Jag förstår hur du menar, fast poängen med Halo-effekten är att den är omedveten, men märkbar som fenomen på det större planet. Ingen säger att de hellre anställer en normsnygg person, eller att en person som framstår som framgångsrik får mer talutrymme vid ett middagsbord, att en charmig person har större sannolikhet att först bli vald till partiledare och sedan till statsminister.
JAG skulle också vilja svara att jag självklart bara går på ren kompetens när jag anställer, att jag alltid lyssnar lika mycket på alla och ställer lika mycket följdfrågor och skickar friend requests osv, och att jag bortser från karisma när jag säger vilken partiledare jag gillar bäst. Men jag tror tyvärr att jag inte är bättre än någon annan när det kommer till kritan, även om jag förstås hoppas att en medvetenhet om saken minskar risken.
Att du nämner just Macron är intressant faktiskt, om jag skulle nämna något exempel där jag tror jag själv drabbats av Halo-effekten, så är det honom jag skulle nämna. När jag väl läst om hans faktiska politik, så har han varit alldeles för liberal och federalist för min smak, och jag tror att det skulle kunna vara ett större gap mellan mitt "han känns bra, honom skulle jag kunna rösta på" och vilken politik han faktiskt vill föra, än jag vet om. Men jag har inte fördjupat mig I det, så det är mest en insikt jag fått med tiden nu när han varit med ett tag, och jag kan se tillbaka på hur jag tänkte/kände när han dök upp. Så det var intressant för egen del att just han kom upp som exempel