Syskonreaktion

[Lupino]

För knappt två månader sedan fick vi vårt andra barn. Vår dotter på 2,5 år tog det väldigt bra i början, men de senaste två veckorna har varit extremt jobbiga.

Hon blir oerhört frusterad över att min famn blir upptagen av lillasyster då och då. Det kommer till uttryck genom att hon gråter/skriker ända tills lillasyster kommit ifrån min famn. Ibland sitter hon bredvid och skriker, men oftast går hon någon annanstans i huset. När jag lagt ifrån mig lillasystern och hämtar henne slutar hon gråta direkt.

Vid minsta grymtning från lillasyster när lillasyster t.ex sitter i babysittern så kastar hon sig till min famn för att jag inte ska kunna ta upp syrran (detta oavsett vad vi gör, alltså även om vi är uppe i en jätterolig lek).

Kan tilläggas att stora tjejen mitt i allt detta även bytt dagis så jag förstår att det är tufft för henne. Bara det ena skulle ju vara tillräckligt för att få känslorna i gungning.

Pappan duger inte för dottern när frustrationen uppstår, försöker han trösta eller liknande blir det ännu värre.

Dessvärre blir pappan och jag osams angående detta skrikande då han också blir frustrerad och ryter åt dottern att sluta (han tycker hon överdriver) medan jag menar att hon har rätt att få vara ledsen och att jag förstår att hon är det...

Vet inte egentligen vad jag vill med denna tråd. Det är ju inte så mycket man kan göra antar jag - lillasyster måste ju få äta och jag försöker prioritera storasyster i övrigt (vilket i och för sig kan kännas taskigt mot lillsyrran - hon behöver ju också få uppmärksamhet).

Finns det några andra som upplevt samma sak och hur lång tid har det tagit innan det lugnat ner sig?

 

[YorkWann]

Sv: Syskonreaktion

Har du någon ensamtid med stora dottern? Har ni suttit ner och förklarat för henne om små barn? Förstår att det är jättejobbigt, och förstår både din och pappans reaktioner.

 

[Lupino]

Sv: Syskonreaktion

Har du någon ensamtid med stora dottern?

Nej, inte direkt. Det händer att vi går ut och gungar medan min man passar den sovande lillasystern. Detta på helgen då förstås eftersom min man jobbar vardagar. Dessvärre blir det inga längre stunder eftersom det hänger på hur länge lillsyrran sover. När hon var nyfödd tog hon faktiskt flaska när vi gav ersättning men det fungerar sämre nu.

Jag förstår att det är här skon nog klämmer en del. Men eftersom jag är låst av lillsyrran har jag tänkt att egentiden med mig får bli sen när lillan börjar äta lite mat. Kanske får vi stå ut med att det är extremt känsligt så länge jag fullammar (om vi inte får koll på flaskmatningen vill säga)?

Har ni suttit ner och förklarat för henne om små barn?

Nja, inte suttit ner direkt. Jag har i samband med att jag hör att lillan börjar knorra lite förvarnat om att hon snart måste komma till min famn och äta eftersom hon bara kan äta mjölk från mammas bröst. Har inte sagt så mycket mer än så... Något tips på vad man mer kan säga (och på vilket sätt)?

 

[Sar]

Sv: Syskonreaktion

Finns det något sätt där du kan göra henne delaktig i lillasysters skötsel? Och kan det fungera med amning samtidigt som din stora tjej och sitter bredvid och lutar sig mot dig och kanske håller upp en bok så att du kan läsa för henne samtidigt, både mysstund och amning på samma gång helt enkelt?

 

[Lupino]

Sv: Syskonreaktion

Finns det något sätt där du kan göra henne delaktig i lillasysters skötsel? Och kan det fungera med amning samtidigt som din stora tjej och sitter bredvid och lutar sig mot dig och kanske håller upp en bok så att du kan läsa för henne samtidigt, både mysstund och amning på samma gång helt enkelt?

Delaktighet. Hmm, ska fundera på om det går (jag gör ju egentligen inget annat än byter blöja och ammar ). Kanske syrran kan vara med och välja kläder?! Andra tips?

Tidigare (innan allt eskalerade) accepterade hon att sitta bredvid mig med arm mot arm, alternativt framför lillsyrran vid mina knän. Jag har även läst bok som jag själv hållit i när hon sitter/ligger bredvid. Nu accepterar hon dock ingenting när jag föreslår dessa saker utan säger att lillasyster måste bort från min famn. Det är så illa att jag inte ens kan ha lillan vid sidan av mig som jag stöttar med en arm och storasyrran i knät ("Ta bort X, du ska ha båda armarna hos mig").

