Äsch, jag verkar bara kunna skriva essäer.

Jag skulle aldrig gå omkring med hörlurar, men det är eftersom jag är så fruktansvärt disträ att jag skulle bli mosad av en bil när jag kliver rakt ut på en gata och inte hör den närma sig.
Jag har också skummat domen och aldrig sett en domstol ge värre kritik mot polisens utredning. Det är ett svidande underkännande. Det lyser igenom inte att männen var oskyldiga men att genom den totalt undermåliga förundersökningen
kunde inte domstolen döma. Jag är ärligt förvånad att åklagare ens försökte driva målet till tingsrätten. Herregud att be ett traumatiserat offer peka ut våldtäktsplatsen på google maps och sedan inte inse att oj, det var fel, nio månader senare gjorde naturligtvis att ingen teknisk bevisning från brottsplatsen säkrades. Att inte skriva protokoll över intervjuer är så inkompetent att man baxnar. Det som borde skrämmas i sammanhanget är polisens fördomar.
Hade det varit en kvinna, nykter och med högre socioekonomisk status på väg hem från jobbet så skulle helt andra resurser satts in direkt, det kan jag nästan lova. Ett förändringsarbete om kvinnor och brottsoffer måste börja inom rättsväsendet. Där
är jag rädd; att det är så uppenbart vem som är 'acceptabel' som brottsoffer och inte. Där sviker samhället. Är du missbrukare eller prostituerad då hamnar du längst ner på polisens prioriteringslista och ifrågasätts mest. En hora kan inte våldtas är alltför ofta attityden inom rättsväsendet.
Trots samtyckeslagens brister så tycker jag att den är bra, eftersom i ord mot ord situationer har man nu mer utrymme att vikta bevisbördan från offer till förövare, även om det ska användas varsamt. Grundtesen i ett rättssamhälle måste alltid vara innocent until proven guilty.
Fittjadomen läser jag också som att tingsrätten inte misstror kvinnan men att de helt enkelt inte kunde fälla pga avsaknad av tekniska bevis. Man säger tom i domen att kvinnan fått bära allt ansvar vilket inte är rätt. Jag vet att det inte är rättvist, men gudars vad jag provoceras över polisens talesman att de 'tar tills sig' det. Eftersom man vet att inte ett dugg kommer att förändras. Möjligtvis sätts någon ensam utredare i ett år och kommer fram till en rapport som sedan ignoreras totalt.
OT: Nej, jag är inte rädd mer än jag var för 30 år sedan. Jag går var jag vill under vilken tid jag vill. Iofs är det inte något att skryta över i sig eftersom jag inte direkt är festmänniskan som är ute till halv fyra på natten även om jag tillbringat nätter på Slussen eller Gullmarsplan i väntan på buss/tunnelbana. Jag oroar mig lite över de småungar som springer omkring på stan mitt i natten som inte ser ut att vara mer än 11-12 år, sminkade för att se mycket äldre ut. Det såg man aldrig på 'min tid'. Vad sjutton tänker föräldrarna på som låter sina barn, och nu talar vi verkligen om barn inte tonåringar, vara ute till två en lördagskväll?
Chansen att du blir våldtagen och misshandlad är så oändligt mycket större inom ett förhållande eller med en man du känner. Men det hamnar inte på löpsedlarna. Dra en parallell till vad en tidning gjorde för några år sedan. En person blev dödad av en björn. Det skrevs spaltmeter och varningar gick ut. Under samma år dödades över hundra kvinnor av sina män i samma område och inte en katt brydde sig, media eller allmänheten. Nu är inte jag en friluftsperson men skulle, om jag läste om björnen, aldrig vågat mig ut i skogen även om risken att bli dödad av den var mikroskopisk.