V och SD tas ofta upp i kritik mot båda ytterligheterna. Jag har själv tagit upp båda två i tråden, även om jag dock helst diskuterar dem var för sig eftersom min poäng sällan är att jämföra dem, och framför allt inte att likställa dem
Det som hänt V nu är tyvärr ingen överraskning, och jag hoppas att V:s medlemmar nu funderar och diskuterar hur man visar stöd och visar att man agerar och inte bara pratar, utan att man "råkar" stödja terrorister. Risken för att "råka" detta är inte direkt okänd.
Detta bör få ta tid, och görs nog bäst om det kommer en riktig vilja inifrån, snarare än om det görs via medias påtryckningar. Man kanske också behöver ställa sig frågan om man vill bli ett regeringsparti, eller om man kanske hellre vill behålla sin mer aktivistiska profil. Det finns fördelar och det finns nackdelar med båda.
Jag tycker att SD och V har helt olika interna problem, som inte går att likställa. I V försöker ledningen hålla koll internt, och både kritiserar och ibland utesluter medlemmar eller tar bort dem från valbar plats, när de gått över gränsen. T ex aktivisterna mot Bohlin som
@corzette tog upp, och när de var hemma hos Maria Malmer Stenergard vilket jag personligen tycker är än värre. Ledningen säger ifrån, det är snarare medlemmar och väljare som försvarar, tonar ner, romantiserar osv.
I SD är det tvärtom. Visserligen utesluts en del medlemmar, men det var mer tidigare när de växte snabbt och hade svårt att rekrytera, och folk som tagit sig in från sidan från ännu mer extrema partier som inte har några platser. Men till skillnad från i V så kommer de mest extrema uttalanden i SD påfallande ofta från ledningen själv, och JÅ gör inte mycket för att kritisera eller stävja det.
I SD finns också en tydlig, nästan sektlikniande, inställning till sin egen rörelse och till ledningen. Man avfärdar allt i fråga om mediekanaler som inte är godkänt av partiet, och man sluter upp bakom sina ledare och kritiserar dem inte gärna offentligt.
Även om det blir stora svårigheter med att styra och hålla koll på ett så aktivist- och fraktionssamlande parti som V är, så är jag åtminstone inte idag så orolig för att V liknar en sekt. (Historiskt är en annan sak, vilket ligger kvar i minnet hos många äldre personer.)
