Tonårstrender

[Emtherlia]

T-shirtar med beskrivande ord (om dig själv) typ:
No silicone
Gosig tjej



Sen var det poppis med fejkslingor i håret, gärna i neonfärger. Det var liksom nåt man typ klistrade på hos frisören, asdyrt och det smälte inte in alls utan stod ut pga hur de satt fast i håret. Jag hade i lime

 

[Martenix]

Men gud vad gulligt! Jag är född 91

Ja nu i efterhand kan jag tycka att det var väldigt omtänksamt, då tyckte jag mest att det var löjligt att alla skulle ha samma (i mitt tycke fula) tröja och tyckte synd om lillebror. Jag är född ett par år senare så det stämde ju ganska bra.

 

[Takire]

Mycket möjligt! Typ såhär såg de ut:

På pricken .

(Jag börjar förstå hur jag kan ha så fruktansvärt mycket kläder trots att jag sällan köper några... Har nog kläder kvar från 1,5 decennium.)

 

[asfaltsflickan]

När jag började högstadiet i början av 90talet skulle man ha flanellskjorta med upprullade ärmar, under vilken man bar en tight långärmad polotröja. Självklart hade man uppklippta 501or och grova tygkängor till detta (hette de Palladium?). En lädersnodd med ett stort snirkligt silverhänge med ett naturtroget öga (!) i mitten var också the shit. De coola killarna var skateare och hade gigantiska JNCO-jeans, T-shirts i stl XXXXXL och håret färgat i regnbågens alla färger.

 

[Raderad medlem 94602]

När jag började högstadiet i början av 90talet skulle man ha flanellskjorta med upprullade ärmar, under vilken man bar en tight långärmad polotröja. Självklart hade man uppklippta 501or och grova tygkängor till detta (hette de Palladium?). En lädersnodd med ett stort snirkligt silverhänge med ett naturtroget öga (!) i mitten var också the shit. De coola killarna var skateare och hade gigantiska JNCO-jeans, T-shirts i stl XXXXXL och håret färgat i regnbågens alla färger.

Den ljuvliga Seattelrockens tid.
Jag hade såndär vävd annorak och var lite halvt bohemisk i min atombombsmolnfrisyr.

 

[Dressyrtjejen_97]

Det jag minns starkast från mina tonår:
(- Slutet på "fjortis"-eran - under mina tidigaste tonår)
- Baseballjackor
- Velourdresser
- Tublinnen utan axelband
- Kabelstickade tröjor i starkare färger
- Friis & Co-väskor
- Fjällräven-jackor (gick väl dock i viss mån in i punkt 1)
- Daniel Wellington-klockor (något senare)

Är väl det jag kommer på såhär spontant. Talar främst för åren 2009-2014 nu. Skulle vi prata "tonår" i bokstavliga termer skulle det bli väl sentida (t.om. 2016) och inga roliga jämförelser.

 

[Problematisk]

Jag känner igen mycket av det ni skriver om, men måste ändå säga att MIN tonårstid mest kantades av modet-som-inte-var-ett-mode, emo/scene.

* SUPERtighta jeans, helst Cheap Monday men var man lite töntig kunde man köpa på gina tricot eller hm också. Svarta var stapelvara, grå och röda kunde funka. Sen kom även rutiga, randiga osv som blev lite av en vattendelare.
* Nitbälte. Antingen hade man ett med 3-5 rader, eller så hade man två-tre smala med en rad nitar/bälte. Rutigt bälte funkade också
* Bandtröjor. Av yttersta vikt här att det var "rätt" band. Men man kunde också, om man var cool nog, ha något "töntigt" bands tröja och vara "ironisk", och det funkade isåfall det med
* CONVERSE. VANS. Och några kompisar med sharpies som dekorerade skorna.
* Smala armband minns jag också, tror de var i gummi typ och att de fanns i olika färger som betydde olika saker? Lite oklara minnen just där dock.
* Håret var extremt viktigt. Antingen, om man var emo, var det svart. Det var dyrt eftersom man behövde färga det ca varannan vecka så det var tillräckligt svart. Annars, om man var scene, så skulle man ha så stort hår som möjligt. Då blev det istället dyrt för att det gick åt galna mängder hårspray. Man kunde ha vilken färg som helst, men allra coolaste scenekidsen hade typ neongrönt, rosa, randigt osv osv.
* Sminket var blek bas (typ ett par nyanser för ljus foundation), mycket kajal/eyeliner och mascara, och gärna någon liten prick/stjärna/hjärta/annat random ritat eller ditklistrat nånstans i ansiktet.

VIKTIGAST AV ALLT var att alltid förneka att man var emo/scene (det var nämligen mainstream att följa en trend och ingen ville vara mainstream). "Jag är mig själv, bara" hette det.

Det känns nästan som att jag gör en parodi på det när jag beskriver det, men det var verkligen såhär

 

[MiaMia]

En skum modegrej som förekom - och jag har försökt hitta bild för det är svårt att förklara - och kanske bara i vår stad? Insydda ”kilar” i vitt på jeansen (gärna 501or). Slutet av 80-talet var verkligen lite galet...

Tänk er hur en Adidasbyxa ser ut med vita ”stripes” på sidan (det märks inte alls att jag inte alls är intresserad av kläder va?) och låt sedan den ömma modern (det var mödrarna på den tiden) sy in breda sådana i jeansen... Har ingen aning om vad det kallades mer än ”kilar”.

Jag min stackare hade en mamma som absolut inte skulle förstöra nya byxor så jag var killös! Jag hängde inte med de hippaste om man säger så, jag hängde med hästarna...

Men det var ju praktiskt. Jag räddade två par jättebra jeans till att kunna användas ett eller två år till när mina höfter inte längre fick plats. Ett par mörkblå med vita kilar och att par normalblå med paisleymönstrat tyg. Ovanligt funktionellt mode. Och kreativt pyssel utan köpekonsumtion. Jag var verkligen inte modeklädd annars.

 

[Asko]

Under mellan- eller högstadiet dök det upp en ytterst märklig trend med att sätta hårsnoddar runt nedre delen av benen, över byxorna. Det var mest killar som gjorde så. Fråga mig inte varför - jag hade iiiingen aning!

 

[Sockersött]

Tajta jeans som man fick ligga på rygg för att få igen knapp och dragkedja.

Puss&kram

Gul och blå diggade man ett tag också

 

[Asko]

Men gud vad gulligt! Jag är född 91

Ett fantastiskt år att födas på

 

[Asko]

Sen var det poppis med fejkslingor i håret, gärna i neonfärger. Det var liksom nåt man typ klistrade på hos frisören, asdyrt och det smälte inte in alls utan stod ut pga hur de satt fast i håret. Jag hade i lime

Hey, jag var skitcool i mina fejkslingor! De skulle ju inte smälta in utan synas
Jag hade i tre olika färger tror jag, två neongula framme vid ansiktet på någon sida och sedan resten varannan vinrött och lila. (Japp allt på ett och samma gång ) Jag var dock den enda på skolan som hade såna, mycket märkligt (så för mig var det inget mode utan något som jag "hittade" och älskade visste inte ens att det hade varit modernt någon gång förrän nu!)
De limmade dem i små slingor av ens egna hår och sen värmde upp limmet så att det satt fast. Jag höll i mina så länge det gick innan den sista slutligen föll bort till min sorg

 

[Hyacinth]

Känns väldigt fucking Åmål stilmässigt?

Jaaaa

Men GLAPPET. Gud vad jag älskade Glappet.

 

[Asko]

Jag känner igen mycket av det ni skriver om, men måste ändå säga att MIN tonårstid mest kantades av modet-som-inte-var-ett-mode, emo/scene.

* SUPERtighta jeans, helst Cheap Monday men var man lite töntig kunde man köpa på gina tricot eller hm också. Svarta var stapelvara, grå och röda kunde funka. Sen kom även rutiga, randiga osv som blev lite av en vattendelare.
* Nitbälte. Antingen hade man ett med 3-5 rader, eller så hade man två-tre smala med en rad nitar/bälte. Rutigt bälte funkade också
* Bandtröjor. Av yttersta vikt här att det var "rätt" band. Men man kunde också, om man var cool nog, ha något "töntigt" bands tröja och vara "ironisk", och det funkade isåfall det med
* CONVERSE. VANS. Och några kompisar med sharpies som dekorerade skorna.
* Smala armband minns jag också, tror de var i gummi typ och att de fanns i olika färger som betydde olika saker? Lite oklara minnen just där dock.
* Håret var extremt viktigt. Antingen, om man var emo, var det svart. Det var dyrt eftersom man behövde färga det ca varannan vecka så det var tillräckligt svart. Annars, om man var scene, så skulle man ha så stort hår som möjligt. Då blev det istället dyrt för att det gick åt galna mängder hårspray. Man kunde ha vilken färg som helst, men allra coolaste scenekidsen hade typ neongrönt, rosa, randigt osv osv.
* Sminket var blek bas (typ ett par nyanser för ljus foundation), mycket kajal/eyeliner och mascara, och gärna någon liten prick/stjärna/hjärta/annat random ritat eller ditklistrat nånstans i ansiktet.

VIKTIGAST AV ALLT var att alltid förneka att man var emo/scene (det var nämligen mainstream att följa en trend och ingen ville vara mainstream). "Jag är mig själv, bara" hette det.

Det känns nästan som att jag gör en parodi på det när jag beskriver det, men det var verkligen såhär

Åh de där armbanden kom jag ihåg nu! Jag var ocool så jag hade inga såna Men de var liksom för sex och sånt, om man hade någon färg så hade man gjort det och det typ. Om jag minns rätt.
Om de som hade alla regnbågens färger i armband verkligen hade gjort alla de sakerna låter jag vara osagt Det var ju i högstadiet för mig, jag finner det ganska osannolikt att alla var ärliga

 

[Sonic76]

Luggen var hårt sprejad åt sidan
Annars var jag inte riktigt med på modet
Hade bara begagnade kläder
Sån där bomberjacka hade jag dock, köpt på plattan i Stockholm på en studieresa för sparade pengar.
Och köpte fejk doc Martins gjorde jag
Nån sorts kappa var populär ett tag med
Jeansskjorta och nån gräsligt mönstrad skjorta kommer jag ihåg från gymnasiet.
Född -76

 

[Pilot]

Jag kommer mest ihåg trender innan tonåren, sen försökte man ju vara originell.
Men armbanden kommer jag ihåg!

Edit: med originell menar jag givetvis att man hittar sin "klick" att hänga med och se likadan ut.
För mig var det trasiga jeans eller korkort+fisknätsstrumpbyxor och Dr martens. Och nån kul färg på håret.

 

[niardasp]

Förutom mjukisbyxtrenden jag skrev om i den andra tråden så:

- Gummiband längst ner på byxbenen?! Det var en kortvarig men mycket märklig trend
- JL-tröjor, helst hoodies med JL-loggan i skriven med stora silvriga bokstäver på bröstet
- Canada Goose-jackor
- Byxor från Cheap Monday
- Curlingkängor - jag blev SÅ lycklig när det visade sig att mamma hade ett par gamla som passade mig!
- En klänning/tunika från Gina Tricot som alla i min skola hade. Den var i trikå, hade ett sidenband i midjan och kom i en massa olika färger. Jag hade en mörkblå och det är väl ungefär det enda från den tiden som jag skulle kunna tänka mig att ha på mig även idag

Och så minns jag fortfarande hur upprörd (på riktigt upprörd) jag var när stuprörsjeans blev populära. Jag kunde verkligen inte fatta hur man kunde tycka det var så snyggt, och jag minns väldigt tydligt hur jag satt och klagade över det till min kompis i sommarstugan på sommarlovet mellan 7:an och 8:an. Ungefär två månader senare köpte jag mitt egna första par stuprörsjeans och tyckte det var det snyggaste som fanns...

Vi är lika gamla och jag hade också en sån tunika från Gina (som man sa då hehe). Min var mörkblå! Hade den gärna med ankellånga leggings och Keds på fötterna oavsett väderlek.

Annars hade jag på mig jeans med så låg midja att man knappt kunde böja sig ner och hoodies med diverse tryck. De flesta rockade också en brutal snedbena, mittbena var sjukt ute.

 

[SaraMara]

Mjukisbyxtråden fick mig att tänka på de trender som rådde i min närhet när jag var tonåring åren runt millenieskiftet.

Med facit på hand var det inte alltid det snyggaste, och av någon anledning så var det ofta trenderna drogs till sin extrema spets, speciellt i de yngre tonåren.

Här är några av de trender jag minns.
Jeansen skull vara tighta och bootcut. Var de inte bootcut klippte man upp dem nertill på insidan, byxbenet skulle vara utanpå skon. De var sällan tillräckligt tighta från nya, utan skulle dessutom sys in (speciellt lår-knä området)

Ögonbrynen var plockade till smala streck, som sedan målades med penna, oftast i någon rödbrun nyans (oavsett hårfärg).

Håret färgades röd-, lila- eller blåsvart, för att sedan månaden efter avfärgas med stark blondering, vilket gav upphov till en "snygg" blond-orange kaluffs. Det var även populärt med tydligt slingat hår.

Många hål i öronen skulle det vara, gärna med örhängen som satt ihop med kedjor.

Hip hop stilen med baggy byxor började synnas mer och mer, och det var märken som fila, fubu eller micmac som gällde.
Att ha lösa byxor som hängde lite var inte nog, vissa tog det steget längre, drog ner byxorna till halva röven och drog åt skärpet så att byxorna inte skulle falla ner helt, vilket resulterade i "dubbelröv".

Så, vilka trender, saknade eller icke, minns ni från era tonår?

Jag inledde tonåren med att se ut som Kurt Cobain och avslutade i London som Courtney Love. Däremellan hanns det med Doc Martens, vita jeans med uppsprättad utsida (viktigt! visade vilken förort man kom från), att bryta på förortssvenska och låtsas vara lika cool som de fräcka tjejerna från Chile som alla såg upp till, Airwalks, Roxys hela kollektion, QuickSilverbrallor med häng, snortighta jeans, ohemula mängder nitskärp, metallarmband som satt på dygnet runt (i typ hundratal) och som missfärgade huden, bandtröjor och så många par Converse att att det borde renderat i en vinstvarning på börsen. I typ kronologisk ordning.

 

[Caoimhe]

Jag känner igen mycket av det ni skriver om, men måste ändå säga att MIN tonårstid mest kantades av modet-som-inte-var-ett-mode, emo/scene.

* SUPERtighta jeans, helst Cheap Monday men var man lite töntig kunde man köpa på gina tricot eller hm också. Svarta var stapelvara, grå och röda kunde funka. Sen kom även rutiga, randiga osv som blev lite av en vattendelare.
* Nitbälte. Antingen hade man ett med 3-5 rader, eller så hade man två-tre smala med en rad nitar/bälte. Rutigt bälte funkade också
* Bandtröjor. Av yttersta vikt här att det var "rätt" band. Men man kunde också, om man var cool nog, ha något "töntigt" bands tröja och vara "ironisk", och det funkade isåfall det med
* CONVERSE. VANS. Och några kompisar med sharpies som dekorerade skorna.
* Smala armband minns jag också, tror de var i gummi typ och att de fanns i olika färger som betydde olika saker? Lite oklara minnen just där dock.
* Håret var extremt viktigt. Antingen, om man var emo, var det svart. Det var dyrt eftersom man behövde färga det ca varannan vecka så det var tillräckligt svart. Annars, om man var scene, så skulle man ha så stort hår som möjligt. Då blev det istället dyrt för att det gick åt galna mängder hårspray. Man kunde ha vilken färg som helst, men allra coolaste scenekidsen hade typ neongrönt, rosa, randigt osv osv.
* Sminket var blek bas (typ ett par nyanser för ljus foundation), mycket kajal/eyeliner och mascara, och gärna någon liten prick/stjärna/hjärta/annat random ritat eller ditklistrat nånstans i ansiktet.

VIKTIGAST AV ALLT var att alltid förneka att man var emo/scene (det var nämligen mainstream att följa en trend och ingen ville vara mainstream). "Jag är mig själv, bara" hette det.

Det känns nästan som att jag gör en parodi på det när jag beskriver det, men det var verkligen såhär

Haha, same! Fast jag fick inte göra allt det där jag egentligen ville, typ färga håret i någon extrem neonfärg. Men jag lyckades få mitt kolsvarta hår till slut, även om det fick gå i etapper, vilket började med en page som var blond fram och brun i bak. Min stora sorg är alla ansiktspiercingar jag inte fick ha (även om jag idag är glad att jag inte har en massa ärr i ansiktet). Mina byxor var inte heller nödvändigtvis svarta, det viktiga var att de var Cheap Monday. Jag hade i alla möjliga färger och mönster, så jag var lite fejk. Samma med mina skor - det skulle tvunget vara converse, men målet var att ha så många par i olika färger som möjligt, även om de svarta var ett MÅSTE, och givetvis alltid urslitna. Det var inte många trådar som höll fast sulan.

Och så klart: "Man kan inte VA emo, det står faktiskt för emotionell (rock)!" Nä, nä, jag var minsann ALTERNATIV. Och nej, My Chemical Romance var inte heller emo, de spelade alternativ rock, så det så!

Edit: Jo, just det, Dr Martens var ju tillåtet att ha också! Jag köpte ett par superfina (Cappers ) som jag försökte gå in hur länge som helst, men jag kom alltid till skolan med sönderskavda, blodiga hälar så fort jag försökte använda dem. Jag gav upp för ett par år sedan och sålde dem, men jag sörjer dem fortfarande. SÅ fina skor!

 

[tuaphua]

Åh gud! Så mycket hemskt!

Savann-byxorna med dragkedja som syntes fram
Buffalo-skorna
Jeans som man sytt in och gjort så att de liksom blev utsvängada över skorna
Skorna som då gärna var Fila-skor
De där typ långärmade piké-liknande sakerna eller collagetröjor, gärna Polo Sport, Ralph Lauren, Calvin Klein, Armani, Peak Performance etc
Och så kunde man ha halsband som hängde ut från polon
Under dem kunde man ha polo-undertröja, gärna från Peak Performance med text på kragen
De där korta Robyn-page-frisyrerna med uppklippt i nacken
Seglarjackor
Trosor från Calvin Klein som resåren skulle synas på
Det var väldigt mkt mer loggor för mig, på kläder, väskor etc
Sminket var ju en historia för sig själv. Man hade ju inte direkt rätt färg eller bra kvalitet på sminket i början. Orange av kasst puder var rätt vanligt. Och sen att man målade mörk lipliner lite utanför läpparna och hade ljust läppstift(eller foundation).
Mina ögonbryn har FÖ aldrig återhämtat sig fullt och vuxit ut sedan man plockade bort dem till streck.
Senare tonåren var väl betydligt mindre hemska. De var väl mer dyllda med saker jag idag iaf snudd på kan förstå att jag valde.
Jag är sååå glad att jag inte gjorde som många klasskompisar och tatuerade tribals eller svanktatueringar.

Minns också att det i 7:an var inne med Fruit of the Loom hoodies. Jag önskade mig en blå sån i strl small en födelsedag. pappa köpte en grå i strl Large och hajade inte skillnaden. Katastrofen för 7:e-klassaren var ett faktum.