Stora Herotråden

Status
Stängd för vidare inlägg.
Men visst skrev du i nåt tidigare inlägg att du tyckte att förfesterna kunde vara helt okej kul? Häng med på dom då? Man behöver ju inte följa med ut. Är ju ett sätt att träffa lite nytt folk :)
 
Finns inga hörn på krogen där volymen inte är hög...
Inte på de jag har varit iaf.
Går man ut så hamnar man bland alla rökare. Så där vill jag absolut inte stå :).
Håller mig till dansgolvet på krogen...

Vad går du på för ställen där det inte finns ett enda lugnare hörn? Men okej - ta med henne på en promenad då! Problem solved!

Ffs, jag är närmast döv när det är ”brus” runt. Hör ingenting. Till och med jag har utan problem raggat och raggats på krogen.
 
Vad går du på för ställen där det inte finns ett enda lugnare hörn? Men okej - ta med henne på en promenad då! Problem solved!

Ffs, jag är närmast döv när det är ”brus” runt. Hör ingenting. Till och med jag har utan problem raggat och raggats på krogen.

Här jag bor finns typ bara ett uteställe dit alla går och där är det fullsmockat med folk... och hög musik.
Men ja min polare har förslagit ett annat ställe nu... förhoppningvis bättre där då :).
 
Om vi tar krogråden så...
Det är svårt, när det inte ens går att föra en konversation.

Jag hade trevligt :) . Kändes helt Okej och avslappnat. Även om det var hon som pratade mest.
Tror inte vi kommer att ses igen. Skulle vara om hon söker en vän eller så. Hon kändes som en vän eller syster :). Vi pratade mest om hennes jobb... Hon gillade att prata om det och jag gillade att höra om det. Men även prat om träning...
 
Det här med ”min typ”...

Ska jag måla upp min typ rent utseendemässigt så är det en man som bland annat är äldre än mig, absolut inte yngre!, mellan ca 170-175 cm lång och i god form/ej överviktig. Och äger inga t-shirts med tryck ;) Ska vi gå utanför utseende men ändå ganska ytliga grejer så är han välutbildad, bor i samma stad och har körkort. Ska man se till personlighet så har han bla en ironisk mer torr humor, tycker inte om skräck och sci-fi och löser relationsproblem genom att prata om dem.

Min partner är yngre än mig, 1.90 lång, otränad med en del kilo för mycket,körkortslös, bor 25 mil bort, har osunt många t-shirts med fula tryck, ibland humor som en dryg sjuåring, blir tyst som en mussla vid problem/när han är osäker, tycker bara om film/musik/litteratur som jag hatar och älskar sci-FI samt har nån udda praktiskt inriktad gymnasieutbildning och inte ett enda högskolepoäng.

Och jag är lika hejdlöst attraherad av och kär i honom nu som för ett år sen. Vi kan fortfarande prata om allt och ingenting i 4 h när vi skulle bara säga hej, han har ett enormt tålamod, låter mig vara mig men säger ifrån när jag går över gränsen - och han är ta mig fan det bästa som hänt mig och mer än jag nånsin kunde önska.

Men han är inte ”min typ”, det är han inte. Men det finns ingen jag skulle byta bort honom mot.

Tillägg: Jag är inte ”hans typ” heller. Men jag tror och hoppas han inte vill byta bort mig ;)
 
Det här med ”min typ”...

Ska jag måla upp min typ rent utseendemässigt så är det en man som bland annat är äldre än mig, absolut inte yngre!, mellan ca 170-175 cm lång och i god form/ej överviktig. Och äger inga t-shirts med tryck ;) Ska vi gå utanför utseende men ändå ganska ytliga grejer så är han välutbildad, bor i samma stad och har körkort. Ska man se till personlighet så har han bla en ironisk mer torr humor, tycker inte om skräck och sci-fi och löser relationsproblem genom att prata om dem.

Min partner är yngre än mig, 1.90 lång, otränad med en del kilo för mycket,körkortslös, bor 25 mil bort, har osunt många t-shirts med fula tryck, ibland humor som en dryg sjuåring, blir tyst som en mussla vid problem/när han är osäker, tycker bara om film/musik/litteratur som jag hatar och älskar sci-FI samt har nån udda praktiskt inriktad gymnasieutbildning och inte ett enda högskolepoäng.

Och jag är lika hejdlöst attraherad av och kär i honom nu som för ett år sen. Vi kan fortfarande prata om allt och ingenting i 4 h när vi skulle bara säga hej, han har ett enormt tålamod, låter mig vara mig men säger ifrån när jag går över gränsen - och han är ta mig fan det bästa som hänt mig och mer än jag nånsin kunde önska.

Men han är inte ”min typ”, det är han inte. Men det finns ingen jag skulle byta bort honom mot.

Tillägg: Jag är inte ”hans typ” heller. Men jag tror och hoppas han inte vill byta bort mig ;)

Du kanske har berättat de tidigare.
Vad föll du för hos honom när du ser så mkt negativt ? Eller vad gjorde han som fick dig att falla?
 
Du kanske har berättat de tidigare.
Vad föll du för hos honom när du ser så mkt negativt ? Eller vad gjorde han som fick dig att falla?

Grejen är att jag inte ser en massa negativt. Avståndet och körkortsbristen är negativt, för det innebär praktiska komplikationer. Men övrigt - jag har ALDRIG sett på honom och känt ”vad synd du inte är kortare” eller liknande.

För jag är gammal nog att inse att ”min typ” är en verklighetsfrånvänd idealisering som har föga med verkligheten att göra. Att ytlig attraktion är just ytlig och att det är människan, individen och personen man ska leva med och som man blir kär i. Inte utseende.

Vad jag föll för, oj. Listan kan göras oändlig! Men ska jag försöka förenkla så att han är verbal, rolig och att han behärskar något av det jag uppskattar mest alla kategorier - konstent att samtala. Sådana där samtal som flyter och där man utan att anstränga sig glider mellan ämnena och vips har det gått 4 h. Han är inkännande, uppriktig, har självinsikt, har självdistans och är både intelligent, omvärldsintresserad samt osjälviskt vänlig.

Hero, observera att ovan finns inte ett enda fysiskt attribut. Han hade kollrat bort mig redan innan jag sett hans utseende, innan jag haft sex, innan en hel massa ytligt trams. Och - en mycket mycket stor anledning det ”blev något av det” är att vi båda var säkra att det INTE skulle det. Ingen av oss ville ha ett distansförhållande, det var vi övertygade och bestämda om. Dessutom var vi rätt säkra i början att det ändå inte skulle ”klicka”. Så båda var avslappnade och såg det hela mer som ”ja det är alltid kul lära känna nya människor” och var oss själva utan att försöka varken det ena eller det andra.
 
Grejen är att jag inte ser en massa negativt. Avståndet och körkortsbristen är negativt, för det innebär praktiska komplikationer. Men övrigt - jag har ALDRIG sett på honom och känt ”vad synd du inte är kortare” eller liknande.

För jag är gammal nog att inse att ”min typ” är en verklighetsfrånvänd idealisering som har föga med verkligheten att göra. Att ytlig attraktion är just ytlig och att det är människan, individen och personen man ska leva med och som man blir kär i. Inte utseende.

Vad jag föll för, oj. Listan kan göras oändlig! Men ska jag försöka förenkla så att han är verbal, rolig och att han behärskar något av det jag uppskattar mest alla kategorier - konstent att samtala. Sådana där samtal som flyter och där man utan att anstränga sig glider mellan ämnena och vips har det gått 4 h. Han är inkännande, uppriktig, har självinsikt, har självdistans och är både intelligent, omvärldsintresserad samt osjälviskt vänlig.

Hero, observera att ovan finns inte ett enda fysiskt attribut. Han hade kollrat bort mig redan innan jag sett hans utseende, innan jag haft sex, innan en hel massa ytligt trams. Och - en mycket mycket stor anledning det ”blev något av det” är att vi båda var säkra att det INTE skulle det. Ingen av oss ville ha ett distansförhållande, det var vi övertygade och bestämda om. Dessutom var vi rätt säkra i början att det ändå inte skulle ”klicka”. Så båda var avslappnade och såg det hela mer som ”ja det är alltid kul lära känna nya människor” och var oss själva utan att försöka varken det ena eller det andra.
Hur träffades ni?
 
Vad går du på för ställen där det inte finns ett enda lugnare hörn?
The Roundhouse.

2085-fitandcrop-594x337.jpg
 
Senast ändrad:
Det där var jävligt fult tycker jag. Du vill trycka till @Hero men trycker samtidigt till ALLA som läser det där och kanske har få vänner, kanske är introverta, kanske har litet socialt liv. Sympatiskt värre.
Jag har funderat på detta inlägg i några dagar eftersom jag högaktar dig.
Ändå så vidhåller jag det.
Jag har läst den här trista tråden på jobbet i massor med timmar eftersom mina patienter verkar må bra och din kommentar känns så fel bara.
Svara gärna om du känner att buke är nåt man tar till om jobbet är slött.
Förr kunde jag vara här om jag jobbade eller inte. Men så jävla vidrigt som forumet blivit så skulle jag dra slutsatsen att det var typ 311 alternativet av att få tid att gå.
Men tack gode Gud för er alla som jag mött här. Ska träffa Siverkefjan imorgon.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Hund Jag har sälj annons ute på min hund sedan den 17 januari. Jag har fått tre svar. En som bor i samma stad som jag och som kör lastbil...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
4 755
Senast: ako
·
Skola & Jobb Min arbetsgivare har anordnat någon form av kickoff fre-lör. Det är med lite föreläsningar och gemensam middag fre kväll. Och avslut vid...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
8 913
Senast: Cattis_E
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har läst/håller på att läsa några böcker om att leva en mer minimalistisk livsstil: “Jag lämnar ekorrhjulet” - Åsa Axelsson...
Svar
9
· Visningar
2 311
Senast: Ava22
·
Hundhälsa Jag behöver råd.. Det blev ett långt inlägg, men jag hoppas någon orkar läsa det ändå. Har en schäferhane på fem år, som kort och gott...
2
Svar
20
· Visningar
6 661

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp