Stora Herotråden

Status
Stängd för vidare inlägg.
Låter rätt creepy att gå med i en förening när anledningen är att hitta någon att ragga på.
Jag tänker mera att man går med i en förening som handlar om något man tycker är kul för att träffa andra som också tycker det är kul, att träffa någon att förälska sig i är mer en bieffekt. Det är ju också en form av träning på att söka upp nya arenor att träffa människor på.
 
Om du känner dig obekväm ute på krogen så känns det ju rätt lönlöst att försöka "ragga" där (uuuh ogillar ordet ragga).
Jag har aldrig varit en krogmänniska Och aldrig träffat ngn partner där.

De jag dateat har jag mött via: idrottsförening *2 och på en chatt*2 ;)
Idrottsföreningen förde Oss samman då vi ju delade ett intresse.
Förr fanns bara chattar i skrift, så det var spännande att först bara skriva till varandra utan att ens ha sett varandra! Den senaste jag mötte via en chatt (den hade en specifik inriktning) så skrev vi regelbundet i en vecka, sen telefon samtal flera långa nätter.
När vi väl träffades så sket jag i hur han såg ut, jag hade redan fallit för honom!
I år firade vi 20 år ihop :D

Så gemensamma intressen är en bra start om det så är via förening, nätforum, onlinespel... Försök släppa utseendet i första hand det är mitt bästa råd :)
 
En god vän o jag hade en rolig raggningsritual, vi höll till på stadens inneklubbar/svartklubbar. Han raggade killar åt mig o jag raggade brudar åt honom, ibland lyckades vi o ibland fick vi nöja oss med att ligga med varandra. Vi är ff bästa vänner sådär 30 år senare.
 
Det här med ”min typ”...

Ska jag måla upp min typ rent utseendemässigt så är det en man som bland annat är äldre än mig, absolut inte yngre!, mellan ca 170-175 cm lång och i god form/ej överviktig. Och äger inga t-shirts med tryck ;) Ska vi gå utanför utseende men ändå ganska ytliga grejer så är han välutbildad, bor i samma stad och har körkort. Ska man se till personlighet så har han bla en ironisk mer torr humor, tycker inte om skräck och sci-fi och löser relationsproblem genom att prata om dem.

Min partner är yngre än mig, 1.90 lång, otränad med en del kilo för mycket,körkortslös, bor 25 mil bort, har osunt många t-shirts med fula tryck, ibland humor som en dryg sjuåring, blir tyst som en mussla vid problem/när han är osäker, tycker bara om film/musik/litteratur som jag hatar och älskar sci-FI samt har nån udda praktiskt inriktad gymnasieutbildning och inte ett enda högskolepoäng.

Och jag är lika hejdlöst attraherad av och kär i honom nu som för ett år sen. Vi kan fortfarande prata om allt och ingenting i 4 h när vi skulle bara säga hej, han har ett enormt tålamod, låter mig vara mig men säger ifrån när jag går över gränsen - och han är ta mig fan det bästa som hänt mig och mer än jag nånsin kunde önska.

Men han är inte ”min typ”, det är han inte. Men det finns ingen jag skulle byta bort honom mot.

Tillägg: Jag är inte ”hans typ” heller. Men jag tror och hoppas han inte vill byta bort mig ;)
Det här är tamigtusen det finaste jag läst sen jag konfirmerade mig. :love:
 
Jag har funderat på detta inlägg i några dagar eftersom jag högaktar dig.
Ändå så vidhåller jag det.
Jag har läst den här trista tråden på jobbet i massor med timmar eftersom mina patienter verkar må bra och din kommentar känns så fel bara.
Svara gärna om du känner att buke är nåt man tar till om jobbet är slött.
Förr kunde jag vara här om jag jobbade eller inte. Men så jävla vidrigt som forumet blivit så skulle jag dra slutsatsen att det var typ 311 alternativet av att få tid att gå.
Men tack gode Gud för er alla som jag mött här. Ska träffa Siverkefjan imorgon.
Jag förstår tyvärr inte riktigt vad det är du skriver om.
 
Nja jag föll mestadels för hur han hanterade barngrupperna innan min träning började, superpedagogisk och lyhörd och allmänt harmonisk person
Låter som bra egenskaper hos en ledare :).
Av allt hen skrev så var det de enda du kunde utläsa?
Jag tänkte inte alls "oh vilken bra ledare" utan vilken trevlig och sympatisk kille det låter som.

Enligt dig är ju alla ledare psykopater, så jag förstår ännu mindre hur du för ihop det?
 
Av allt hen skrev så var det de enda du kunde utläsa?
Jag tänkte inte alls "oh vilken bra ledare" utan vilken trevlig och sympatisk kille det låter som.

Enligt dig är ju alla ledare psykopater, så jag förstår ännu mindre hur du för ihop det?

Psykopater är ju charmiga, har lätt för att prata med andra, ofta populära med många vänner.
Det är ju ofta egenskaper som ledare har...
 
Ja, då har du inte läst hela tråden...
Det är dessutom inte en tråd jag har startat.
Dessutom går det rundgång... samma saker ältas om och om igen.


Tycker du? Ja jag tycker att i takt med att du lär dig och uppfattar saker som skrivs så ändras ju ämnena, skulle du inte hålla med om det?
 
Nåja, inte alla psykopater skulle jag vilja säga. Har man väl fått grepp om dom så är dom inte charmiga alls ens om de verkade så från början.

Det är väl det som är haken... Det kan ta år innan man inser det. Eftersom dom är så manipulativa ...
Hon jag pratade med tog det 6 år för att inse det... Det hade satt djupa sår.
 
Det är väl det som är haken... Det kan ta år innan man inser det. Eftersom dom är så manipulativa ...
Hon jag pratade med tog det 6 år för att inse det...

Vad gjorde att hon insåg det efter 6 år då? Och lämnade hon relationen då direkt eller hur kom hon ifrån psykopaten?
 
Vad gjorde att hon insåg det efter 6 år då? Och lämnade hon relationen då direkt eller hur kom hon ifrån psykopaten?

Han kunde göra slut med henne för ingenting. Utan ånger, osv.
Alltså såra utan att visa empati, aggressiva utbrott osv. Psykisk misshandel...

Så tolka jag det...
Det vet jag inte.
 
Senast ändrad:
Jag vill bara skriva en sak innan jag lämnar denna tråd. Jag känner mig ofta lite missförstådd. Men jag fattar att jag många gånger här ses som en kall, hård, analytisk och osympatisk kille. Men på insidan och den som lär känna mig så är det tvärtom. Inombords har jag en otrolig sympati och mkt känslor som brinner otroligt starkt för min familj och dom jag älskar. Jag skulle utan tvekan försvara dom jag älskar med mitt eget liv. Att jag sen utåt framstår som osympatisk är nog en form av skyddslig barriär jag har satt upp. Eftersom jag är så sårbar. Skulle jag gå och känna sympati för allt som händer i omvärlden skulle jag rasa ihop till en ynklig liten hög. Därmed inte sagt att jag känner ånger för mycket jag har sagt till många här på buke. Framförallt @stjarnhimmel som verkar vara en fantastik person :heart. Världen är inte bara matte och formler utan känslor och det ångrar jag djupt. Sen är jag otroligt trött på att bli missförstådd för att bara gå efter utseende. Jag älskar den kvinnliga kroppen, varje kruva och figur. Men det jag har älskat mest hos mina partners har varit deras personlighet, intelligens m.m. Well, with that said. Har jag inget mer att tillägga i denna tråd.
 
Jag har inte kollat på Buke på typ en vecka, så jag hade 30 (!) sidor i den här tråden att läsa från det att jag var på väg till skolan imorse till att jag, smått berusad (efter studentpub med tillhörande strategispel, dodgeball efteråt och en försvarlig mängd shots på krogen innan stängning) var på väg hem inatt. Så beakta det faktum att jag är långt ifrån nykter just nu i form av stavfel och meningsuppbyggnad osv.

För det första, minns inte vem som ställde frågan kring hur killar uppfattar tjejer som bor hemma hos sina föräldrar (svarar i mån av "kille"), hade jag varit 20 så hade jag nog kanske inte reagerat jättekraftigt på det. I dagsläget (30+) så hade jag garanterat gjort det. Visst finns det legitima anledningar till att folk, både män och kvinnor lever med sina föräldrar i samma bostad och det behöver inte nödvändigtvis vara en anledning att dra öronen åt sig. Jag skulle dock själv vara väldigt skeptisk till att (försöka) inleda ett förhållande med en tjej som inte inte bott själv åtminstone ett tag i sitt liv i dagsläget (något som aktualiserats när jag precis börjat plugga och majoriteten av mina klasskamrater är mellan 19-20 och många av dessa bor hos sina föräldrar). Det handlar inte om en statusmarkör överhuvudtaget, utan är snarare ett kriterie för personlig mognad. Har man inte upplevt ansvaret i att bo själv och se till att det finns frukost, pålägg och toalettpapper hemma, eller är medveten om behovet av att betala räkningar så är det i min värld något som saknas i form av personlig utveckling (i den åldersgrupp jag själv söker partner).

När det kommer till @Hero och hans amorösa äventyr (eller avsaknad därav) så har jag i någon annan tråd försökt komma med positiva genmälen tidigare. @Hero, du har väldigt många kraftiga åsikter om hur kvinnor som grupp är. Du säger själv att du läst mycket om hur sex, samlevnad och socialt samspel fungerar. Mitt råd till dig är att fullkomligt SKITA I ALLT DU LÄST! Ta till dig av den feedback du fått från både män och kvinnor på Buke snarare än att hämta dina sanningar från populärvetenskapliga nätpublikationer. Seriöst, jobba på social interaktion i allmänhet och det kommer att gå bättre. Din bitterhet och offerkofta som du stoltserar med här är EXTREMT oattraktivt, om det lyser igenom i dina interaktioner på Tinder är jag inte förvånad att kvinnor inte är intresserade av att prata med dig. Att du dessutom misstolkar i princip allt som skrivs här tyder på att du är URKASS på att förstå vad fan folk menar när dem skriver till dig (eller att du är ett troll, oavsett vilket så framstår du som en rätt trist individ).

Rent konkret, socialisera mer med andra människor i allmänhet och kvinnor i synnerhet, utan att ha som målsättning att enkom leta en kontakt som du kan inleda ett partnerförhållande med. Personligen så tror jag, precis som både män och kvinnor vittnat om i tråden, att social kompetens är A och O för att fånga en kvinnas intresse.

Jag känner dock igen mig i situationen du beskriver, jag är också ganska introvert. Inte mycket för att släppa folk i allmänhet in på livet. Jag har ett fåtal VÄLDIGT nära vänner, både pojkar och flickor, som jag skulle göra det mesta för. Även om vi inte har daglig eller ens månatlig kontakt så finns jag alltid där för dessa människor vid behov och de finns där för mig när jag behöver det.

Trots att jag är ganska introvert, är typ 174 lång (min senaste sambo är lika lång och tycker om högklackat och därmed framstår som längre än mig varje gång vi går ut tillsammans), inte särskilt vältränad och enligt egen bedömning ligger på typ en femma av tio i "snygghetsskalan" har ändå lyckats både ha förhållande med och haft samlag med typiskt "normsnygga" tjejer (mitt senaste ex har t.ex haft modelluppdrag). Vad beror då detta på? Mina två samboförhållanden skiljer sig åt i det att jag i det första fallet var väldigt attraherad av och kär i den första tjejen utan att veta hur jag skulle förmedla detta. Jag vill tro dock att det faktum att jag inte var en jävla douchebag i allmänhet och, du vet, pratade med henne om allt möjligt och bara hängde ihop ledde till ett förhållande. I det andra fallet så var det en ytlig bekantskap som kultiverades av att jag fann henne som person intressant (fysiskt var jag inte särskilt intresserad till en början, då min föreställning om en partner inte innefattade muslim som inte ens var uppvuxen i Sverige), vi pratade och umgicks i ett par månader innan en typisk filmkväll ledde till hångel, sen samlag och till slut inflytt.

Mina poänger är att i samboförhållande ett så sprang det ur ett visst intresse av varandra som personer, snarare än att jag (eller hon, vet inte säkert såklart) sökte ett romantiskt förhållande eller fann varandra superattraktiva från start (eller ja, hon var typ snyggast i min värld då, men själv är jag som sagt på sin höjd en femma ;) ).

I samboförhållande två så var hon tillsammans med en kollega till mig som jag umgicks ytligt med. Jag tyckte inte att han var superintressant, men en helt okej ytlig bekantskap. Hon däremot var väldigt trevlig, empatisk och underhållande att umgås med. När deras förhållande till slut surnade så hade vi fortsatt kontakt och det ena ledde till det andra. Det här var alltså tjejen som inte passade in i min (rent estetiskt) förutfattade bild av en framtida partner, men tycke uppstod då vi hade en till viss del intellektuell men framförallt en känslomässigt fin dialog med varandra. Nu visade det sig förvisso så här ett antal år senare att även det sket sig och jag är numer singel, men du vet, shit happens. Det var trevligt och givande för oss bägge så länge det varade.

Emellan dessa två seriösa förhållanden så har jag också haft en del flirtar och även ett eller två "ligg" (inget jag själv är superförtjust i, med risk för att vara väldigt utlämnande och personlig så finner jag ingen som helst tillfredsställelse i sex med någon jag inte har ett känslomässigt band med), trots att jag än en gång bara på sin höjd kan klassas som "alldaglig" och är ganska introvert. Under min "vuxna" ålder (typ 25-30) så har jag främst mötts av attraktion i jobbsammanhang. Antagligen för att jag i min yrkesroll 1) Inte aktivt söker en sex- eller livspartner (alltså inte utstrålar desperation)m 2) är ganska säker i mig själv (snarare utstrålar trygghet), 3) är ganska avslappnad (se förra), 4) utstrålar en viss säkerhet i mig själv som person och 5) intresserat mig för dessa människor som individer och är ganska empatisk då det förväntats av mig både som chefsperson och med folk jag stött på när jag jobbat som ordningsvakt i olika publika miljöer.

För övrigt är mitt i särklass mest smickrande ragg en snubbe, en riktig 10-poängare, som förstörde både en och två tjejers kväll när han visade sig vara homosexuell och raggade på mig istället för att ta med sig en av alla tjejer som hängde runt honom på dansgolvet hem. Hade jag haft någon som helst dragning till män hade han lätt fått ligga den kvällen).

Så, TL;DR, Renfis tips för att träffa en partner:
Var inte bitter (vem fan orkar med en gnällspik?).
Framställ inte dig själv som ett offer (vem vill vara med en självömkande krake?).
Försök vara säker i dig själv (confidence is key, fake it 'til you make it. Ta tillvara på dina egna positiva egenskaper och förmedla dessa).
Intressera dig för den andras personlighet och inte bara hennes kropp (tycke och attraktion kan uppstå även om personen ifråga inte vid första anblick fyller din inbillade kravspecifikation). Spontant tror jag att det är ganska kontraproduktivt att bygga ett förhållande på initial fysisk attraktion. Utgår jag ifrån mig, när jag jobbat som dörrvakt eller som ordningsvakt i handelsmiljö så träffar jag MASSOR med "normsnygga" tjejer som vid första anblick framstår som (fysiskt/estetiskt) attraktiva, men som blir ganska oattraktiva när man inser att man inte klickar på ett socialt eller intellektuellt plan. Poängen här är att den initiala, rent fysiska, attraktionen är extremt flyktig. Den verkliga och långvariga, eller hållbara, attraktionen kommer ur att man uppskattar varandra som personer. Än en gång, mina två "riktiga" förhållanden har varit med tjejer som varit normsnygga, men bägge dessa har med åren bara blivit mer och mer attraktiva i mina ögon för att jag tyckt om deras personligheter och jag ser inte hur detsamma inte skulle kunna hända med någon som inte är "normsnygg", vilket (ur just min synpunkt) var fallet med min senaste sambo som tillhörde en etnisk folkgrupp som jag bara ett par år tidigare aldrig föreställt mig som särskilt attraktiv i min värld.

blablabla. Hoppas att jag inte framstod som allt för fladdrig. Än en gång, klockan är halv fem och jag har spenderat kvällen med att berusa mig med en kär gammal kollega som jag inte träffat på länge.

Jag är för övrigt sämst på Tinder, jag sveper mest runt när jag har tråkigt, har på min höjd ett par, tre matcher i veckan, om ens det, och chattar mest med dessa om de verkar intressanta, utan att ha som mål att få en dejt eller ett ligg för det. Träffa folk på riktigt istället om inte Tinder funkar, öva på det sociala samspelet och visa att du är trygg i dig själv :)
 
Jag vill bara skriva en sak innan jag lämnar denna tråd. Jag känner mig ofta lite missförstådd. Men jag fattar att jag många gånger här ses som en kall, hård, analytisk och osympatisk kille. Men på insidan och den som lär känna mig så är det tvärtom. Inombords har jag en otrolig sympati och mkt känslor som brinner otroligt starkt för min familj och dom jag älskar. Jag skulle utan tvekan försvara dom jag älskar med mitt eget liv. Att jag sen utåt framstår som osympatisk är nog en form av skyddslig barriär jag har satt upp. Eftersom jag är så sårbar. Skulle jag gå och känna sympati för allt som händer i omvärlden skulle jag rasa ihop till en ynklig liten hög. Därmed inte sagt att jag känner ånger för mycket jag har sagt till många här på buke. Framförallt @stjarnhimmel som verkar vara en fantastik person :heart. Världen är inte bara matte och formler utan känslor och det ångrar jag djupt. Sen är jag otroligt trött på att bli missförstådd för att bara gå efter utseende. Jag älskar den kvinnliga kroppen, varje kruva och figur. Men det jag har älskat mest hos mina partners har varit deras personlighet, intelligens m.m. Well, with that said. Har jag inget mer att tillägga i denna tråd.


Om du nu är så sympatisk sluta med fatshaming och kvinnoförnedring. Du kan ju tänka på om du hade sagt samma saker till din syster eller bror, hur de hade reagerat.

Du får ju respons här på buke utefter hur du beter dig.
 
Jag vill bara skriva en sak innan jag lämnar denna tråd. Jag känner mig ofta lite missförstådd. Men jag fattar att jag många gånger här ses som en kall, hård, analytisk och osympatisk kille. Men på insidan och den som lär känna mig så är det tvärtom. Inombords har jag en otrolig sympati och mkt känslor som brinner otroligt starkt för min familj och dom jag älskar. Jag skulle utan tvekan försvara dom jag älskar med mitt eget liv. Att jag sen utåt framstår som osympatisk är nog en form av skyddslig barriär jag har satt upp. Eftersom jag är så sårbar. Skulle jag gå och känna sympati för allt som händer i omvärlden skulle jag rasa ihop till en ynklig liten hög. Därmed inte sagt att jag känner ånger för mycket jag har sagt till många här på buke. Framförallt @stjarnhimmel som verkar vara en fantastik person :heart. Världen är inte bara matte och formler utan känslor och det ångrar jag djupt. Sen är jag otroligt trött på att bli missförstådd för att bara gå efter utseende. Jag älskar den kvinnliga kroppen, varje kruva och figur. Men det jag har älskat mest hos mina partners har varit deras personlighet, intelligens m.m. Well, with that said. Har jag inget mer att tillägga i denna tråd.

I all välmening verkligen... jag hade också den där barriären. Den hindrade mig något enormt. Jag fungerade men relationer... nej. Sedan var det en irriterande karl (som jag fortfarande älskar litegrann) som tog sig igenom den och fick mig att inse att barriären var inte en bra idé och att ta ner den gjorde absolut inte att jag blev skyddslös. Det förhållandet höll inte pga andra saker men vi skildes åt som vänner och har fortsatt umgås.

En annan man efter det gjorde att jag stängde av till en viss del... samma sak där, det är inte bra för att få nära relationer. Återigen så träffade jag en annan man som faktiskt gjorde mig till "vuxen" gällande kärleksrelationer. Han och jag skulle aldrig bli något (bla pga det geografiska avståndet) men den tid vi hade var han hela tiden väldigt närvarande och behandlade mig enormt väl. Jag var förälskad och grinade när han åkte hem men ångrar inte en sekund vi hade och bli bara glad när jag tänker på den tiden.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Hund Jag har sälj annons ute på min hund sedan den 17 januari. Jag har fått tre svar. En som bor i samma stad som jag och som kör lastbil...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
4 264
Senast: ako
·
Skola & Jobb Min arbetsgivare har anordnat någon form av kickoff fre-lör. Det är med lite föreläsningar och gemensam middag fre kväll. Och avslut vid...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
8 814
Senast: Cattis_E
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har läst/håller på att läsa några böcker om att leva en mer minimalistisk livsstil: “Jag lämnar ekorrhjulet” - Åsa Axelsson...
Svar
9
· Visningar
2 300
Senast: Ava22
·
Hundhälsa Jag behöver råd.. Det blev ett långt inlägg, men jag hoppas någon orkar läsa det ändå. Har en schäferhane på fem år, som kort och gott...
2
Svar
20
· Visningar
6 596

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Barn och djur
  • Gryta och matberedare
  • Det sjukaste har hänt

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp