Tips för att få min Dansk/Svenska Gårdshund tryggare i närheten av andra människor.

NotlikeI

Trådstartare
Hej! Köpte en 6 årig tik för ca 2 månader sedan, hon var uppfödd av ägaren och har enligt ägaren/uppfödaren alltid varit "speciell". Med "speciell" menas tydligen skygg, rädd för plötsliga ljud, rädd för människor och EXTREMT rädd för barn. Hon är även rädd för saker ovanför sig, olika typer av golv utan mattor på osv. Alltså en hund som i sig själv är väldigt försiktig och vill fly från allt hon inte känner sig 100% trygg med. (Varför man tagit 4 kullar på en tik med sådan svagt psyke är för mig ofattbart men men 🤷‍♀️)
Hon verkar vara väldigt trygg med mig, speciellt inne, finns inget hon är obekväm med mer än att borsta tänderna (med tanke på hur dem ser ut så har hon aldrig fått dem omskötta så det kommer nog bli bättre med mer övning)
Men ute kan vad som helst skrämma henne och då vill hon FLY, kan hon inte springa iväg så börjar hon snurra ska försöka gömma sig bakom/under mig i min armhåla, klättrar på mig/väggar. Är alltså i fullständig panik"mode".
Hon är EJ motiverad av godis eller leksaker. Så känner mig vilse i hur jag ska motivera henne att möta det hon är rädd för. Även om vi bara försöker vara 50 meter ifrån barn som leker så får hon panik och jag har inget bättre sätt att hantera det på än att vänta ut henne tills hon är för trött för att fortsätta vara panikslagen. Vi kan ju inte undvika alla människor i resten av hennes liv, även om jag bor väldigt lugnt med skit fina promenad slingor i skog och mark så bor jag i lägenhet och då möter man ju människor ibland. Dessutom är ju min dröm att kunna ha med mig hunden i t ex stallet vilket nu mest känns som om det hade varit en mardröm för henne.
HJÄLP
 
Det är inte lätt att leva med en hund med enorma rädslor - jag har gjort det, och fick tyvärr avliva henne pga detta (rädslor i kombination med skärpa och starka drifter).

Mitt enda tips är stt låta hunden slippa att umgås med människor över huvud taget. Folk runt omkring hunden ska ignorera hunden.

Om hunden blir så rädd som du säger mot barn på 50m avatånd, så hade jag lyft upp hunden utan att ömka.
 
Det är inte lätt att leva med en hund med enorma rädslor - jag har gjort det, och fick tyvärr avliva henne pga detta (rädslor i kombination med skärpa och starka drifter).

Mitt enda tips är stt låta hunden slippa att umgås med människor över huvud taget. Folk runt omkring hunden ska ignorera hunden.

Om hunden blir så rädd som du säger mot barn på 50m avatånd, så hade jag lyft upp hunden utan att ömka.

Hon umgås extremt sällan med människor mer än mig, och i det fallet endast med min syster och hennes sambo. Medvetet val för skulle det hända mig något, jobbade med travhästar (halvtid annars hade det inte fungerat med denna hund då jag ju inte kan ta med henne), och hoppas hitta ny arbetsplats snart igen, men det innebär ju ett rätt riskfyllt arbete så om jag skulle vara med i någon olycka är det ju bra om det finns någon hunden är hyfsat bekväm med som kan passa henne. Då hon svalt sig själv förstå 2 veckorna hos mig (drack inte heller så fick tvinga i henne vatten genom att spraya vatten i munnen på henne) så vill jag undvika att det blir så traumatiskt för henne att vara någon annanstans.

Men lyfta upp små hundar har jag fått lära mig är ett "big nono" i fall där de bli rädda om det inte är en nödsituationav något slag såklart. Men vi mötet på barn nästan varje runda så det hade varit ohållbart och tror knappast hon hade blivit mindre rädd (på lång sikt) för barn om jag lyfter upp henne varje gång?
 
Men lyfta upp små hundar har jag fått lära mig är ett "big nono" i fall där de bli rädda om det inte är en nödsituationav något slag såklart. Men vi mötet på barn nästan varje runda så det hade varit ohållbart och tror knappast hon hade blivit mindre rädd (på lång sikt) för barn om jag lyfter upp henne varje gång?

Det beror ju på HUR du lyfter upp hunden. Om hunden blir rädd på 50m avstånd, då hade jag i början lyft upp hunden på 100m avstånd, dvs innan hunden ens visar signaler att den är rädd. Och så går du på som vanligt (du får ej ömka hunden) och passerar barnen.

Men om hunden är så risig mentalt som du beskriver, så hade jag nog funderat på att låta den somna in. Det är inte kul att leva med en sån hund, och det är inte kul att vara en sån hund.
 
Det är inte lätt att leva med en hund med enorma rädslor - jag har gjort det, och fick tyvärr avliva henne pga detta (rädslor i kombination med skärpa och starka drifter).

Mitt enda tips är stt låta hunden slippa att umgås med människor över huvud taget. Folk runt omkring hunden ska ignorera hunden.

Om hunden blir så rädd som du säger mot barn på 50m avatånd, så hade jag lyft upp hunden utan att ömka.
Jag håller med, så gammal och med så mycket rädslor, det finns ingen chans att lära henne att umgås med människor på ett sätt som hon har glädje av.
Jag hade också övervägt att låta henne somna in, med tanke på det liv du vill leva.
 
Hej! Köpte en 6 årig tik för ca 2 månader sedan, hon var uppfödd av ägaren och har enligt ägaren/uppfödaren alltid varit "speciell". Med "speciell" menas tydligen skygg, rädd för plötsliga ljud, rädd för människor och EXTREMT rädd för barn. Hon är även rädd för saker ovanför sig, olika typer av golv utan mattor på osv. Alltså en hund som i sig själv är väldigt försiktig och vill fly från allt hon inte känner sig 100% trygg med. (Varför man tagit 4 kullar på en tik med sådan svagt psyke är för mig ofattbart men men 🤷‍♀️)
Hon verkar vara väldigt trygg med mig, speciellt inne, finns inget hon är obekväm med mer än att borsta tänderna (med tanke på hur dem ser ut så har hon aldrig fått dem omskötta så det kommer nog bli bättre med mer övning)
Men ute kan vad som helst skrämma henne och då vill hon FLY, kan hon inte springa iväg så börjar hon snurra ska försöka gömma sig bakom/under mig i min armhåla, klättrar på mig/väggar. Är alltså i fullständig panik"mode".
Hon är EJ motiverad av godis eller leksaker. Så känner mig vilse i hur jag ska motivera henne att möta det hon är rädd för. Även om vi bara försöker vara 50 meter ifrån barn som leker så får hon panik och jag har inget bättre sätt att hantera det på än att vänta ut henne tills hon är för trött för att fortsätta vara panikslagen. Vi kan ju inte undvika alla människor i resten av hennes liv, även om jag bor väldigt lugnt med skit fina promenad slingor i skog och mark så bor jag i lägenhet och då möter man ju människor ibland. Dessutom är ju min dröm att kunna ha med mig hunden i t ex stallet vilket nu mest känns som om det hade varit en mardröm för henne.
HJÄLP
Vad säger uppfödaren mer än att hon är speciell?
De kan inte ta tillbaka henne?
 
Jag kan bara hålla med övriga som sagt att det bästa för hunden troligtvis är att låta den somna in. Det är inte humant att hålla en hund vid liv när den är så fruktansvärt rädd för det mesta som ingår i ett vanligt vardagsliv. Rädslor kan dessutom bli värre med åren, så att försöka träna för att hon ska vänja sig känns inte som ett hållbart alternativ, speciellt när utgångspunkten är som den är.

Fruktansvärt oseriös uppfödare som tar flera kullar på en sån hund och ursäktar rädslorna med att den alltid har varit "speciell". Och stackars valpköpare som troligtvis har liknande problem med sina hundar, med tanke på hur stark nedärvning rädslor har. :(
 
Jag hade nog accepterat henne som hon är och försökt att anpassa livet efter henne dvs försöka undvika dom flesta situationer eller tagit bort henne. Jag har levt med en hund i elva år som var extremt speciell dock inte rädd . Jag kommer inte göra det igen.
 
Hon umgås extremt sällan med människor mer än mig, och i det fallet endast med min syster och hennes sambo. Medvetet val för skulle det hända mig något, jobbade med travhästar (halvtid annars hade det inte fungerat med denna hund då jag ju inte kan ta med henne), och hoppas hitta ny arbetsplats snart igen, men det innebär ju ett rätt riskfyllt arbete så om jag skulle vara med i någon olycka är det ju bra om det finns någon hunden är hyfsat bekväm med som kan passa henne. Då hon svalt sig själv förstå 2 veckorna hos mig (drack inte heller så fick tvinga i henne vatten genom att spraya vatten i munnen på henne) så vill jag undvika att det blir så traumatiskt för henne att vara någon annanstans.

Men lyfta upp små hundar har jag fått lära mig är ett "big nono" i fall där de bli rädda om det inte är en nödsituationav något slag såklart. Men vi mötet på barn nästan varje runda så det hade varit ohållbart och tror knappast hon hade blivit mindre rädd (på lång sikt) för barn om jag lyfter upp henne varje gång?
Nej då jag lyfter mina små vid behov har inget med ömkande att göra i vårt fall.
 
Nyfiken fråga och inte illa menad, men varför (med den kassa mentaliteten) köpte du just den hunden?

Hunden hämtades av en bekant som bodde i Skåne och skulle till Kalmar (jag bor i Kalmar) och hunden fanns i Skåne, pratade med ägaren på telefon och frågade massor och fick hunden beskriven som rädd för vissa män (inte alla människor) och kanske lite försiktig med nytt folk. Ägaren bar in hunden i bilen så min bekanta fick aldrig riktigt se hur pass osäker hunden var och tyckte kanske inte det var så konstigt in den situationen. Så det var ju en klar miss att jag inte var med såklart. Sen lever jag ju ensam, kommer inte skaffa barn osv så jag passade ju hunden bra på så vis (för hon ville inte sälja den till barnfamilj vilket ju var väldigt klokt😝) men fick inte intrycket av att hunden skulle vara så himla rädd för så mycket olika saker och så extremt rädd för barn!
 
Hunden hämtades av en bekant som bodde i Skåne och skulle till Kalmar (jag bor i Kalmar) och hunden fanns i Skåne, pratade med ägaren på telefon och frågade massor och fick hunden beskriven som rädd för vissa män (inte alla människor) och kanske lite försiktig med nytt folk. Ägaren bar in hunden i bilen så min bekanta fick aldrig riktigt se hur pass osäker hunden var och tyckte kanske inte det var så konstigt in den situationen. Så det var ju en klar miss att jag inte var med såklart. Sen lever jag ju ensam, kommer inte skaffa barn osv så jag passade ju hunden bra på så vis (för hon ville inte sälja den till barnfamilj vilket ju var väldigt klokt😝) men fick inte intrycket av att hunden skulle vara så himla rädd för så mycket olika saker och så extremt rädd för barn!

Sicken jäkla luring till "uppfödare" :cautious: Att dumpa en såpass räddhågsen hund över på någon annan när den gjort sitt i aveln och dessutom inte vara ärlig med hurdan den är borde det baske mig vara spöstraff för :devil:
 
Jag kan bara hålla med övriga som sagt att det bästa för hunden troligtvis är att låta den somna in. Det är inte humant att hålla en hund vid liv när den är så fruktansvärt rädd för det mesta som ingår i ett vanligt vardagsliv. Rädslor kan dessutom bli värre med åren, så att försöka träna för att hon ska vänja sig känns inte som ett hållbart alternativ, speciellt när utgångspunkten är som den är.

Fruktansvärt oseriös uppfödare som tar flera kullar på en sån hund och ursäktar rädslorna med att den alltid har varit "speciell". Och stackars valpköpare som troligtvis har liknande problem med sina hundar, med tanke på hur stark nedärvning rädslor har. :(
Värsta är att hon avlat fram denna själv och visste att hanen hade lite "rädslor" och att hennes tik också hade det men "typ hoppades att valparna inte skulle ärva det" eller något 🙄
Men det här temperamentet är ju verkligen inget att avla på, hunden har inte mer än precis blivit godkänd och kollat HD med intyg. Sen var det bara till att ta valpar, hunden verkar ju inte bott inomhus innan typ och min bekanta sa att hundarna verkade bo som på ett hundstall. Vilket ju nödvändigtvis inte måste betyda att de inte har det bra, men i detta fall har det nog inneburit att hunden inte blivit socialiserad som hon borde.
 
Sicken jäkla luring till "uppfödare" :cautious: Att dumpa en såpass räddhågsen hund över på någon annan när den gjort sitt i aveln och dessutom inte vara ärlig med hurdan den är borde det baske mig vara spöstraff för :devil:
Mmmmm att dessutom sälja henne bara ett par veckor efter att valparna blivit 8 veckor (mer eller mindre direkt efter att valparna blivit sålda då ju) känns ju inte heller helt schysst, fick hit en rädd och deppig liten hund som svalt sig själv i 2 veckor och dagen jag hade bokat tid för att ta henne till vet. så de skulle ge henne vätska under huden (var svårt att få i henne tillräcklig med spruta) så började hon dricka själv om vattenskålen stod uppe i sängen vilken den fick göra i 3 veckor tills hon vågade vara mer nere på golvet.
Men nu vågar hon iaf gå där det finns mattor på golvet och jag bor i en liten lägenhet så var ju rätt lätt att lägga mattor på alla ytor.
Ingen av våra andra dansk/svenskar har varit såhär (haft 3 st under min uppväxt) så var väl inte riktigt det jag förväntade mig...
 
Jag skulle nog ge hunden mer tid. Två månader är inte särskilt länge för en osäker hund att boa in sig och bli helt trygg med sin nya människa och nya tillvaro. Jag skulle verkligen simma långsamt, bara umgås med utvalda människor och försöka undvika jättestressiga situationer så långt det går. ge henne en ärlig chans att landa.
Det är säkert inte möjligt för tiken att bli supertrygg och helt normal, men jag tycker personligen att två månader är en kort inkörningstid. Särskilt för en hund med dålig mentalitet. Tänker på att det redan rekommenderas avlivning.
Det är naturligtvis ditt val och ditt liv, @NotlikeI , det beror ju på hur mycket tid och annat du är beredd på att ge upp. Man kan bli förbaskat låst med en osäker hund, säger jag med shiban som visserligen är knepig men långt ifrån knäpp, så jag kanske underskattar precis HUR jobbigt det kan bli. :)

Sedan var det superfult av uppfödaren från början till slut, både med avelsarbetet och försäljningen!
 
Jag skulle nog ge hunden mer tid. Två månader är inte särskilt länge för en osäker hund att boa in sig och bli helt trygg med sin nya människa och nya tillvaro. Jag skulle verkligen simma långsamt, bara umgås med utvalda människor och försöka undvika jättestressiga situationer så långt det går. ge henne en ärlig chans att landa.
Det är säkert inte möjligt för tiken att bli supertrygg och helt normal, men jag tycker personligen att två månader är en kort inkörningstid. Särskilt för en hund med dålig mentalitet. Tänker på att det redan rekommenderas avlivning.
Det är naturligtvis ditt val och ditt liv, @NotlikeI , det beror ju på hur mycket tid och annat du är beredd på att ge upp. Man kan bli förbaskat låst med en osäker hund, säger jag med shiban som visserligen är knepig men långt ifrån knäpp, så jag kanske underskattar precis HUR jobbigt det kan bli. :)

Sedan var det superfult av uppfödaren från början till slut, både med avelsarbetet och försäljningen!

Avlivning är inte aktuellt, jag tror inte hon mår så pass dåligt. Hon har ju blivit bättre med mycket, har t ex haft med hunden hemma hos min syster och då vågar hon ändå gå på golven och kan till och med sova en liten stund på soffan intill mig. Men hon är ju som ett plåster. Vi håller oss helt enkelt mest där det inte är mycket folk, hon klarar ju att möta människor på promenad rätt bra nu t ex (blir lite spänd men vi går förbi utan problem)
Konstigt nog reagerar hon mindre på cyklister eller folk som joggar förbi 🤔 men det kan ju kanske vara för de är mer fokuserade på vad dem gör och inte kollar på henne eller något. Jag hoppas hon blir mer trygg, hon behöver aldrig bli den som älskar att vara runt människor, men är ju kul om min mamma ja komma på besök utan att hunden gömmer sig under soffan liksom. Men jag har tid så jag får väl se hur det utvecklar sig.
 

Liknande trådar

Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 003
Senast: mars
·
Hundträning Hej på er! Vill egentligen bara bolla med er om ni tror jag kan få bukt med valpens beteenden eller om jag ska byta inställning dvs lära...
2
Svar
24
· Visningar
7 094
Senast: Migo
·
Övr. Hund Jag har panik. Jag har en vuxen hund sen tidigare och ville ha en till hund som fyllde behov som min vuxna hund inte gör. Ville ha en...
Svar
16
· Visningar
5 857
Senast: iNHALE
·
Övr. Hund Jag har en omplaceringshund (staffe/blandras) som tros vara 12-14 år gammal. Han är adopterad från Irland och jag vet inget om hans...
2
Svar
30
· Visningar
7 028
Senast: Ajda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp