Svartsjuka

[em-pirre]

Sv: Svartsjuka

Precis. För att inte tala om hur dåligt man måste må av att vara svartsjuk.

De gångerna jag varit svartsjuk (back in the day, dessutom befogat) har det i alla fall varit väldigt jobbigt, och absolut inget jag nånsin kommer att orka med igen. Att leva i ett förhållande och vara svartsjuk måste tära nåt enormt på en.

 

[Petruska]

Sv: Svartsjuka

Ja, jag fattar inte heller riktigt varför man står ut med att vara svartsjuk. En av huvudpoängerna med att ha ett förhållande är väl att livet ska bli bättre, tryggare, innehålla fler positiva känslor än om man är ensam, tänker jag mig. Om då svartsjuka vilar över alltsammans, verkar känsloekonomin hamna i jobbig obalans.

Förutom att många svartsjuka personer verkar vara en plåga att leva tillsammans med, så verkar svartsjukan också så plågsam för personen själv att bara det verkar vara en god anledning att leva ensam istället.

 

[Trani]

Sv: Svartsjuka

halvt kl

Ja svartsjuka som känsla är ju varken positivt, konstruktivt eller skönt på något sätt. Så varför skulle man vilja acceptera den?

Vad är syftet med, eller drivkraften bakom, att betrakta svartsjuka som en del av paketet "att älska"? För mig som ogillar svartsjuka känns det där sammankopplandet av svartsjuka <=> äkta kärlek som ett konstruerat sätt att försöka göra den negativa känslan till något positivt. Typ att kärlek ska göra lite ont och man ska vilja äga varandra.

Jag tycker inte att jag är "bättre" än någon annan för att jag inte känner svartsjuka. Däremot kan jag tycka att åsikten att svartsjuka inte är nödvändigt är trevligare än åsikten att det hör till. Men det är en intellektuell åsikt, något helt annat än det känslomässiga. Känslor är inte så lätt att kontrollera så jag förstår att man kan känna svartsjuka utan att vilja det. Det finns liksom inte en av- och påknapp.

För mig står svartsjuka enbart för någon slags känsla av att man har rätt att äga och kontrollera en annan människa, både känslomässigt och kroppsligt. Jag är nästan fobiskt rädd för att någon annans svartsjuka ska drabba mig. Så jag är väl lite skruvad "åt andra hållet".

 

[hindalhunned]

Sv: Svartsjuka

Jag var svartsjuk i mitt förhållande till mitt ex. Men jag tror att det berodde på att han inte älskade mig och att jag på någon nivå visste om det men inte klarade av att erkänna det för mig själv. Jag tror däremot inte att det är en normal känsla och ingen känsla som jag vill känna igen i ett nytt förhållande.

 

[buschiq]

Sv: Svartsjuka

För mig står svartsjuka enbart för någon slags känsla av att man har rätt att äga och kontrollera en annan människa, både känslomässigt och kroppsligt. Jag är nästan fobiskt rädd för att någon annans svartsjuka ska drabba mig. Så jag är väl lite skruvad "åt andra hållet".

Tänk så olika man kan se på ordet svartsjuka...

För mig innebar det att det sved i hjärtat när den jag älskade aktivt letade efter någon roligare medan han fortfarande levde tillsammans med mig och för att sen gå vidare till den nya utan att höja ett ögonbryn.
Det innebär inte automatiskt att man beter sig på ett visst sätt, bara känslan av att inte duga, att inte räcka till. Svartsjuka måste inte betyda att man har kontrollbehov, det räcker med att man inte mår bra av konkurrensen i situationen.
Sen kan det självklart utvecklas till rena skräckscenarion, men det hänger nog mer på personligheten hos personen än bara på att känna svartsjuka - tror jag

 

[Mixoman]

Sv: Svartsjuka

För mig står svartsjuka enbart för någon slags känsla av att man har rätt att äga och kontrollera en annan människa, både känslomässigt och kroppsligt. Jag är nästan fobiskt rädd för att någon annans svartsjuka ska drabba mig. Så jag är väl lite skruvad "åt andra hållet".

Applicerar man det resonemanget på andra känslotillstånd skulle det kunna sägas att ilska ger rätt att begå psykiskt eller fysiskt våld, upphetsning/kåthet en rättighet att tafsa på andra osv.

Det är skillnad på vad man tänker/känner och hur man agerar på det. Alltså kanske du haft eller har väldigt svartsjuka människor som partners

 

[Trani]

Sv: Svartsjuka

Nja jag menar att känslomässigt äga och kontrollera. Precis som att någons ilska påverkar en och kan vara obehaglig även om personen inte är våldsam eller ens verbalt aggressiv. Alltså bara vetskapen om att personen känner svartsjuka får mig att lägga benen på ryggen.

Jag har aldrig varit tillsammans med någon person som har varit mer svartsjuk än mellanmjölkssnittet (dvs det "normal"-monogama förhållandet jag försökte ha när jag var tonåring). Så jag är inte traumatiserad av erfarenhet på något sätt.

 

[em-pirre]

Sv: Svartsjuka

Jag tycker att det skulle vara jättejobbigt att veta att min man är svartsjuk. Jag skulle nog också må dåligt av det, även om han inte på nåt sätt visade det.

 

[Lejonelle]

Sv: Svartsjuka

Denne bekanta hävdar då att det inte kan vara möjligt att jag har förmågan att älska någon annan människa på riktigt.

Är jag så udda som anser att man visst kan älska någon, men fortfarande inte behöver vara svartsjuk?

Svartsjuka kan man nog känna oavsett om det är befogat eller obefogat för att man blir rädd att den andre ska tycka bättre om någon annan än om mig. Att du inte känner något behov av att svartsjukt kontrollera din partner - om det tänker jag, att du har en bra självkänsla och inte definierar ditt värde utifrån vad någon annan gör.