Nu är jag verkligen (verkligen!!) inte kunnig inom löpträning, men jag är ganska bra på mentala strategier och eftersom du tror det till 99% sitter i huvudet så tänker att jag kan bolla in lite.Jag sprang en runda igår morse och det var helt fruktansvärt. Självhatet är aldrig så starkt som när jag löptränar... Jag måste verkligen ta tag i det här en gång för alla, för det är faktiskt helt orimligt att jag som hyfsat vältränad individ som kör ganska hård konditionsträning minst en gång i veckan sedan drygt ett år tillbaka inte ska klara av att jogga mer än 2 km utan att vilja dö. Jag vet att det till 99% sitter i huvudet, jag jagar upp mig över att jag ska springa (tittade på pulsklockan i hissen på väg ner igår och pulsen låg alltså på 116 innan jag ens hade börjat), blir spänd som en fiolsträng, glömmer att andas ordentligt, pulsen sticker iväg, och sedan är den onda cirkeln igång där jag blir trött och kroppen skriker, hjärnan hojtar om hur svag jag är och vi har ju faktiskt bara sprungit 900 meter, jag blir ännu mer spänd, pulsen blir ännu högre, osv...
Jag ska testa lite olika strategier själv först och även ta hjälp av en av de PT:s jag tränar med på hemmaplan, men löser inte det sig så får jag nog se mig om efter någon slags kombinerad löpcoach och mental coach. För jag vill ju klara av det, jag har alltid velat klara av det, och det vore en stor seger för både min mentala och min fysiska hälsa att komma över detta.
Jag hade en riktigt trevlig löpupplevelse i slutet av februari som jag skrev om här tror jag, då allt kändes toppen och jag var jättenöjd efteråt. Jag gick tillbaka och tittade på det passet i Garmin-appen nu och såg att jag den gången sprang nästan dubbelt så långt, med ett snittempo som var en minut snabbare per km än igår, men ändå låg min genomsnittliga puls 20 bpm lägre än den gjorde igår. Jag minns också att jag hade noll ambitioner med den rundan medan jag igår hade satt upp både ett och två mål, så det ligger nog en hel del i det... Funderar också på om tiden på dagen spelar in, oftast när jag bestämmer mig för att springa gör jag det på morgonen eftersom jag vill ha det överstökat, men det hade kanske gått bättre om jag gjorde det eftermiddag/kväll vilket är då jag vanligtvis tränar? Att kombinera en träningsform jag ogillar och inte är van vid med en tidpunkt jag ogillar och inte är van att träna på är kanske inte jättesmart, nu när jag tänker efter...
Så, nu har jag babblat färdigt om det här. Behövde nog skriva av mig och fundera & resonera lite
Du behöver absolut inte svara här, men fundera gärna över om löpning behöver ha ett prestationsfokus för dig över huvud taget? I stället för prestationsmål, kan du sätta några mål kopplat till välmående (kroppsligt, mentalt?) i stället?
Jag ska ju bli en som tycker det är kul att springa
, inte sagt något om hur lång tid det ska ta, hur fort jag ska springa, eller hur långt. Det enda är att jag ska röra mig i riktning mot målet över tid. OM prestationsmål är viktigt för dig även kopplat till löpning, fundera på varför? Vad vill du uppnå med att springa en viss sträcka på en viss tid?
Fördjupa ditt varför med några omgångar varför till
Antingen landar du i ditt innersta varför och hittar motivation i det, eller så landar du i att prestation inte är det viktiga i din löpträning utan det är något annat som driver dig. Som i sin tur kanske är tillräckligt för att motivera dig. Eller så landar du i att alla inte måste tycka om att springa och det är också ok
Nästa gång du ska springa så börjar du med att först gå i ca 10 min (eller längre om det behövs). Rör på axlarna upp och ner och försök mjuka upp. Sträck växelvis armarna upp i luften och ut åt sidorna. Vrid också överkroppen lite fram och tillbaka (titta bakåt). Försök mjuka upp överkroppen så mkt som möjligt (för att släppa spänningar och få igång andningen). Gör även lite uppmjukning för benen genom att dra upp ett ben mot magen (händerna om knäet), lite indianhopp etc. När du känner dig mjuk och avslappnad så börjar du jogga riktigt långsamt. Fortsätt så tills det känns bättre. Känns det ändå dåligt så stannar du helt och vilar en liten stund. Sen börjar du springa igen (långsamt). Ligg sen i ett tempo som är bekvämt och som du med lätthet kan föra ett samtal i (snacke-tempo). Det tempot ska du köra på alla pass som inte är tempo-pass. Farten är inte avgörande för konditionsuppbyggnaden utan den bygger du med fördel i långsamt/lätt tempo. Jag tror också att det kanske kan vara bättre för dig att inte starta klockan. Att inte göra rundan mätbar gör det lättare att springa utifrån hur kroppen känns och svarar. Och försök att vara så avslappnad du kan när du springer. ”Make it look easy”. Spänningar i kroppen gör det jobbigt att springa. Och det är OK att gå eller stanna när man känner att man börjar spänna sig, orken tar slut eller andningen blir ansträngd etc. Släpp pressen och tanken på att du ska prestera eller att rundan ska vara på ett visst vis. Tillåt dig att vara nybörjare och var förlåtande mot dig själv! 
