Svärmorsproblem

Denanonyma

Trådstartare
Jag har funderat länge och väljer nu att skapa ett anonymt konto för det här då jag inte kommer på någon annanstans jag kan ventilera och be om råd i ämnet.

Min sambo och jag har haft ett stormigt förhållande men varefter åren går har det stabiliserat sig. För tillfället är alla mina reserver slut och tålamodet därmed kortare än vanligt. En kväll brakade vi ihop och jag inser att det här går åt fanders så jag säger att det räcker för nu och går iväg och lägger mig. Han ger sig inte utan följer efter och står och gapar så alla i familjen mår dåligt. Enligt honom så skriker han inte men enligt i stort sett alla andra så jo, det är skrik. Till slut tröttnade jag och sa åt honom att dra, bara försvinna, för att få slut på skrikandet. Han åker då till sin mamma. Skönt, alla kunde då få lugn och ro och sova.

Dagen efter kan vi prata i normal ton och allt är lugnt. TILLS - hans mamma ringer. Hon ringer mig och skäller ut mig för hennes stackars son hade ju faktiskt varit ledsen på grund av mig. Och jag har ju varit dum tidigare och så tar hon upp en grej som hände för sex år sen när jag bad om råd, tydligen ett dumt drag. Jag måste höja rösten rejält för att hon ska sluta upp med sin svada så jag får en syl i vädret och upplyser om att det finns alltid två sidor och jag förklarade varför jag bett honom åka. Såklart fortsätter hon försvara honom och jag är häxan som nu gjort illa den stackars sonen, men hon avslutar med att "men jag tycker inte sämre om dig för det". Eh, nehej.

Jag vill inte ha kontakt med henne mer. Hon har sin bild klar av mig och det märktes tydligt under samtalet att hon har en bild av mig som inte är i närheten av sanningen. Bland annat lät sambon henne tro att vi inte träffades/var ihop under långa perioder för han orkade inte med alla frågor, när sanningen var att vi var isär max två dygn om ens det.

Jag orkar inte och jag vill inte. Min energinivå är för låg för att jag ska orka lägga något på den här människan. Nu är vi bjudna på farsdagsmiddag på söndag och jag bara orkar inte. Stressnivån är uppe till över det dubbla och jag vet verkligen inte hur jag ska lösa det här.

Kan ni hjälpa mig, snälla. Sambon tycker bara jag ska ta och prata ut med svärmor men det finns inte på kartan. Hon är ingen person som det går att "prata ut" med.
 
Alltså att hon läxar upp dig om sonen är ju ohyggligt pinsamt - för både henne och honom. Sådana samtal skulle jag vägra ta, bara bestämt förklara att "det där är mellan honom och mig, inget jag diskuterar med dig" och sedan inte lyssna på ett ord mer.

Sedan skulle jag lägga allt krut på att få ordning på relationen till sambon. Det låter inte som en höjdare som ni har det.
 
Senast ändrad:
Strategisk magsjuka är aldrig fel, det går så mycket skit vid den här årstiden. Klart att du inte ska gå dit.

Det är sjukt sunkigt att din sambo låter sin mamma lägga sig i hans relationer på det viset. Jag hade mördat mina föräldrar om de fått för sig nåt i den vägen.
 
Säger som andra att jag tycker det är så fegt och illa av din sambo att backa på det sättet. Det är inte okej!
Han måste växa upp och sluta springa till mamma för att få medhåll.
 
Strategisk magsjuka är aldrig fel, det går så mycket skit vid den här årstiden. Klart att du inte ska gå dit.

Det är sjukt sunkigt att din sambo låter sin mamma lägga sig i hans relationer på det viset. Jag hade mördat mina föräldrar om de fått för sig nåt i den vägen.
Jag är normalt inte den som tar skit men chocken av att hon ens kom på tanken att lägga sig i gjorde mig helt ur balans.
 
Jag är normalt inte den som tar skit men chocken av att hon ens kom på tanken att lägga sig i gjorde mig helt ur balans.
Ja, det är inte ditt fel. Men ta inte diskussionen nästa gång, säg att det där är mellan dig och honom.

Sedan skulle jag ha svårt att inte fråga honom hur han kan tillåta att hon tar upp saken med dig - men jag skulle samtidigt gråta inombords, det är för jävla sorgligt att han inte fattar det själv. Hans reaktion är att säga till dig att du borde prata med hans mamma. Istället borde han be sin mamma hoppa och skita.
 
Ja, det är inte ditt fel. Men ta inte diskussionen nästa gång, säg att det där är mellan dig och honom.

Sedan skulle jag ha svårt att inte fråga honom hur han kan tillåta att hon tar upp saken med dig - men jag skulle samtidigt gråta inombords, det är för jävla sorgligt att han inte fattar det själv. Hans reaktion är att säga till dig att du borde prata med hans mamma. Istället borde han be sin mamma hoppa och skita.
Fördelen med nummerpresentation, jag kommer inte svara när hon ringer, nånsin.

Jag undrar faktiskt över hur han bara tog det hela med ett jaha när jag berättade vad som hänt. Försöker tänka mig att min mamma skulle få för sig nåt sånt men nej. Inte ens Exets mamma - som är helt skruvad - skulle få för sig att göra något sånt här.
 
Fördelen med nummerpresentation, jag kommer inte svara när hon ringer, nånsin.

Jag undrar faktiskt över hur han bara tog det hela med ett jaha när jag berättade vad som hänt. Försöker tänka mig att min mamma skulle få för sig nåt sånt men nej. Inte ens Exets mamma - som är helt skruvad - skulle få för sig att göra något sånt här.
Han vinner ju på det. Mamma skyddar sin pojke och skäller på dem som är dumma mot honom. Han vill tydligen ha det så.
 
Hade jag varit du så skulle jag struntat i den där mamman, sedan sagt åt mannen att han får bete sig vuxet och sluta snacka skit om dig(!) samt sluta blanda in sin mor, annars kan även han dra åt h*lvete. Jag hoppas innerligt att jag aldrig hade accepterat att någon partner betedde sig sådär mot mig.
 
*kl*

Han vinner ju på det. Mamma skyddar sin pojke och skäller på dem som är dumma mot honom. Han vill tydligen ha det så.

Ja o vänder man på det i en annan vinkel så har sambon aldrig lämnat pojkrummet. Han har aldrig fått möjlighet att bli vuxen och mamman gör honom en björntjänst.

TS, hur är han i andra situationer. Kan han ta ansvar för sitt eget handlande eller skyller han på "alla andra"?
 
Nu är det världskrig. Bråket som var upprinningen kom på tapeten och vi har extremt olika uppfattningar om vad som hände.

Han undrar också vad han nu ska säga till sin mamma. Hon hade ju ringt till honom och berättat att hon ringt mig och hon visste det var fel men hon kunde inte låta bli. Så vad skulle han göra?

Jag orkar inte.
 

Liknande trådar

Relationer Hej! En situation som känns som ett svek för mig men som jag måste få hjälp med att reda ut annars känns det som att vår relation är...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
8 971
Tjatter Det var en gång en liten blå bil som ägdes av en äldre dam. Damen hade under vintern bestämt sig för att sluta köra bil. Då hon inte...
Svar
0
· Visningar
558
Senast: Rie
·
Relationer Lååångt om min krångliga mor-dotter relation. Har i över ett halvår nu haft paus från min mor. Efter ännu ett storbråk så kände jag att...
Svar
13
· Visningar
2 639
Senast: tanten
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
7 821
Senast: lundsbo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp