Tack för oönskad hjälp?

[Ramona]

Jag tackar nästan alltid ja till hjälp. Sååå skönt att bli lite avlastad!

Sen har jag märkt att gubbar behöver känna sig lite behövda för att må bra. Vill de trimma under staketet eller röja sly hemma hos mig för att få den självkänslan tillfredsställd är det ju bara superbra. Två flugor i en smäll.

 

[_Taggis_]

Sen har jag märkt att gubbar behöver känna sig lite behövda för att må bra.

Tror det kan ligga nåt i det. Min far älskar när jag ber om hjälp med bilen tex, trots att jag själv drar mig för att besvära med sånt. Speciellt när vi ses så sällan pga avstånd, så vill jag väl inte att han ska behöva jobba i garaget när vi väl ses. Men han vill tydligen känna sig behövd...

Där jag bor nu känner jag några lastbilsgubbar som älskar att prata om lastbilar, svara på frågor osv. De uppskattar att man är intresserad av att lära sig både köra och allt runtikring, så de har tom upplåtit sin arbetstid för att jag skulle få övningsköra flera månader. De vill nog känna sig behövda och att de kan lära en nåt tror jag. Tom så att de ringer och efterlyser en när jag inte visat mig på länge. Det tycker jag är lite fint. Tråkigt att coronan gjort så det blivit begränsad tid i lastbilen senaste året eftersom man ändå sitter rätt nära och lång tid så har det inte känts helt okej att utsätta de och mig för risk bara för mitt nöjes skull...

 

[Valerianovna]

Jag ger hellre en gentjänst än ett föremål, typ "Tack så mycket för hjälpen, vill du ha en slant för materialet? Säg till när du har något jag kan hjälpa dig med.". Kanske i kombination med en fika/kaffe, men själv är jag inte glad i att förströ tid med människor jag inte känner om vi inte har bra kemi.