Tjockistråden del 2

Vi är väl ungefär på samma nivå då! 😅 Jag vill försöka igen, på riktigt. Håller ju fortfarande vikten ganska bra efter mina -25 kg, men gått upp 5-6 kg nu. Vill absolut inte gå upp mer, mår inte alls bra såhär.
Du har i alla fall lyckats gå ner 25, det har inte jag. Tyvärr.
Jag vet ju att jag går ner i vikt bara jag börjar röra mer på mig, det är inte mycket som behövs för att göra skillnad. Men med reumatisk sjukdom (+ nyligen konstaterat trasiga diskar i ländryggen, även nacken ska scannas) och en fortfarande pågående utredning om nån form av kronisk trötthet (som eventuellt är ME/CFS) och ingen inkomst, så blir det inte så mycket rörelse gjort. Jag går på bassängträning en gång i veckan. Hade velat gå på gym men just nu finns det inte pengar till det. Promenader funkar dåligt för mina värkbesvär.
Sen finns kanske ett visst mått av lathet och uppgivenhet som i kombination med tröttheten (som utreds) gör att matlagning inte direkt står högst upp på prioriteringslistan.
 
Mina hormoner går bärsärkagång efter att jag tog ut min p-stav för en knapp månad sedan så jag väger mig knappt för siffrorna är så bisarra. Nu har dock första riktiga mensen klarats av så jag hoppas på lite stabilisering!
 
Jag har ju ”fuskat” och gjort en sleeve, gått ner 35 kg nu. Har dock närmre 20 kg till normalt bmi men vill gå ner ca 3-4 kg till sen känner jag mig ändå nöjd. Har inte haft normalt bmi sen jag gick i åttan nian typ, så känns lite ”läskigt” att gå ner allt för mkt. Men får se vart jag landar :)
 
Jag är lite uppgiven men trampar på ändå. Jag försöker dels haka på all yoga/meditation som finns i byn och så har jag börjat med matklocka igen som ringer varannan timme 8-18 på vardagarna.
 
Ja jag har ju hållit mig stilla på 86-87 sen hösten, men kommer pga cancertumör i magsäcken bli som en gastric by pass opererad om några månader. Läkarn säger jag kommer tappa 10% i vikt. Känns sådär...men tacksam att jag ändå är ganska påläst kring kost och hjärnan efter en op. Jag har ju redan sedan två veckor tillbaka skärpt mitt intag av vad jag stoppar i mig och börjat kriga för det som kommer.
 
Jag står och stampar på 88 kg. Jag har sedan starten i september gått ned totalt 14 kg, men just nu känns det segt. Har varit sjuk två omgångar sedan jul vilket gjort mig rastlös. En del fuskande på det också. Bmi på drygt 30,5. Snaaaart "bara" överviktig hoppas jag.

Har funderat lite på om jag borde köra en omgång till med shakes för att avgifta kroppen igen. Det känns dock inte helt lockande. Det var rätt tufft i höstas att klara två veckor.
 
Kalorirestriktion med fokus på proteiner och äta OFTA.
När jag gick ned som mest var jag aktiv i Viktklubben (Aftonbladet). Förde dagbok. Dock är det ju så individuellt vad som fungerar bäst.

Anledningen till varför jag frågar är för att många av oss ju vet vilken metod som har fungerat bäst. Andra testar allt utan större framgång. Jag har varit med i viktväktarna för länge sedan, fungerade rätt bra då men jag gick ned 5 kg och struntade i det sen då det bara var jag som höll på med points osv.

När jag gick ned mina 25 kg gjorde jag det med hjälp av promenader, minskade kolhydrater och animaliska produkter. Jag började äta mer vegetariskt. Som komplement använde jag Lifesum. Min syster vill nu börja med viktväktarna, är inte helt sugen på det men känner att jag kanske vill göra det för att stötta henne.

Jag har ju hittat mitt sätt, och jag vet ju vad saker och ting innehåller kalorimässigt. Däremot har jag struntat i det helt under vintern. Ja, eller en väldigt lång period faktiskt.
 
Kämpar ni fortfarande? Jag börjar komma ur den värsta biten av min, som det verkar, kroniska depression. Jag vill gå ned 20 kg, men med delmål 5 kg i stöten. Har skapat ett stort sockerbehov under vintern, känsloätit och rört mig minimalt.

Ang. leptinresistens @lizzie så har jag läst lite om det. Vad är dina tankar om det? Jag är inte riktigt bekant med detta än, men jag tror att jag precis som @lil-sis att färre kolhydrater i samma kalorimängd som diet med kolhydrater, gör att jag tappar mer i vikt. Jag har vetat länge att just kolhydrater har en negativ effekt på mig i många hänseenden. Utan att för den sakens skull prata om någon LCHF-kost.

Men med leptinresistens har jag uppfattat det så att ju mer övervikt, desto mer leptin. Man har svårare att gå ned i vikt, för att hormonet signalerar att kroppen är i någon form av svältläge och agerar därefter. Mer energiintag, mindre ork.

Eller?

Jag äter GI-inritkad kost - främst för att jag mår bättre med långsamma kolhydrater än snabba. Och så skippar jag godis och kaffebröd.

Jag har varit iväg till läkare där vi nu har konstaterat att jag inte har några fel på sköldkörteln, hjärta, lungor etc. Alla blodprover ser bra ut. Inte testad för leptinresistens men läkaren höll med om att det är förmodligen det problemet jag har.

Jag har varit trött och orkeslös, konstant hungrig och inte blivit mätt även vid dubbla portioner av mat. För att få balans på leptinhormonet så ska man gå ner i vikt eftersom leptinet ökar ju tjockare man är. Samtidigt gör leptinresistens att det är oerhört svårt att gå ner i vikt då leptinet signalerar svältläge till hjärnan. Sedan behöver man sova ordentligt, minska kolhydrater och inte stressa.

Så du har uppfattat problemen med leptinresistens så som jag har gjort det.

Det jag har gjort senaste 5 veckorna är att hålla mig stenhårt till ett energiintag om 1200-1400 kcal per dag. Har loggat allt jag käkat, så även om det blivit 1500 någon enstaka gång, har jag haft koll på vad jag stoppat i mig. Vi lagar mat utifrån receptbilagorna i tidningen Må Bra, har en hel bunt efter att ha prenumererat på Må Bra i flera år. Dessa recept är kaloriberäknade, bra och god mat. Funkar för maken att käka samma mat som mig.

Jag håller på att programmera om min hjärna och talar högt om för mig själv att efter ett mål mat så har jag fått i mig vad jag behöver. Jag svälter inte ihjäl - även om jag skulle kunna äta lika mycket till. Först i början var det svinjobbigt, men nu efter 5 veckor börjar jag faktiskt känna att jag blir mätt efter ett mål mat. Väger allt jag äter för att ha koll på vad jag stoppar i mig. T ex har jag idag ätit 100 g keso tidigt i morse (kl 7), vid frukost på jobbet blev det 2 knäckemackor med ost, lunch hemmagjord Blomkålssoppa med toastmacka, mellanmål 200 g eko yoghurt och 10 gr valnötter. Till middag blir det sedan hemmagjord svamprisotto.

Men visst är det jobbigt att känna att man skulle kunna mula i sig hur mycket mat som helst... och jag kommer nog få leva med att aldrig släppa kontrollen på vad jag stoppar i munnen för då eskalerar det totalt. Inte blir det bättre av att jag är 56 år och egentligen behöver ha ännu mindre mat pga ämnesomästtningen går ner.

För att få lite snurr på den gamla kroppen så har jag i alla fall kommit igång med styrketräning, 2 lätta pass/veckan. Kämpandet med mat och träning har i alla fall varit lönsam - jag har tappat 7 kg på 7 veckor. Så nu har jag kommit ner i vikt så min stackars häst klarar att bära mig, så nu borde ridningen komma igång också.

/Lizzie
 
Jag har gjort något som är helt utanför min karaktär.

Jag har gått med i en viktklubb på ett lokalt gym i stan. Jag behöver stöd och styrka någon annanstans ifrån, eftersom jag inte kan ge det till mig själv, speciellt inte när ångesten kickar in. Jag såg en annons på FB, och utan att överanalysera saken skickade jag ett mail. Ett samtal senare så var jag med. Jag var (är?) fortfarande skeptisk. Var beredd på floskler och pseudovetenskap. I söndags hade vi vår första coach-träff i grupp. Tack och lov uteblev prat om att "unna sig", att göra "misstag" och dylikt. Istället pratades det om att man gör val, och så accepterar man de valen och går vidare. Pustade ut lite.

Sen i måndags går jag på VLCD-diet. Fruktansvärt för en som använt mat som tröst för ångest. Min snuttefilt har brutalt dragits ifrån mig. Bröt ihop hos psykologen idag. Jag har länge förstått att jag använder mat som tröst, men jag förstod nog inte hur djupt det faktiskt gick.

För en med hypokondri är det också ångestladdat. Jag tycker inte om "känslor" i kroppen. Obekvämt att känna sig hungrig och matt. Träningen är också ångestladdad. Träna, när man lever på 500 kcal om dagen? Minsta lilla reaktion från kroppen och paniken är ett faktum.

Nåväl. Än så länge lever jag.
 
Vilka metoder eller dieter har fungerat bäst för er viktnedgång?
Det som fungerar bäst för mig är att tänka lite åt GI-hållet, försöka motionera lite och framförallt att undvika energidrycker (koffein i sockerlösning :yuck:, som jag använder periodvis för att försöka minska på min trötthet - jag dricker inte varianterna med grenade aminosyror i)
Jag har gjort något som är helt utanför min karaktär.

Jag har gått med i en viktklubb på ett lokalt gym i stan. Jag behöver stöd och styrka någon annanstans ifrån, eftersom jag inte kan ge det till mig själv, speciellt inte när ångesten kickar in. Jag såg en annons på FB, och utan att överanalysera saken skickade jag ett mail. Ett samtal senare så var jag med. Jag var (är?) fortfarande skeptisk. Var beredd på floskler och pseudovetenskap. I söndags hade vi vår första coach-träff i grupp. Tack och lov uteblev prat om att "unna sig", att göra "misstag" och dylikt. Istället pratades det om att man gör val, och så accepterar man de valen och går vidare. Pustade ut lite.

Sen i måndags går jag på VLCD-diet. Fruktansvärt för en som använt mat som tröst för ångest. Min snuttefilt har brutalt dragits ifrån mig. Bröt ihop hos psykologen idag. Jag har länge förstått att jag använder mat som tröst, men jag förstod nog inte hur djupt det faktiskt gick.

För en med hypokondri är det också ångestladdat. Jag tycker inte om "känslor" i kroppen. Obekvämt att känna sig hungrig och matt. Träningen är också ångestladdad. Träna, när man lever på 500 kcal om dagen? Minsta lilla reaktion från kroppen och paniken är ett faktum.

Nåväl. Än så länge lever jag.
Är det en rekommendation från viktklubben att kombinera VLCD och träning?
Jag vill minnas att de brukar nämna i biggest loser att det är viktigt att man inte lägger sig på alltför lågt kaloriintag för att det ska fungera på bästa sätt, så jag bara undrar över resonemanget.
 
Är det en rekommendation från viktklubben att kombinera VLCD och träning?
Jag vill minnas att de brukar nämna i biggest loser att det är viktigt att man inte lägger sig på alltför lågt kaloriintag för att det ska fungera på bästa sätt, så jag bara undrar över resonemanget.

Ja, det är rekommendation att dels gå på helfart med två veckor VLCD och även komma igång med träning. Nu är det ganska "mjuk" träning, med stationer där man kör sin egen fart, but still. Det pratas om "ketos" (som jag inte helt förstått vad det innebär) och att kroppen ska börja ta av sina fettceller.

OBS att jag förmodligen förenklar resonemanget något oerhört nu. Vi gick inte alls djupt in i detta.
 
Ja, det är rekommendation att dels gå på helfart med två veckor VLCD och även komma igång med träning. Nu är det ganska "mjuk" träning, med stationer där man kör sin egen fart, but still. Det pratas om "ketos" (som jag inte helt förstått vad det innebär) och att kroppen ska börja ta av sina fettceller.

OBS att jag förmodligen förenklar resonemanget något oerhört nu. Vi gick inte alls djupt in i detta.
När det börjar smaka/lukta aceton i din mun så har koppen gått in i ketos. Det innebär att den förbränner av det fett som är lagrat och inte bara av den energi som du tillför den dagligen. Så bli inte orolig när du börjar få konstig smak i munnen ;)
 
Jag blev så glad idag!
Jag har levt olyckligt och osunt över denna vinter, så jag har helt enkelt inte vågat ställa mig på vågen... kroppen känns tung och osmidig så det räcker och blir över. Men idag antog jag utmaningen och ställde mig på vågen :nailbiting:
Men det var ingen katastrof!! Riktigt glad blev jag :up:
Jag har inte gått upp något alls, trots att det känns så. :banana:
Så snart vovven är kry igen så ska promenaderna utökas, då hoppas jag att den här "pluff-känslan" försvinner.
 
När det börjar smaka/lukta aceton i din mun så har koppen gått in i ketos. Det innebär att den förbränner av det fett som är lagrat och inte bara av den energi som du tillför den dagligen. Så bli inte orolig när du börjar få konstig smak i munnen ;)

De varnade för dålig andedräkt! Man kunde till och med köpa mint-munspray. :p
 
Ja, det är rekommendation att dels gå på helfart med två veckor VLCD och även komma igång med träning. Nu är det ganska "mjuk" träning, med stationer där man kör sin egen fart, but still. Det pratas om "ketos" (som jag inte helt förstått vad det innebär) och att kroppen ska börja ta av sina fettceller.

OBS att jag förmodligen förenklar resonemanget något oerhört nu. Vi gick inte alls djupt in i detta.
ketos är vad LCHF-förespråkarna strävar efter
Här är Aftonblaskans viktklubbs info om ketos.
1582728783314.png
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Kopierar in förra trådstarten: En tråd för oss med STOR övervikt som vill pusha och peppas! Gå ner tillsammans. Med stor övervikt pratar...
88 89 90
Svar
1 785
· Visningar
147 010
Senast: Mirre
·
Katthälsa Jag har två katter, en hona på 2½ år och en hane på 9 år, båda kastrerade, båda för närvarande innekatter (hanen har varit ute i sitt...
Svar
10
· Visningar
923
Senast: Bison
·
Träning Är i planerna att skaffa häst efter några års uppehåll. Ridit i hela mitt liv. Hyr nu lägenhet på gård med hästar så har möjlighet att...
3 4 5
Svar
81
· Visningar
6 822
Senast: Mia_R
·
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
4 005
Senast: Sasse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Vildkattungar
  • Senast tagna bilden XV
  • Diarré

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp