Stanna eller inte stanna?

@Hero
det kan lika gärna vara mannen som saknar energi och ork pga han äter fel/tränar inte/ gått upp i vikt. Hormoner kan i obalans etc
Eller så har ingen gått upp i vikt. Och vi kan sluta prata om det och istället det som TS nämner.
 
Senast ändrad:
För att få bukt med problemet måste man nog gå till botten med orsaken. Dvs, mkt kan förändras på 10 år.
Varför åtrår han inte dig längre ? Det här lär jag väl få skit för... Men många kvinnor bryr sig inte om att tappa gravidkilona efter att man fått barn. Sen att ni har så lite egentid och att barnen tar upp så mkt tid kanske gör att suget dalar också... Egentid är nog väldigt viktigt för samlivet misstänker jag.

Du, här visar du ju att du fattar att det du ska skriva egentligen inte är ok att skriva. Du skriver att du kommer få skit för det. Om du VET det. Inser du inte då att du får skit när du säger saker som kan såra andra väldigt rejält?
Kan du inte bara låta bli att skriva sånt som du vet att andra blir ledsna av?

Förut trodde jag att du inte fattade när du agerade helt vansinnigt. Men du visar ju mer och mer att du faktiskt förstår att det är fel och gör det ändå. Tänk på mottagaren!
 
Ett tillägg? När ni först blev ihop, under den där första himlastormande kärleken, hur var han då? Visade han det fysiskt? Pratade han om hur mycket han älskade och ville ha dig? Är det han som förändrats under åren som gått eller är det du? Vad var det som fick er att först bli kära i varandra?
 
För att få bukt med problemet måste man nog gå till botten med orsaken. Dvs, mkt kan förändras på 10 år.
Varför åtrår han inte dig längre ? Det här lär jag väl få skit för... Men många kvinnor bryr sig inte om att tappa gravidkilona efter att man fått barn. Sen att ni har så lite egentid och att barnen tar upp så mkt tid kanske gör att suget dalar också... Egentid är nog väldigt viktigt för samlivet misstänker jag.

Så i en tråd där TS beskriver ett scenario där kvinnan har större behov av sex än mannen är din första reflektion att det kanske beror på att kvinnan inte brytt sig om att tappa eventuella gravidkilon? O_o

Och att han sedan skulle hålla tyst om det för att "rädda förhållandet" när bristen på passion är anledningen till att TS funderar på om förhållandet är rätt för henne eller inte och sen inte heller vara intresserad av förslaget om sex utanför äktenskapet.

Det låter som en minsta sagt....märklig... ekvation tycker jag.
 
Det låter som en minsta sagt....märklig... ekvation tycker jag.

Varför är det något märkligare än andra ekvationer här ? Han trivs ju i deras förhållande med allt vad det innebär och förmodligen älskar henne. Men kanske inte åtrår henne på samma sätt längre ?
 
Du, här visar du ju att du fattar att det du ska skriva egentligen inte är ok att skriva. Du skriver att du kommer få skit för det. Om du VET det. Inser du inte då att du får skit när du säger saker som kan såra andra väldigt rejält?
Kan du inte bara låta bli att skriva sånt som du vet att andra blir ledsna av?

Förut trodde jag att du inte fattade när du agerade helt vansinnigt. Men du visar ju mer och mer att du faktiskt förstår att det är fel och gör det ändå. Tänk på mottagaren!

Jag fattar att vikt är känsligt. Men vill inte mottagaren få alla infallsvinklar ? Även om den svider att höra ?
Har man ett problem skulle jag vilja gå till bukt och få fram sanningen även om den sved att höra...
 
För att få bukt med problemet måste man nog gå till botten med orsaken. Dvs, mkt kan förändras på 10 år.
Varför åtrår han inte dig längre ? Det här lär jag väl få skit för... Men många kvinnor bryr sig inte om att tappa gravidkilona efter att man fått barn. Sen att ni har så lite egentid och att barnen tar upp så mkt tid kanske gör att suget dalar också... Egentid är nog väldigt viktigt för samlivet misstänker jag.
Herregud vad du sliter för att få stryk! :laugh:
 
Jag fattar att vikt är känsligt. Men vill inte mottagaren få alla infallsvinklar ? Även om den svider att höra ?
Har man ett problem skulle jag vilja gå till bukt och få fram sanningen även om den sved att höra...

Jag vet faktiskt inte ens hur jag ska svara på det här.
Rent socialt verkar du ha en väldigt annat programvara än gemene man. Och du verkar ha extremt svårt att förstå det. Och att förstå när man kan prata om vad.
Just därför tror jag det är bäst att du låter bli ämnen som du faktiskt vet är känsliga. För jag tror inte du kan förstå hur fel ute du ofta är. Och du verkar ju inte så brydd ens när du får folk att tex grina på jobbet, som nyligen.
 
Jag fattar att vikt är känsligt. Men vill inte mottagaren få alla infallsvinklar ? Även om den svider att höra ?
Har man ett problem skulle jag vilja gå till bukt och få fram sanningen även om den sved att höra...

Men du har ju visat i typ tusen trådar nu att du själv inte alls vill ta del av någon sanning som svider att höra eller någon annan infallsvinkel än din egen, så du kan ju bara sluta att lägga fram dina "sanningar".
 
Men alltså @Hero ..

Med tre barn burna i magen vid olika tillfällen, små bristningar på både brösten och nedre delen av magen/höfterna och som allmänt lite "mjuk i hullet"-kvinna så skulle jag vilja påstå att de flesta män i ett förhållande med kvinnan de älskar faktiskt inte bryr sig ett skit om ifall en kvinnokropp inte återgår till exakt samma skick som den var innan barnafödande och tyngdlagen satte in på nämnda mjuka hull.

Och på en personlig note; de flesta män tycker inget negativt alls om mjukt hull och små "skavanker". Möjligen pojkar (oavsett ålder, är man inte mognare än så är man f.n ingen vuxen) som hakar upp sig på sånt.
 
Ni som skriver att känslan av att vara kär, att ha passion och åtrå i förhållandet avtar genom åren, vad baserar ni det på? När inträffar det? Att kärleken kan falna är jag helt med på men varför fortsätta leva med någon då? Är det som vän då eller som vad? För mig är kär-kärleken, passionen, åtrån och sexet det som skiljer partnerskap från en vänskapsrelation och det vill jag inte vara utan i ett partnerförhållande. Då lämnar jag för då finns inte grundstenarna kvar. Att driva något projekt Familjen AB ligger inte för mig. Jag vill inte se mitt förhållande som något som ska drivas framåt som om det vore ett arbete. Visst att man vissa tider i livet, som under småbarnsåren, kan behöva tänka extra på att få tid tillsammans och kanske framförallt ge varandra tid att vara sig själv, inte bara förälder, men den största delen av livet är man trots allt inte småbarnsförälder och varför ska man behöva kämpa då för något som ska ge livet guldkant?


Och till @Hero Vi har alla förstått att utseende och vikt är fullkomligt avgörande för dig men för vuxna människor så är det inte det. Kan man se förbi ytan och se det som finns inuti så öppnas en helt ny värld. Jag utgår ifrån att du är runt 15-16 år på grundval av det du skriver och har jag rätt i det så har du tiden för dig att upptäcka hur fantastiskt livet kan vara om du börjar bortse från det yttre och vågar se det inre.
 
Den som skriver eller svarar på ett inlägg som handlar om vikt, utseende eller andra fysiska attribut kommer ovillkorligen få en varning.
Läs trådstarten och utgå från den!

/mod som inte har tid att hålla på och rensa trams, jag ska rida nu.
 
@Hero sluta kidnappa tråd på tråd på med ditt prat om kroppsstorlek. Kemin i kroppen förändras med tiden och fortsätter du på ditt oempatiska vis kommer du själv snart sitta där som medelålders, kanske vältränad men ändå ensam. Personlighet är viktigare vid attraktion än vad kilon är. Och nej, ingen av TS eller hennes sambo är tjocka. Så släpp sargen och försvinn ASAP från tråden.
 
Ni som skriver att känslan av att vara kär, att ha passion och åtrå i förhållandet avtar genom åren, vad baserar ni det på? När inträffar det? Att kärleken kan falna är jag helt med på men varför fortsätta leva med någon då? Är det som vän då eller som vad? För mig är kär-kärleken, passionen, åtrån och sexet det som skiljer partnerskap från en vänskapsrelation och det vill jag inte vara utan i ett partnerförhållande. Då lämnar jag för då finns inte grundstenarna kvar. Att driva något projekt Familjen AB ligger inte för mig. Jag vill inte se mitt förhållande som något som ska drivas framåt som om det vore ett arbete. Visst att man vissa tider i livet, som under småbarnsåren, kan behöva tänka extra på att få tid tillsammans och kanske framförallt ge varandra tid att vara sig själv, inte bara förälder, men den största delen av livet är man trots allt inte småbarnsförälder och varför ska man behöva kämpa då för något som ska ge livet guldkant?


Och till @Hero Vi har alla förstått att utseende och vikt är fullkomligt avgörande för dig men för vuxna människor så är det inte det. Kan man se förbi ytan och se det som finns inuti så öppnas en helt ny värld. Jag utgår ifrån att du är runt 15-16 år på grundval av det du skriver och har jag rätt i det så har du tiden för dig att upptäcka hur fantastiskt livet kan vara om du börjar bortse från det yttre och vågar se det inre.
Håller med angpende passion. Är det så självklart att den ska dala?
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 210
Senast: Whoever
·
Relationer Hej! Undrar om någon här varit i liknande sits och som kan dela med sig av sina erfarenheter. Jag har träffat min kille snart ett år, i...
3 4 5
Svar
80
· Visningar
5 430
Senast: cewe
·
Skola & Jobb Hej, Jag har sen ett år tillbaka varit sugen på att byta jobb. Sökte därför en tjänst som jag blev intresserad av. Var på intervju och...
2
Svar
33
· Visningar
2 695
Senast: Dorinda
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 458
Senast: Nixehen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp