Sverige idag

[escodobe]

Nej jag är inte ett dugg rädd. Varken i stan eller busshållplatsen eller träddungen i förorten klockan två på natten
Jag bor och har jobbat i de områden med "värst" rykte i Göteborg.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag här folk (som inte bor här) påstå att det är farligt att gå utomhus här.

Det mesta förebyggande man kan göra för att minska risken att utsättas för brott är att inte umgås med kriminella.
Som kvinna ska man även fundera över de män man har i sitt liv.

 

[athena_arabians]

... och det här att antalet våldtäkter ökat kan väl ha mycket att göra med att folk känner att de vågar, kan och vill anmäla i större utsträckning idag än de gjorde för x antal år sedan? Antalet anmälningar har alltså ökat, vilket naturligtvis påverkar statistiken, men det behöver inte nödvändigtvis betyda att antalet våldtäkter som sådant har ökat. @Zoya

Det där är väl ganska välkänt, tex Egypten har väl något av världens lägsta antal våldtäkter pga deras definition av vad våldtäkt är...

 

[sjoberga]

Det beror alldeles på hur en ser på saker och ting, som tex att statistik inte säger sanning om annat än det en frågar efter. Förs tex inte statistik över somliga saker så finns det ju inte. Tex förs inte statistik över de nu i tråden nämda fenomenet gruppvåldtäkter där det finns två eller fler förövare. Den typen av statistik finns helt enkelt inte i sverige.

"Gruppvåldtäkter är mycket ovanliga. Men exakt hur siffrorna ser ut vet vi inte, varken när det gäller dagens situation eller de senaste årens. År 2008 publicerade Brottsförebyggande rådet (Brå) rapporten Våldtäkt mot personer 15 år och äldre, som avsåg 1995–2006. Enligt den har anmälningarna av ”våldtäkter med fler gärningspersoner” ökat kraftigt sedan 1990-talet. År 1995 skattade Brå att det hade anmälts 116 fall. År 2006 anmäldes 553 fall – en fyrfaldig ökning på drygt tio år. Ökningen, som framför allt skedde under 2000-talet, kan ha att göra med att ”våldtäkt med fler gärningspersoner” från och med 2004 rubriceras som ”grovt brott”, vilket medför att fler oklara fall hamnar i denna kategori.

[...]

Studien slutar med år 2006. Vad vet man om omfattningen av gruppvåldtäkter efter 2006?

– Ingenting. Det har inte gjorts någon uppföljning än så länge, säger Klara Hradilova-Selin.

Inte heller i Nationella trygghetsundersökningen (en enkätstudie av utsatthet för brott) som genomförs varje år kan man belysa denna fråga. Datamaterialet är för litet för att det ska vara möjligt att göra meningsfulla jämförelser över tid.

[...]

Av Brå:s rapporter Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007 och Brottsutvecklingen i Sverige 2008–2011 framgår det att bland polisanmälningarna som avser våldtäkt (och som har ökat från knappt 800 om året vid mitten av 1970-talet till över 6 000 om året år 2011) har andelen våldtäkter med fler än två gärningspersoner ökat: från knappt 10 procent till 17 procent. Men i Nationella trygghetsundersökningen uppger de som varit utsatta för våldtäkter i sex procent av fallen att flera gärningsmän varit inblandade.

[...]

Av de misstänkta på 1990-talet var 10 procent inte folkbokförda i Sverige och 32 procent utrikes födda. Av de resterande 58 procenten svenskar hade en fjärdedel invandrarbakgrund, vilket enligt Brå tyder på en överrepresentation av invandrare. Vid gruppvåldtäkter med tre eller fler gärningsmän är andelen utrikes födda ännu högre: 39 procent.

[...]

Förövarna karakteriseras ofta av stereotypt överdrivna, manliga dominansbeteenden och antisocialt tänkande. Det menar Niklas Långström, forskningsledare vid kriminalvården och professor i psykiatri vid Karolinska institutet.

Han framhåller att det många gånger finns en ledarperson som kan ha ett sexuellt motiv till våldtäkten. Gemensamt för de flesta förövare i gänget är dessutom en vrede mot kvinnor – och att de innan, under och efter en gruppvåldtäkt kan leva ut sin ”manlighet”, dominera, förnedra eller hävda sig inför varandra för att stärka gruppsammanhållningen. Gruppen avhumaniserar offret och gör kvinnan till bara ett kön, som ”förtjänar” att kränkas och utnyttjas genom sexuellt våld. Tillsammans upplever gärningsmännen ofta att de har rätt att göra på detta sätt och tystar sina egna och andra gruppmedlemmars eventuella invändningar.
Niklas Långström poängterar att mindre drivande personer kan vara ångerfulla och slitas mellan empati för offret och den möjligen stärkta sammanhållningen i gruppen. Samtidigt är det inte ovanligt att de, för att skydda sig själva mot insikten att de har begått ett avskyvärt brott, skyller på offret: ”Hon hade haft frivilligt sex tidigare med två män samtidigt”, ”sa inte emot”, ”försökte inte fly”, och så vidare.

Män som begår våldtäkt i grupp fälls mycket sällan. Vittnen saknas i regel och vid grova brott är beviskraven höga.

[...]

Brottsförebyggande rådet planerar i nuläget inga nya studier av gruppvåldtäkter.

http://fof.se/artikel/dramatisk-okning-av-antalet-anmalda-gruppvaldtakter


-------------------

Jag har flera arbeten, min huvudsakliga syssla är inom vården nattetid och jag arbetar i en team-verksamhet tillsammans med flera yrkesgrupper inom vad vi kallar "blåljus & trauma". Jag ser så mycket skit, jag möter saker som aldrig ser dagsljus, jag har kollegor inom räddningstjänst som under livräddande insatser blir hindrade, hotade, misshandlade, yrkesfordon blir vandaliserade, uppeldade - under yrkesutövning!! Say what - är dessa fenomen något vi alltid haft i sverige? Nej.
En bisysselsättning jag har är att jag arbetar med viss typ av säkerhetsarbete, vilket jag gör tillsammans med andra legitimerade yrkesgrupper som förordnade vakter och polis. Jag får höra om erfarenheter som aldrig ens når media - för det är vardagsupplevelser dessa yrkesgrupper har och inte tillräckligt intressanta att blåsa upp i rubrikform.

Jag är mycket väl medveten om att internet bland annat ger oss en villfarelse om att världen har förvandlats till ett inferno av brott, men jag baserar inte min vardagsoro för att vandra på gatorna i min hemstad i mörker på detta - det gör jag av vad jag ser med egna ögon.

Jag går för övrigt alltid med lurar i öronen, dock inte med musik utan jag har alltid ett samtal med någon om jag känner att jag går igenom känsliga delar av stan eller bara känner mig osäker eller utsatt. Samma sak gör många av mina vänner, även mina barn som befinner sig på olika platser i europa. Med vissa vänner använder jag platsinfo som visar exakt var jag befinner mig, jag kan välja exakt hur länge den infon visas och jag stänger av det när jag känner mig säker.
Skulle något hända mig så kan någon larma, någon kan se var jag befinner mig.

Fast att gå och vara rädd för en företeelse som är mycket ovanlig, är inte särskilt rationellt. Datamaterialet är för litet för att vara intressant att göra den typen av studier, vilket starkt indikerar att det finns tusen andra brottstyper som är mer rationellt att "oroa sig för".

 

[Pontevecchio]

Det beror alldeles på hur en ser på saker och ting, som tex att statistik inte säger sanning om annat än det en frågar efter. Förs tex inte statistik över somliga saker så finns det ju inte. Tex förs inte statistik över de nu i tråden nämda fenomenet gruppvåldtäkter där det finns två eller fler förövare. Den typen av statistik finns helt enkelt inte i sverige.

"Gruppvåldtäkter är mycket ovanliga. Men exakt hur siffrorna ser ut vet vi inte, varken när det gäller dagens situation eller de senaste årens. År 2008 publicerade Brottsförebyggande rådet (Brå) rapporten Våldtäkt mot personer 15 år och äldre, som avsåg 1995–2006. Enligt den har anmälningarna av ”våldtäkter med fler gärningspersoner” ökat kraftigt sedan 1990-talet. År 1995 skattade Brå att det hade anmälts 116 fall. År 2006 anmäldes 553 fall – en fyrfaldig ökning på drygt tio år. Ökningen, som framför allt skedde under 2000-talet, kan ha att göra med att ”våldtäkt med fler gärningspersoner” från och med 2004 rubriceras som ”grovt brott”, vilket medför att fler oklara fall hamnar i denna kategori.

[...]

Studien slutar med år 2006. Vad vet man om omfattningen av gruppvåldtäkter efter 2006?

– Ingenting. Det har inte gjorts någon uppföljning än så länge, säger Klara Hradilova-Selin.

Inte heller i Nationella trygghetsundersökningen (en enkätstudie av utsatthet för brott) som genomförs varje år kan man belysa denna fråga. Datamaterialet är för litet för att det ska vara möjligt att göra meningsfulla jämförelser över tid.

[...]

Av Brå:s rapporter Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007 och Brottsutvecklingen i Sverige 2008–2011 framgår det att bland polisanmälningarna som avser våldtäkt (och som har ökat från knappt 800 om året vid mitten av 1970-talet till över 6 000 om året år 2011) har andelen våldtäkter med fler än två gärningspersoner ökat: från knappt 10 procent till 17 procent. Men i Nationella trygghetsundersökningen uppger de som varit utsatta för våldtäkter i sex procent av fallen att flera gärningsmän varit inblandade.

[...]

Av de misstänkta på 1990-talet var 10 procent inte folkbokförda i Sverige och 32 procent utrikes födda. Av de resterande 58 procenten svenskar hade en fjärdedel invandrarbakgrund, vilket enligt Brå tyder på en överrepresentation av invandrare. Vid gruppvåldtäkter med tre eller fler gärningsmän är andelen utrikes födda ännu högre: 39 procent.

[...]

Förövarna karakteriseras ofta av stereotypt överdrivna, manliga dominansbeteenden och antisocialt tänkande. Det menar Niklas Långström, forskningsledare vid kriminalvården och professor i psykiatri vid Karolinska institutet.

Han framhåller att det många gånger finns en ledarperson som kan ha ett sexuellt motiv till våldtäkten. Gemensamt för de flesta förövare i gänget är dessutom en vrede mot kvinnor – och att de innan, under och efter en gruppvåldtäkt kan leva ut sin ”manlighet”, dominera, förnedra eller hävda sig inför varandra för att stärka gruppsammanhållningen. Gruppen avhumaniserar offret och gör kvinnan till bara ett kön, som ”förtjänar” att kränkas och utnyttjas genom sexuellt våld. Tillsammans upplever gärningsmännen ofta att de har rätt att göra på detta sätt och tystar sina egna och andra gruppmedlemmars eventuella invändningar.
Niklas Långström poängterar att mindre drivande personer kan vara ångerfulla och slitas mellan empati för offret och den möjligen stärkta sammanhållningen i gruppen. Samtidigt är det inte ovanligt att de, för att skydda sig själva mot insikten att de har begått ett avskyvärt brott, skyller på offret: ”Hon hade haft frivilligt sex tidigare med två män samtidigt”, ”sa inte emot”, ”försökte inte fly”, och så vidare.

Män som begår våldtäkt i grupp fälls mycket sällan. Vittnen saknas i regel och vid grova brott är beviskraven höga.

[...]

Brottsförebyggande rådet planerar i nuläget inga nya studier av gruppvåldtäkter.

http://fof.se/artikel/dramatisk-okning-av-antalet-anmalda-gruppvaldtakter


-------------------

Jag har flera arbeten, min huvudsakliga syssla är inom vården nattetid och jag arbetar i en team-verksamhet tillsammans med flera yrkesgrupper inom vad vi kallar "blåljus & trauma". Jag ser så mycket skit, jag möter saker som aldrig ser dagsljus, jag har kollegor inom räddningstjänst som under livräddande insatser blir hindrade, hotade, misshandlade, yrkesfordon blir vandaliserade, uppeldade - under yrkesutövning!! Say what - är dessa fenomen något vi alltid haft i sverige? Nej.
En bisysselsättning jag har är att jag arbetar med viss typ av säkerhetsarbete, vilket jag gör tillsammans med andra legitimerade yrkesgrupper som förordnade vakter och polis. Jag får höra om erfarenheter som aldrig ens når media - för det är vardagsupplevelser dessa yrkesgrupper har och inte tillräckligt intressanta att blåsa upp i rubrikform.

Jag är mycket väl medveten om att internet bland annat ger oss en villfarelse om att världen har förvandlats till ett inferno av brott, men jag baserar inte min vardagsoro för att vandra på gatorna i min hemstad i mörker på detta - det gör jag av vad jag ser med egna ögon.

Jag går för övrigt alltid med lurar i öronen, dock inte med musik utan jag har alltid ett samtal med någon om jag känner att jag går igenom känsliga delar av stan eller bara känner mig osäker eller utsatt. Samma sak gör många av mina vänner, även mina barn som befinner sig på olika platser i europa. Med vissa vänner använder jag platsinfo som visar exakt var jag befinner mig, jag kan välja exakt hur länge den infon visas och jag stänger av det när jag känner mig säker.
Skulle något hända mig så kan någon larma, någon kan se var jag befinner mig.

Ibland undrar jag vad "förr" betyder. Jag är 80talist. I högstadiet fick vi varochvarannan dag sitta inne på rasten för nåt gäng var på väg för att göra upp med gänget i vår skola. Det var knivbråk och det var inte direkt glada miner till räddningspersonalen?
Lämnades en ambulans/polisbil obevakad utsattes den för skit. Det kanske förekommer i högre grad idag, fler bor i områdena och de har skapat ett ännu större utanförskap men företeelsen kan inte kallas ny här i sthlm.

 

[Mineur]

Det där är väl ganska välkänt, tex Egypten har väl något av världens lägsta antal våldtäkter pga deras definition av vad våldtäkt är...

Ja jag hoppas också att de flesta har koll på det där, men det finns nog tendenser att inte tänka så långt tyvärr.

 

[honung]

Såvitt jag förstår innebär det att du ser ett kondensat av just elände. På vilket sätt tror du att det påverkar din uppfattning om hur frekvent förekommande sådant elände är, på samhällsnivå?

Det är förstås bättre att någon kan larma än att ingen kan larma. Jag ser dock en större poäng i att undvika att bli angripen öht.

Kondensat i den formen att jag är en av många som arbetar med det och ser det? Inte tror du att det är något som är koncentrerat till mitt arbetsdistrikt? Naturligtvis beroende på demografi och geografi i landet finns det naturliga skillnader i förekomst av det elände jag ser - jag bor och jobbar inte ens i någon av topp tre största städer i landet. Det finns gott om platser i landet där det finns både större och mindre siffror av det jag ser varje arbetsdag. Det finns anledningar till att svenska poliser säger upp sig från sina tjänster, det är en större och djupare fråga än siffror på lönespecen och det handlar om hur verkligheten ser ut innan den når dig.

 

[Hazel]

Nej jag känner mig inte otrygg.

Dessutom har jag varit kroniskt sjuk sedan jag var 14 år gammal, det betyder att jag varit inne i sjukvården hela mitt vuxna liv samt en del av mina tonårsår. Både psykiatrin och den vanliga sjukvården, har alla mina besök/läkare/behandlingar varit bra? nä inte direkt men generellt så är fortfarande min syn på sjukvården i Sverige bra, speciellt när jag jämför med vänner i andra länder.

Jag har ungefär samma syn på samhällsklimatet i Sverige, det är långt ifrån perfekt men jag tycker det är bra jämfört med många andra länder. Jag önskar att inställningen va lite mer "vad kan vi göra för att lösa problemen som finns?" istället för "SVERIGE GÅR UNDER AAAAAAAAGGHHHHHH"

 

[MJLee]

Äsch, jag verkar bara kunna skriva essäer. Jag skulle aldrig gå omkring med hörlurar, men det är eftersom jag är så fruktansvärt disträ att jag skulle bli mosad av en bil när jag kliver rakt ut på en gata och inte hör den närma sig.

Jag har också skummat domen och aldrig sett en domstol ge värre kritik mot polisens utredning. Det är ett svidande underkännande. Det lyser igenom inte att männen var oskyldiga men att genom den totalt undermåliga förundersökningen kunde inte domstolen döma. Jag är ärligt förvånad att åklagare ens försökte driva målet till tingsrätten. Herregud att be ett traumatiserat offer peka ut våldtäktsplatsen på google maps och sedan inte inse att oj, det var fel, nio månader senare gjorde naturligtvis att ingen teknisk bevisning från brottsplatsen säkrades. Att inte skriva protokoll över intervjuer är så inkompetent att man baxnar. Det som borde skrämmas i sammanhanget är polisens fördomar.

Hade det varit en kvinna, nykter och med högre socioekonomisk status på väg hem från jobbet så skulle helt andra resurser satts in direkt, det kan jag nästan lova. Ett förändringsarbete om kvinnor och brottsoffer måste börja inom rättsväsendet. Där är jag rädd; att det är så uppenbart vem som är 'acceptabel' som brottsoffer och inte. Där sviker samhället. Är du missbrukare eller prostituerad då hamnar du längst ner på polisens prioriteringslista och ifrågasätts mest. En hora kan inte våldtas är alltför ofta attityden inom rättsväsendet.

Trots samtyckeslagens brister så tycker jag att den är bra, eftersom i ord mot ord situationer har man nu mer utrymme att vikta bevisbördan från offer till förövare, även om det ska användas varsamt. Grundtesen i ett rättssamhälle måste alltid vara innocent until proven guilty.

Fittjadomen läser jag också som att tingsrätten inte misstror kvinnan men att de helt enkelt inte kunde fälla pga avsaknad av tekniska bevis. Man säger tom i domen att kvinnan fått bära allt ansvar vilket inte är rätt. Jag vet att det inte är rättvist, men gudars vad jag provoceras över polisens talesman att de 'tar tills sig' det. Eftersom man vet att inte ett dugg kommer att förändras. Möjligtvis sätts någon ensam utredare i ett år och kommer fram till en rapport som sedan ignoreras totalt.

OT: Nej, jag är inte rädd mer än jag var för 30 år sedan. Jag går var jag vill under vilken tid jag vill. Iofs är det inte något att skryta över i sig eftersom jag inte direkt är festmänniskan som är ute till halv fyra på natten även om jag tillbringat nätter på Slussen eller Gullmarsplan i väntan på buss/tunnelbana. Jag oroar mig lite över de småungar som springer omkring på stan mitt i natten som inte ser ut att vara mer än 11-12 år, sminkade för att se mycket äldre ut. Det såg man aldrig på 'min tid'. Vad sjutton tänker föräldrarna på som låter sina barn, och nu talar vi verkligen om barn inte tonåringar, vara ute till två en lördagskväll?

Chansen att du blir våldtagen och misshandlad är så oändligt mycket större inom ett förhållande eller med en man du känner. Men det hamnar inte på löpsedlarna. Dra en parallell till vad en tidning gjorde för några år sedan. En person blev dödad av en björn. Det skrevs spaltmeter och varningar gick ut. Under samma år dödades över hundra kvinnor av sina män i samma område och inte en katt brydde sig, media eller allmänheten. Nu är inte jag en friluftsperson men skulle, om jag läste om björnen, aldrig vågat mig ut i skogen även om risken att bli dödad av den var mikroskopisk.

 

[honung]

Fast att gå och vara rädd för en företeelse som är mycket ovanlig, är inte särskilt rationellt. Datamaterialet är för litet för att vara intressant att göra den typen av studier, vilket starkt indikerar att det finns tusen andra brottstyper som är mer rationellt att "oroa sig för".

Så du ser inget sammanhang i att data inte ens samlas in, eller hur data samlas in med begränsningar i definitioner som ger en radikal skillnad i vad som faktiskt handhas på gatan vs vad du ser i statistik? Jisses, så naiv får en inte vara. Du är välkommen att följa med mig på jobbet under ett par nätter för studiebesök. Seriöst.

 

[honung]

Ibland undrar jag vad "förr" betyder. Jag är 80talist. I högstadiet fick vi varochvarannan dag sitta inne på rasten för nåt gäng var på väg för att göra upp med gänget i vår skola. Det var knivbråk och det var inte direkt glada miner till räddningspersonalen?
Lämnades en ambulans/polisbil obevakad utsattes den för skit. Det kanske förekommer i högre grad idag, fler bor i områdena och de har skapat ett ännu större utanförskap men företeelsen kan inte kallas ny här i sthlm.

80-talist får ändå rknas till snowflake-generationen. Du är född då jag passerat tonåren och det du beskriver hör till saker som hänt 90 och framåt - vilket troligtvis inte räknas in under epitetet "förr".

 

[escodobe]

Jag jobbar inom socialt arbete, jag (och många av mina vänner och familjmedlemmar) träffar offer, förövare och olika delar av rättsväsendet och samhällsystemet.

Så att jag "inte vet hur samhället ser ut egentligen" är helt enkelt inte sant.

 

[Snubbelfot]

Kondensat i den formen att jag är en av många som arbetar med det och ser det?

Nej, jag uttryckte mig kanske luddigt.
Jag syftade på att du, som jag uppfattade ditt inlägg, ser mycket av det elände som förekommer. Min poäng var att den som yrkesmässigt och händelsestyrt ägnar sig åt elände skulle kunna vara benägen att tro att elände förekommer mer frekvent än den som inte yrkesmässigt och händelsestyrt ägnar sig åt elände.
Att man ser mycket elände på grund av att man arbetar specifikt med just elände behöver då inte nödvändigtvis betyda att man har en objektiv bild av den relativa förekomsten av elände.

 

[escodobe]

Äsch, jag verkar bara kunna skriva essäer. Jag skulle aldrig gå omkring med hörlurar, men det är eftersom jag är så fruktansvärt disträ att jag skulle bli mosad av en bil när jag kliver rakt ut på en gata och inte hör den närma sig.

Jag har också skummat domen och aldrig sett en domstol ge värre kritik mot polisens utredning. Det är ett svidande underkännande. Det lyser igenom inte att männen var oskyldiga men att genom den totalt undermåliga förundersökningen kunde inte domstolen döma. Jag är ärligt förvånad att åklagare ens försökte driva målet till tingsrätten. Herregud att be ett traumatiserat offer peka ut våldtäktsplatsen på google maps och sedan inte inse att oj, det var fel, nio månader senare gjorde naturligtvis att ingen teknisk bevisning från brottsplatsen säkrades. Att inte skriva protokoll över intervjuer är så inkompetent att man baxnar. Det som borde skrämmas i sammanhanget är polisens fördomar.

Hade det varit en kvinna, nykter och med högre socioekonomisk status på väg hem från jobbet så skulle helt andra resurser satts in direkt, det kan jag nästan lova. Ett förändringsarbete om kvinnor och brottsoffer måste börja inom rättsväsendet. Där är jag rädd; att det är så uppenbart vem som är 'acceptabel' som brottsoffer och inte. Där sviker samhället. Är du missbrukare eller prostituerad då hamnar du längst ner på polisens prioriteringslista och ifrågasätts mest. En hora kan inte våldtas är alltför ofta attityden inom rättsväsendet.

Trots samtyckeslagens brister så tycker jag att den är bra, eftersom i ord mot ord situationer har man nu mer utrymme att vikta bevisbördan från offer till förövare, även om det ska användas varsamt. Grundtesen i ett rättssamhälle måste alltid vara innocent until proven guilty.

Fittjadomen läser jag också som att tingsrätten inte misstror kvinnan men att de helt enkelt inte kunde fälla pga avsaknad av tekniska bevis. Man säger tom i domen att kvinnan fått bära allt ansvar vilket inte är rätt. Jag vet att det inte är rättvist, men gudars vad jag provoceras över polisens talesman att de 'tar tills sig' det. Eftersom man vet att inte ett dugg kommer att förändras. Möjligtvis sätts någon ensam utredare i ett år och kommer fram till en rapport som sedan ignoreras totalt.

OT: Nej, jag är inte rädd mer än jag var för 30 år sedan. Jag går var jag vill under vilken tid jag vill. Iofs är det inte något att skryta över i sig eftersom jag inte direkt är festmänniskan som är ute till halv fyra på natten även om jag tillbringat nätter på Slussen eller Gullmarsplan i väntan på buss/tunnelbana. Jag oroar mig lite över de småungar som springer omkring på stan mitt i natten som inte ser ut att vara mer än 11-12 år, sminkade för att se mycket äldre ut. Det såg man aldrig på 'min tid'. Vad sjutton tänker föräldrarna på som låter sina barn, och nu talar vi verkligen om barn inte tonåringar, vara ute till två en lördagskväll?

Chansen att du blir våldtagen och misshandlad är så oändligt mycket större inom ett förhållande eller med en man du känner. Men det hamnar inte på löpsedlarna. Dra en parallell till vad en tidning gjorde för några år sedan. En person blev dödad av en björn. Det skrevs spaltmeter och varningar gick ut. Under samma år dödades över hundra kvinnor av sina män i samma område och inte en katt brydde sig, media eller allmänheten. Nu är inte jag en friluftsperson men skulle, om jag läste om björnen, aldrig vågat mig ut i skogen även om risken att bli dödad av den var mikroskopisk.

Jag önskar jag kunde trippelgilla ditt inlägg!

 

[Hyacinth]

I relation till att vi betalar världens högsta skatter, precis som jag skrev.

Jo, tycker man från politikerhåll att vi ska ha detta skattetryck som vi har så ska man också kunna hålla sin del av samhällskontraktet och erbjuda service (sjukvård, polis, skola etc etc)på lika hög nivå. Som det ser ut idag så håller vi skattebetalare vår del av kontraktet medans samhället inte levererar sin del tillbaka.

I förra veckan åkte jag ambulans, tillbringade 6 timmar på akuten, fick EKG, medicin, recept för att klara mig 2 månader. Allt som allt 400kr, medicinerna gick på 100 kr pga subventioner.
Jag tycker det är fantastiskt, det är det som alla kan få utan att betala massa pengar eller ha egna försäkringar.

 

[honung]

Nej, jag uttryckte mig kanske luddigt.
Jag syftade på att du, som jag uppfattade ditt inlägg, ser mycket av det elände som förekommer. Min poäng var att den som yrkesmässigt och händelsestyrt ägnar sig åt elände skulle kunna vara benägen att tro att elände förekommer mer frekvent än den som inte yrkesmässigt och händelsestyrt ägnar sig åt elände.
Att man ser mycket elände på grund av att man arbetar specifikt med just elände behöver då inte nödvändigtvis betyda att man har en objektiv bild av den relativa förekomsten av elände.

Jag tror att det nog ändå framkom i mitt svar till dig att den relativa förekomsten ändå är förekomster som påverkar hur vårt samhälle reagerar på det vi ser. Folk säger upp sig för de orkar inte med att arbeta i en miljö där samhället inte ger stöd eller insatser för att stoppa det vi ser som är ökande. Jag behöver inte ha ett objektivt fågelperspektiv över förekomsten av eländet i hela landet - det räcker med att jag som en pinne i ett stor landsomfattande samhällsgrundande funktion i mitt lilla hörn av landet ser att det är ett elände som ökar. Vad vi inte lägger vår tid och händer på - är det som senare blir siffror i statistiken. Det finns inget så kantigt som statistik. Som Twain eller Disraeli sa: Det finns tre sorters lögner; "Lögn, förbannade lögner och statistik".

 

[escodobe]

Vad som faktiskt skrämmer mig rejält är den rätt skeva och överdrivet negativa bild som många har över "Sverige idag". Visst, allt är inte bra och en hel del kan bli bättre, men många verkar tro att vi lever i en pågående katastrof.
Den tron är i mitt tycke väldigt destruktiv och farlig för den fortsatta samhällsutvecklingen.

 

[sjoberga]

Så du ser inget sammanhang i att data inte ens samlas in, eller hur data samlas in med begränsningar i definitioner som ger en radikal skillnad i vad som faktiskt handhas på gatan vs vad du ser i statistik? Jisses, så naiv får en inte vara. Du är välkommen att följa med mig på jobbet under ett par nätter för studiebesök. Seriöst.

Seriöst . Skulle det finnas en välgrundad uppfattning om ett uppseglande stort problem, så skulle det forskas om det. I minsta detalj.

Det är ingen stalinistisk sammansvärjning som hindrar data att sammanställas och presenteras. Det handlar om att prioritera relevans.

 

[sjoberga]

Vad som faktiskt skrämmer mig rejält är den rätt skeva och överdrivet negativa bild som många har över "Sverige idag". Visst, allt är inte bra och en hel del kan bli bättre, men många verkar tro att vi lever i en pågående katastrof.
Den tron är i mitt tycke väldigt destruktiv och farlig för den fortsatta samhällsutvecklingen.

Precis på spiken.

 

[Raderad medlem 6459]

Förorterna har aldrig varit lugna men de har aldrig heller drabbat gemene man i nån större utsträckning.

Det drabbar gemene men på så vis att människor upplever stor otrygghet i förorterna. I min förort lever man i två specifika områden med stor otrygghet, mycket på grund av ungdomsgäng som rånar/misshandlar människor men även tänder eld på bilar.

Att inte ta de här människornas oro och otrygghet på allvar är världelöst dåligt tycker jag. Studie på studie visar skillnaderna i upplevs trygghet beroende på var man bor så det är knappast nåt man bör ignorera. I förlängningen leder den upplevda otryggheten till att man inte törs anmäla brott eller röra sig fritt.

Jag tycker hela den här "Sverige idag"-diskussionen är så löjlig och att man inte skulle kunna bo här för att samhället fallerar är ett jävla skämt. MEN de utsatta och sårbara förorterna behöver stora insatser och ingen vinner på att folk sitter och låtsas som att allt är lugnt och att "vanligt folk" inte påverkas. För det gör vi.

 

[escodobe]

Vad som faktiskt skrämmer mig rejält är den rätt skeva och överdrivet negativa bild som många har över "Sverige idag". Visst, allt är inte bra och en hel del kan bli bättre, men många verkar tro att vi lever i en pågående katastrof.
Den tron är i mitt tycke väldigt destruktiv och farlig för den fortsatta samhällsutvecklingen.

Vad gör det till exempel för en tonåring att ständigt matas med katastrofrubriker som "Vi kan inte ta in några flyktingar, jobben räcker inte till" istället för rubriker om att vi har sänkt ungdomsarbetslöshet?