 

[lingonben]

Sv: Syskonreaktion

Plocka fram kläder är en jättebra grej för att få småttingarna att känna sig delaktiga! Mitt stora barn brukar hjälpa till med det och lite andra grejer:
* bära smutsiga bebiskläder till tvättkorgen
* hålla i den rena blöjan medan jag tvättar
* "torka" bebisen, dvs hålla en pappservett och vifta med den i rumphöjd på lillebror
* bära ut blöjpåsen till ytterdörren
* hämta leksak eller "boppa bebis"dvs killa bebismagen om lillen är lessen

Annars kan jag tyvärr inte komma med några bra råd, mest förhoppning om att det blir bättre fort. Min kompis hade också jätteproblem med ett svartsjukt storasyskon, det blev bättre när lilla tjejen kunde sitta själv och blev mer av en intressant liten lekkompis för storasyskonet

 

[Sar]

Sv: Syskonreaktion

Förutom de tips du redan fått brukar det vara populärt om de får vara med och bada bebisen.

Delaktigheten i skötseln av den lilla gör ju att det också blir "hennes" bebis och hon får känna sig duktig som är stor och får hjälpa till, att mamma vekligen behöver hennes hjälp. Sedan får du lägga upp det på lämpligt vis förstås!

 

[Lejanna]

Sv: Syskonreaktion

Vi läste "Emma och lillebror" (fast vi ändrade till lillasyster). Av samma författare (som jag inte kommer på namnet på) som skrivit böckerna om Totte. Den fungerade bra som start för prat om "jobbiga" bebisar som man måste ta hand om och vara snäll mot och det verkade som om vår stora tjej tyckte det var skönt att höra om andra storasystrar.

 

[taccotad]

Sv: Syskonreaktion

Här har ddet varit så från början att storebror är med på det mesta vi gör med lillebror.

Vid amning sitter vi i soffan tillsammans, han vill ha lillebrors fötter i sitt knä och han blir så stolt.
Vid läggning av lillebror går storebror med in i rummet och "hjälper till" eller bara är med och tittar.
Ibland väljer han kläder. Han får ta av strumpor.
De gånger han får välling på flaska får storebror vara med och ge om han nu vill detta.
Han ger nappen vid behov.
Sen har jag gjort en liten grej...om jag bara ska gå in i ett annat rum och hämta nåt och lillebror ligger på sin filt så frågar jag storebror om han kan vakta/passa lillebror den stunden. Denna saken är storebror extremt stolt över. Ddet handlar ju såklart inte om passning på riktigt, jag går ifrån några få meter och hämtar nåt. harändå koll på barnen men han får det STORA ansvaret.
Sen brukar vi göra så att båda barnen badar tillsammans. Han får "ta hand" om sin lillebror även där. Försiktigt såklart men det märks att han uppskattar de sakerna.

Ibland gör vi så att när pappan kommer hem frn jobbet på em/kvällningen så tar jag och storebror en stund för oss själva. Antingen är ute och gör nåt eller badar han...ja, bara det är nåt.


Måste vara jättesvårt och jobbigt för er alla. Hoppas det ordnar till sig.

 

[Lupino]

Sv: Syskonreaktion

Tack alla för er input.

Idag har jag gått inför att låta storasyrran känna sig delaktig.
Hon har fått:
* Passa lillsyrran
* Varit med och bytt blöja
* Valt kläder
* Bestämt var vi ska lägga/ställa babysittern (med syrran i)

Jag har sagt att jag behöver hennes hjälp med lillsyrran och att hon är en stor tjej. Att jag blir jätteglad när hon hjälper mig. Efter varje hjälp-omgång har jag skojat med henne och sagt hur glad jag är att hon hjälper mig och hur mycket jag tycker om henne. Lillsyrran har haft en bra dag och mest sovit på eftermiddagen/kvällen (det är då det krisar eftersom storasyster går på dagis till 14).

Med allt detta gjort så har det faktiskt gått RIKTIGT bra (mest för att syrran sov antar jag men i alla fall... Även de stunder hon var vaken). Fick en liten kris när pappan kommit hem och jag behövde amma. Hon gick då iväg en liten bit och var ledsen (dock mindre än vanligt, så hon var kommunicerbar). Jag ropade då och frågade om jag, när jag matat färdigt, fick springa till henne och kasta upp henne i luften 3 gånger (det gillar hon) och även ge henne 15 pussar och det ville hon såklart. Så hon upphörde gråta och inväntade det roliga. Även nästa amning tyckte hon var tråkig, men även här gick hon med på att jag skulle skoja med henne efteråt.

Tja, så summa summarum så har det verkligen fungerat även om problemen inte är helt lösta (jag ammar fritt och det blir ganska många gånger om lillsyrran är vaken, och hur roligt kommer hon tycka det är att vänta på att bli skojad med på samma sätt om det är för femtielfte gången? Tja, det får visa sig!).

Ska även kolla in boken jag fick tips om.

Kommer ni på ytterligare smarta tips så tar jag tacksamt emot dem!

 

[taccotad]

Sv: Syskonreaktion

Ammar lillasystern länge varje gång? Vi har väl haft den "turen" att lillebror oftast bara äter några få minuter varje gång men innan åt han i stället ofta ofta. Kan ni inte läsa en rolig bok när det är dags att amma?