Svartsjuka

[Lena Furberg]

Sv: Svartsjuka

Men det kan inte vara vanligt att man av pur kärlek blir glad om ens älskade hittar någon annan som hen älskar mer? Så ädel är då inte jag.

Hehe, nä, knappast jag heller..... Jag svängde kanske ihop meningen fel - jag avsåg TS tal om hur hennes bekanting ansåg TS vara oförmögen till verklig kärlek, om hon inte var svartsjuk. Och de två tror jag inte hänger ihop. Jag tror inte ens förmåga att älska står i nån relation till hur vansinnigt svartsjuk man kan bli.

Jag skulle inte heller bli det minsta glad om min älskade lämnade mig för en annan.

 

[tanten]

Sv: Svartsjuka

Jaa! Och man vill ju verkligen inte att partnern ska komma tillbaka till en pga skuldkänslor eller något sådant. I hjärtat skulle jag bli fullständigt jätteledsen om min partner lämnade mig - men förhoppningsvis bara för en tid. Och jag skulle inte göra något försök alls att övertala honom att stanna. Det vore hemskt!

hrm...

Lite OT
När jag lämnade min man var jag aningen bestört över att han i stort sett bara sa jaha. Inte ett ord om att vi borde kunna reparera, inte ett ord om att vi borde kunna fortsätta. Bara jaha och sedan år av surhet och elaka stick.

Är jag en dålig människa som saknade att han hade brytt sig åtminstone lite och sagt att han ville att vi skulle fortsätta? Efter 20 år.

 

[Lycanthrope]

Sv: Svartsjuka

Jag hade också blivit snopen om jag bara fick ett "jaha" faktiskt. Inte är du en dålig människa för det.

 

[Lena Furberg]

Sv: Svartsjuka

hrm...

Lite OT
När jag lämnade min man var jag aningen bestört över att han i stort sett bara sa jaha. Inte ett ord om att vi borde kunna reparera, inte ett ord om att vi borde kunna fortsätta. Bara jaha och sedan år av surhet och elaka stick.

Är jag en dålig människa som saknade att han hade brytt sig åtminstone lite och sagt att han ville att vi skulle fortsätta? Efter 20 år.

Ja, "jaha" är ju inte direkt vad man skulle vänta sig..... Klart man (jag i alla fall) velat veta vad som gått snett (om jag mot förmodan inte hade nån aning om att nåt var fel) och ett längre samtal om vad som ändat ett 20-årigt förhållande. Nån slags kärlek och värme måste ju ha funnits en gång.

Var han dessutom sur och elak i åratal efteråt, visar det ju att han egentligen kände betydligt mer än "jaha".

Däremot, om min man hittat en annan kvinna som han blivit himlastormande förälskad i och ville lämna mig för henne, hade jag aldrig fallit på knä och bönat och bett att han skulle stanna hos mig istället. Jag hade blivit jätteledsen, förmodligen sårad, men jag hade aldrig satt igång någon övertalningskampanj i någon form.

 

[Ramona]

Sv: Svartsjuka

Mycket intressant tråd! Mest fascineras jag av att alla, utom Sörlatungu då , verkar så fantastiskt rationella i allt tänkande kring detta.

Men verkligen!!

Och jag har någon gång lärt mig att om det låter för bra för att vara sant så är det inte sant heller.

Jag tror verkligen inte att de som svarat i tråden på något vis reflekterar hur gemene man känner och har det kring svartsjuka. Sen tror jag att det är långt ifrån alla människor som agerar på sin svartsjuka, just eftersom det är så stigmatiserat och "fult". Och precis som så många i tråden skriver så anser folk att de som är svartsjuka har dålig självkänsla och att de till och med haft det jobbigt som barn! Ärligt talat, jag tror att de absolut flesta hade reagerat med att bli svartsjuka ifall deras man stod och kysste någon annan. Man hade inte reagerat bara med att bli ledsen. Det känslospelet som det innebär för de allra flesta är mer än bara att bli ledsen. Se bara på alla otrohetstrådar på buke som ballar ur och där folk hävdar att det värsta som kan hända dem är att deras partner är otrogen mot dem. Men i denna tråden är man helt okej med att skicka iväg sin partner till Indien i flera månader tillsammans med hans tjejpolare!! Njaaa....det är nog inte riktigt så de allra flesta människor känner.

 

[mandalaki]

Sv: Svartsjuka

Om man bara fick skriva om sådant som "de allra flesta människor känner" - då skulle du inte kunna skriva en rad om killen du har bredvid din sambo, t ex. Som du ofta gärna berättar om

 

[Ramona]

Sv: Svartsjuka

Om man bara fick skriva om sådant som "de allra flesta människor känner" - då skulle du inte kunna skriva en rad om killen du har bredvid din sambo, t ex. Som du ofta gärna berättar om

Hur menar du nu för jag förstår inte poängen?

Hur har mina generella termer i denna tråden någonting att göra med att jag öppnar mig om delar i mitt liv i andra trådar?

 

[mandalaki]

Sv: Svartsjuka

Svartsjuka handlar enligt mig om en svaghet i självkänslan, en rädsla av att man kommer bli lämnad för något bättre. Vilket ger en önskan att hindra partnern, styra den, helt enkelt ett kontrollbeteende.

För min del - en svaghet i självförtroendet. I relationer där jag på goda grunder varit osäker - t ex då hans vilja har varit mindre än min, han har hattat fram och tillbaka, han har varit upptagen - då har jag varit svartsjuk. Varit livrädd att någon bättre än jag ska kapa åt sig honom. På samma sätt kan jag vara svartsjuk precis i början av en relation, eller vid en flirt som uppfyller mig.

Jag har dock inte agerat på det - inte hindrat eller kontrollerat eller ens velat göra det. Inte ställt en massa frågor, inte snokat. Jag har vänt det inåt istället och det har varit en förgörande känsla, jag mår verkligen skit av svartsjuka! Den gör bara ner självförtroendet ännu mer.

I jämbördiga relationer, däremot, har jag inte varit svartsjuk eller särskilt orolig. Allra minst orolig var jag i det fall där jag insåg att (ciao, niffe ) bristen på oro berodde på att mina känslor för honom var stendöda.

 

[mandalaki]

Sv: Svartsjuka

Hur menar du nu för jag förstår inte poängen?

Hur har mina generella termer i denna tråden någonting att göra med att jag öppnar mig om delar i mitt liv i andra trådar?

Det var det här du skrev: Men i denna tråden är man helt okej med att skicka iväg sin partner till Indien i flera månader tillsammans med hans tjejpolare!!

Det var EN person (Petruska) som berättade att hennes man varit en månad i Indien med sin tjejkompis.

Det blir ju inte mer generellt för att du skriver att "man" "skickar iväg" partnern "i flera månader".

Jag tror inte heller att alla skulle vara lika trygga som Petruska med det där. Men det hindrar ju inte att hon kan berätta att HON är det.

 

[ameo]

Sv: Svartsjuka

Fast man ska nog komma ihåg att de som svarat i den här tråden är de som, liksom ts, faktiskt inte känner någon svartsjuka.

Sen vet jag inte riktigt om dina exempel är relevanta. Otrohet och svartsjuka behöver inte på något sätt sitta ihop, även om det kanske gör det ibland.
Jag tycker att svartsjuka är svårdefinierat men här http://svartsjuka.com/vad-ar-svartsjuka/ sammanfattas det med

På frågan ” Vad är svartsjuka? “kan man svara att det ofta är en överdriven rädsla för att bli lämnad eller övergiven.

Svartsjuka uppstår när man känner att en värdefull relation hotas av en rival, antingen inbillade eller verkliga. Det finns många former av svartsjuka t.ex, syskon svartsjuka, avundsjuka i relationen, svartsjuka gentemot familj och vänner, till kollegor och chefer.

och man skriver också på en annan sida att

Svartsjuka fungerar som en fobi, D.v.s en orealistiskt överdriven känsla som ”tar över” och går emot logiken

Och om jag går till mig själv så ja, jag vill leva ihop med den man jag är gift med.
Men jag är inte rädd för att bli lämnad, det vore ingen stor katastrof för mig. Skulle han vara otrogen skulle jag bli arg, ledsen och besviken över att han brutit vår överenskommelse och missbrukat mitt förtroende och min tillit. Men jag kan ändå inte påstå att det skulle finnas någon svartsjuka utan vill han hellre leka med någon annan så är det hans val. Men han ska då inte tro att jag är här och väntar på honom utan då får han ta sitt pick och pack och försvinna ur mitt liv (i den mån det går, när man har ett gäng barn ihop).

Och skulle han av någon outgrundlig anledning ta med sig sin nya kärlek och ställa sig och hångla framför mig för att, tja vad vet jag, kanske visa att jag inte är värd något. Nej, jag skulle fortfarande inte bli svartsjuk, bara förbannad över att han är jävligt otaktisk.
(men så har jag så oerhört svårt att tro att min man skulle göra nåt sånt, då det liksom är mot hans natur som människa. men man ska aldrig säga aldrig)

 

[Petruska]

Sv: Svartsjuka

Det blir ju inte mer generellt för att du skriver att "man" "skickar iväg" partnern "i flera månader".

Jag tror inte heller att alla skulle vara lika trygga som Petruska med det där. Men det hindrar ju inte att hon kan berätta att HON är det.

Det är ju inte heller jag som brukar skriva att otrohet är det värstavärstavärsta som kan hända. Vilket min mans Indienresa lite relaterades till.

Jag har helt klart för mig att de flesta inte är lika lugna med en sådan resa som jag, men jag ser inget skäl för mig att be om ursäkt för det. Jag tycker snarare att det är sorgligt om man inte känner sig lugnare i sin relation än så.

Jag vill också betona att jag inte skickar min man till Indien, han åkte för att han ville det. (Och jag tyckte att det var hans tur att få göra något extra, eftersom så mycket av resurserna annars går till min häst.)

 

[mino]

Sv: Svartsjuka

Jag tror inte ens förmåga att älska står i nån relation till hur vansinnigt svartsjuk man kan bli.

Men det kanske kan ha med att göra vilken typ av kärlek man ägnar sig åt, alltså hur pass mycket man flörtar och använder sig av subtila signaler i relationen? En del människor verkar överhuvudtaget aldrig notera flörtande och inviter, möjligtvis blir de inte lika drabbade av svartsjuka då. Mandalaki beskriver så bra kännetecknen för en svartsjukesituation, just när allt är så där oklart och absolut inte rättframt (rättframt? heter det så, ser konstigt ut) och öppna kort. En relation som bygger mycket på just den typen av subtiliteter kan såra ordentligt. För mig blir därför Mabuses exempel om att mannen skulle släpa hem en älskarinna som något annat än svartsjuka, det är inte ett dugg subtilt utan öppet elakt. Men att däremot se vad man trodde var föremålet för en flört stå och hänga och titta nån annan djupt i ögonen eller plötsligt verka avvisande och disträ kan däremot svida en del.

 

[mandalaki]

Sv: Svartsjuka

För mig blir därför Mabuses exempel om att mannen skulle släpa hem en älskarinna som något annat än svartsjuka, det är inte ett dugg subtilt utan öppet elakt.

Jag håller med dig om det. Det där exemplet blev lite konstigt för mig, jag tror inte att jag skulle bli just svartsjuk, jag tror att jag snarare skulle bli förbannad för att han gjorde något så korkat.

Svartsjuka handlar för min del om mycket mer subtila situationer. I de fall jag varit tillsammans med upptagna män har jag inte varit särskilt svartsjuk på kvinnan de lever med. Hon är ju konkret, hon fanns där från början, jag gick in i det med öppna ögon.

Däremot har jag varit svartsjuk om jag trott att ytterligare en person kan vara väg in i bilden, för hans del. Det har varit jobbigt. Det är då jag blivit livrädd för att bli ratad för någon bättre (vilket är själva kärnan i svartsjukan för mig).

 

[nyttnick]

Sv: Svartsjuka

Här ser jag det kanske mer så som att man behöver lägga till en oro över att detta ska hända för att det ska bli svartsjuka.

Självklart vill inte jag att min man ska lämna mig för nån annan... men det är ju inget jag går runt och oroar mig över att det ska ske.

Jag vill inte att min man ska ligga med en arbetskollega. Men jag oroar mig inte ett dugg för att han ska göra det = jag är inte svartsjuk.

Det här tyckte jag var intressant. Jag är inte orolig. Det kanske är det som är nyckeln till det hela. Frågan är bara varför jag inte är det, för jag oroar mig för väldigt mycket (ekonomi, barnen, jobbet osv.). Bara aldrig just det att bli lämnad.

 

[Lena Furberg]

Sv: Svartsjuka

Lite KL

För min del i diskussionen handlar det kanske lite om att märka ord. Att Älska någon behöver, som jag ser på ordet, inte handla om att leva tillsammans, ha en partnerrelation, ha sex, vara "trogna". Jag älskar många människor både djupt och innerligt; mina föräldrar, mitt barn, vänner som finns där för mig, osv, men har inget behov av "trohet" och verkligen inget behov av att ha sex med alla jag hyser kärlek till

Förälskelse däremot är annorlunda och där tror jag det finns större benägenhet till svartsjuka. Om jag är vilt förälskad i någon, vill jag gärna "ha" den personen och gärna behålla denne. Vill inte bli utkonkurrerad. Jag har begär!

Sen går, förhoppningsvis, förälskelsen över till djupare kärlek och då blir det en blandning.

Off topic, men det var det jag menade med att ens förmåga att älska knappast står i relation med ens förmåga till svartsjuka. Som TS´ bekant påstod.

 

[Hyacinth]

Sv: Svartsjuka

Kl


Jag trodde att jag inte var svartsjuk fram tills för 6 år sedan når jag blev otroligt svartsjuk i ett läge, som en blixt från ovan. Svartsjukan personifierades av en mycket snygg, intelligent och sexig blondin, lustigt nog.
Hon var mycket van att få som hon ville, och i ett läge så ville jag verkligen bara vråla "du får aldrig träffa henne igen". Charmigt som tusan. Istället log jag ett vänt leende och sade "hoppas ni får det trevligt".
Sen hade jag ångest hela kvällen och natten.
Svartsjukan var obefogad, och främsta orsaken till den var nog att jag såg henne som ett sjujäkla kap, som jag själv nog inte hade tackat nej till. Och jo, hon var upp över öronen i min sambo, men det stör mig inte alls.

 

[Fan of Bill]

Sv: Svartsjuka

Skulle jag vara svartsjuk på den jag älskar så vet jag inte riktigt vad den kärleken skulle stå för.

Stå för att du älskar den du är kär i?

Svartsjuka fördöms ofta å det hårdaste här på buke. Skulle man vara en bättre människa av att inte vara svartsjuk? Tror inte det.

Känslan av svartsjuka är väl inte det minsta konstig?

Investerar man känslor och sig själv i en annan människa kostar det rätt mycket (i en negativ känslomässig aspekt) om intresset för ens egen person skulle vändas mot en annan person.

Så, nej, jag tycker inte att svartsjuka är det minsta konstigt. Hur man sen uttrycker den, är en annan sak.

 

[athena]

Sv: Svartsjuka

Jag tror faktiskt inte du skulle uttrycka dig såhär om du levt med en (sjukligt) svartsjuk person, och sett den sidan av det hela.

Jag hoppas iaf inte det.

Stå för att du älskar den du är kär i?

Svartsjuka fördöms ofta å det hårdaste här på buke. Skulle man vara en bättre människa av att inte vara svartsjuk? Tror inte det.

Känslan av svartsjuka är väl inte det minsta konstig?

Investerar man känslor och sig själv i en annan människa kostar det rätt mycket (i en negativ känslomässig aspekt) om intresset för ens egen person skulle vändas mot en annan person.

Så, nej, jag tycker inte att svartsjuka är det minsta konstigt. Hur man sen uttrycker den, är en annan sak.

 

[nyttnick]

Sv: Svartsjuka

Stå för att du älskar den du är kär i?

Svartsjuka fördöms ofta å det hårdaste här på buke. Skulle man vara en bättre människa av att inte vara svartsjuk? Tror inte det.

Känslan av svartsjuka är väl inte det minsta konstig?

Investerar man känslor och sig själv i en annan människa kostar det rätt mycket (i en negativ känslomässig aspekt) om intresset för ens egen person skulle vändas mot en annan person.

Så, nej, jag tycker inte att svartsjuka är det minsta konstigt. Hur man sen uttrycker den, är en annan sak.

Ja resonerar man som så så förstår jag varför fler ex varit förbannade på att jag inte var svartsjuk.

Jag har aldrig sagt att jag skulle vara en bättre människa, men jag skulle aldrig orka upprätthålla en kärlek som ständigt var kantad av svartsjuka. Det skulle JAG själv må för dåligt av. Den kärleken skulle innehålla för mycket otrygghet för att det skulle vara en givande relation för mig. Helt enkelt. Ego kanske?

Har funderat mycket på den där avsaknaden av oro. Det kanske bara är så att jag trots alla mina dåliga sidor och bristande egenskaper ändå har haft det så fantastiskt bra med min fina familj under min uppväxt och blivit så mkt bekräftad som person att jag vet att jag har ett värde som person, under allt mitt dåliga självförtroende och alla dåliga val jag gör. Det kanske gör att jag kan våga låta mig lita på kärleken utan att ständigt oroas över att det ska rämna.

Eller så hade min bekanta rätt, jag är kanske oförmögen att älska på det sätt som alla som känner svartsjuka kan, vad vet jag? Jag utgår bara ifrån mig själv och vet att jag anser att jag kan älska så att det känns som att hjärtat brister. Pirret i magen, den innerliga önskan om allt gott åt de jag älskar, paniken vid misstanke om att något hänt mina älskade. Oavsett om det är familj, djur, barn eller en partner.

Jag har inte fördömt någon annans sätt att vara, utan bara utgått ifrån mig själv. Och jag vet fortfarande inte vad den kärleken skulle stå för om jag vore svartsjuk-

 

[MiniLi]

Sv: Svartsjuka

Så otrevligt att påstå att du inte kan älska!

Jag kan inte se att kärlek och svartsjuka måste hänga ihop på det sättet. Klart man kan älska utan att vara svartsjuk!