Tjockistråden 5

[Fd Diabetikern]

Den är helt sjukt god. Kanske det godaste som går att köpa i butik. Ååååh, varför surfade jag in på buke nu på morgonen...

Ska jag vara ärlig tror jag det var den som ställde till det i magen för mig... Så med facit i hand helt ovärt att äta den.

 

[Alper]

Jag jobbar på att viktstabilisera mig och just nu känns det svårare än att gå ner i vikt. Blir också mer stressad av variationer i vikten. Men men.

Jag ska till Frankrike med några vänner om några veckor och när en av dem skickade lite bilder från vår förra Frankrikeresa för prick två år sedan fick jag lite av en chock - kände inte igen mig själv på bilderna. 40 kg tyngre. Kan inte begripa att jag var så stor. Så jo visst, jag har nog börjat internalisera en "smalare identitet" till slut, jag har ju skrivit tidigare om att jag hade svårt att känna mig "smal" även om vågen sa det.

Det finns en del problematiska tankar kring vikt och värde i bakgrunden som snurrar, får hjälp av psykolog att bearbeta det. Det är fasen inte lätt eller okomplicerat att vare sig gå ner eller upp i vikt och jag hejar på er alla.

Om du vill berätta, hur lyckades du gå ned så mycket i vikt?

 

[MJLee]

Och så var det upp igen nästan ett kilo. Jaja.

 

[Tonto]

Hur mycket tänker du gå ner och hur lång är du? Från de bilder jag sett är det oroande att du hänger i en tjockistråd.

Jag har inte tänkt att gå ner i vikt alls. Jag läser bara dom flesta trådar och ville uppmuntra med att klädstorlekar är inget man ska stirra sig blind på med en storlek upp eller ner.

 

[Happimess]

Om du vill berätta, hur lyckades du gå ned så mycket i vikt?

Jag har hållt på i flera år och pendlat upp och ned. Fick mounjaro utskrivet och med det tystnade det berömda matbruset vilket gjorde det väldigt mycket lättare att göra bra val kring mat.

Jag har valt den strikta vägen, det vill säga att helt och hållet (förutom vid väldigt utvalda tillfällen) utesluta alla former av kakor, chips, godis, glass mm. Jag är en allt eller inget-person och det fungerar dåligt med "medelvägar" för mig. Jag har varit noga med att inte ersätta det med något annat för att inte göda ett "beroendebeteende" och vänja av kroppen med småätande/pillande.

Var med om en traumatisk händelse för ett halvår sedan, vilket fick mig att helt och hållet tappa aptiten. Det förde dock med sig att jag nästan fick skriva schema över hur och vad jag ska äta, och de rutinerna har jag hållt sen dess. Så jag äter väldigt annorlunda mot ett år sedan, och säkert i mångas ögon lite "tråkigt" (tänker en protein, en kolhydrat, och grönsaker för varje måltid och tycker det duger gott).

Jag förstår att striktheten och restriktiviteten absolut inte passar alla men för mig har det inneburit att jag äter "bättre" mat ur ett näringsperspektiv än någonsin, och verkligen gett mig chans att inarbeta nya vanor och nya känslor kring mat.

Jag är noga med min rörelse, snittar minst 10 000 steg om dagen och kör sjukgymnastik/styrketräning 3-4 dagar i veckan.

Har hittat andra sätt att hantera ångest/sorg/stress än att tröstäta (terapi!), det har varit vrålviktigt.

 

[Pilot]

Jag har hållt på i flera år och pendlat upp och ned. Fick mounjaro utskrivet och med det tystnade det berömda matbruset vilket gjorde det väldigt mycket lättare att göra bra val kring mat.

Jag har valt den strikta vägen, det vill säga att helt och hållet (förutom vid väldigt utvalda tillfällen) utesluta alla former av kakor, chips, godis, glass mm. Jag är en allt eller inget-person och det fungerar dåligt med "medelvägar" för mig. Jag har varit noga med att inte ersätta det med något annat för att inte göda ett "beroendebeteende" och vänja av kroppen med småätande/pillande.

