge när det jag tog för givet, inte blev så.

Jättegenerell och antagligen lite svårbegriplig bidde jag, ja....

 

[mandalaki]

Och ja, då läste vi väldigt olika. Det står klart och tydligt för mig att frågeställningen är varför individer aktivt letar yrken där man kan jobba hemifrån. Inte att individer som redan har arbeten plötsligt kräver att jobba hemifrån.

Inte exakt det du skriver men näraliggande - jag undrade tidigare i tråden hur folk gör, om de bara söker jobb där det redan i annonsen står att man kan jobba hemifrån. Fast jag tror inte att jag fick något svar på det.

 

[mandalaki]

I praktiken, ja. Men traditionen i min bransch bjuder ju att vi obstruerar extra mycket mot förändringar. Med tur hinner jag gå i pe sion under tiden.

Själv tror jag mer på fattig frilans, pga min MYCKET begränsade arbetsmarknad. Jag väljer också fattig frilans före tex att flytta till Blekinge eller Norrland.

Ja, vi obstruerar också mycket, min bransch är inte mycket för hierarkier. Men det går ju ändå oftast inte att bryta mot arbetsrätten utan att det får konsekvenser.

 

[kryddelydd]

Jag förstår inte riktigt vad du menar? Det är väl väldigt få frisörsalonger som enbart har öppet 8 - 17 på vardagar? Det är väl ett typiskt arbetsområde som har anpassat sig efter sina kunder, de öppnar framåt 10 - 11 och har ofta öppet framåt 20 och på helgerna. Nej det är inte en ensam frisör som kan ha såna arbetstider men ofta är det flera som jobbar i samma lokal.

Angående när man börjar skolan, det finns en del skolor som har flextid, det passar inte alla men dottern tittade på ett sånt alternativ när hon sökte gymnasium, man kunde välja om man vill börja 8 eller 10 och alltså få olika sluttider. De hade arbetat så i flera år och tyckte att det fungerade bra, uppenbarligen finns det lösningar och det är inte något nytt. Exakt hur de har löst det vet jag inte, dottern valde bort skolan av andra anledningar så jag satte mig aldrig in i det.

Nej, jag ser att du inte förstår vad jag menar.
Att du inte förstod att jag valde exempel för att illustrera en tankegång.

Sedan att du finner exemplen dåligt valda, det är en annan sak.

Jo, exemplet frissan är ganska väl valt i mina ögon: en verksamhet där de som jobbar, inte kan välja när och var de vill jobba utan de anpassar sig efter kundernas önskemål.
Alltså: ditt önskemål (inte mitt, för jag går inte till frissan) att kunna gå när du inte jobbar, har inneburit att frissan har vissa öppettider som stämmer överens med dina önskemål. Och många andras önskemål. Men inte allas önskemål.

Och om var och en av oss börjar ha större krav på omgivningen, du kan välja bilverkstaden som exempel om du vill, eller vad som helst egentligen, så kan det bli väldigt jobbigt.

Tänk dig en telefonförsäljare som vill jobba natt. Den ringer upp dig mitt i natten. Den får ännu mer irritation från de uppringda än vad den redan drabbas av.
Men den vill ringa mitt i natten så den accepterar visst skäll.
Du å andra sidan blir troligen inte så lycklig över att bli väckt mitt i natten.

Ja, jättefånigt exempel.
Men det är inte frissan eller bilmekanikern eller telefonförsäljaren jag försöker diskutera, utan det är företeelsen att du och jag vill att omgivningen och tillgänglighet ska anpassas efter våra önskemål, som är poängen.

 

[Petruska]

Ja, vi obstruerar också mycket, min bransch är inte mycket för hierarkier. Men det går ju ändå oftast inte att bryta mot arbetsrätten utan att det får konsekvenser.

Nej. Men det tar ju helt klart olika lång tid i olika branscher innan något händer. Se tex det där fallet med två professorer på KTH som inte har synts till på jobbet på månader, och som samtidigt har heltidsjobb i USA.