The handmaid’s tale säsong 2

För mig känns det som att serien går mer och mer mot att vältra och gotta sig i hemskheter och känslostormar istället för att faktiskt driva storyn framåt. :down: Jag tänker se de avsnitt som är kvar av den här omgången, men jag skippar nog framtida säsonger ifall de tänker fortsätta i det spåret.
 
Ja och den är riktigt, riktigt bra, just för att den inte beskriver några vidrigheter i detalj utan det bara ges lite antydningar som sedan din egen fantasi/tankar fyller i, vilket gör det hemskare. Kan verkligen rekommendera den.

Intressant. Har den i varukorgen men inte bestämt om jag faktiskt ska köpa den eftersom jag, fram tills nu, tyckt att TV-serien vart så bra.
 
Jag brukar tycka att böckerna är bättre än filmatiseringen och så även här. Just det att hon inte beskriver något i detalj är det jag finner så jobbigt. Min fantasi fyller i vilket är så mycket värre. Sedan tycker jag det märks att säsong inte har en bok att luta sig mot.
 
Ja, och att Elisabeth Moss (som också producerat) ska få vältra sig i själv. :o Jag tyckte att hon spelade så bra i ettan, nu är det för mycket briljerande över det.
Ja, faktiskt lite så! Jag har lite svårt för regin också, lite väl mycket närbilder på hennes plågade ansikte på sista tiden.
 
Jag brukar tänka att ju mer snyft/gråtscener det blir desto mindre intressant blir serien. Just nu känns det som att det bara är scener där June gråter eller nästan gråter. I första säsongen var det mer beslutsamhet på nåt vis.
 
Jag brukar tänka att ju mer snyft/gråtscener det blir desto mindre intressant blir serien. Just nu känns det som att det bara är scener där June gråter eller nästan gråter. I första säsongen var det mer beslutsamhet på nåt vis.

Första säsongen hade ju ändå en storyline. Nu vet jag inte var författarna vill ta serien, jag trodde först att Eden skulle få mer plats, att motståndsrörelsen skulle stärkas igen när Emily kom tillbaka, och att relationen mellan Selena och June skulle dra handlingen framåt när The Commander försvann ur huset - men tja... nu har det mest tuggat sadism.
 
Jag brukar tänka att ju mer snyft/gråtscener det blir desto mindre intressant blir serien. Just nu känns det som att det bara är scener där June gråter eller nästan gråter. I första säsongen var det mer beslutsamhet på nåt vis.
Jag har gillat Serena Joy mycket i den här säsongen, för att hon spelat med mindre medel än June. Men i senaste avsnittet blev "All I wanted was a baby" så jäkla klyschigt och snyftigt.
 
Men scenen när Serena Joy försökte amma, där kunde jag inte låta bli att känna för henne. Det är så hemskt att hon blivit stämplad som infertil när det mycket väl kan vara hennes man det är fel på. Hon är så otroligt bitter att hon inte vet var hon ska ta vägen.

Aunt Lydia verkar dessutom genuint älska barn, och hon gör vad som helst för att det ska födas fler. Jag får lite intrycket av att hon straffar tjänarinnorna för att då har hon kontroll över hur de straffas. I hennes huvud skyddar hon dem, och hon ser det som att hon bara följer guds vilja.

Båda karaktärerna är väldigt fascinerande, och de gör så hemska saker. Ändå kan jag inte låta bli att känna för båda två.

(Och kvinnan som blev hängd var en Martha som Emily hade ihop det med, hennes fru är såvitt vi vet säker i Kanada)
 

Liknande trådar

Övr. Grenar Inför stundande hingstval 2011 är det många som grubblar vad de ska vända sig. Ifjol startades en liknande tråd och jag uppfattade...
2 3 4
Svar
78
· Visningar
25 141
Senast: supercassie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Födda -21
  • Avmaskning
  • Stora shoppingtråden II

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp