Visst
Men vad är alternativet?
Hur skall du skydda samhället i övrigt?
Pojken i mitt exempel (som jag känner väl och personligen) skulle nog ha lyckats med att döda en eller annan familjemedlem om han inte hade låsts in.
De var livrädda för honom och han höll sin omgivning i terror.
Vissa människor är farliga på riktigt utan att det finns någon påverkan utifrån.
Det är svårt att hitta
en lösning som fungerar för alla, tror jag. Men i många fall tror jag det skulle kunna fungera att "bara" sätta in mer stöd tidigare. Det kräver dock två saker, dels att barnomsorg, skola och vård får mer resurser för att faktiskt kunna hjälpa, och dels skulle det behövas lagändringar som gör att hjälp kan sättas in trots att föräldrar inte är samarbetsvilliga eller har förmågan att ta emot hjälp.
Det svåraste här, kommer så klart att vara att lyckas övertala barnet om att ta emot hjälpen, men samtidigt tror jag att om man kan komma med stöttning tillräckligt tidigt, kommer det troligtvis vara enklare.
Nu var jag ju aldrig i riskzonen för att fastna i kriminalitet, så det var ju inte en lika stor förlust för samhället, men från det att jag första gången hade kontakt med BUP, till att jag började inse att mitt huvudsakliga problem faktiskt kanske var något annat än att jag var en värdelös idiot som ingen ville umgås med, var väl drygt 30 år. Dock ska man väl ha i åtanke att dels så fanns det inte lika bra kunskaper om NPF då, och det fanns ju inte särskilt mycket mer resurser heller. Jag kommer inte ihåg personalen i så stor utsträckning, men min far säger att de inte var mycket till hjälp, även om jag hade kunnat ta emot hjälpen då.
Dock, och det är den här poängen jag vill få fram, vi har idag rätt bra kunskap om vilka beteenden som gör att barn hamnar i riskzonen, och om man då har möjlighet att sätta in någon form av stöd redan innan det faktiskt blivit problem, så kommer det troligtvis vara mycket, mycket enklare att nå fram.
Det allra viktigaste att tänka på är att dumpa barn och ungdomar på ett "boende" är det sämsta man kan göra. Visst, det håller dem borta, men om man absolut måste skilja barn från sina föräldrar, så måste vi hitta något bättre än institutioner.
Sedan, när det gäller barn som av olika anledningar omhändertagits, så måste samtliga instanser i samhället få det inbankat hårt, att föräldrars rätt till sina barn, aldrig, någonsin, får komma före barns välmående.