Stressad schäfer...

Fast där håller jag inte med dig. Skyddsarbetet ska inte vara en traslek oavsett om det gäller IPO eller det svenska. Det ska finnas allvar i bevakningarna. Det är heller inte regel att IPO-hundar är byteshundar. Det är många i Sverige som är det ja, men internationellt sett nej. Tittar man sedan på bedömningarna så kommer man undan med lydnads-och bytesskydd i Sverige, men på mästerskap utomlands plockar de poäng om hunden inte visar attityd i sitt arbete. På förra årets WUSV vek dessutom många sporthundar ned sig då de inte stod emot figuranternas press. Där räckte det inte med att vara byteshund.

Många uppfödare gör dessutom ingen skillnad på tjänst och sport. Tittar man på linjerna bakom min hund så används någon hund i tjänst, någon till bruks, en annan till IPO osv. Framgångsrikt dessutom. Det gäller alltså hundar ur samma kull och konsekvent genom hela stamtavlan. Kustmarken är väl en annan kennel som inte heller gör någon skillnad, om man ska ta ett exempel.

Jag har aldrig sagt att det inte finns allvar i bevakningarna. Men det är en herrans skilnad på allvar rent generellt i dessa hundtyper.
Nej, det är inte så att alla IPO-hundar är byteshundar. Vår egen gamling här hemma är ett typexempel på det. Men det är ofta så. Få fixar att köra en hund i IPO hela vägen på rent försvar. Byteshundar kan och bör ha ett allvarspaket också. Den som inte tar med det i sin avel är rätt skevt ute.

Pga min relation till Kustmarken så tänker jag inte diskutera dem alls mer än att konstatera att de är en av mycket få kennlar i Sverige som klarar av att få fram riktigt kompletta hundar för både sport och tjänst, så de kan stå för att de inte gör skillnad på tjänstehund och sporthund. Men de är en kennel. När man ringer på hanar gör i princip alla skillnad. De frågar ofta vilka bitar man vill ha för en viss inriktning och ger förslag bland sina hanar för att väga upp mellan typerna.
 
Hur får du ihop det här?
Jag anser mig vara en hyfsad lugn person med bra djurkänsla och tydlig.
De råd jag fått från olika instruktörer och de kurser vi gått på har ju varit just "banka schäfer". Så varje gång vi närmar oss en appelplan så har det slutat med att instruktör fått ta över och korrigera vovven (hårt).

Jag försöker inte vara elak, utan jag tror att du måste konfrontera de misstag du har gjort för att kunna nå förändring ihop med hunden. Hennes upplevelser hittills har inte precis varit till gagn för henne, det måste förändras på djupet och inte bara att hon inte längre blir lämnad över till folk som spöar upp henne. Antingen går du igenom en hel del hårt jobb med dig själv såväl som med henne, eller så hittar du något annat hem till henne.

Anledningen till att hon spårade ur på MHt var inte för att du råkade trampa på henne, att det är det du fokuserar på tycker jag är rätt oroväckande. Och att hon föredrar att vara med husse trots att det är du som tränar med henne och han mer eller mindre inte gör ett skvatt, tror du inte att det finns en anledning till det?
 
Och att hon föredrar att vara med husse trots att det är du som tränar med henne och han mer eller mindre inte gör ett skvatt, tror du inte att det finns en anledning till det?

Fast detta, min pudel föredrar män alla gånger. Han väljer mina dejter före mig.

Har jag tjejkompisar på besök så väljer han mig.
Behöver det betyda nånting?

Hos mamma och pappa så väljer han oftast pappa (båda rastar honom lika mycket, mamma ger mat)
 
Fast detta, min pudel föredrar män alla gånger. Han väljer mina dejter före mig.

Har jag tjejkompisar på besök så väljer han mig.
Behöver det betyda nånting?

Hos mamma och pappa så väljer han oftast pappa (båda rastar honom lika mycket, mamma ger mat)

En schäfer som inte närmast maniskt älskar den person som spårar och tränar med henne skulle då verkligen få mig att haja till. Nej, det måste inte ha något med det hela att göra, men jag hade väntat mig att det var något som - i det här läget - ledde till lite självrannsakan.
 
En schäfer som inte närmast maniskt älskar den person som spårar och tränar med henne skulle då verkligen få mig att haja till. Nej, det måste inte ha något med det hela att göra, men jag hade väntat mig att det var något som - i det här läget - ledde till lite självrannsakan.

Okej :)
Tänkte inte på att det är olika ras till ras.
 
En schäfer som inte närmast maniskt älskar den person som spårar och tränar med henne skulle då verkligen få mig att haja till. Nej, det måste inte ha något med det hela att göra, men jag hade väntat mig att det var något som - i det här läget - ledde till lite självrannsakan.

Sen kan det ju också vara så att hunden trivs bättre med en personlighetstyp än en annan. Vår förra boxer var väldigt fäst vid min pappa, till den grad att han ibland inte gick att få med på promenad för att han ville vara hos husse. Pappa är en betydligt lugnare person än vad jag är och jag tror han kände sig bättre till mods med det, även om det var jag som tränade honom.

Man kan ju dock inte förändra sig själv helt, så kan man bara hitta ett sätt att jobba på så får det kanske vara tillräckligt, även om man kanske aldrig får till det till 100%. Vissa kanske skulle omplacera sin hund i de lägena, men för mig ska det väldigt mycket till.
 
Okej :)
Tänkte inte på att det är olika ras till ras.

Det är det ju såklart, men det är inte riktigt poängen jag är ute efter ändå. Du och din hund har en väl fungerande relation (antar jag? :D), han har inga allvarliga beteendeproblem eller liknande. Men om han hade haft det och du hade beskrivit att han väljer andra framför dig så hade jag sett det som något problematiskt om du inte funderade över om det kunde betyda något... Hänger du med i hur jag tänker? Jag menar alltså inte att det måste vara något fel där (även om jag som sagt skulle vara förvånad när det gäller en schäfer just), men däremot att det är en sak (bland flera) som det kanske kan vara nyttigt att reflektera över.
 
En schäfer som inte närmast maniskt älskar den person som spårar och tränar med henne skulle då verkligen få mig att haja till.
Det är ju dit en vill nå; SÅ himla kul ska det vara att träna. Och efter att ha tränat och skrattat och retats och utmanat och triggat - och belönat; så kommer den där dagen med skarpt läge där en ryter LIGG i farten medan en springer - och hunden kastar sig i backen; för Åh? Det är nåt kul på gång. En reflex.
 
Det är det ju såklart, men det är inte riktigt poängen jag är ute efter ändå. Du och din hund har en väl fungerande relation (antar jag? :D), han har inga allvarliga beteendeproblem eller liknande. Men om han hade haft det och du hade beskrivit att han väljer andra framför dig så hade jag sett det som något problematiskt om du inte funderade över om det kunde betyda något... Hänger du med i hur jag tänker? Jag menar alltså inte att det måste vara något fel där (även om jag som sagt skulle vara förvånad när det gäller en schäfer just), men däremot att det är en sak (bland flera) som det kanske kan vara nyttigt att reflektera över.

Nä det har han ju inte :)
Nu hänger jag med bättre hur du tänker! Tack för bra svar 😊
 
De råd jag fått från olika instruktörer och de kurser vi gått på har ju varit just "banka schäfer". Så varje gång vi närmar oss en appelplan så har det slutat med att instruktör fått ta över och korrigera vovven (hårt). För att jag varit för långsam. Så jag kan tänkta mig att hunden tänkte att nu är det dags igen och hon taggade igång på alla cylindrar rekordsnabbt.
Ni behöver nytt sällskap.
 
Det är det ju såklart, men det är inte riktigt poängen jag är ute efter ändå. Du och din hund har en väl fungerande relation (antar jag? :D), han har inga allvarliga beteendeproblem eller liknande. Men om han hade haft det och du hade beskrivit att han väljer andra framför dig så hade jag sett det som något problematiskt om du inte funderade över om det kunde betyda något... Hänger du med i hur jag tänker? Jag menar alltså inte att det måste vara något fel där (även om jag som sagt skulle vara förvånad när det gäller en schäfer just), men däremot att det är en sak (bland flera) som det kanske kan vara nyttigt att reflektera över.
Fast husse kanske har samma problem med? Det märks bara inte om han inte är iväg med hunden?
 
Här är hon i stallet - fastkopplad eftersom jag har häst uppställd. Här hade vi vart inne i stan och besökt Hööks som lite miljöträning - totalt uppjagad där, men så fort vi kom hem så lugnade hon ner sig. Hästen bånglar runt rätt bra på stallgången och jag uppfattar vovven som lugn så hon lägger sig ner och sover mitt i alltihopa. Helt utmattad efter hööksbesöket... När jag sedan var klar och kopplat loss hunden hade hon vilat klart och jag fick jobba med henne en stund.

Men jag kan, som sagt vad, totalt missuppfattat saker och ting när det gäller det där med lugn eller laddning...

Visa bifogad fil 19907

Jag tror inte det är av och påknappen som brister i din hund. Den kan uppenbarligen koppla av hemma.
Däremot misstänker jag att den har brister i konsentrationen. Jag har sett det i en del hundar från de Haus Pixner-linjer som finns bak i din hund. (Har nyttjat linjerna själv i avel)
Det kan bli lite för mycket drifter och temprament och hjärnan hinner inte med att sortera alla intryck. Resultatet blir då frustration och ev överslagshandlingar.
 
Man kan ju dock inte förändra sig själv helt, så kan man bara hitta ett sätt att jobba på så får det kanske vara tillräckligt, även om man kanske aldrig får till det till 100%. Vissa kanske skulle omplacera sin hund i de lägena, men för mig ska det väldigt mycket till.

Vissa hundtyper tror jag inte man ska ha om man inte når fram 100%. Det blir helt enkelt för farligt för alla inblandade parter, och verkligen inte roligt för någon. Ibland är det kärlek att INTE vara envis för sina känslor/sitt egos skull.

Jag tycker att det låter som att TS antingen ska satsa 110% på att helt lägga om hela sin relation och sitt arbete med hunden, eller kontakta uppfödaren för omplacering.
 
Hur får du ihop det här?



Jag försöker inte vara elak, utan jag tror att du måste konfrontera de misstag du har gjort för att kunna nå förändring ihop med hunden. Hennes upplevelser hittills har inte precis varit till gagn för henne, det måste förändras på djupet och inte bara att hon inte längre blir lämnad över till folk som spöar upp henne. Antingen går du igenom en hel del hårt jobb med dig själv såväl som med henne, eller så hittar du något annat hem till henne.

Anledningen till att hon spårade ur på MHt var inte för att du råkade trampa på henne, att det är det du fokuserar på tycker jag är rätt oroväckande. Och att hon föredrar att vara med husse trots att det är du som tränar med henne och han mer eller mindre inte gör ett skvatt, tror du inte att det finns en anledning till det?


:bow: :bow: :bow:
 
Hur får du ihop det här?



Jag försöker inte vara elak, utan jag tror att du måste konfrontera de misstag du har gjort för att kunna nå förändring ihop med hunden. Hennes upplevelser hittills har inte precis varit till gagn för henne, det måste förändras på djupet och inte bara att hon inte längre blir lämnad över till folk som spöar upp henne. Antingen går du igenom en hel del hårt jobb med dig själv såväl som med henne, eller så hittar du något annat hem till henne.

Anledningen till att hon spårade ur på MHt var inte för att du råkade trampa på henne, att det är det du fokuserar på tycker jag är rätt oroväckande. Och att hon föredrar att vara med husse trots att det är du som tränar med henne och han mer eller mindre inte gör ett skvatt, tror du inte att det finns en anledning till det?

Jag förstår att du inte vill vara elak.

Klart jag fattar att mitt tramp inte spelade någon roll. Ältar ändå.

När husse tränar och kan hålla sitt humör i schack så funkar det bättre för honom än för mig. Dock har han problem att hålla humöret i schack och därför tar jag över träningen.

Vi har varit på kurserna båda 2, och vi har delat på kurstillfällena. Det är vid förarbytet som vovven typ flippat och instruktör tagit över.

Jag hoppas husse efter helgen verkligen fattar vilket jobb vi har framför oss och drar sitt strå till stacken. I annat fall får vi se oss om efter en annan lösning.

/Lizzie
 
Självbehärskning kan man inte träna på levande varelser, det får man fixa på sätt som ingen lider av. Jag tycker öht inte att han ska titta åt hunden för än han slutar skylla sina dumheter på bristande självkontroll.

Håller med dig.

/Lizzie
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag har läst mycket här och tycker att det verkar finnas många kloka människor här. Hoppas nu på att kunna få stöd och råd i hur jag ska...
Svar
18
· Visningar
4 361
Senast: Milosari
·
Hästhantering Jag har haft min häst sedan 2015 nu och vi kommer väldigt bra överens. Hon är väldigt ranghög och bestämd, visar tydligt missnöje men...
Svar
3
· Visningar
1 591
Hundhälsa V är en kastrerad risenschanuzerhane. Jag har haft honom sen han var 6 månader. Han har alltid varit en energisk hund och ganska "hård i...
Svar
19
· Visningar
4 215
Äldre Sitter nu och känner mig totalt slutkörd, trots flera dagars ledighet från jobbet, trevligt folk omkring mig som jag är jätteglad över...
2
Svar
33
· Visningar
7 745

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp