Subtila maktdemonstrationer? Eller bara lättkränkt person?

[monster1]

Just social polityr är väl dock i allmänhet lite svårare för personer med autism (och rätt svårt för vissa av oss andra också förvisso!)? Jag tänker att det du beskriver självklart är ett "idealscenario" om frågan om att gå före ska ställas och besvaras, men att både frågeställare och besvarare då måste "finna sig" och vara lite självklart socialt bekväma - och så är det ju inte för alla!

Nej precis, jag försökte mest förklara varför det blir fel genom att förklara vad all den där polityren egentligen gör i samtalet.

 

[MJLee]

Det beror självklart på personen, det går inte att utgå från att alla autister kommer reagera lika på situationer även om vi alla har vissa drag gemensamt. Jag förstår inte vad du är ute efter? Nån slags manual kring hur man bemöter personer som socialt avviker från normen? Du kommer rätt långt med bara ett öppet sinne och låga förväntningar på att alla ska spela enligt samma regler.

Jag har svårt för att komma igång med saker och när jag väl gjort det vill jag få avsluta innan jag ska göra nåt annat. Överhuvudtaget tycker jag det är onödigt att störa folk när dom är mitt uppe i nånting om det inte är absolut nödfall. Men det är jag. Andra känner uppenbarligen annorlunda, oavsett om dom hör till neuromajoriteten eller inte.

Skulle du ställa samma fråga kring andra funktionsvariationer? Hur skulle en rullstolsburen, synnedsatt, hörselskadad, osv känna i den här situationen? Förstår du hur konstig din frågeställning blir då? Vi är inte en annan art som är nån slags hivemind utan vi är individer som vem som helst.

Men diskussionen började med att TS som har autism frågade om hon kunde få bryta in. Och att hon pga sin autism inte förstod det sociala samspelet som gjorde att mannen var otrevlig. Alla neurotypiska är också olika, vissa skulle säga ja, andra säger nej. Vissa är trevliga, andra är otrevliga. Frågan var ju allmänt ställd av någon som har autism och därför förklarade delvis att det var pga autism som hon ställde frågan.

En mer fysisk nedsättning som tex hörselproblem, rullstol osv är lätta att identifiera och därför rätta sig efter. Tex låta personen gå före på bussen. Hjälpa till med rullstolen. Och för den delen rullatorn om det är en äldre person som har svårigheter att gå. Gå före i panten eller hjälpa att panta. Däremot en döv person som är neurotypisk behöver inte samma hänsyn tas vid pantning.

Eftersom autism är osynlig, hur ska en neurotypisk uppfatta det? Stor del av diskussionen handlar om att autister måste behandlas annorlunda än neurotypiska. Ska man ta för givet att alla man träffar är autistiska och korrigera sitt uppträdande efter det?

 

[skiesabove]

Jag tänker att vi får ett trevligare samhälle om alla (oavsett autist eller allist) har som standard att snälltolka.

Jag var själv nyss med om en lustig interaktion. Jag går från tvättstugan mot min lägenhet, det regnar. En gubbe korsar min väg, mötet min blick och ropar "paraply!".

Det var ingen jag kände igen. Och ett enda ord är ju svårt att tolka. Men jag väljer att tolka det som att han sökte kontakt och ville vara trevlig, inte riktigt kom på vad han skulle säga, och så kom det ut som "paraply!"

Mitt svar var för övrigt "haha ja det hade vart bra, men jag skulle bara till tvättstugan" med ett leende. Eftersom det förmodligen var en granne, och jag tycker det är trevligt att vara trevlig även om äldre kan vara väldigt lustiga/speciella att ha att göra med. Men bra kontakt med grannar är ett bra socialt skyddsnät att ha, jag planerar att bo här länge.

Om man skulle "dumtolka" det hade man ju kunnat ta det som kritik, eller som att han var creepy.

 

[glömmerallt]

Jag vet inte om det är ett krav men att frågan överhuvudtaget ställs visar ju på att personen som ställer den anser att jag är "i vägen" eller ett hinder . Vilket ju inte är en trevlig känsla. Jag skulle känna att jag var tvungen att motivera varför jag anser att jag bör få vara ivägen så att säga.
Hela grejen med att be att få gå före är ju att man tycker att man har lite mer bråttom än den andra personen, min tid är lite viktigare än din i den här situationen. Jag borde inte behöva vänta på att du ska bli klar.

En mer rimlig konversation blir tex: Att börja med att be om ursäkt för att man är "så otrevlig" att man vill tränga sig före. Sedan ange anledning och därefter lätta till ett om det är ok med dig, det vore snällt osv för att visa att man absolut inte måste. Då visar man att man dels inser att det är lite otrevligt att anse att man ska få tränga sig före (min tid är viktigare än din) och att man därför också bör ha en god anledning till att göra detta otrevliga tex jag har en läkartid, min buss går snart eller vad det nu är sen öppnar man för att den andra ska kunna säga nej och bäddar fin för att den inte ska känna sig dum om den gör så.

Således blir frågan om man gör den med lite social polityr: Åh, Hej! Ursäkta jag undrar om jag skulle kunna få smita emellan med mina burkar? Jag planerade lite tight och har en buss jag behöver hinna med, det vore hemskt snällt?

Då kan den andra svara: Javisst inga problem jag är inte stressad så det går bra.
Eller: Åh tyvärr jag ska med samma buss, men jag försöker skynda på så fort jag kan.

Social polityr är där för att den andra personen inte ska behöva känna sig obekväm, utan den blir det mer av ett krav, när man inte bäddar för ett mjukt nej så att säga.

Om jag hade varit den som ståt och pantat hade jag före dragit "Ursäkta kan jag få gå före? Du har så mycket pant" (alltså ungefär som jag uppfattar att TS frågade) Jämfört med ditt exempel.

Din fråga hade gjort mig mer obekväm( och eventuellt skapat en hel del ångest och inte bara i stunden utan jag hade kunnat få mer ångest vid senare tillfälle med när jag tänkt tillbaka på situationen)

Även första frågan hade varit jobbig för mig och jag tycker ingen av sätten är är fel i sig (fråga är helt okej och jag uppfattar båda sätten som trevliga) ville mest belysa att vad som är "bäst" är lite komplext och inte så självklart när den man kommunicerar med är en främling.

 

[Grazing]

Jag vet inte om det är ett krav men att frågan överhuvudtaget ställs visar ju på att personen som ställer den anser att jag är "i vägen" eller ett hinder . Vilket ju inte är en trevlig känsla. Jag skulle känna att jag var tvungen att motivera varför jag anser att jag bör få vara ivägen så att säga.
Hela grejen med att be att få gå före är ju att man tycker att man har lite mer bråttom än den andra personen, min tid är lite viktigare än din i den här situationen. Jag borde inte behöva vänta på att du ska bli klar.

En mer rimlig konversation blir tex: Att börja med att be om ursäkt för att man är "så otrevlig" att man vill tränga sig före. Sedan ange anledning och därefter lätta till ett om det är ok med dig, det vore snällt osv för att visa att man absolut inte måste. Då visar man att man dels inser att det är lite otrevligt att anse att man ska få tränga sig före (min tid är viktigare än din) och att man därför också bör ha en god anledning till att göra detta otrevliga tex jag har en läkartid, min buss går snart eller vad det nu är sen öppnar man för att den andra ska kunna säga nej och bäddar fin för att den inte ska känna sig dum om den gör så.

Således blir frågan om man gör den med lite social polityr: Åh, Hej! Ursäkta jag undrar om jag skulle kunna få smita emellan med mina burkar? Jag planerade lite tight och har en buss jag behöver hinna med, det vore hemskt snällt?

Då kan den andra svara: Javisst inga problem jag är inte stressad så det går bra.
Eller: Åh tyvärr jag ska med samma buss, men jag försöker skynda på så fort jag kan.

Social polityr är där för att den andra personen inte ska behöva känna sig obekväm, utan den blir det mer av ett krav, när man inte bäddar för ett mjukt nej så att säga.

Fast det är också lite lite fult att ange anledningen på det sättet, det sätter den som pantar i en väldigt dum sits. En person som håller på att pantar ska ju inte behöva känna sig dum som säger nej. Anledningen är inte så relevant tycker jag egentligen, den som pantar måste inte veta hur mycket den förstör eller gör det stressigt för den som väntar.

Jag känner mer att om man har en liten påse med pant och det är riktigt bråttom att det snällaste och bästa är att fråga om den som är framför kan panta ens burkar åt en för att man inte vill släpa mera på dom. Då får den som pantar några extra kronor också.

 

[SiZo]

Jag vet inte om det är ett krav men att frågan överhuvudtaget ställs visar ju på att personen som ställer den anser att jag är "i vägen" eller ett hinder . Vilket ju inte är en trevlig känsla. Jag skulle känna att jag var tvungen att motivera varför jag anser att jag bör få vara ivägen så att säga.
Hela grejen med att be att få gå före är ju att man tycker att man har lite mer bråttom än den andra personen, min tid är lite viktigare än din i den här situationen. Jag borde inte behöva vänta på att du ska bli klar.

En mer rimlig konversation blir tex: Att börja med att be om ursäkt för att man är "så otrevlig" att man vill tränga sig före. Sedan ange anledning och därefter lätta till ett om det är ok med dig, det vore snällt osv för att visa att man absolut inte måste. Då visar man att man dels inser att det är lite otrevligt att anse att man ska få tränga sig före (min tid är viktigare än din) och att man därför också bör ha en god anledning till att göra detta otrevliga tex jag har en läkartid, min buss går snart eller vad det nu är sen öppnar man för att den andra ska kunna säga nej och bäddar fin för att den inte ska känna sig dum om den gör så.

Således blir frågan om man gör den med lite social polityr: Åh, Hej! Ursäkta jag undrar om jag skulle kunna få smita emellan med mina burkar? Jag planerade lite tight och har en buss jag behöver hinna med, det vore hemskt snällt?

Då kan den andra svara: Javisst inga problem jag är inte stressad så det går bra.
Eller: Åh tyvärr jag ska med samma buss, men jag försöker skynda på så fort jag kan.

Social polityr är där för att den andra personen inte ska behöva känna sig obekväm, utan den blir det mer av ett krav, när man inte bäddar för ett mjukt nej så att säga.

Sånt här går att vrida på hur mycket som helst.

Man skulle enkelt kunna tänka att man gör sitt eget dåligt planerande till någon annans ansvar med din formulering. Man guilttrippar lite lagom sådär beroende på exakt hur man formulerar sig.

Absolut att chansen att man får ett ja är större, det köper jag till 100%. Men mer rätt? Det är en knepig fråga. Jag säger varken bu eller bä där känner jag.

 

[Irrbloss]

Ska man ta för givet att alla man träffar är autistiska och korrigera sitt uppträdande efter det?

Ja, varför inte, om det nu är vad som krävs för att ändra perspektiv.

Tråkigt att du tar det som att autister måste särbehandlas. Själv ser jag bara att det är flera som har liknande erfarenheter, varje social situation är ett minfält hur hårt man än försöker maskera och smälta in.

Det kanske inte behövde vara så om det fanns en större acceptans för att alla inte beter sig enligt samma trånga, osynliga ramar.

Oavsett så är jag färdig med den här diskussionen, jag tycker jag har blivit nog personlig och vill inte få ännu mer av det jag skriver sönderanalyserat och fultolkat.

 

[Viva]

Skulle säga tvärtom faktiskt, här iallafall är det väldigt sällan det är någon med mycket inhandlat som inte frågar om man vill gå före när man står med bara en dricka eller något.

Jag har dock aldrig frågat och skulle aldrig kunna med att fråga om att få gå före, däremot är folk väldigt bra här på att släppa fram folk som handlat litegrann bara. Det är nästan som en liten oskriven regel att släppa fram en som bara handlat en enstaka grej när man står med en vagn full..här iallafall vet inte hur det är i resten av Sverige.

Det har jag inte ens uttalat mig om? Det jag svarade på var att avbryta mitt i en storhandling när kassören redan börjat slå in varorna, det är ovanligt men händer. Att folk frågar om de får gå före innan är vanligt.

 

[Grazing]

Det har jag inte ens uttalat mig om? Det jag svarade på var att avbryta mitt i en storhandling när kassören redan börjat slå in varorna, det är ovanligt men händer. Att folk frågar om de får gå före innan är vanligt.

Skrev att här är det inte vanligt, jag har aldrig varit med om det vad jag minns. Däremot så släpper majoriteten fram folk som har lite att handla utan att dom behöver fråga. Det är som sagt lite av en oskriven regel här iallafall att släppa fram folk som handlar litegrann utan att dom behöver fråga.

 

[Sel]

Skrev att här är det inte vanligt, jag har aldrig varit med om det vad jag minns. Däremot så släpper majoriteten fram folk som har lite att handla utan att dom behöver fråga. Det är som sagt lite av en oskriven regel här iallafall att släppa fram folk som handlar litegrann utan att dom behöver fråga om varorna inte börjat slås in då.

Samma för mig var jag än har bott faktiskt. Jag har aldrig, verkligen Aldrig varit med om att någon kommit fram och frågat om jag kan avbryta min handling i mitten så att de kan få glida emellan. Hur funkar det ens? Pausar man kvittot eller betalar man halva? I panten förstår jag ju, men annars?

*lite kl*
Dessutom tycker jag det börjar bli en ickefråga att gå före i kön nu när nästan alla butiker har både snabbkassor och/eller självscanning och självutcheckning.

 

[Pegasus63]

Tror jag blev utsatt för en subtil maktdemonstration idag. Vet inte om det är ett begrepp egentligen men det känns som om det beskriver rätt bra.

Skulle panta en kasse flaskor men den som stod och pantade hade massor av pant, så jag frågade artigt om jag kunde få gå emellan eftersom hen hade så mycket.
Hen svarade att det fick jag inte, eftersom jag hade frågat/sagt det på ”fel sätt”. Såklart undrade jag hurdå fel?
Ja det var tydligen fel att nämna att hen hade mycket pant och jag skulle ha bett på ett annat sätt.
Jag frågade hurdå annat sätt? (Tänkte att jag började ju med att säga ”ursäkta, kan jag få gå emellan”, hur kan det vara fel?)
Hen sa att det fick jag ta reda på själv, flinade och undvek min blick.

Autisten i mig blev uppskärrad av hans sätt och ord, för att jag inte förstod vad problemet var, så jag gick in och handlade för att varva ner lite.
Obs! Att jag inte krävde alls att få gå emellan, utan jag frågade om jag kunde få det.
Nu tänker jag: är det inte lite av en ”maktdemonstration” att säga som hen sa?

Du uttryckte dig på fel sätt men jag tänker inte säga vad som hade varit rätt sätt utan det får du komma på själv.

(Eller så var hen lättstött och skämdes för att hen hade mycket pant? Så när jag råkade nämna det blev hen sur?)

Jag orkar inte med så djupgående diskussioner men ska försöka hänga med om nån har nåt att säga.

Jag tycker väl att du kan ställa dig i kö och vänta på din tur så som alla andra får göra.

 

[TinyWiny]

Om vi vänder på frågan. Någon med autism står och pantar. Någon bakom frågar om hen kan bryta in och gå före och panta. Hur skulle den situationen kännas för personen med autism? Det kan inte vara svårare att fråga ska jag avbryta än att kan jag bryta in?

Men är du på riktigt? Herregud vad funkofobisk du är!

 

[Trasmatta]

Jag tänker att vi får ett trevligare samhälle om alla (oavsett autist eller allist) har som standard att snälltolka.

Jag var själv nyss med om en lustig interaktion. Jag går från tvättstugan mot min lägenhet, det regnar. En gubbe korsar min väg, mötet min blick och ropar "paraply!".

Det var ingen jag kände igen. Och ett enda ord är ju svårt att tolka. Men jag väljer att tolka det som att han sökte kontakt och ville vara trevlig, inte riktigt kom på vad han skulle säga, och så kom det ut som "paraply!"

Mitt svar var för övrigt "haha ja det hade vart bra, men jag skulle bara till tvättstugan" med ett leende. Eftersom det förmodligen var en granne, och jag tycker det är trevligt att vara trevlig även om äldre kan vara väldigt lustiga/speciella att ha att göra med. Men bra kontakt med grannar är ett bra socialt skyddsnät att ha, jag planerar att bo här länge.

Om man skulle "dumtolka" det hade man ju kunnat ta det som kritik, eller som att han var creepy.

Samma här jag orkar inte lägga energi på att utgå från att folk vill mig illa jag är uppväxt men en pappa som tror att allt och alla är emot en och hade senare en bästis i 20 års tid med samma tänk om omgivningen och jag orkar bara inte.
Har träffat betydligt fler varma människor än elaka så jag försöker tro att dom flesta inte vill mig illa, särskilt när det inte finns någon anledning då jag själv mycket sällan har en dålig attityd eller uppför mig uppseendeväckande.

 

[TinyWiny]

Inte baktankar. Men jag tror att få ställer en sån fråga när de anser att den andra borde få avsluta sin pantning utan att bli avbruten.

Du hänger upp dig på baktankar. Dvs du lägger in baktanken att någon anser något med sin fråga. Ibland är en fråga bara en fråga. Frågeställaren anser inte något överhuvudtaget utan frågar bara.

 

[TinyWiny]

Det låter lite otroligt att någon frågar om man går före inte har tankar om att gå för. Då är det väl mer en definitionsfråga om det är baktankar eller inte.

Nu har du ändrat frågeställningen. Din frågeställning är en helt annan än den jag kommenterade.

 

[Lingon]

Du hänger upp dig på baktankar. Dvs du lägger in baktanken att någon anser något med sin fråga. Ibland är en fråga bara en fråga. Frågeställaren anser inte något överhuvudtaget utan frågar bara.

Jag tycker att det låter oerhört egoistiskt att inte tänka efter före man ställer en fråga av den aktuella typen till någon.

"Har jag verkligen så bråttom att den andra behöver ge av sin tid till mig?" "Kan jag vänta?" D.v.s. väga fördelen för mig mot det jag ber personen om. I vissa fall kommer jag fram till att fördelen för mig är så pass stor (t.ex. Det skulle göra att jag hann med tåget) och andra gånger skulle den inte vara det.

Om man bara ställer frågan utan att tänka så låter det för mig som om man bara tar varje liten chans till att få det bättre själv utan en tanke på hur det påverkar andra personer.

Jag underlättar gärna för någon annan om det hjälper dem men inte om de bara är för bekväma för att vänta på sin tur.

 

[monster1]

Sånt här går att vrida på hur mycket som helst.

Man skulle enkelt kunna tänka att man gör sitt eget dåligt planerande till någon annans ansvar med din formulering. Man guilttrippar lite lagom sådär beroende på exakt hur man formulerar sig.

Absolut att chansen att man får ett ja är större, det köper jag till 100%. Men mer rätt? Det är en knepig fråga. Jag säger varken bu eller bä där känner jag.

+ @Grazing Jag tänker att man känner sig dum när man säger nej oavsett. Att säga nej och därmed prioritera sig själv över någon annan är för det mesta väldigt obekvämt. Det är därför man måste bädda väldigt fint för att göra det lätt för den andra att säga -nej, tyvärr.

 

[Grazing]

+ @Grazing Jag tänker att man känner sig dum när man säger nej oavsett. Att säga nej och därmed prioritera sig själv över någon annan är för det mesta väldigt obekvämt. Det är därför man måste bädda väldigt fint för att göra det lätt för den andra att säga -nej, tyvärr.

Både ja och nej, om jag påbörjat en pantning och var mitt uppe i det hade jag inte tyckt det varit svårt att säga nej övht. Jag hade lätt sagt att "helst inte, jag är snart klar" och sen pantat vidare som ingenting faktiskt.

Om någon däremot säger anledningen att den har bråttom så blir det en helt annan sak, då blir man ett as som inte bryr sig plötsligt. Det är iallafall så jag känner mig om någon hade frågat på det sättet. Det läggs en helt annan skuld och skyldighet på den som vill panta klart om man säger anledningen.

För mig är det stor skillnad, det är ju också så många manipulerar folk till att få dom dit dom vill, dom ger folk dåligt samvete så att dom måste göra som dom vill mer eller mindre. Det är en ful taktik men effektiv.

 

[monster1]

Både ja och nej, om jag påbörjat en pantning och var mitt uppe i det hade jag inte tyckt det varit svårt att säga nej övht. Jag hade lätt sagt att "helst inte, jag är snart klar" och sen pantat vidare som ingenting faktiskt.

Om någon däremot säger anledningen att den har bråttom så blir det en helt annan sak, då blir man ett as som inte bryr sig plötsligt. Det är iallafall så jag känner mig om någon hade frågat på det sättet. Det läggs en helt annan skuld och skyldighet på den som vill panta klart om man säger anledningen.

För mig är det stor skillnad, det är ju också så många manipulerar folk till att få dom dit dom vill, dom ger folk dåligt samvete så att dom måste göra som dom vill mer eller mindre. Det är en ful taktik men effektiv.

Jag skulle säga att frågan i sig är problematisk.

Vill jag släppa förbi någon eller emellan så gör jag ju det av mig själv utan att någon behöver fråga. Släpper jag inte förbi så betyder det att jag inte anser att det passar.

 

[Grazing]

Jag skulle säga att frågan i sig är problematisk.

Vill jag släppa förbi någon eller emellan så gör jag ju det av mig själv utan att någon behöver fråga. Släpper jag inte förbi så betyder det att jag inte anser att det passar.

Tycker väl olika där helt enkelt, jag tycker inte frågan är fel eller konstigt egentligen sålänge man inte belägger den man frågar med dåligt samvete och att man kan acceptera bara ett nej med god min. Dom flesta frågar nog inte just pga att det blir stelt och konstigt om personen utan anledning, som alltså inte börjat blippa in varor eller börjat panta, säger nej när man står med en dricka bara och den med en full vagn.

Jag tänkte på det idag i affären faktiskt, jag såg denna situationen och personen bakom frågade med kroppsspråk och hintar lite vänligt utan ord och personen framför snappade upp det och sa att "du kan gå före om du vill" och personen bakom sa att oj vad snällt. Som det brukar vara..här iallafall. Ord behövs faktiskt ganska sällan för att kommunicera övht, speciellt inte i sådana situationer då dom flesta trots allt är med på noterna.

Jag kör på den att om personen framför ser att jag har lite att handla eller panta och den inte säger något så tar jag för givet att den inte känner för att släppa förbi helt enkelt och det är ju så livet är. Ibland hamnar man i köer helt enkelt och trots allt även om det känns som lång tid så tar det sällan så lång tid att vänta litegrann.