Bör vi inte ha en övre gräns för oss damer ändå?
Jag är 178 - får jag fortfarande vara med?
Idag hade jag ledigt (har nästan alltid ledigt på onsdagar, helt klart en bra dag att inte arbeta på) och roade mig därför med att laga "fruktig kokosmjölksgryta" till ett helt kompani. Detta kompani består visserligen enbart av mig, ett rätt ynkligt kompani. Men äta, det kan det!
Löst baserat på Under Tians ovan nämnda recept pytsade jag nästan allt vad huset hade att erbjuda i woken; potatis, sötpotatis, morot, gul lök, vitlök, fänkål, zucchini (en rund!), broccoli, aubergine, grön paprika, en skrumpen chili, lika skrumpet citrongräs (dumpstrade nästan ett kilo och lade i frysen), färsk ingefära, färsk gurkmeja. Två burkar kokosmjölk, rostad sesamolja, röd currypasta. På slutet en skivad banan! Så fruktigt! Så festligt!
Endast spetskålen fick ligga kvar i kylen. Och svartrötterna, de ligger i lådan längst ner och väntar på att jag ska få feeling. Duktiga svartrötter.
Anyway, medan grytan puttrade på spisen, fick jag för mig att jag skulle laga något annat samtidigt. Ta vara på den lediga dagen osv. Om jag ändå hade låtit bli... Så, jag gjorde högst märkliga "biffar" av havregryn (slog på hett vatten och diverse kryddor i brist på grönsaksbuljong), rivna morötter och finhackad lök. Eh, ja. Vände dessa kletiga biffar i ströbröd och stekte lite halvhjärtat. Till detta stomp på potatis och sötpotatis. Tyvärr visade det sig att slatten sojamjölk jag pytsade i, var av den sötade varianten...

"Avnjöts" (= sköts in i det primära ansiktsfacket utan efterföljande endorfinpåslag) med någon Heinz grillsås jag hittade långt bak i kylen. Upp som en sol och ner som en pannkaka, eller hur var det. Lyckligtvis kan jag trösta mig med att äta fantastisk gryta varje dag i en vecka! Hurra!