Var med om en traumatisk händelse för ett halvår sedan, vilket fick mig att helt och hållet tappa aptiten. Det förde dock med sig att jag nästan fick skriva schema över hur och vad jag ska äta, och de rutinerna har jag hållt sen dess. Så jag äter väldigt annorlunda mot ett år sedan, och säkert i mångas ögon lite "tråkigt" (tänker en protein, en kolhydrat, och grönsaker för varje måltid och tycker det duger gott).

Jag förstår att striktheten och restriktiviteten absolut inte passar alla men för mig har det inneburit att jag äter "bättre" mat ur ett näringsperspektiv än någonsin, och verkligen gett mig chans att inarbeta nya vanor och nya känslor kring mat.

Jag är noga med min rörelse, snittar minst 10 000 steg om dagen och kör sjukgymnastik/styrketräning 3-4 dagar i veckan.

Har hittat andra sätt att hantera ångest/sorg/stress än att tröstäta (terapi!), det har varit vrålviktigt.

Wow!
Det låter som om du har gjort ett jättearbete och verkligen arbetat med dig själv.

 

[Alper]

Jag har hållt på i flera år och pendlat upp och ned. Fick mounjaro utskrivet och med det tystnade det berömda matbruset vilket gjorde det väldigt mycket lättare att göra bra val kring mat.

Jag har valt den strikta vägen, det vill säga att helt och hållet (förutom vid väldigt utvalda tillfällen) utesluta alla former av kakor, chips, godis, glass mm. Jag är en allt eller inget-person och det fungerar dåligt med "medelvägar" för mig. Jag har varit noga med att inte ersätta det med något annat för att inte göda ett "beroendebeteende" och vänja av kroppen med småätande/pillande.

Var med om en traumatisk händelse för ett halvår sedan, vilket fick mig att helt och hållet tappa aptiten. Det förde dock med sig att jag nästan fick skriva schema över hur och vad jag ska äta, och de rutinerna har jag hållt sen dess. Så jag äter väldigt annorlunda mot ett år sedan, och säkert i mångas ögon lite "tråkigt" (tänker en protein, en kolhydrat, och grönsaker för varje måltid och tycker det duger gott).

Jag förstår att striktheten och restriktiviteten absolut inte passar alla men för mig har det inneburit att jag äter "bättre" mat ur ett näringsperspektiv än någonsin, och verkligen gett mig chans att inarbeta nya vanor och nya känslor kring mat.

Jag är noga med min rörelse, snittar minst 10 000 steg om dagen och kör sjukgymnastik/styrketräning 3-4 dagar i veckan.

Har hittat andra sätt att hantera ångest/sorg/stress än att tröstäta (terapi!), det har varit vrålviktigt.

Men oj vad vettigt det låter, vilket jobb du har gjort. Det här med terapi och att undvika nya beroendebeteenden låter så sunt och viktigt. För mig är det att träna för mycket så det kommer jag hålla koll på. Jag ska också börja med mounjaro. Fick du biverkningar av den medicinen?

 

[Scata]

Jag har hållt på i flera år och pendlat upp och ned. Fick mounjaro utskrivet och med det tystnade det berömda matbruset vilket gjorde det väldigt mycket lättare att göra bra val kring mat.

Jag har valt den strikta vägen, det vill säga att helt och hållet (förutom vid väldigt utvalda tillfällen) utesluta alla former av kakor, chips, godis, glass mm. Jag är en allt eller inget-person och det fungerar dåligt med "medelvägar" för mig. Jag har varit noga med att inte ersätta det med något annat för att inte göda ett "beroendebeteende" och vänja av kroppen med småätande/pillande.

Var med om en traumatisk händelse för ett halvår sedan, vilket fick mig att helt och hållet tappa aptiten. Det förde dock med sig att jag nästan fick skriva schema över hur och vad jag ska äta, och de rutinerna har jag hållt sen dess. Så jag äter väldigt annorlunda mot ett år sedan, och säkert i mångas ögon lite "tråkigt" (tänker en protein, en kolhydrat, och grönsaker för varje måltid och tycker det duger gott).

Jag förstår att striktheten och restriktiviteten absolut inte passar alla men för mig har det inneburit att jag äter "bättre" mat ur ett näringsperspektiv än någonsin, och verkligen gett mig chans att inarbeta nya vanor och nya känslor kring mat.

Jag är noga med min rörelse, snittar minst 10 000 steg om dagen och kör sjukgymnastik/styrketräning 3-4 dagar i veckan.

Har hittat andra sätt att hantera ångest/sorg/stress än att tröstäta (terapi!), det har varit vrålviktigt.

Jag sällar mig till kören som säger vad vettig och duktig du är

Lite halvt OT, men jag behöver få ur mig...
Det borde vara en regel hos de läkare som skriver ut dessa viktminskningssprutor att följa upp att de som tar dom även ändrar sin livsstil, precis som du har gjort.

Jag hör i min omgivning tyvärr alldeles för många som lever precis som innan när dom får sina sprutor, för dom går ju ner i vikt "ändå"
Det tycker jag dels är sorgligt, för dom lurar sig själv, men även att läkemedlen skrivs ut vind för våg via nätläkare som inte ens träffar patienten

 

[Krålus]

Jag sällar mig till kören som säger vad vettig och duktig du är

Lite halvt OT, men jag behöver få ur mig...
Det borde vara en regel hos de läkare som skriver ut dessa viktminskningssprutor att följa upp att de som tar dom även ändrar sin livsstil, precis som du har gjort.

Jag hör i min omgivning tyvärr alldeles för många som lever precis som innan när dom får sina sprutor, för dom går ju ner i vikt "ändå"
Det tycker jag dels är sorgligt, för dom lurar sig själv, men även att läkemedlen skrivs ut vind för våg via nätläkare som inte ens träffar patienten

Just det sista läste jag om i någon tidning...

 

[MJLee]

Idag har jag ätit pastasallad, soltorkade tomater i olja med örter, penne, ruccola, rödlök och prosciutto. Samt några nektariner.

 

[MJLee]

Alltså inte nektariner i pastasalladen

 

[Anna-Bella]

Lite halvt OT, men jag behöver få ur mig...
Det borde vara en regel hos de läkare som skriver ut dessa viktminskningssprutor att följa upp att de som tar dom även ändrar sin livsstil, precis som du har gjort.

Jag hör i min omgivning tyvärr alldeles för många som lever precis som innan när dom får sina sprutor, för dom går ju ner i vikt "ändå"
Det tycker jag dels är sorgligt, för dom lurar sig själv, men även att läkemedlen skrivs ut vind för våg via nätläkare som inte ens träffar patienten

Måste bara inflika här. Varför tror du att folk som får sprutor går ner i vikt om de inte ändrar sin livsstil? Medicinen ändrar ju inte ämnesomsättningen så uppenbarligen ändrar folk något i sin livsstil.

Jag tycker det är fantastiskt med folk som ändrar sitt beteende om man tex har problem med känsloätande, genuint fantastiskt starkt jobbat. Men om man ”bara” (jag vet att det absolut inte är bara) är matbrus man har problem med tex, hur ska man ändra sin livsstil då, utöver medicinering? De allra flesta som får medicin utskrivet har ju försökt ändra sin livsstil redan men tex matbrus tystnar ju inte nödvändigtvis av terapi. De allra flesta vet hur de BÖR äta, men det är väldigt svårt att faktiskt leva så i praktiken en längre period. Om du går ner i vikt påverkas även hormonerna som reglerar aptit och mättnadskänsla - hur ska det lösas med livsstilsändring? Visst kan man tex anpassa sin kost till viss del och tex äta mer mättande mat men jag tror återigen att de flesta överviktiga redan vet detta. De flesta som går ner i vikt går upp igen, det är statistiken. Det är enormt svårt att stå emot när hormonerna aktivt motarbetar en. Hade det varit enkelt att gå ner i vikt och hålla vikten hade ju folk gjort det - de flesta vill ju inte vara överviktiga.

Så som du beskriver det verkar det som att du tänker att läkare bara skriver ut en ”enkel väg ut” för patienterna och patienterna bara lurar sig själva. Vad är det de lurar sig själva om?

 

[Scata]

Måste bara inflika här. Varför tror du att folk som får sprutor går ner i vikt om de inte ändrar sin livsstil? Medicinen ändrar ju inte ämnesomsättningen så uppenbarligen ändrar folk något i sin livsstil.

Jag tycker det är fantastiskt med folk som ändrar sitt beteende om man tex har problem med känsloätande, genuint fantastiskt starkt jobbat. Men om man ”bara” (jag vet att det absolut inte är bara) är matbrus man har problem med tex, hur ska man ändra sin livsstil då, utöver medicinering? De allra flesta som får medicin utskrivet har ju försökt ändra sin livsstil redan men tex matbrus tystnar ju inte nödvändigtvis av terapi. De allra flesta vet hur de BÖR äta, men det är väldigt svårt att faktiskt leva så i praktiken en längre period. Om du går ner i vikt påverkas även hormonerna som reglerar aptit och mättnadskänsla - hur ska det lösas med livsstilsändring? Visst kan man tex anpassa sin kost till viss del och tex äta mer mättande mat men jag tror återigen att de flesta överviktiga redan vet detta. De flesta som går ner i vikt går upp igen, det är statistiken. Det är enormt svårt att stå emot när hormonerna aktivt motarbetar en. Hade det varit enkelt att gå ner i vikt och hålla vikten hade ju folk gjort det - de flesta vill ju inte vara överviktiga.

Så som du beskriver det verkar det som att du tänker att läkare bara skriver ut en ”enkel väg ut” för patienterna och patienterna bara lurar sig själva. Vad är det de lurar sig själva om?

Jag har flera arbetskamrater som tar viktminskningssprutor utan att lägga om kost eller motionsvanor.
Jag ser och hör det alltså på nära håll. Det är personer som jag pratar kost och motionsvanor med på daglig basis.
Men ja, portionerna Mat blir mindre, men okynnesätandet mellan måltider med en chokladbit här och en snacks där består.

En av arbetskamraterna berättad om sin vän som fått det utskrivet trots ej övervikt och där reagerade tom arbetskamraten.

Gemensamt är nätdoktorer. Ingen träff, ingen uppföljning och ingen dietist ens rekommenderad.
Så jo, det är en skrämmande utveckling och en enkel utväg att bli Instagram-smal.

Det jag vänder mig mot är just det jag skriver, dvs Okynnesanvändandet och att det inte är hållbart utan övrig kunskap - INTE ett användande av viktminskningssprutor, som du verkar tro. Läs om mitt inlägg så ser du det.

 

[MJLee]

Problemet till en stor del är att normalviktiga, tom smala människor som är kända, skådespelare, musiker, influencers, högt prisar viktminskningens lov. Så det blir lite av ett lemmingståg som många hänger på.

Vi som genuint upplever matbruset drunknar ibland. Och då är det kanske den gruppen som verkligen skulle bli hjälpta av viktningssprutorna.

 

[Anna-Bella]

Jag har flera arbetskamrater som tar viktminskningssprutor utan att lägga om kost eller motionsvanor.
Jag ser och hör det alltså på nära håll. Det är personer som jag pratar kost och motionsvanor med på daglig basis.
Men ja, portionerna Mat blir mindre, men okynnesätandet mellan måltider med en chokladbit här och en snacks där består.

En av arbetskamraterna berättad om sin vän som fått det utskrivet trots ej övervikt och där reagerade tom arbetskamraten.

Gemensamt är nätdoktorer. Ingen träff, ingen uppföljning och ingen dietist ens rekommenderad.
Så jo, det är en skrämmande utveckling och en enkel utväg att bli Instagram-smal.

Det jag vänder mig mot är just det jag skriver, dvs Okynnesanvändandet och att det inte är hållbart utan övrig kunskap - INTE ett användande av viktminskningssprutor, som du verkar tro. Läs om mitt inlägg så ser du det.

Och om portionerna blir mindre så funkar ju uppenbarligen medicinen? Och hur mycket ”okynnesätande” är okej och för vem? Jag har en vän (som nog har en av de mest välfungerande relationerna till mat av mina bekanta, iaf vad det verkar utåt) som i princip alltid tar en choklad bit eller två på eftermiddagen. Hon är nöjd av det, hon är definitivt normalviktig/smal och vad jag vet frisk i övrigt. Är det okynnesätande då? Är det alltid fel med en chokladbit mellan måltiderna eller är det enbart om man håller på med en viktnedgång?

Om man är normalviktig och inte är i behov av medicin ska man klart inte ha det. Men när anser du att det är okynnesanvändande då och hur anser du att patienterna lurar sig själva?

 

[Scata]

Om man är normalviktig och inte är i behov av medicin ska man klart inte ha det. Men när anser du att det är okynnesanvändande då och hur anser du att patienterna lurar sig själva?

Jag anser att det är okynnerätande när man inte slutar med godis, läsk (ej light), fikabröd och snacks i första hand.
Patienterna lurar sig själva när de inte gör livsstilsförändringar på allvar INNAN man köper dessa sprutor. När det sunda förnuftet får ge vika för ett skönhetsideal.

Igen: Sprutorna är ingen quickfix och framför allt inte när det gäller normalviktiga/lätt överviktiga som bara vill bli underviktiga för att det är normen ute bland kvinnor åter igen.

Jag har en vän (som nog har en av de mest välfungerande relationerna till mat av mina bekanta, iaf vad det verkar utåt) som i princip alltid tar en choklad bit eller två på eftermiddagen. Hon är nöjd av det, hon är definitivt normalviktig/smal och vad jag vet frisk i övrigt.

Vad har detta i frågan och sprutornas quickfix att göra?

Jag tycker att du ska läsa om mina inlägg. Då ser du att jag INTE är emot viktminskningssprutor!
För ärligt så förstår inte jag vad du läser IN i mina inlägg som du har fattat agg emot? Vad är det du vill just nu?

 

[Anna-Bella]

Jag anser att det är okynnerätande när man inte slutar med godis, läsk (ej light), fikabröd och snacks i första hand.
Patienterna lurar sig själva när de inte gör livsstilsförändringar på allvar INNAN man köper dessa sprutor. När det sunda förnuftet får ge vika för ett skönhetsideal.

Igen: Sprutorna är ingen quickfix och framför allt inte när det gäller normalviktiga/lätt överviktiga som bara vill bli underviktiga för att det är normen ute bland kvinnor åter igen.

Vad har detta i frågan och sprutornas quickfix att göra?

Jag tycker att du ska läsa om mina inlägg. Då ser du att jag INTE är emot viktminskningssprutor!
För ärligt så förstår inte jag vad du läser IN i mina inlägg som du har fattat agg emot? Vad är det du vill just nu?

Jag läser dina inlägg, vi ser nog bara olika på saken
Tex det här med ”okynnesätning”. Det är väl jättebra om man hittar en balans? För de allra flesta vore det ju tråkigt att leva resten av livet utan sötsaker, så om man kan få in lite gottigheter i dieten och ändå gå ner i vikt låter det som en bra balansgång. Därav att jag tycker att det låter märkligt att det inte skulle vara okej med sånt om man går på medicin. Och då detta du skrev i första inlägget

Det borde vara en regel hos de läkare som skriver ut dessa viktminskningssprutor att följa upp att de som tar dom även ändrar sin livsstil, precis som du har gjort.

Uppföljning vid medicinering är väl alltid viktigt. Men på dig låter det som att om man inte ändrar sin livsstil så ska man inte få medicinen. Men medicinen går ju ut på att hjälpa en ändra sin livsstil. Och jag tycker fortfarande att det låter märkligt att så många inte skulle försöka göra livsstilsförändringar innan man börjar på medicinen (om vi tänker att det är överviktiga som får medicinen utskriven). Medicinen har effekten att reglera aptit och mättnad, många påtalar att matbrus blir tyst. Varför skulle någon betala ~3000 kr i månaden för detta om man kunde få exakt samma effekt utan medicinen? Kanske för att man försökt ändra sin livsstil innan, men det var inte möjligt att lyckas utan medicinsk hjälp.

Anledningen till att jag ens svarar från början är att liknande har varit uppe på tapeten innan i tråden. Folk börjar på medicin och helt plötsligt är det ”lätt” att gå ner i vikt. Och folk verkar inte tycka att det ska få vara lätt för folk, folk verkar tycka att man minsann ska behöva kämpa och det är den undertonen jag läser om från dig med. Att folk lite fuskar - de ”gör inga förändringar men går ändå ner i vikt”. WHO klassar obesitas enligt följande
”Obesity is classified by the World Health Organization (WHO) as a chronic, relapsing disease arising from complex interactions between genetics, neurobiology, eating behaviours, access to healthy diet, market forces, and the broader environment.” Det är en kronisk sjukdom. Folk tar medicin för ADHD, borde de inte bara fokusera bättre? Folk tar medicin för sömnproblem, borde de inte bara sova bättre? Sånna här inlägg klingar i samma stil för mig. Om det finns medicin som faktiskt gör det enklare för folk med obesitas, varför måste de sköta sig helt perfekt för att folk inte ska klaga på hur de använder medicinen? Är det samma sak för folk med diabetes - du ska alltid äta exakt 100% rätt och kan tex aldrig ta en kaka?

 

[Happimess]

Jag läser dina inlägg, vi ser nog bara olika på saken
Tex det här med ”okynnesätning”. Det är väl jättebra om man hittar en balans? För de allra flesta vore det ju tråkigt att leva resten av livet utan sötsaker, så om man kan få in lite gottigheter i dieten och ändå gå ner i vikt låter det som en bra balansgång. Därav att jag tycker att det låter märkligt att det inte skulle vara okej med sånt om man går på medicin. Och då detta du skrev i första inlägget

Uppföljning vid medicinering är väl alltid viktigt. Men på dig låter det som att om man inte ändrar sin livsstil så ska man inte få medicinen. Men medicinen går ju ut på att hjälpa en ändra sin livsstil. Och jag tycker fortfarande att det låter märkligt att så många inte skulle försöka göra livsstilsförändringar innan man börjar på medicinen (om vi tänker att det är överviktiga som får medicinen utskriven). Medicinen har effekten att reglera aptit och mättnad, många påtalar att matbrus blir tyst. Varför skulle någon betala ~3000 kr i månaden för detta om man kunde få exakt samma effekt utan medicinen? Kanske för att man försökt ändra sin livsstil innan, men det var inte möjligt att lyckas utan medicinsk hjälp.

Anledningen till att jag ens svarar från början är att liknande har varit uppe på tapeten innan i tråden. Folk börjar på medicin och helt plötsligt är det ”lätt” att gå ner i vikt. Och folk verkar inte tycka att det ska få vara lätt för folk, folk verkar tycka att man minsann ska behöva kämpa och det är den undertonen jag läser om från dig med. Att folk lite fuskar - de ”gör inga förändringar men går ändå ner i vikt”. WHO klassar obesitas enligt följande
”Obesity is classified by the World Health Organization (WHO) as a chronic, relapsing disease arising from complex interactions between genetics, neurobiology, eating behaviours, access to healthy diet, market forces, and the broader environment.” Det är en kronisk sjukdom. Folk tar medicin för ADHD, borde de inte bara fokusera bättre? Folk tar medicin för sömnproblem, borde de inte bara sova bättre? Sånna här inlägg klingar i samma stil för mig. Om det finns medicin som faktiskt gör det enklare för folk med obesitas, varför måste de sköta sig helt perfekt för att folk inte ska klaga på hur de använder medicinen? Är det samma sak för folk med diabetes - du ska alltid äta exakt 100% rätt och kan tex aldrig ta en kaka?

Jag tycker du drar väldigt stora växlar på det Scata skriver. Jag tolkar hen som att det är viktigt att läkare gör uppföljningar av livstilsförändringar under tiden medicinering pågår för att man faktiskt gör förändringar i livet som är långsiktigt hållbara och som ger kroppen den näring och tillfredsställer de behov som finns. Jag var en sucker för att äta "dessert före maten" och kunde lätt klämma en halv chokladkaka under matlagningen. Skulle jag göra likadant på mounjaro hade jag inte orkat äta den viktiga, bra maten sen. Sådana beteenden kan ju leda till bristsjukdomar mm i längden. Vi vet ju också väldigt lite om hur tillgången på medicin ur livsperspektiv och hur rekommendationerna kommer att se ut. Om man har gjort livsstilsförändringar/ändrat matlagnings- och kostvanor OM man sedan inte längre får utskriven medicin så är ju chanserna i alla fall godare att man lyckas hålla vikten, än om man fortsatt äta ungefär samma saker som man blivit tjock av, men bara mindre portioner av under en period på medicin (portioner som sedan riskerar att öka i storlek igen när medicineffekten klingar av).

Jag förstår inte det här resonemanget om balans eller att det skulle vara ett tråkigt liv att leva utan sötsaker. Man pratar ju inte om samma typ av "balans" med alkoholister, "ett glas vin då och då, annars vore det ju förfärligt tråkigt". Mat (eller ja, sötsaker av alla dess slag) var ett beroende för mig, antagligen både psykologiskt och fysiologiskt betingat, jag har ingen lust att doppa tårna i de vattnen igen. Jag lägger mindre pengar på sötsaker och mer pengar på andra saker som ger mig tillfredsställelse på något vis i livet, och tycker jag att en fredagskväll behöver höjas lite kan jag nu istället gå och spruta lite av en ny parfym och sniffa på istället för att ta fram godispåsen, och det är minst lika trevligt.

 

[Happimess]

Men oj vad vettigt det låter, vilket jobb du har gjort. Det här med terapi och att undvika nya beroendebeteenden låter så sunt och viktigt. För mig är det att träna för mycket så det kommer jag hålla koll på. Jag ska också börja med mounjaro. Fick du biverkningar av den medicinen?

Tack!

Ja jag tror det har varit nycklar för mig. Jag har haft nästan oförskämt lite biverkningar, det enda är nog att jag är väldigt fettkänslig. Så fort jag får i mig lite för mycket fett så kan magen bli... väldigt kärvig, om man säger så. Så det är väl ett tips, att vara försiktig med fettintaget. Lycka till!

 

[Happimess]

Wow!
Det låter som om du har gjort ett jättearbete och verkligen arbetat med dig själv.

Tack snälla! Ja, det är ett ongoing arbete och jag ska verkligen inte hymla med att jag inte tror att det hade varit möjligt utan Mounjaro. Och terapi. Och ett livsomvälvande trauma som lite ställde saker på sin spets. Inget ont som inte för något gott med sig