Inspirerad av en tråd som handlar om språk så kom jag att tänka på en händelse på mitt förra jobb som administratör.
Våra kunder var främst från Norge och det var jag som skötte kundsupporten. Jag lärde mig norska så pass bra att jag kunde ge support på norska i skrift. En av våra samarbetspartners såg en gång vad jag hade skrivit till en kund och hon sa att min norska var nästan perfekt och undrade om jag hade gått kurs. Det hade jag inte.
En dag var det en kvinna som ringde från Norge och som pratade norska. Jag spetsade öronen för att höra vad hon sa. Hon pratade på men rätt som det var så utbrast hon "Men jag kan ju prata svenska!" Hahaha! Vi skrattade båda två. Så dråpligt liksom att ringa till Sverige och inte komma på att man kan prata svenska.
Det visade sig sen att hon var från Sverige från början. Jag träffade henne senare när organisationen åkte till Spanien. Mycket trevligt!
Våra kunder var främst från Norge och det var jag som skötte kundsupporten. Jag lärde mig norska så pass bra att jag kunde ge support på norska i skrift. En av våra samarbetspartners såg en gång vad jag hade skrivit till en kund och hon sa att min norska var nästan perfekt och undrade om jag hade gått kurs. Det hade jag inte.
En dag var det en kvinna som ringde från Norge och som pratade norska. Jag spetsade öronen för att höra vad hon sa. Hon pratade på men rätt som det var så utbrast hon "Men jag kan ju prata svenska!" Hahaha! Vi skrattade båda två. Så dråpligt liksom att ringa till Sverige och inte komma på att man kan prata svenska.
Det visade sig sen att hon var från Sverige från början. Jag träffade henne senare när organisationen åkte till Spanien. Mycket trevligt!
