Storfamilj

För mig är det främmande med en stor familj, jag förstår inte vitsen helt enkelt.

Men jag förstår inte heller den dömande tonen i tråden? Samlare,stackars äldre syskon, inte ha råd med intressen, inte få uppmärksamhet. .. förutom antalet barn, så finns det ju inget som säger två-syskons familjen har det bättre, vare sig ekonomiskt eller kärleksmässigt?

Här på buke brukar det ju vara så väldigt accepterande- otrohet, polygami, barnfrihet etc.

Jag tycker själva barnskaffandet alltid är ett egoistiskt val, vare sig man kämpar i år för att få ett barn, föder ett man inte planerat, eller väljer att skaffa många?

Man kan ju bara konstatera att våra barn inte väljer vilken familj de får.
Har bara sett några avsnitt om de svenska storfamiljerna och de var väl som alla andra, mer eller mindre bra ( efter min standard ;)).

Jag tycker till exempel att dyra fritidsintressen och häftiga resor är ett kasst mått på "bra" familjer.
Jag ogillar när man målar något skamligt över ekonomisk utsatthet.

Stackars barn som inte får gå på ridskola/hockey/resa till Mallorca fy skäms på valfri vårdnadshavare att hen inte planerat bättre :angel::angel:
Jag tycker inte heller utlandsresor är ett mått på hur bra förälder man är.

Men jag tycker det är tråkigt med bekanta som har fyra barn och man har aldrig råd att låta barnen gå på aktiviteter med sina vänner, dvs att som tidig tonåring säga nej varje gång vännerna ska umgås för man har inte pengar till fika, bio etc
Eller att barnen inte kan hålla på med aktiviteter. Tex ett barn som helst av allt vill hålla på med någon sport men föräldrarna har inte råd att betala några aktiviteter till barnen.
Det valet gör man ju som förälder.
 
Jag tycker inte heller utlandsresor är ett mått på hur bra förälder man är.

Men jag tycker det är tråkigt med bekanta som har fyra barn och man har aldrig råd att låta barnen gå på aktiviteter med sina vänner, dvs att som tidig tonåring säga nej varje gång vännerna ska umgås för man har inte pengar till fika, bio etc
Eller att barnen inte kan hålla på med aktiviteter. Tex ett barn som helst av allt vill hålla på med någon sport men föräldrarna har inte råd att betala några aktiviteter till barnen.
Det valet gör man ju som förälder.

Det är inte så enkelt, livet kan förändras efter att barnen/barnet har fötts. Inte planerade jag att få MS när sonen var 3 år gammal och att leva på sjukpenning när han är 15 år gammal och satsar för fullt på sin sport.
 
Det är inte så enkelt, livet kan förändras efter att barnen/barnet har fötts. Inte planerade jag att få MS när sonen var 3 år gammal och att leva på sjukpenning när han är 15 år gammal och satsar för fullt på sin sport.
Ja självklart är det så.
Alla kan bli sjuka eller arbetslösa.
Men om man skaffar många barn tänker jag att det är naturligt att det påverkar ekonomin.
 
Ähum. Jag blev lite mindre sugen på att bidra till tråden eftersom flertalet verkar ha bestämt sig för att familjer med många barn är antingen sekterister eller bara dumma i huvudet. Gör väl ett försök i alla fall.

Min mamma har nio syskon, dvs de var tio barn totalt i familjen. Min mamma har två yngre systrar och är således barn nummer sju. När hon växte upp var de maximalt fem syskon som bodde hemma samtidigt, hennes äldre syskon hade flyttat ut och bildat egna familjer. De hade inte en fet uppväxt ekonomiskt men den var väldigt rik på kärlek och gemenskap! Dessutom var det en styrka att vara så många när min mormor och morfar blev äldre; de hade besök så gott som varje helg och syskonen kunde hjälpas åt både praktiskt och känslomässigt. Mammas föräldrar var verkligen inte religiösa utan en arbetarklassfamilj. Mormor arbetade som dagmamma och hon tyckte om att laga mat och pyssla om sin familj (en kvinna av sin tid givetvis; hon var född tidigt 1920-tal och var ett utomäktenskapligt barn med "fader okänd" så jag kan tänka mig att hon hade sina personliga skäl att uppskatta en stor, "riktig" familj).

Dock var ju tiderna lite annorlunda då; min mamma är född 1961 och hon flyttade hemifrån för att gå tvåårigt yrkesgymnasium när hon var 16 (och var då inneboende hos sin storasyster!). Kraven på att bli självförsörjande tidigt var högre än idag då ju många bor kvar hemma långt efter att de fyllt 20. Min mamma har själv bara skaffat två barn, och ingen av hennes syskon har skaffat fler än tre så det kanske säger något om att tio barn kanske inte var en drömsyskonskara för dem heller. Jag tror även att de ekonomiska kraven för vad man som förälder "måste" ge sina barn är högre idag, förutom möjligheten att bo hemma längre. Det är mobiltelefoner och surfplattor och resor och idrotter och allt möjligt... Min mamma spelade pingis som ung, det var billigt och roligt, och hon lärde sig klippa hår genom att öva på sina småsystrar ;).

Jag skulle aldrig drömma om att döma någon som väljer att skaffa många barn, även om jag själv inte kommer göra det.
 
Ähum. Jag blev lite mindre sugen på att bidra till tråden eftersom flertalet verkar ha bestämt sig för att familjer med många barn är antingen sekterister eller bara dumma i huvudet. Gör väl ett försök i alla fall.

Min mamma har nio syskon, dvs de var tio barn totalt i familjen. Min mamma har två yngre systrar och är således barn nummer sju. När hon växte upp var de maximalt fem syskon som bodde hemma samtidigt, hennes äldre syskon hade flyttat ut och bildat egna familjer. De hade inte en fet uppväxt ekonomiskt men den var väldigt rik på kärlek och gemenskap! Dessutom var det en styrka att vara så många när min mormor och morfar blev äldre; de hade besök så gott som varje helg och syskonen kunde hjälpas åt både praktiskt och känslomässigt. Mammas föräldrar var verkligen inte religiösa utan en arbetarklassfamilj. Mormor arbetade som dagmamma och hon tyckte om att laga mat och pyssla om sin familj (en kvinna av sin tid givetvis; hon var född tidigt 1920-tal och var ett utomäktenskapligt barn med "fader okänd" så jag kan tänka mig att hon hade sina personliga skäl att uppskatta en stor, "riktig" familj).

Dock var ju tiderna lite annorlunda då; min mamma är född 1961 och hon flyttade hemifrån för att gå tvåårigt yrkesgymnasium när hon var 16 (och var då inneboende hos sin storasyster!). Kraven på att bli självförsörjande tidigt var högre än idag då ju många bor kvar hemma långt efter att de fyllt 20. Min mamma har själv bara skaffat två barn, och ingen av hennes syskon har skaffat fler än tre så det kanske säger något om att tio barn kanske inte var en drömsyskonskara för dem heller. Jag tror även att de ekonomiska kraven för vad man som förälder "måste" ge sina barn är högre idag, förutom möjligheten att bo hemma längre. Det är mobiltelefoner och surfplattor och resor och idrotter och allt möjligt... Min mamma spelade pingis som ung, det var billigt och roligt, och hon lärde sig klippa hår genom att öva på sina småsystrar ;).

Jag skulle aldrig drömma om att döma någon som väljer att skaffa många barn, även om jag själv inte kommer göra det.
Det fanns nog fler i den generationen också. De jag känner med många syskon är födda på 50-60-talet, och inte gick det någon större nöd på dem. Tvärtom har de flesta en fantastisk relation till sin familj.
Jag känner en kille som har 12 syskon, som är lika gammal som mig, det är inget fel på honom överhuvudtaget, tvärtom en mycket trevlig och sympatisk människa. Tror det är detsamma med hans syskon.

Det jag kan fundera över är när det inte finns något alternativ. Alltså i de familjer där det i västländer på 2000-talet inte är ok med preventivmedel. 19 graviditeter och födslar måste vara otroligt krävande för kroppen tänker jag.
 
Det fanns nog fler i den generationen också. De jag känner med många syskon är födda på 50-60-talet, och inte gick det någon större nöd på dem. Tvärtom har de flesta en fantastisk relation till sin familj.
Jag känner en kille som har 12 syskon, som är lika gammal som mig, det är inget fel på honom överhuvudtaget, tvärtom en mycket trevlig och sympatisk människa. Tror det är detsamma med hans syskon.

Det jag kan fundera över är när det inte finns något alternativ. Alltså i de familjer där det i västländer på 2000-talet inte är ok med preventivmedel. 19 graviditeter och födslar måste vara otroligt krävande för kroppen tänker jag.

Det är det ju, men det är samtidigt individens val. Min mormor fick inget extra kalcium och hennes skellett blev väldigt svagt. Hon blev bara 76 år. Dock finns det mycket annat som vi i västvärlden ägnar oss åt som är betydligt skadligare för kroppen än graviditeter, så jag tycker inte att man enkom med det som argument kan hävda att människor som skaffar många barn är puckon.

Att förbjuda preventivmedel är givetvis vansinne och familjeplanering är en STOR anledning till att välfärden har kunnat öka - MEN de som ändå vill ha en stor familj måste också få skaffa det utan moraliska pekpinnar åt andra hållet.
 
Min mamma har 13 syskon (eller 12 en bror är död), och hon har berättat att den största nackdelen var den lilla tiden hon fick ensam med sina föräldrar. Bara sitta i knäet på mamma ensam och bara mysa, det hände sällan.
Dock bodde de på bondgård som tog mkt tid av föräldrarna också, så det påverkade säkert också.

Men det var mkt passa varandra som gällde, det skiljer väl minst 20 år mellan yngst och äldst, så det blev en hel del passande av småsyskon.

Mamma skaffade sedan själv bara ett barn, men vet inte om det var pga hennes egen uppväxt eller inte ;)
Jag själv har också valt att bara skaffa ett barn, mkt för att jag själv trivdes som ensambarn men även för att vi tycker att vår familj är komplett redan efter ett barn. Det skär lite i hjärtat att läsa om folk som tror att man bara skaffat ett barn för att det man fått varit jobbigt eller för att man inte tycker om barn.
Jag tycker om barn, och vår dotter har varit superenkel hittills, vi VILL helt enkelt inte ha fler barn :)
 
Det är det ju, men det är samtidigt individens val. Min mormor fick inget extra kalcium och hennes skellett blev väldigt svagt. Hon blev bara 76 år. Dock finns det mycket annat som vi i västvärlden ägnar oss åt som är betydligt skadligare för kroppen än graviditeter, så jag tycker inte att man enkom med det som argument kan hävda att människor som skaffar många barn är puckon.

Att förbjuda preventivmedel är givetvis vansinne och familjeplanering är en STOR anledning till att välfärden har kunnat öka - MEN de som ändå vill ha en stor familj måste också få skaffa det utan moraliska pekpinnar åt andra hållet.
Självklart är det individens val.
 
Vart har du läst det?? Dom har 13 barn nu men väntar inte fler.
kan ha missuppfattat eller att nån skrivit på ett gammalt inlägg på fbsidan. De lade ut en ultraljudsbild på nåt, den kan ha varit gammal, jag kollade inte och nu när jag kollade så syns den inte i loggen.
 
Jag har en god vän som växt upp med 7 syskon, och hen var en av de äldsta. Det var fullständig kalabalik gång efter gång när de fick reda på att de skulle få ett syskon till. Ett himla gap och skrik, gick aldrig att vara hemma med kompisar och alltid alltid ha mellan en och fyra snorungar hängandes i hasorna. Att läsa läxor hemma var en omöjlighet, och föräldrarna hann inte hjälpa barnen med läxorna heller. Hen anser att så många barn i familjen är ren psykisk barnmisshandel och hen kommer aldrig att skaffa fler barn själv än sina två ungar hen har idag. Hen säger; man ska aldrig ha fler barn än att man själv kan hålla alla i handen samtidigt.
... så, ni som är bläckfiskar, hur går det med de små? ;)
 
Jag hade aldrig pallat att ha så många barn. Aldrig. Vi är fyra syskon, och ibland har det känts för mycket. Både för våra föräldrar, och för oss när vi var yngre och behövde skjuts/hjälp av föräldrarna och alla skulle åt olika håll på olika aktiviteter. Dessutom tänker jag att det kan vara svårt att hitta på roliga saker tillsammans allihop med så många barn, eftersom det automatiskt blir enorma åldersskillnader? Alla kan inte gilla samma saker samtidigt? Det var jobbigt nog för oss, där åldersskillnaden mellan äldst och yngst "bara" är åtta år, när vi skulle gå på bio eller göra annat som kan vara avhängigt på åldern på barnen vad man gillar/uppskattar.

Nu som vuxen har jag förvisso bäst kontakt med mina två yngsta syskon, så bara för att det är stora åldersskillnader behöver ju inte det betyda att man kommer få en kisskass relation som vuxna. Folk får göra precis vad de vill, vill man ha många barn ska man så klart få ha det. Men det är ett val jag aldrig någonsin skulle ta själv. För mig räcker det med absolut max två, och jag är egentligen helt övertygad om att jag enbart kommer skaffa ett.
 
Jag är uppvuxen med en grannfamilj på 9 barn. De har aldrig haft några fritidsintressen och som längst har de fått åka till Vindeln på familjesemester (där deras pappa arbetade skift). Jag har svårt att se att man som förälder kan ge den tid som krävs för varje enskilt barn om man är så många i familjen.
 
Jag hade aldrig pallat att ha så många barn. Aldrig. Vi är fyra syskon, och ibland har det känts för mycket. Både för våra föräldrar, och för oss när vi var yngre och behövde skjuts/hjälp av föräldrarna och alla skulle åt olika håll på olika aktiviteter. Dessutom tänker jag att det kan vara svårt att hitta på roliga saker tillsammans allihop med så många barn, eftersom det automatiskt blir enorma åldersskillnader? Alla kan inte gilla samma saker samtidigt? Det var jobbigt nog för oss, där åldersskillnaden mellan äldst och yngst "bara" är åtta år, när vi skulle gå på bio eller göra annat som kan vara avhängigt på åldern på barnen vad man gillar/uppskattar.

Nu som vuxen har jag förvisso bäst kontakt med mina två yngsta syskon, så bara för att det är stora åldersskillnader behöver ju inte det betyda att man kommer få en kisskass relation som vuxna. Folk får göra precis vad de vill, vill man ha många barn ska man så klart få ha det. Men det är ett val jag aldrig någonsin skulle ta själv. För mig räcker det med absolut max två, och jag är egentligen helt övertygad om att jag enbart kommer skaffa ett.
Det med åldersskillnaden har aldrig jag tänkt på, största ålderspannet mellan oss var 11 år.
Fast vi gjorde i för sig inte så mycket grejer tillsammans, mycket pga sjukdomar.
 
Min pappa var äldst av tio syskon. När jag frågade om det var kul med så många fräste han bara och sa nej, det var bara en massa ungar överallt.....
 
Jag förstår inte heller hur man kan vilja ha så många barn, mer än av egoistiska anledningar (och ska man vara riktigt elak så förstör man ännu fler människors framtid genom att bidra till överpopulationen ;)).

Jag växte upp i en familj med fyra barn, varav min äldsta lillasyster fick svår epilepsi när mamma var gravid med min yngsta syster. Min äldsta lillasyster har därför alltid behövt ungefär 5 gånger så mycket uppmärksamhet och vård i nu 13 år. Det har varit jobbigt, ja. Ekonomiskt sätt har vi inte varit särskilt svårt ställda eftersom båda föräldrar har jobb men uppmärksamhet var det mindre av. Speciellt jobbigt var det i åldern 11-15 när man blev tonåring och tyckte att mamma aldrig hade tid för en eftersom lillasyster stal all tid.

Det blev dock bättre senare när vi blev äldre, öppnade upp mer osv. Men jag förstår verkligen inte argumentet att man har tur som har syskon, i alla fall inte under yngre dagar. Jag var livrädd för min bror ett bra tag, men även det blev bättre när han växte upp.
 

Liknande trådar

Anläggning En sak som jag tycker borde debatteras mer är utevistelse och hagar. Jag vet ett antal stall som fortfarande bara har typ fyra timmars...
6 7 8
Svar
141
· Visningar
8 493
Senast: Linda_A
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 883
Senast: jemeni
·
Skola & Jobb 15 år i vården blev det men nu säger kroppen tvärstopp, ALLT gör ont, hela tiden. 3 omgångar av vad jag förstått i efterhand var...
2 3
Svar
47
· Visningar
6 510
Senast: fejko
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
27 898
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Senast tagna bilden XV
  • Vildkattungar
  • Diarré

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp