Storstadsbo till lantis - vem har gjort resan?

[escodobe]

Jag tänker också så, men just att köpa hus känns som ett ganska långsiktigt beslut. Å framför allt någonting som kanske blir enklare på många sätt den dagen man är två. Så det jag tänker är att det kanske är en dröm som man kan hålla lite på och inte förhasta sig till just exakt nu om det kanske skulle kunna vara både enklare och roligare i framtiden. Men, det tåls definitivt att tänkas på. Jag längtar!

Med vad trist om du inte blir två och missar även husdrömmen?

 

[Singoalla]

Med vad trist om du inte blir två och missar även husdrömmen?

Ja alltså, jag menar ju inte att jag ALDRIG ska köpa hus ensam Jag bara menar att jag enbart är 28 och att det fortfarande finns tid att uppfylla drömmar. En del behöver det inte vara så bråttom med och ibland kanske det till och med blir bättre förutsättningar med tiden Ensam ELLER två.

 

[Cilva]

Jag är uppväxt på landet och har flyttat ännu längre ut på landet så jag skulle ha ungefär samma frågor som du om att bo i storstad (fast jag är rätt säker på att jag skulle konstatera att skogen är fin att bo i).

Men jag tänker så här, du kan väl flytta tillbaka om landet visar sig vara ett obehagligt ställe att bo på? Kanske det finns något hus du kan hyra till att börja med? Jag har förstått att det inte är så lätt med boende i Stockholmstrakten men kanske det går att stå kvar i någon bostadskö för säkerhets skull?

Om du inte provar vet du ju inte hur det är.

 

[starcraft]

Det är lite drömmen, men det är just priserna som blir svåra. Jag vill hemskt gärna ha hus. Det kan vara ett litet hus, bara det är ett hus Men det blir omöjligt att köpa ensamstående i Stockholm. Sedan kan jag väl iof även tycka att det är lite osmart att köpa hus som ensamstående 28 åring öht Livet är så förändrligt just nu och vem vet vad som händer i morgon.

Alltså, hur mycket ska man planera för att vara ensamstående egentligen och hur mycket ska man räkna kallt med att livets stora kärlek väntar bakom hörnet?

Ja, tyvärr är priserna vansinne här. Grannen sålde precis en lägenhet lik min för 2,2... Å andra sidan kan man få ett litet hus med viss renoveringsbehov för 2,5-3 häromkring. Och man måste inte ha bil här. Längre ut behöver man bil, men här och där finns det billigare och lantligare små hus. Men det är ju fortfarande mycket pengar om man börjar från noll. Kan du inte testa att hyra ett torp någonstans i utkanten så du slipper satsa en hel förmögenhet på något? Och kan dessutom behålla ditt jobb i stan, så slipper du börja om från noll om det inte känns rätt. Mitt första boende hemifrån var ett litet torp ute i skogen på en hästgård. Jag trivdes inte så off, i alla fall inte i den fas jag var i mitt liv då, men det var ju perfekt att testa, så man vet.

Jag är bara ett år äldre än dig och tänkt lite som dig förut, men kommit fram till att jag vill leva mitt liv som om jag är ensamstående/singel (är ju inte ens singel i dagens läge...) och sen får jag ändra plan då om livet ter sig på annat sätt. Jag skulle inte avstå en husdröm för att jag kanske träffar mannen i mitt liv om ett halvår. Jag till exempel gör om min lägenhet för att jag ska trivas även om det är fullt möjligt att jag inte ens bor där om tre månader, men gör jag det inte och bor kvar känns det ganska bittert att inte gjort det.

 

[Ramona]

Ja alltså, jag menar ju inte att jag ALDRIG ska köpa hus ensam Jag bara menar att jag enbart är 28 och att det fortfarande finns tid att uppfylla drömmar.

Jag är lite där du är just nu, fast jag är äldre och har redan bott på landet en sväng med mitt förr förra ex.

Jag har i 10 års tid bott i centrala Göteborg. Nu håller jag på att ordna upp mitt liv så att jag kan flytta ut till min fritidsfastighet 12-13 mil öster om Göteborg. Jag lääängtar som bara den.

Eftersom jag redan spenderar en del tid där ute så har jag lite vänner och jag känner grannarna väl, så jag kommer inte behöva lära känna en massa människor för att inte sitta ensam. Det är klart att jag kommer att sakna mina kompisar i Göteborg, men det tar ungefär en timme att åka med tåget in ifall man vill och det tar ju detsamma för dem att komma och hälsa på.

Nu ska bara försörjningen fixas och att kontraktet där jag jobbar nu går ut, jag har lovat att jobba kvar över sommaren och kommer därför också att göra det. Men jag hade kunnat sluta imorgon om jag hade en försörjning klar ute på torpet. Men det reder sig.

Kolla jonnajinton.se. Hon har en väldigt roligt blogg.

 

[Myrten]

Jag är uppvuxen i en småstad men flyttade till Uppsala där jag fortfarande bor när jag var 20. Jag hann med ett halvår i London också.

När jag och mitt ex flyttade ihop ville vi båda bo på landet, så vi flyttade ut och bodde där några år. Exet jobbade i Oslo några år och då flyttade jag in till stan och blev inneboende hos en väninna. När exet kom hem igen ville vi bo lantligt men i stan, så vi skaffade en hyresrätt i Uppsalas utkant. Jag bor fortfarande på samma gata, nästan 16 år senare. Jag ser skogen från fönstret och kan gå rakt ut i den.

Under åren har jag genom jobbet spenderat viss tid på annan ort i några omgångar. Exet och jag jobbade i Norge en sommar. Vi hyrde några rum hos en familj ute på landet och vi älskade det. Jag jobbade i Kalmar ett halvår och bodde i en sommarstugeby på Öland. Trivdes utmärkt. När jag körde över bron varje morgon och såg havet var jag lycklig. Så fick jag jobb i Östersund. Hittade en fin timmerstuga i högt läge, i skogen en mil från stan...

...och något förändrades hos mig. Jag fullständigt hatade det! När jag gudskelov fixade ett jobb hemma i Uppsala lämnade jag min fina stuga utan saknad och beslutade mig för att aldrig i helvete bo på landet igen. Aldrig! Jag bor som sagt kvar i Uppsalas utkant men det är för att det är bra för mina hundar och min katt. Nu är djuren ganska gamla och när de inte finns längre tänker jag ta mitt pick och pack och flytta in till centrala Uppsala. Eller till Stockholm om jag hittar något boende. Eller till London. Inte för att jag vet vad jag ska göra där, men det känns som det jag vill just nu.

Med andra ord - jag trodde att jag ville bo på landet. Fem månader i Östersund fick mig att inse att jag är stadsmänniska. Aldrig mer landet!

 

[Terese]

Jag är uppvuxen i en lägenhet på Lidingö utanför Stockholm. Flyttade innanför tullarna när jag flyttade hemifrån. Har alltid önskat att jag bodde på landet. Jobbade mig sjuk av stress vid 30, sade upp mig från jobbet och flyttade till Värmland 40 mil bort. Nu bor jag på en gård 1,5 mil från en mindre ort, har 2 km grusväg till närmaste granne och fullkomligt älskar det. Flytten var det bästa jag har gjort i hela mitt liv, jag kommer aldrig flytta tillbaka till Stockholm som jag lämnade för mer än 13 år sedan. Jag njuter av livet i skogen, med alla fåglar och vilda djur och kanske allra mest av tystnaden. Det enda som hörs är fågelkvitter. Jag kan gå ut spritt språngande naken och ingen kan se mig. Ingen mer än granarna och tallarna... Livet på landet är helt enkelt underbart.

 

[escodobe]

Jag är uppvuxen i en småstad men flyttade till Uppsala där jag fortfarande bor när jag var 20. Jag hann med ett halvår i London också.

När jag och mitt ex flyttade ihop ville vi båda bo på landet, så vi flyttade ut och bodde där några år. Exet jobbade i Oslo några år och då flyttade jag in till stan och blev inneboende hos en väninna. När exet kom hem igen ville vi bo lantligt men i stan, så vi skaffade en hyresrätt i Uppsalas utkant. Jag bor fortfarande på samma gata, nästan 16 år senare. Jag ser skogen från fönstret och kan gå rakt ut i den.

Under åren har jag genom jobbet spenderat viss tid på annan ort i några omgångar. Exet och jag jobbade i Norge en sommar. Vi hyrde några rum hos en familj ute på landet och vi älskade det. Jag jobbade i Kalmar ett halvår och bodde i en sommarstugeby på Öland. Trivdes utmärkt. När jag körde över bron varje morgon och såg havet var jag lycklig. Så fick jag jobb i Östersund. Hittade en fin timmerstuga i högt läge, i skogen en mil från stan...

...och något förändrades hos mig. Jag fullständigt hatade det! När jag gudskelov fixade ett jobb hemma i Uppsala lämnade jag min fina stuga utan saknad och beslutade mig för att aldrig i helvete bo på landet igen. Aldrig! Jag bor som sagt kvar i Uppsalas utkant men det är för att det är bra för mina hundar och min katt. Nu är djuren ganska gamla och när de inte finns längre tänker jag ta mitt pick och pack och flytta in till centrala Uppsala. Eller till Stockholm om jag hittar något boende. Eller till London. Inte för att jag vet vad jag ska göra där, men det känns som det jag vill just nu.

Med andra ord - jag trodde att jag ville bo på landet. Fem månader i Östersund fick mig att inse att jag är stadsmänniska. Aldrig mer landet!

Det var ungefär vad som hände mig. Jag drömde om att bo på landet redan från det att jag var liten,men det slutade med att jag avskydde det. jag lärde känna min dåvarande när han var 15-16 och hans livsmål var redan då att köpa sitt föräldrahem. Vi i vårt tonårsgäng hängde där. Körde cross. Festade. Badade i sjön Jag förlovade mig med en anann där en midsommar. Hans pappa gjorde dagobertsmörgåsar åt oss och svartvinbärste starkt nog att ta bort färg med på färska vinbärsblad när huset var fullt med tonåringar. Ett lite stycke paradis med sveriges fulaste badrum och fladdermöss i väggarna...

Och vi köpte det! Någon galning på en bank lånade ut en halv miljon och det blev vårt.

Efter att jag tog mig ur förhållandet och huset så tog det nog två år innan jag kunde vara bortanför asfaltsöknen och kollektivtrafikens räckvidd utan att få ångest... Jag får än idag lite panik när folk tycker att "borde inte ni köpa hus" eller "men du som gillar djur så mycket har du tänkt på att flytta till landet"

Jag har kvar någon liten tagg bitterljuv nostalgisk koppling till min gamla hus, ex och liv. Den dyker upp någon gång ibland. Sist där ett par veckor sedan när jag hade ett jobbärende i närområdet. Känslan av längtan till det som en gång var dröm och en stor del av mitt liv i nästan 9 år slog till. Jag ringde exet och bjöd in mig på en kopp och åkte lättat därifrån två timmar senare. Ja.det ligger jättefint. Ja man kan ha massa djur, fordon och projekt. Ja exet är fortfarande sig lik och har byggt något nytt sedan sist. Ja svärfar lever fortfarande och har något nytt projekt på gång. Ja jag älskade att kunna gå ned till sjön.... Det var jättetrevligt men det allra bästa var att sätta sig i BILEN OCH ÅKA DÄRIFRÅN!

 

[Elisha]

En fråga, hur tusan gör ni när ni dricker alkohol på någon annan plats än hemmet? Jag har alltid funderat på det. Minst två dagar i veckan tar jag nog något glas vin. Oavsett om det är en lugn AW efter jobbet eller en all-in kväll på Lemonbar Hur tar ni er hem? Ser ni alltid till att vara med partnern och att någon av er är nykter och kan köra? Eller sover hos än vän i stan? Världens dyraste taxiresa?

En av oss dricker, det är dock extremt sällan vi dricker öht :-)

 

[TheRedLightning]

Jag har växt upp i ett samhälle, dock inte jättestort, men inte litet heller och nu bor jag på landet. Dock ingen gård men i ett hus med trädgård. Ångrar inte att jag flyttat ut på landet även om det blir lite mer planering än när man bodde inne i samhället.

 

[Kattennizze]

Jag växte upp på landet utanför Stockholm. Sen flyttade jag in till Stockholm och sedan flyttade jag till en medelstor stad, och ut på landet igen. Efter 9 år på landet är jag väldigt färdig med landet. Sedan flyttade jag till en lägenhet i den medelstora staden där jag bor nu. Jag klarar inte av isoleringen och ensamheten därute och mörkret. Om jag flyttar igen vilket är troligt kommer jag flytta till Göteborg eller i närheten.

 

[LiZH]

Jag har gjort lite fram och tillbaka. Växte upp i medelstor stad ( 100 000inv) och drömde ömsom om storstadspuls ömsom om lantliv. Efter examen blev det två perioder , totalt 4år, i stooooora städer utomlands. Stortrivdes.Flyttade sedan hem t Sverige och valde att bosätta oss mitt i stockholm. Trivdes men när första barnet var ett år längtade vi efter hus som ekonomiskt var en omöjlighet( även i yttre kranskommuner)Flyttade hem till den mellanstora staden och köpte hus. Efter några år blev det utlandsflytt igen, denna gång till en stad i ungefär samma storlek som stockholm. Vi bor nu 6km från centrum, tåget t stan tar 15 minuter. Runt huset har vi skog, ängar och ponnyhagar. Jag vill aldrig flytta härifrån. Att bo lantligt men nära en större stad är perfekt tycker jag. Om vi går ut och tar ett glas vin tar vi tåget hem och promenerar sista kilometern från stationen.

 

[MiniLi]

En fråga, hur tusan gör ni när ni dricker alkohol på någon annan plats än hemmet? Jag har alltid funderat på det. Minst två dagar i veckan tar jag nog något glas vin. Oavsett om det är en lugn AW efter jobbet eller en all-in kväll på Lemonbar Hur tar ni er hem? Ser ni alltid till att vara med partnern och att någon av er är nykter och kan köra? Eller sover hos än vän i stan? Världens dyraste taxiresa?

Om man bor så att man måste åka bil eller taxi så håller man sig helt enkelt nykter förutom vid valda tillfällen. Att ta ett glas flera gånger i veckan funkar inte, då får man ta sig ett glas cola istället och sen ta bilen hem

När jag bodde på landet var jag sambo och det var alltid "vem kör idag?". Vi hämtade/lämnade också varandra när vi skulle på fest och enstaka gånger kostade jag på mig taxi.

 

[MiniLi]

Jag är visserligen uppväxt i en mindre stad, men det var ändå i villa i stan. Flyttade ut på landet när jag var typ 21, bosatte mig på dåvarande sambons familjegård. Jag trivdes jättebra på landet för det mesta. Ibland saknade jag att kunna ta cykeln till jobbet eller att smidigt kunna springa ner till affären och handla något, eller som du redan har varit inne på att inte behöva fundera på hur man ska ta sig hem när man varit ute. Men för det mesta så passade landet mig ypperligt.

Nu har vi separerat och jag bor i stan igen. Visst att det finns fördelar med stan, men jag saknar landet och hoppas kunna flytta utåt igen. Vill bo ensam i skogen utan grannar, kunna gå med hundarna lösa överallt och ha naturen precis utanför dörren.

 

[athena_arabians]

Jag är född lantis och flyttade till stad (Uppsala) för att plugga. Trivdes där och ville aldrig flytta därifrån och definitivt inte tillbaka "hem". Närheten till Stockholm lockade också.

Nu äger jag mitt föräldrahem, jobbar i skogen (ofta norröver) och kan inte tänka mig något annat. Allvarligt, skulle jag bo i en stad skulle min själ dö. Jag åker gärna på besök till tex Stockholm men jag är lika glad varje gång jag är på väg hem.

Det enda som är sorgligt är att jag inte kan ha större djur här för jag skulle verkligen vilja ha husbehovsgris och -ko.

 

[aprilmaj]

Jag har gjort resan. Så här har det varit för mig:

Då jag aldrig bott på landet innan, hyrde jag ett hus på riktiga bonnalandet och bodde där så länge att jag var säker på att jag skulle vilja fortsätta. Vintern med snöskottning, elavbrott och man måste elda för att hålla värmen och sedan är det i alla fall helt utkylt när man kommer från jobbet, hämta vatten i dunkar, duscha på jobbet osv. Trots det och andra vedermödor, var jag sedan säker på att det var på landet jag ville bo.

Då köpte jag en liten gård. Har inte ångrat mig. Det ÄR jobbigt och mycket arbete, i alla fall om man har djur och lite mark/skog. Men det är meningsfullt. För mig. Jag älskar det fysiska arbetet (kanske till en del för att jag har stillasittande jobb), att få vara ute, att liksom leva i naturen, märka av årstidsväxlingarna, vara i nuet. Det är en mental vila. Och jag blir glad, nöjd, tillfreds.

Jag njuter av naturen, att höra fåglarna, se allt som blommar, fjärilarna. Ån som brusar, tranorna som trumpetar, älgarna, rådjuren, friden, stillheten tidigt på morgonen och sent på kvällen. Stjärnklara nätter när ugglorna hoar. Daggen i gräset, allt som spirar och gror, hur det luktar när det regnat, grusvägen och t o m snöskottningen. Och jag finns mitt i det, jag tankar natur, jag fylls på. Det är en ynnest att få bo som jag gör och det är verkligen inget märkvärdigt ställe jag har.

MEN jag är en tant. Jag har mitt partypingleliv bakom mig. Jag är klar med festande, krogen och uteliv. Om jag hade varit 20-30 år så hade jag inte trivts här. Då ville jag leva loppan i stan, jag var alltid ute i vimlet med promenadavstånd hem.

PS/ Jag har märkt att jag gillar att ÄGA mark. Det är något speciellt med att det är jag som bestämmer över skogen, åkern och ängen. Det är jag som ska försöka återställa det. Så att sällsynta växter trivs, att fälla vissa träd så att det kommer in ljus, att fjärilarna stannar kvar osv.

Hälsn från en - Naturromantiker eller vad jag nu är?

 

[Red_Chili]

Bra tråd Jag bor i förort till Sthlm och ska BORT. Ingen aning om vart, men bort från storstad i alla fall.

Vad jag funderar på, som du kanske skrivit men jag missat: Vad är det du "behöver" som du tror att du inte kan få eller som blir krångligare om du inte bor mitt i stan?

Har du kollat något på tex Norrtälje? Det är ju hyfsat enkelt att ta sig in till Sthlm därifrån, men jösses vad billiga bostäderna är där! Annars kanske du kan bo i utkanten av någon stad som bara är något mindre än Sthlm men där priserna borde vara trevligare? Nyköping? Västerås?

 

[tuaphua]

Jag har flyttat från närförort till Stockholm till söder till närförort.
Sen fick jag något ryck och behövde förändring. Så jag tog med mig hundar och häst och flyttade till mina tränares gård en mil utanför Enköping.
Jag trivdes fint där. Men behövde flytta hem till förorten igen då jag blev sjuk och behövde närhet till vård.
När jag träffade min karl var jag fortf inte helt bra. Därför tänkte vi att det kanske vore bra för mig att vara på landet på hästgården han bor på.
Så jag tog med djuren igen. Och blev kvar.
Jag trivs jättebra på landet!
Nu hyr vi bara huset här. Och vi vill båda äga. Så vi letar egen gård.
För mig är det väldigt läkande för själen att ha naturen så nära inpå.
Hästen syns från fönstrena. Hunden kan få kila ut själv. Jag kan gå ut och lägga mig och sola. Djurlivets att både se och höra..
Jag kan plocka blommor, svamp, frukt och bär.
Sen är det ju bra för mitt yrkesliv om jag har eget stall. Så det blir nästa steg.

Om vi dricker gör vi antingen det hemma. Vi har plats att ha ett gäng övernattare.
Eller så sover vi borta.
Eller så får vi bestämma vem som kör.
Vi kan också knata över till folk vi känner på gångavstånd.
Men ingen av oss måååååste dricka om man är på ngt festligt.

 

[AraSlei]

Nu är jag ju uppvuxen på landet, men har bott 5 år i Stockholm och nyligen flyttat hem.
Så jäkla skönt!

Angående det här med att dricka så turas vi antingen om att köra eller skaffa skjuts. Det är i regel alltid någons lillebror/lillasyster som vill tjäna en liten slant.
En fördel på landet jämfört med stan är att så gott som alla över 18 år har körkort och någon form av tillgång till bil.

 

[trottoarbonden]

Bodde intill Skanstull i 13 år, (numera SoFo....) men uppvuxen i Sthlm's förorter och hade hästar utanför Sthlm.
Jag & frun sålde varsin Lgh på Söder som sagt och la lite pengar emellan och köpte egen gård utan renoveringsbehov i Skåne.
Det är det bästa vi gjort, hundarna släpper vi bara ut, fåglarna kvittrar och man kan gå in och fika om det regnar och rida 1 timme senare.
Det viktigaste är att ha ett jobb annars blir det inget lantliv, kolla upp jobbmöjligheterna innan du flyr storstan.
Lycka till :-)