Tigrering (färgen) under barocken.

psychogrrl

Trådstartare
Tigrering (prickighäst) var, som jag förstått det, en innefärg under barocken. Någon som studerat ämnet lite mer och kanske kan redogöra lite..

När började man ha mycket tigrerade hästar? När slutade man?
Var det bara de 'fina' raserna som avlades till tigrering, eller även de 'mindre fina'?

Vilka raser är det idag som har tigrering? Knabstrupp och Appaloosa är de jag kommer på, men vilka mer?

Ja, jag tyckte det passade bättre här eftersom det är mycket historia och tigrering ju var stort under barocken.
 
Finns en ras som heter Noriker (Tyskland?) också som är tigrerad. Fredriksborgare har juh också tigrering i leden iom att första "knabisen" var en tigrerad Freddis.
 
Fast just Norikern är det väl inte så vanligt att de är tigrerade?
 
40% tigrering ungefär, men vanligaste färgen skall vara fux =)
 
Jo precis, det var fux som hade satt sig hos mig. Okej då har man lärt sig något nytt. ;)

Hur pass vanligt är det nu? Hm...siffran kanske gällde nutid?
 
Vet inte riktigt hur du definierar ras, men det finns i alla fall stmböcker som antingan inriktar sig på eller tillåter tigrerade idag:

Pony of the Americas
Brittish Spotted Pony
Tiger Horse (Spotted Saddle horse etc i USA är inte tigrerade utan skäckar)
Falabella (ovanligt)
Russ (ovanligt)
(Pinzgauer är väl samma ras som norikern?)

Hittade en mycket kort historik på http://ibelgique.ifrance.com/belapp/nezperce.htm
 
Hur kunde han få anlagen? Inkorsning av någon annan ras?

Jag har också sett ett par Camargues vara tigrerade (korsningar gissar jag på), men färgen är ju inte godkänd inom rasen. Nu blir det kanske lite genetik, men hur länge kan de behålla anlagen för tigrering? Säg hos Camargues tex där ju färgen ej är godkänd och alltså borde avlats bort. Jag antar att anlaget är recessivt? Om då skimmelanlagen är dominanta, hur kan en häst i en ras med skimmel som enda tillåtna färg bli tigrerad?
 
Jo, visst har man hört om tex knabstruppers som har fötts som tigrerade och sedan skimlat av.

Dessa camargues jag sett har dock varit ganska gamla och borde alltså isåfall ha skimlat av redan, men de var prickiga.

Skimmel är ju egentligen inte någon färg, utan mer en sjukdom. Kan man då verkligen tala om färggenetik och sådant?
 
Det verkar inte vara så många som har forskat mer i historien angående tigrering?

I artikeln står det ju att det började dyka upp på 1600talet, men att den fanns redan innan dess i vissa raser. Jag fattar det nästan som om tamhästens (vildhästen som fångades och senare tämjdes) ursprungliga färg faktiskt var tigrerad?! Eftersom målningarna i Lascaux visar prickiga hästar. den uppe till höger Det står också att ryttare från asien hade prickiga hästar, är det något man sett hos prezwalski-hästarna i nutid också? Om vi då antar att det blev på modet med tigrerade hästar vid 1600 ungefär, när tog modet slut? Om jag fattar texten rätt var tigrering tidigare godkänd inom lipizzaner-rasen? Varför slutade man med det och fortsatte med bara skimlar? Och som sagt, var det bara de 'finare' (typ stridshästarna) som man avlade på tigrering, eller var det även hos bönderna?

Se upp med den sidan artikeln ligger på! Brandväggen här hemma har varnat två ggr nu...
 
Från arablinjen? Det finns ju nästan inga araber alls som inte är helfärgade. Vilken arab var det ifrån?

Vänliga hälsningar, Bea
 
Det kan ju vara så att man inte har så bra koll på färgerna i Frankrike.
I stamböckerna för russ finns det ett gäng ponnyer som står som skimmel
fast de isjälva verket är melerat tigrerade. Det kan vara så de prickiga
'Camargarna' slunkit igenom.
 
Vad menar du att skimmel inte är någon färg utan mer en sjukdom?
Genetiskt kan man absolut se skimmelanlaget som en färg. Det är ett dominant anlag (en skimmel har alltså minst en skimmelförälder). Det märkliga är dock att man inte kan ha skimmelanlaget i dubbel uppsättning. Det är letalt i tidig ålder och stöts tidigt bort av stoet. Dräktighetsprocenten blir alltså sämre med två skimmlar som paras. Därför får jag inte riktigt ihop det med att camarguehästarna enbart är skimmlar. 1/3 borde ju faktiskt födas med utan skimmelanlag och inte blekna. Är det så praktiskt också? Annars hoppas jag att någon som är bättre kunnig i färggenietik än jag kan svara på det!

/Jonaz, som gärna hade haft en tigrerad islänning, men de finns ju inte...
 
Nu blandar du ihop de två skimmelanlagen. Avblekbar skimmel
finns det massor av hästar som har i dubbel upplaga.
De flesta camarguehästar och lippizaner är homozygota för
G-anlaget. Däremot är Konstantskimmel-anlaget letalt homozygot.
 
Avblekbara skimlar har ju egentligen en sjukdom i hårsäckarna. Nu är jag inte jätteinsatt i det hela, men om jag fattat saken rätt är det så att det händer något med pigmenten så att de inte kommer ut i håren (därför de bleknar), att de helt enkelt "fastnar" inne i hårsäcken och det är också den processen som gör att de får cancer oftare än andra hästar (och godartat cancer, andra färger får ju elakartad cancer mestadels). Jag har försökt få reda på mer, men det verkar vara ganska nya rön och teorier.
 
Det här med hästens färger är ju ganska spännande.
Jag har snabbt skummat igenom några texter från sent 1500-tal och 1600-tal och vad de säger om hästens färger. I stort sett framhåller alla författare den bruna hästen som den vackraste. Gärna med vitt tecken i pannan och ett vitt bakben. (Liksom Alexander den Stores häst Bukefalos!)
Den bruna färgen representerar luftens element och anses vara tecken på ett gott temperament (inte eldfängt som fuxen eller trögt och segt som den svarta hästen!).
Om man istället tar en snabb titt på målarkonsten under 1600-talet ser man att skäckar ofta förekommer och en del tigrerade hästar. Det kan man tolka som att konstköparna var förtjusta i brokiga hästar. Kanske också de ryttare som gärna ville synas på tornerspelet eller i paraden.
Folk var nog då som vi är idag: modeintresserade och fåfänga. Kul med en iögonenfallande prickig häst!
Idealet med de bruna hästarna stod sig starkast, och inte minst militärmakten förväntade sig enhetliga dämpade hästfärger i sitt kavalleri. Brokiga och ljusa hästar var alldeles för lätta att sikta in sig på, och inte så lämpade i stridslinjen. Under Karl XI:s tid gjordes långa listor över rytteriets hästar. Där förekommer hästar av alla tänkbara färger, trots att det stred mot idealet. Det var hästbrist och militären fick acceptera hästarna bara de var starka nog att bära ryttare.

Ann - hästhistoriefreak
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag red som barn, men slutade efter en olycka i tidiga tonåren och satt inte på en häst på 15 år. Nu har jag ridit i vuxen ålder igen i...
2 3
Svar
44
· Visningar
2 959
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
6 532
Övr. Hund Hej alla! (Längre inlägg) Jag har i många år längtat efter en hund men har pga omständigheter inte haft den möjligheten förrän ett år...
2 3 4
Svar
64
· Visningar
5 665
Senast: Mabuse
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
7 456
Senast: Juli0a
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Bra familjehund? Rasvak😇
  • HusdjursGPS
  • Valp 2024

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp