Tjockistråden 5

Bukefalos 30 år!

Detta inlägg är en beskrivning av hur det är att ha en ätstörning.

Nej, detta är en beskrivning av hur det är av att vara deprimerad. Som inte har mycket med mat generellt att göra. Eller har alla äta-glass-i-soffan när man blir dumpad klichér plötsligt blivit ätstörningar?
 
Nej, detta är en beskrivning av hur det är av att vara deprimerad. Som inte har mycket med mat generellt att göra. Eller har alla äta-glass-i-soffan när man blir dumpad klichér plötsligt blivit ätstörningar?

Nästan alla dina inlägg på forumet handlar om mat och att du kämpar förgäves med att försöka kontrollera inköp och intag. Att du hetsäter kilovis av mat/frukt och därefter drabbas av skam och ångest. Det känns märkligt att jämföra din dagliga kamp med att någon äter glass när de blivit dumpade av en partner. Hela ditt liv verkar kretsa kring ditt ätande och hur du försöker skapa kontroll kring detta. Det måste vara fruktansvärt utmattande att ha det såhär varje dag, år efter år.
Att människor skriver att du ska söka hjälp är inte en attack eller något de gör för att "sätta dit dig" utan för att de genuint ser hur dåligt du verkar må och önskar att du kunde få stöd med detta som upptar nästan all din tid.
 
Nej, detta är en beskrivning av hur det är av att vara deprimerad. Som inte har mycket med mat generellt att göra. Eller har alla äta-glass-i-soffan när man blir dumpad klichér plötsligt blivit ätstörningar?
Fast det handlar ju inte om enstaka gånger lite här och där? Det är ju det du skriver om var och varenda dag. Ditt ätande och dina inköp. Och du skriver i princip aldrig att du äter något utan att det beskrivs som "frossande", "okynnesätande", osv.
 
Nej, detta är en beskrivning av hur det är av att vara deprimerad. Som inte har mycket med mat generellt att göra. Eller har alla äta-glass-i-soffan när man blir dumpad klichér plötsligt blivit ätstörningar?
Jag skulle säga så här: både depression och annan psykisk ohälsa kan innefatta ätstörningar. Det störda ätbeteendet är kanske från början mest något som kan jämföras med att tröstäta glass när man blir dumpad, men, och det är kämpigt, ätbeteendet och maten (belöningscentra i hjärnan etc) har också sin egen makt över en, de spelar ett eget spel i en, där man själv tyvärr blir mer av en spelplan än en som deltar i spelet.

Min erfarenhet, inte vetenskapligt underbyggd, är att många som har varianter av stört ätbeteende, säger själva att det inte är maten som är problemet egentligen. Och det stämmer säkert, eller kan stämma. Jag sa så själv när jag var svårt underviktig, tex. Men, och det här är viktigt, trots det visar det sig ändå rätt ofta att om/när man får maten i balans, så blir de där egentliga problemen mer hanterliga.

Man kan jämföra med tröstätande. Man blir ju lite tröstad av det, därav namnet. Många av oss, dock, blir dock även lite obehagliga till mods av att veta hur onyttigt vi har ätit. Och då får vi ju det obehaget att hantera, ovanpå att hantera relationskrisen. Förenklat, men jag tror du anar vad jag menar.

Det är ju faktiskt också så att fyrkantiga metoder som ätscheman o dyl, faktiskt hjälper många. Trots att det inte var bristen på ätschema som var problemet från början.

Sen är det ju inte hela världen. Man kan nog leva på klementiner och revben rätt hyggligt. Men du får ju ångest. Då lever du ju inte hyggligt.

Och så diabetes på det. Du vet ju. Jag tror verkligen att en period med engagerat stöd av tex en dietist kan hjälpa dig. Inte för att du inte vet hur du borde äta, utan för att få konkret hjälp i att faktiskt äta ungefär som du borde.

Det som på ett vis gör mig mest bekymrad är att alla andra inlägg av dig som jag ser, är så kloka, mångdimensionella och genomtänkta. Men. När det gäller mat försvinner de kvaliteterna. Då kan jag inte låta bli att oroa mig och fundera.
 
Nästan alla dina inlägg på forumet handlar om mat och att du kämpar förgäves med att försöka kontrollera inköp och intag. Att du hetsäter kilovis av mat/frukt och därefter drabbas av skam och ångest. Det känns märkligt att jämföra din dagliga kamp med att någon äter glass när de blivit dumpade av en partner. Hela ditt liv verkar kretsa kring ditt ätande och hur du försöker skapa kontroll kring detta. Det måste vara fruktansvärt utmattande att ha det såhär varje dag, år efter år.
Att människor skriver att du ska söka hjälp är inte en attack eller något de gör för att "sätta dit dig" utan för att de genuint ser hur dåligt du verkar må och önskar att du kunde få stöd med detta som upptar nästan all din tid.

Eumm, mina inlägg i Tjockistråden handlar om mat, eftersom det är vad tjockistråden handlar om. Om du tar dig en titt kommer du snart underfund med att inläggen här är en mycket liten del av vad jag skriver. I katttråden tex så skriver jag om Megaras vikt, hon är burma och är därför genetiskt betingad att få diabetes (5 ggr vanligare än andra katter(. Jag är aktiv i VGV, politik, och många andra trådar. I VGV skriver jag massor om när jag tappar bort saker som jag sedan hittar på köksgolvet, osv, osv. Dessutom att jag måste hämta ut, visade det sig igår, ett paket till från dhl som vägrar att låta sig hämta ut.

Det vore kanske bra om alla som säger att jag har ätstörningar kan ta upp det med vården som säger att jag inte har ätstörningar? Nej, jag skulle inte skämmas, gömma, whatever om jag hade en ätstörning. Nu har jag bedömts inte ha det. Av människor som faktiskt jobbar med just sånt.
 
Jag tror verkligen att en period med engagerat stöd av tex en dietist kan hjälpa dig. Inte för att du inte vet hur du borde äta, utan för att få konkret hjälp i att faktiskt äta ungefär som du borde.

Jag skrev just för några inlägg sedan att jag har haft gud vet hur många dietister redan. Engagerade och icke. Jag har levt halva mitt liv med dietister, matschema, kostrådgivning och liknande. Att jag inte utvecklat en ätstörning är ett under bara det.
 
Det som på ett vis gör mig mest bekymrad är att alla andra inlägg av dig som jag ser, är så kloka, mångdimensionella och genomtänkta. Men. När det gäller mat försvinner de kvaliteterna. Då kan jag inte låta bli att oroa mig och fundera.
Det här håller jag med om. @MJLee

Det är inte att du skriver om mat. Det är inte hur mycket du skriver om mat.
Det är hur du skriver om mat. Och det är hur det skiljer sig från när du skriver om annat.
 
Har inte vägt mig sen förra veckan (knappt varit hemma) men är fortfarande kvar på sista hålet på skärpet så är nöjd med det.
Kom precis på varför jag ska ta medicindosen sen på kvällen. Tog den tidigare i går för att inte glömma, så "fanskapet" peakade nivån alldeles nyss. Fattade inte varför jag började bli trött, darrig och lätt illamående
Fick springa ner sno åt mig en knäckemacka från skafferiet på jobbet (är firmans så snor inte någons person mat)
Måste lära mig ha med någon slags mellanmål, men tänkte jag ska åka fika hos barnens farmor efter jobbet och då bjuds det ju alltid på "7-sorters" till kaffet ändå :rofl:
 
Jag skulle säga så här: både depression och annan psykisk ohälsa kan innefatta ätstörningar. Det störda ätbeteendet är kanske från början mest något som kan jämföras med att tröstäta glass när man blir dumpad, men, och det är kämpigt, ätbeteendet och maten (belöningscentra i hjärnan etc) har också sin egen makt över en, de spelar ett eget spel i en, där man själv tyvärr blir mer av en spelplan än en som deltar i spelet.

Min erfarenhet, inte vetenskapligt underbyggd, är att många som har varianter av stört ätbeteende, säger själva att det inte är maten som är problemet egentligen. Och det stämmer säkert, eller kan stämma. Jag sa så själv när jag var svårt underviktig, tex. Men, och det här är viktigt, trots det visar det sig ändå rätt ofta att om/när man får maten i balans, så blir de där egentliga problemen mer hanterliga.

Man kan jämföra med tröstätande. Man blir ju lite tröstad av det, därav namnet. Många av oss, dock, blir dock även lite obehagliga till mods av att veta hur onyttigt vi har ätit. Och då får vi ju det obehaget att hantera, ovanpå att hantera relationskrisen. Förenklat, men jag tror du anar vad jag menar.

Det är ju faktiskt också så att fyrkantiga metoder som ätscheman o dyl, faktiskt hjälper många. Trots att det inte var bristen på ätschema som var problemet från början.

Sen är det ju inte hela världen. Man kan nog leva på klementiner och revben rätt hyggligt. Men du får ju ångest. Då lever du ju inte hyggligt.

Och så diabetes på det. Du vet ju. Jag tror verkligen att en period med engagerat stöd av tex en dietist kan hjälpa dig. Inte för att du inte vet hur du borde äta, utan för att få konkret hjälp i att faktiskt äta ungefär som du borde.

Det som på ett vis gör mig mest bekymrad är att alla andra inlägg av dig som jag ser, är så kloka, mångdimensionella och genomtänkta. Men. När det gäller mat försvinner de kvaliteterna. Då kan jag inte låta bli att oroa mig och fundera.

Som jag skrivit ett antal gånger. Jag har genom årens lopp varit i kontakt med gud vet hur många dietister. Så att envist hävda att jag ska gå till en dietist blir lite löjligt till slut.

Fö har jag köpt hem massa frukt, jordgubbar, körsbär och nektariner på extrapris, plus körsbärstomater. Ibland undrar jag om jag lägger samma mening med ordet frossa, tex. Jag frossar i det som är gott. Jag njuter av det. Ätschema fungerar inte, en av de många, många dietister försökte med det och det blev pannkaka. Och inte sådan man äter. Jag blev uber stressad och åt mer då, och kände om jag redan brutit det så kan jag lika gärna äta mer.

Revbensspjäll frossar jag definitivt inte i, jag äter det ofta eftersom jag gör det i ugnen och sedan lever jag på det i ett antal dagar. Samma sak med den lammstek jag nar i kylen och ska laga om några dagar. Den kommer räcka länge. Ja, jag kan frysa men tillbehören, sås sallad osv blir de knepigare med.
 
Frukost korntunnbröd med ost
Promenerat 4 km
Köttbullar och makaroner till lunch. Sallad
En liten näve nötter till mellanmål
Potatis och flintastek blir det till middag sallad.
Nöjd med dag två på skärpa till mig under semestern
 
Gått 5000 steg idag. Inte mycket men för mig blev det en bit. Tyvärr får jag ju ont i fötterna av att gå. Måste verkligen komma iväg och hitta ett par bra skor. Det blir alltid lättare när man går med en kompis. Nu power walked vi inte precis men tänker att all motion är till godo.
 
Jag har haft svårt med rörelse med mitt ryggskott och då har jag svårt att äta enligt plan med. Men nu har jag fått klartecken att träna lite försiktigt så hoppas det ska bli enklare att hålla mig till planen ☺️
 
"Äntligen" hittat ett sätt som gör chiafröna nice, som inte är att baka bröd med dom..

Rosa mjölken, kasinpulver med smak av jordgubbsglass, åsså chiafröna. Inte alls dumt att ha som preppad frukost :P
Gjort på 2dl mjölk, 20-25g proteinpulver, åsså typ 1,5-2msk chia. Blev liite för mycke till idag dock. Eller, skulle ha rört om ett par gånger innan jag gick isäng, men va för sent påkommet 😅
Men blir en redig frukost, både god, protein å fiber, och landar under 300kcal 😁

Och lyckades alltså göra slut på gamla påsen frön och öppna den nya..som gick ut typ 23 🙈😗🫠
 
6000 steg idag. Fortfarande inte mycket, men jag tänker att det är positivt ändå. Jag förstår inte riktigt hur min app fungerar dock mtp att den påstår att 6000 steg är nästan 1000 kcal :idea:
Men är du säker på att appen menar så? Min app (numera Google Health) som Fit bit-klockan använder sig av räknar ihop viloenergi + aktiv energi = förbränd energi. Jag har inte min inställd speciellt precist (har t.ex. ingen vikt inlagd för jag har ingen aning om vad jag väger) men jag brukar - enligt appen - göra av med runt 1800-2000 kcal/dag inklusive hur jag rör mig.
 
Fick ihop 9k steg igår enligt telefonen (och samsungappen), vilket den sa va näästan 300kcal. Garminklockan sa runt 600kcal i "aktiva" kcal under dagen. Den klockar (hah) ju även höjd puls vid typ hästborstning som telefonen missar.
..
Den loggar dock inte att gå med gräsklipparn som steg 😅

Känns ibland som att garmin är lite i högsta laget.🤔 varit uppe i 3k totalt (ikl basala) när jag typ klippt hela gräsmattan å kört trimmer. Enligt där man kan räkna ut basala osv så är maintance för mig på "intense excerise 6-7 times/week" 2,5 o.O

Menmen.. lättare unna sig bullar en sån dag iaf 😗
..
Lär bli en sån dag idag efter helgens regn..börjar se långt ut 🫠
 
Fick ihop 9k steg igår enligt telefonen (och samsungappen), vilket den sa va näästan 300kcal. Garminklockan sa runt 600kcal i "aktiva" kcal under dagen. Den klockar (hah) ju även höjd puls vid typ hästborstning som telefonen missar.
..
Den loggar dock inte att gå med gräsklipparn som steg 😅

Känns ibland som att garmin är lite i högsta laget.🤔 varit uppe i 3k totalt (ikl basala) när jag typ klippt hela gräsmattan å kört trimmer. Enligt där man kan räkna ut basala osv så är maintance för mig på "intense excerise 6-7 times/week" 2,5 o.O

Menmen.. lättare unna sig bullar en sån dag iaf 😗
..
Lär bli en sån dag idag efter helgens regn..börjar se långt ut 🫠
Min fit bit tror att gräsklippning är cykling utomhus... :D
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

  • Valp, tips och råd
  • Valp 2026

Katt, Andra Djur

  • Kattbilder #10
  • Hönstråden del III

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp