Stressad schäfer...

[Jadzia]

En schäfer som inte närmast maniskt älskar den person som spårar och tränar med henne skulle då verkligen få mig att haja till. Nej, det måste inte ha något med det hela att göra, men jag hade väntat mig att det var något som - i det här läget - ledde till lite självrannsakan.

Nja, det är rätt vanligt att den här typen av Schäfer väljer den med mer auktoritär utstrålning och det är oftast män (feministen i mig är inte lycklig nu). Det är någonting med auktoritet de svarar på rent naturligt. Jag är därmed inte ett dugg förvånad. Man får jobba rätt hårt med att binda hunden till sig om man inte har det. Lite spår och tricks/lydnad räcker inte.

 

[Wingates]

Nja, det är rätt vanligt att den här typen av Schäfer väljer den med mer auktoritär utstrålning och det är oftast män (feministen i mig är inte lycklig nu). Det är någonting med auktoritet de svarar på rent naturligt. Jag är därmed inte ett dugg förvånad. Man får jobba rätt hårt med att binda hunden till sig om man inte har det. Lite spår och tricks/lydnad räcker inte.

Är nog böjd att hålla med, även om jag håller på med annan ras. Ammos uppfödare har en tendens att med mycket små medel få hundar att älska henne - även om hon ibland behöver gå in och styra upp hundarna (dvs är inte enbart positiv för dem), och hon har naturlig auktoritet (och tajming på det).
Jag önskar verkligen att jag hade den där naturliga auktoriteten men den verkar inte finnas i mig alls.

(@Lilla-S kan nog intyga båda sakerna .)

 

[Jadzia]

Ja, det behöver vi!

/Lizzie

Apropå det här med att banka Schäfer. Jag kan se vad de här tränarna har tänkt till viss del. Det har hänt att jag också har fått ta en hund hårt. Det i lägen när jag behöver sätta gränser runt min egen kropp för att inte den i ska göra mig illa eller för att bryta igenom om jag behöver visa något med hunden. Det är dock inte lösningen på problemet. Det är bara brandsläckning. Därefter måste man börja skapa värde. Värde i mig själv, värde i det vi gör, värde i mina ord. Det är den svåra och långsiktiga biten. Det är att skapa relation. Massiv lydnadsträning utförd på rätt sätt kan vara en metod. Själv använder jag mig också av pinnlek på promenaderna. Jag leker och grejar med mina hundar varje promenad. Hela jäkla tiden när de är små och mindre när de är vuxna och relationen på plats, men jag slutar aldrig. Jag korrigerar rena dumheter (jag skulle behöva placera mina hundar i en låda inomhus om de aldrig ska hamna i en situation där de kan tänkas hitta på tok) men jag väljer mina strider och jag ser till att alltid nå igenom med korrigeringen. Man ska vara medveten om att en korrigering som inte tar är aktivitetshöjande och drar upp hunden än mer. Jag tror det är därför din hund blir värre och värre. Du når inte igenom. Jag gissar också att du hamnar i frustration. Det är döden för all hundträningen.

Att ha hund ska inte innebära krig varje gång man ska göra något. Ramar och tydlighet är bra, men överlag ska det vara 99% lattjo lajban och kul och 1% korrigering. Ring din uppfödare. Åk dit. Det är det bästa du kan göra.

 

[Migo]

Är nog böjd att hålla med, även om jag håller på med annan ras. Ammos uppfödare har en tendens att med mycket små medel få hundar att älska henne - även om hon ibland behöver gå in och styra upp hundarna (dvs är inte enbart positiv för dem), och hon har naturlig auktoritet (och tajming på det).
Jag önskar verkligen att jag hade den där naturliga auktoriteten men den verkar inte finnas i mig alls.

(@Lilla-S kan nog intyga båda sakerna .)

Jag ser samma sak (elevhundar som kommer hit och körs av mig söker sig till mig), men drar andra slutsatser av det än ni gör. De gillar ju inte mig för att jag säger till dem och är bestämd. De bevekar mig för att jag är en främmande person som klampar in i en dominansroll. Eller så ser de att jag är en nyckel till något de verkligen gillar (vilket ibland kan vara avsaknaden av dubbla signaler eller annan känslomässig belastning som är en del av en långvarig relation)

 

[Wingates]

Jag ser samma sak (elevhundar som kommer hit och körs av mig söker sig till mig), men drar andra slutsatser av det än ni gör. De gillar ju inte mig för att jag säger till dem och är bestämd. De bevekar mig för att jag är en främmande person som klampar in i en dominansroll. Eller så ser de att jag är en nyckel till något de verkligen gillar (vilket ibland kan vara avsaknaden av dubbla signaler eller annan känslomässig belastning som är en del av en långvarig relation)

Ja alltså. Jag tror på båda sakerna, givetvis är det så med, jag tänker alltså inte på hundar som en gång kommer och tränar där.
Främmande tränargrejen ska man ju inte glömma heller, den upplever ju jag med om jag hjälpt någon med deras hund.

 

[Migo]

Ja alltså. Jag tror på båda sakerna, givetvis är det så med, jag tänker alltså inte på hundar som en gång kommer och tränar där.
Främmande tränargrejen ska man ju inte glömma heller, den upplever ju jag med om jag hjälpt någon med deras hund.

Jag tänker inte heller på hundar som kommer enstaka gånger.

 

[Linda_A]

Är nog böjd att hålla med, även om jag håller på med annan ras. Ammos uppfödare har en tendens att med mycket små medel få hundar att älska henne - även om hon ibland behöver gå in och styra upp hundarna (dvs är inte enbart positiv för dem), och hon har naturlig auktoritet (och tajming på det).
Jag önskar verkligen att jag hade den där naturliga auktoriteten men den verkar inte finnas i mig alls.

Det var lite det jag ville få fram också, men kom inte hela vägen. Upplever precis samma sak med min hund. Har fått se det alldeles för tydligt under träningshelgen jag precis kom hem från, då Breeze bara _smälter_ när en av de andra deltagarna lånar honom. Han skulle inte ens komma på tanken att snegla på en annan hund vid hundmöten då, och med mig låter han som en mördarhund i vissa lägen. Skulle han få välja ägare helt fritt skulle han kanske vilja ha nån som klarar av att vara svart-vit (med betoning på vit), men såna växer inte på träd så han får faktiskt nöja sig. Så länge "så gott man kan" räcker för att hunden i stort sett ska vara nöjd, för att den inte ska vara farlig och för att man själv ska orka så är det ok för mig.

Sen är det ju så klart en stor skillnad mellan schäfer och boxer i fråga om tänder, vilket inte är helt oviktigt.

 

[lizzie]

Jag tror inte det är av och påknappen som brister i din hund. Den kan uppenbarligen koppla av hemma.
Däremot misstänker jag att den har brister i konsentrationen. Jag har sett det i en del hundar från de Haus Pixner-linjer som finns bak i din hund. (Har nyttjat linjerna själv i avel)
Det kan bli lite för mycket drifter och temprament och hjärnan hinner inte med att sortera alla intryck. Resultatet blir då frustration och ev överslagshandlingar.

Tack för återkopplingen, skönt att jag uppfattar av-knappen rätt i alla fall.

Ja, det är så jag upplever det hela - alltså detta med koncentrationen. Framför allt blir det tydligt när jag hängt med på hundpromenader (ett gäng hundägare som träffas och går gemensam promenad över stan). Min hund kan hålla sig i skinnet och koncentrera sig på mig en stund, för att sedan få damp-anfall (överslagshandling) där hon biter i kopplet eller i mig. När jag fått stopp på anfallet så kan hon koncentrera sig på mig igen en stund etc och så börjar det om.

/Lizzie

 

[lizzie]

Jag tror inte det är av och påknappen som brister i din hund. Den kan uppenbarligen koppla av hemma.
Däremot misstänker jag att den har brister i konsentrationen. Jag har sett det i en del hundar från de Haus Pixner-linjer som finns bak i din hund. (Har nyttjat linjerna själv i avel)
Det kan bli lite för mycket drifter och temprament och hjärnan hinner inte med att sortera alla intryck. Resultatet blir då frustration och ev överslagshandlingar.

Jag har också fått återkoppling om att minst en av kullsyskonen är som min hund. Den ägaren valde att inte göra kull-MH:t som uppfödaren anordnade i helgen just pga att den hunden aldrig skull tillåta någon annan människa än ägare att klappa den och kolla på tänderna. Vet också att de har problem vid hundmöten. Ägaren är vad vid denna typen av hundar och jobbar med den för att komma tillrätta med problemen.

/Lizzie

 

[lady_vip]

Tack för återkopplingen, skönt att jag uppfattar av-knappen rätt i alla fall.

Ja, det är så jag upplever det hela - alltså detta med koncentrationen. Framför allt blir det tydligt när jag hängt med på hundpromenader (ett gäng hundägare som träffas och går gemensam promenad över stan). Min hund kan hålla sig i skinnet och koncentrera sig på mig en stund, för att sedan få damp-anfall (överslagshandling) där hon biter i kopplet eller i mig. När jag fått stopp på anfallet så kan hon koncentrera sig på mig igen en stund etc och så börjar det om.

/Lizzie

Börja leta efter tecknet som kommer innan hon får överslagshandlingen, föregå. På min hund som gör en liknande grej brukar jag ge något att hålla i (en trasa, boll eller liknande) så får hon ur sig tugget. Ett annat knep är att ge hunden en uppgift den kan hantera, exempelvis att be hunden att lägga sig ner, ett snabbt läggande, som du sen belönar massor.

Jag skulle faktiskt rekommendera dig att kolla på filmen ”Från valp till stjärna”, just för att få lite koll på lekbiten. Den är otroligt viktig och de flesta schäfrar jag känner värderar lek oerhört högt.

 

[Jadzia]

Jag ser samma sak (elevhundar som kommer hit och körs av mig söker sig till mig), men drar andra slutsatser av det än ni gör. De gillar ju inte mig för att jag säger till dem och är bestämd. De bevekar mig för att jag är en främmande person som klampar in i en dominansroll. Eller så ser de att jag är en nyckel till något de verkligen gillar (vilket ibland kan vara avsaknaden av dubbla signaler eller annan känslomässig belastning som är en del av en långvarig relation)

Ja, så är det absolut när det gäller främmande personer. Det jag talar om är vem hunden väljer i familjen/nära relationer, innan man knutit den till en förare.

 

[Raderad medlem 94602]

Tack för återkopplingen, skönt att jag uppfattar av-knappen rätt i alla fall.

Ja, det är så jag upplever det hela - alltså detta med koncentrationen. Framför allt blir det tydligt när jag hängt med på hundpromenader (ett gäng hundägare som träffas och går gemensam promenad över stan). Min hund kan hålla sig i skinnet och koncentrera sig på mig en stund, för att sedan få damp-anfall (överslagshandling) där hon biter i kopplet eller i mig. När jag fått stopp på anfallet så kan hon koncentrera sig på mig igen en stund etc och så börjar det om.

/Lizzie

Tänk dig barn med koncentrationsvårigheter, det är ganska lika med hundar. Kör korta, korta pass och hellre flera. Det kan lätt bli för mycket information och då "flyr" hunden med att göra något annat. Precis som frustrerade barn kan bli stökit kan även hunden bli det.

En av avkommorna vi fick från dessa linjer låter exakt som din när det gäller reaktiononer. Den hunden hade dock ett annat problem som din inte har och som förvärrade läget.
Jag tycker @Jadzia s råd om att lämna hunden hos uppfödaren för utvärdering är bra. Hen behöver få se hunden och få bilden klar för sig och som ägare kan den där pausen ge nytt ljus eller ny energi.

 

[Jadzia]

Tack för återkopplingen, skönt att jag uppfattar av-knappen rätt i alla fall.

Ja, det är så jag upplever det hela - alltså detta med koncentrationen. Framför allt blir det tydligt när jag hängt med på hundpromenader (ett gäng hundägare som träffas och går gemensam promenad över stan). Min hund kan hålla sig i skinnet och koncentrera sig på mig en stund, för att sedan få damp-anfall (överslagshandling) där hon biter i kopplet eller i mig. När jag fått stopp på anfallet så kan hon koncentrera sig på mig igen en stund etc och så börjar det om.

/Lizzie

Klassiskt beteende. Känner så väl igen det. Det är inte problem med koncentration egentligen. Hunden måste bara lära sig rikta energin och ibland måste man blåsa ur dem under arbete. På unga hundar kan det vara varannan minut. På äldre en gång i timmen. En del någon gång om dagen. Min får frikommando och skalla och fara runt med boll i någon minut.

Utfallet kan man sedan ta med sig till vardagen. Det lär dem att styra sig och spiller helt enkelt över på vardagslydnaden. Under tiden man jobbar på det är det skitbra att stoppa in en boll eller dutt i truten på hunden, som någon annan skrev. Då har de något att fokusera på och munnen är upptagen.

 

[Raderad medlem 94602]

Börja leta efter tecknet som kommer innan hon får överslagshandlingen, föregå. På min hund som gör en liknande grej brukar jag ge något att hålla i (en trasa, boll eller liknande) så får hon ur sig tugget. Ett annat knep är att ge hunden en uppgift den kan hantera, exempelvis att be hunden att lägga sig ner, ett snabbt läggande, som du sen belönar massor.

Jag skulle faktiskt rekommendera dig att kolla på filmen ”Från valp till stjärna”, just för att få lite koll på lekbiten. Den är otroligt viktig och de flesta schäfrar jag känner värderar lek oerhört högt.

Samtidigt kan boll och lekar med trasor också trissa upp hunden i drifter som TS inte kan styra. Det är en mycket stor kamplust och föremålsintresse i de här linjerna. Jag har även sett en del resursförsvar. Jag tycker uppfödaren ska träffa hunden först innan TS plockar in föremål eller aktiviteter som kan höja hunden mer.

 

[Tonto]

Jag tänker inte heller på hundar som kommer enstaka gånger.

Jag tror att Floki alltid kommer att känna skräckblandad förtjusning när han kommer till en tränare som ger honom får.

 

[Killaloe]

Jag har noll att komma med på ännet - men vill ändå skriva att det är så fint att läsa den här tråden. Inte för att jag tycker problemen är fina och roliga på något sätt, men jag tycker dels det är fantastiskt hur mycket kunskap det finns på forumet och dels att det är så himla bra av dig @lizzie att du verkar läsa och reflektera över svaren trots att dom säkert inte är helt roliga att få! Jag hoppas ni hittar en lösning med vovve som fungerar för er allihop.

 

[Lingon]

Svarar flera: det jag menar med att träna som alla sagt så handlar det om miljöträning. Att hänga med på stadspromenader och när hon betett sig "illa" använda stryphalsband och lyfta upp henne tills hon lugnat ner sig. När hon lugnat ner sig så här jag jobbat med kontaktövningar så hunden håller fokus på mig istället för på omgivningen.

Just nu ligger "eländet" i soffan och trynar

/Lizzie

Till att börja med tycker jag att du ska sluta lyfta upp henne i kopplet överhuvudtaget!

Jag är ingen expert men jag skulle börja med situationer hunden klarar av d.v.s. sluta provocera genom att gå stadspromenader, åka på träningar som stressar henne osv. Och sen när hunden är lugn och avslappnad ta ett litet steg till och om hunden visar att den inte är är bekväm i situationen ta ett steg tillbaka. Få hunden att fokusera på dig och på att jobba istället för på allt runt omkring. Du, jobbet och belöningen ska vara det allra roligaste på denna planeten!

 

[Lingon]

Tack för återkopplingen, skönt att jag uppfattar av-knappen rätt i alla fall.

Ja, det är så jag upplever det hela - alltså detta med koncentrationen. Framför allt blir det tydligt när jag hängt med på hundpromenader (ett gäng hundägare som träffas och går gemensam promenad över stan). Min hund kan hålla sig i skinnet och koncentrera sig på mig en stund, för att sedan få damp-anfall (överslagshandling) där hon biter i kopplet eller i mig. När jag fått stopp på anfallet så kan hon koncentrera sig på mig igen en stund etc och så börjar det om.

/Lizzie

Vad är det hunden ska få ut av dessa stadspromenader? Jag förstår verkligen inte och jag är uppvuxen med hund i stan. Det finns inte mycket som är tråkigare än en hundpromenad i stan.

 

[Bexzor]

Vad är det hunden ska få ut av dessa stadspromenader? Jag förstår verkligen inte och jag är uppvuxen med hund i stan. Det finns inte mycket som är tråkigare än en hundpromenad i stan.

För att det är nyttigt för en hund som bor på landet att få vara i olika miljöer. Frågar du min hund så är det långt ifrån tråkigt att åka till stan

 

[Fruentimber]

För att det är nyttigt för en hund som bor på landet att få vara i olika miljöer. Frågar du min hund så är det långt ifrån tråkigt att åka till stan

Jag förstår ju idén i och med miljöträning etc men om varje stadspromenad slutar med att hon får hänga upp hunden i kopplet så kanske det är dags att lägga ner det en tid.