- Status
Sv: Trotsiga, bråkiga eller viljestarka barn?
Jag tycker inte att dina regler är fel, men jag tycker som flera andra att dina barn kanske är lite små för att förstå t ex tack för maten. Jag tycker visst att man ska tacka för maten, och det GÖR också min tvååring. Men inte för att hon förstår vad det betyder, utan för att storasyskonen och vi vuxna gör det, och då är det egentligen inte värt så mycket, eller hur?
Säger som Inte_Ung, sätt upp regler som de kan förstå och kan följa, för din egen skull. Smyg in de andra på sikt, men bli inte arg eller upprörd om det inte går. Det kommer att fungera den dagen de är mogna att förstå dem.
Jag tycker inte att dina regler är fel, men jag tycker som flera andra att dina barn kanske är lite små för att förstå t ex tack för maten. Jag tycker visst att man ska tacka för maten, och det GÖR också min tvååring. Men inte för att hon förstår vad det betyder, utan för att storasyskonen och vi vuxna gör det, och då är det egentligen inte värt så mycket, eller hur?
Säger som Inte_Ung, sätt upp regler som de kan förstå och kan följa, för din egen skull. Smyg in de andra på sikt, men bli inte arg eller upprörd om det inte går. Det kommer att fungera den dagen de är mogna att förstå dem.
Sv: Trotsiga, bråkiga eller viljestarka barn?
Men kanske nu.
Jag ser massor av måsten i dina inlägg.
Måsten som kommer av att saker skall vara på "rätt sätt".
För vad skall andra tycka annars?
Regler som du tror måste följas för att "så skall det vara".
Du skämms för ditt hem, skriver du.
Varför då?
Och vad spelar det för roll?
Du är orolig för att din syster skall anmäla dig till socialen.
Men varför då?
Är du så osäker på om du "följer reglerna"?
Regler som man inte riktigt förstår, de ger ångest och stress.
För man vet inte riktigt i sig själv innifrån, hur saker skall vara.
Utan man går hela tiden och vaktar på vad andra tycker, och det är jättejobbigt.
Och jag tycker då att du både verkar ha ångest och är stressad.
Inte då kanske.Enya skrev:
Men kanske nu.
Jag ser massor av måsten i dina inlägg.
Måsten som kommer av att saker skall vara på "rätt sätt".
För vad skall andra tycka annars?
Regler som du tror måste följas för att "så skall det vara".
Du skämms för ditt hem, skriver du.
Varför då?
Och vad spelar det för roll?
Du är orolig för att din syster skall anmäla dig till socialen.
Men varför då?
Är du så osäker på om du "följer reglerna"?
Regler som man inte riktigt förstår, de ger ångest och stress.
För man vet inte riktigt i sig själv innifrån, hur saker skall vara.
Utan man går hela tiden och vaktar på vad andra tycker, och det är jättejobbigt.
Och jag tycker då att du både verkar ha ångest och är stressad.
Sv: Trotsiga, bråkiga eller viljestarka barn?
De har fått titta så mycket på TV som de velat.
Resultat, de tröttnade rätt fort och vi har inga konflikter om det.
De har fått äta så många bullat och kakor som de velat.
Resultat, de är trötta på bullar och kakor och vill ha mat när de är hungriga.
Varför göra det svårare för sig själv än vad man behöver?
Denna metod fungerar ju även om jag inte är där och håller koll.
Vill man inte titta på TV eller käka bullar, så gör man ju inte det.
Men om man hela tiden blir förbjuden, så kommer man ju att "passa på" så fort som chansen ges.
Så för att hårddra det så kan man ju fostra ungar som tänker att "när jag blir vuxen och får bestämma själv, då så skall jag sitta och titta på TV och käka bullar hela dagarna".
Och även att de sedan faktiskt gör just så.
Det blir inte så bra tycker jag.
Jag kör en annan variant.Bubbla skrev:
De har fått titta så mycket på TV som de velat.
Resultat, de tröttnade rätt fort och vi har inga konflikter om det.
De har fått äta så många bullat och kakor som de velat.
Resultat, de är trötta på bullar och kakor och vill ha mat när de är hungriga.
Varför göra det svårare för sig själv än vad man behöver?
Denna metod fungerar ju även om jag inte är där och håller koll.
Vill man inte titta på TV eller käka bullar, så gör man ju inte det.
Men om man hela tiden blir förbjuden, så kommer man ju att "passa på" så fort som chansen ges.
Så för att hårddra det så kan man ju fostra ungar som tänker att "när jag blir vuxen och får bestämma själv, då så skall jag sitta och titta på TV och käka bullar hela dagarna".
Och även att de sedan faktiskt gör just så.
Det blir inte så bra tycker jag.
Sv: Trotsiga, bråkiga eller viljestarka barn?
Fast jag provade att låta min äldsta dotter titta på TV tills hon ledsnade. Resultat; hon ledsnade aldrig, hon kunde sitta där hela dagen...och då var hon inte stor. Vi brukade skoja om att hon var TV-holic, vilket kanske var ganska sant egentligen. Hon är också en sån som kan sitta stilla och läsa böcker hela dagen. Så, det funkar tyvärr inte på alla barn, annars kan jag tycka att det är en bra idé.
Men jag tror också att jag har uppfostrat henne till att förstå numera att hon faktiskt inte kommer kunna sitta stilla och titta på TV hela dagen när hon är vuxen, så på den punkten är jag inte orolig det minsta.
Fast jag provade att låta min äldsta dotter titta på TV tills hon ledsnade. Resultat; hon ledsnade aldrig, hon kunde sitta där hela dagen...och då var hon inte stor. Vi brukade skoja om att hon var TV-holic, vilket kanske var ganska sant egentligen. Hon är också en sån som kan sitta stilla och läsa böcker hela dagen. Så, det funkar tyvärr inte på alla barn, annars kan jag tycka att det är en bra idé.
Men jag tror också att jag har uppfostrat henne till att förstå numera att hon faktiskt inte kommer kunna sitta stilla och titta på TV hela dagen när hon är vuxen, så på den punkten är jag inte orolig det minsta.
Sv: Trotsiga, bråkiga eller viljestarka barn?
Dina regler är väl kanske inte så fel, Men det är inte så lätt att få så små barn som dina att förstå.
Tänk på att barn gör som man gör. Och inte som man säger.
Ta ut ett par backar med leksaker som barnen kan ha där du är och när leken är slut för dagen så kan man ju hjälpas åt att plocka undan. Dom flesta barn brukar älska att hjälpa till.
Om dom inte kan låta bli hundmaten. Ta bort matskålen istället för att tjata om den.
Om dom inte tackar för maten. Ta det lugnt. Det lär dom sig. Hur gör ni vuxna? Tackar ni för maten. Hitta på nån skojig Tacka för maten ramsa. Brukar uppskattas av små 2-beningar.
Och ge dig själv lite lugn och ro på dagarna. Sätt ungarna framför TV:n en stund. Det dör dom inte av. Tvärtom. Det är bara nyttigt att sitta still och koppla av en stund.
Dina regler är väl kanske inte så fel, Men det är inte så lätt att få så små barn som dina att förstå.
Tänk på att barn gör som man gör. Och inte som man säger.
Ta ut ett par backar med leksaker som barnen kan ha där du är och när leken är slut för dagen så kan man ju hjälpas åt att plocka undan. Dom flesta barn brukar älska att hjälpa till.
Om dom inte kan låta bli hundmaten. Ta bort matskålen istället för att tjata om den.
Om dom inte tackar för maten. Ta det lugnt. Det lär dom sig. Hur gör ni vuxna? Tackar ni för maten. Hitta på nån skojig Tacka för maten ramsa. Brukar uppskattas av små 2-beningar.
Och ge dig själv lite lugn och ro på dagarna. Sätt ungarna framför TV:n en stund. Det dör dom inte av. Tvärtom. Det är bara nyttigt att sitta still och koppla av en stund.
Enya
Trådstartare
Sv: Trotsiga, bråkiga eller viljestarka barn?
Hej alla och tack för era svar!
Jag läser alla inlägg och tar till mig allt ni säger.
Jag vill börja med att säga att mina regler nog inte är regler och militär diciplin. Mina barn får lära sig säga tack för maten och vi påminner dem om det. Vi vuxna säger också tack för maten så de hör andra säga det. På dagis säger de också tack för maten, fast där tackar de gud och säger amen också. Det viktiga är att vi påminner barnen om det och försöker få dem att säga det, men vi kräver inte det. Och de blir inte bestraffade om de inte gör det. Nu har jag inte reglen om att de inte får ha leksaker överallt så nu är det en massa leksaker överallt. I dag tog Eric först ut cyklen och ställde i köket, sedan kom hans bil som man kör på och sist kom Isaacs lära gå bil. Dessutom lekte han itne med någon av dem utan alla skulle stå i vårt lilla kök där jag för övrigt stod och diskade. Jag tänkte inte på vad han gjorde förrän jag vände mig om och snubblade på hans jävla bil. Ännu jobbigare är det att hitta någonstans att gå när han slänger ut allt lego på golvet, det gör förbaskat ont att trampa på.
Tv- reglen försvinner inte. Låter jag mina barn titta på tv så kommer de aldrig därifrån. Min man kommer ochså aqtt fastna där. Min man har gått bakom rygge n på mig när jag inte har varit hemma och låtit barnen titta på tv så nu skriker Eric om det konstant dagarna i ända. Mina barn ser aldrig på annat än bumpa på ettan eller barnfilmer, de får inte ha fjärrkontrollen eftersom jag inte tycker att det är en leksak och för att den är sönder på vissa ställen........Var hittar jag en ny??Som lite tog Eric sönder fjärrkontrollen till vår tv, men vi kom på att en fjärrk. till ett annat märke passar vår så vi tog från en annan av våra tv-apparater ( min första tv).
I dag åkte Isaac ifrån bordet för att han bara skrek, trots att han hade macka och mjölk. Inget passade honom, så jag lyfte ner honom och satte honom i vardagsrummet med orden att han kunde komma när han tänkte äta. Efter bara en liten stund kom han - tyst- och vi lyfte upp honom i stolen och han åt sin frukost. Vi är så trötta på att han skriker för minsta lilla, förhoppningsvis växer han från det beteendet.
Ang. hundmaten så får min hund mat på morgonen samtidigt som vi tar hand óm barnen efter natten och på kvällen när de har somnat, men vatten måste hon ju ha. Nu har min hund en (o)vana att hoppa upp med framtasswarna på diskbänken eller på handfatet på toa och dricka ur strålen som kommer, detta är jättebra tycker jag för då behöver jag inte vara lika noga med vatten i skålen under dagtid. Hon föredrar ju också att dricka ur kranen framför i skålen.
Min man och jag har gjort upp ett arbetsschema; han dammsugar varje dag, jag diskar, han tvättar sin egen tvätt, jag tar hand om min och barnens, han städar ovanvåningen en gång i veckan och jag tar toan, han bär in ved och jag plockar undan lite här och var, han lägger sin tvätt i sin tvättkorg och inte i möblerna och han plockar undan sina egna saker. Jag gör det med mina. Detta infördes i fredags. Än har jag gjort det jag skulle, men inte min man. Vi har ju haft gäster är hans anedning. Vi får se hur det slutar.
Tack för alla tipsen!
Hej alla och tack för era svar!
Jag läser alla inlägg och tar till mig allt ni säger.
Jag vill börja med att säga att mina regler nog inte är regler och militär diciplin. Mina barn får lära sig säga tack för maten och vi påminner dem om det. Vi vuxna säger också tack för maten så de hör andra säga det. På dagis säger de också tack för maten, fast där tackar de gud och säger amen också. Det viktiga är att vi påminner barnen om det och försöker få dem att säga det, men vi kräver inte det. Och de blir inte bestraffade om de inte gör det. Nu har jag inte reglen om att de inte får ha leksaker överallt så nu är det en massa leksaker överallt. I dag tog Eric först ut cyklen och ställde i köket, sedan kom hans bil som man kör på och sist kom Isaacs lära gå bil. Dessutom lekte han itne med någon av dem utan alla skulle stå i vårt lilla kök där jag för övrigt stod och diskade. Jag tänkte inte på vad han gjorde förrän jag vände mig om och snubblade på hans jävla bil. Ännu jobbigare är det att hitta någonstans att gå när han slänger ut allt lego på golvet, det gör förbaskat ont att trampa på.
Tv- reglen försvinner inte. Låter jag mina barn titta på tv så kommer de aldrig därifrån. Min man kommer ochså aqtt fastna där. Min man har gått bakom rygge n på mig när jag inte har varit hemma och låtit barnen titta på tv så nu skriker Eric om det konstant dagarna i ända. Mina barn ser aldrig på annat än bumpa på ettan eller barnfilmer, de får inte ha fjärrkontrollen eftersom jag inte tycker att det är en leksak och för att den är sönder på vissa ställen........Var hittar jag en ny??Som lite tog Eric sönder fjärrkontrollen till vår tv, men vi kom på att en fjärrk. till ett annat märke passar vår så vi tog från en annan av våra tv-apparater ( min första tv).
I dag åkte Isaac ifrån bordet för att han bara skrek, trots att han hade macka och mjölk. Inget passade honom, så jag lyfte ner honom och satte honom i vardagsrummet med orden att han kunde komma när han tänkte äta. Efter bara en liten stund kom han - tyst- och vi lyfte upp honom i stolen och han åt sin frukost. Vi är så trötta på att han skriker för minsta lilla, förhoppningsvis växer han från det beteendet.
Ang. hundmaten så får min hund mat på morgonen samtidigt som vi tar hand óm barnen efter natten och på kvällen när de har somnat, men vatten måste hon ju ha. Nu har min hund en (o)vana att hoppa upp med framtasswarna på diskbänken eller på handfatet på toa och dricka ur strålen som kommer, detta är jättebra tycker jag för då behöver jag inte vara lika noga med vatten i skålen under dagtid. Hon föredrar ju också att dricka ur kranen framför i skålen.
Min man och jag har gjort upp ett arbetsschema; han dammsugar varje dag, jag diskar, han tvättar sin egen tvätt, jag tar hand om min och barnens, han städar ovanvåningen en gång i veckan och jag tar toan, han bär in ved och jag plockar undan lite här och var, han lägger sin tvätt i sin tvättkorg och inte i möblerna och han plockar undan sina egna saker. Jag gör det med mina. Detta infördes i fredags. Än har jag gjort det jag skulle, men inte min man. Vi har ju haft gäster är hans anedning. Vi får se hur det slutar.
Tack för alla tipsen!
Sv: Trotsiga, bråkiga eller viljestarka barn?
Känner igen så mycket av det du skriver. Arbetsfördelningslistor har "aldrig" fungerat hemma hos oss - och tro mig - vi har haft många varianter. Vår treåring håller på precis som eran och han har faktiskt åkt ut på bron barfota i snön, vilket inte kändes så bra efteråt, men just i den situationen var det det bästa alternativet. Han vill väldigt gärna sätta sig i en situation där han blir offer och vi måste tycka synd om honom, något som jag misstänker att dagmamman gått på åtminstone ett bra tag till att börja med. Han tycks också för närvarande tro att han ska "godkänna" de följder hans agerande får (om han slår lillebror får han gå ifrån leken, ex vis). Vi har kommit fram till att eftersom han vet vilka regler som gäller, så påminner vi kanske en gång (ibland bara i förväg) och sedan lyfts han bokstavligt talat bort från situationen och det må gälla bompa, dator, lek eller vad som helst. På så sätt slipper man tjat-och-bråksituationen. Likadant med argumentation: varför fortsätta argumentera, det ger bara barnet känslan av att det finns en möjlighet att vinna. Ingen av mina barn har någonsin behövt tvivla på att det blir som jag säger - de har fått lämna matbordet, vi har gått ut från affären etc. Oftast behöver det inte inträffa så många gånger förrän de lär sig. Dock får man komma ihåg att många perioder är väldigt jobbiga för barnen också, och precis som du gjort fundera på vilka regler som är nödvändiga och förståeliga och vilka som bara finns för att finnas.
Beträffande din karl... det som fungerat bäst hos oss är faktiskt att lägga upp det så att de uppgifter man "delegerar" är sådana att det blir pinsamt uppenbart när de inte blivit gjorda. Som middagsmat till ex. Låt honom laga middag som ska ätas kl X och gå själv någon annanstans, ut och mocka eller något. Om du inte finns där så måste han göra det, annars kommer alla att vara utan middag. Har han inte gjort det, så sätter ni er alla andra runt bordet och väntar på middagen tills den är färdig. Det kommer naturligtvis inte att bli så bra eftersom barn i den åldern inte direkt uppskattar att vänta på maten, men det blir då begripligt för honom också. LÅT honom ta del av bördan, sluta tjata på honom och gå ochvila istället. Det kaos som ev uppstår kan du överlåta till honom att fixa, tro på hans förmåga istället för att ni går och sliter på varandra.
Jag är en sådan som gärna vill tro att båda parter ska ställa upp lika villigt, men tyvärr befinner jag mig inte i ett sådant förhållande. Jag har insett att jag måste ta hand om mig själv mer och när jag prioriterat mig själv har jag plötsligt fått en "vuxnare" partner och mer förståelse på kuppen. Lycka till!
Känner igen så mycket av det du skriver. Arbetsfördelningslistor har "aldrig" fungerat hemma hos oss - och tro mig - vi har haft många varianter. Vår treåring håller på precis som eran och han har faktiskt åkt ut på bron barfota i snön, vilket inte kändes så bra efteråt, men just i den situationen var det det bästa alternativet. Han vill väldigt gärna sätta sig i en situation där han blir offer och vi måste tycka synd om honom, något som jag misstänker att dagmamman gått på åtminstone ett bra tag till att börja med. Han tycks också för närvarande tro att han ska "godkänna" de följder hans agerande får (om han slår lillebror får han gå ifrån leken, ex vis). Vi har kommit fram till att eftersom han vet vilka regler som gäller, så påminner vi kanske en gång (ibland bara i förväg) och sedan lyfts han bokstavligt talat bort från situationen och det må gälla bompa, dator, lek eller vad som helst. På så sätt slipper man tjat-och-bråksituationen. Likadant med argumentation: varför fortsätta argumentera, det ger bara barnet känslan av att det finns en möjlighet att vinna. Ingen av mina barn har någonsin behövt tvivla på att det blir som jag säger - de har fått lämna matbordet, vi har gått ut från affären etc. Oftast behöver det inte inträffa så många gånger förrän de lär sig. Dock får man komma ihåg att många perioder är väldigt jobbiga för barnen också, och precis som du gjort fundera på vilka regler som är nödvändiga och förståeliga och vilka som bara finns för att finnas.
Beträffande din karl... det som fungerat bäst hos oss är faktiskt att lägga upp det så att de uppgifter man "delegerar" är sådana att det blir pinsamt uppenbart när de inte blivit gjorda. Som middagsmat till ex. Låt honom laga middag som ska ätas kl X och gå själv någon annanstans, ut och mocka eller något. Om du inte finns där så måste han göra det, annars kommer alla att vara utan middag. Har han inte gjort det, så sätter ni er alla andra runt bordet och väntar på middagen tills den är färdig. Det kommer naturligtvis inte att bli så bra eftersom barn i den åldern inte direkt uppskattar att vänta på maten, men det blir då begripligt för honom också. LÅT honom ta del av bördan, sluta tjata på honom och gå ochvila istället. Det kaos som ev uppstår kan du överlåta till honom att fixa, tro på hans förmåga istället för att ni går och sliter på varandra.
Jag är en sådan som gärna vill tro att båda parter ska ställa upp lika villigt, men tyvärr befinner jag mig inte i ett sådant förhållande. Jag har insett att jag måste ta hand om mig själv mer och när jag prioriterat mig själv har jag plötsligt fått en "vuxnare" partner och mer förståelse på kuppen. Lycka till!
S
sucka
Sv: Trotsiga, bråkiga eller viljestarka barn?
vad händer när han gör något som du ber honom sluta med och han inte slutar?
ge honom massa uppmärksamhet när han är duktig och inte när han är "dum".
kollade du på nannyakuten? tycker det var ett rätt bra. dock har ju ni regler..men det kanske ändå funnits något att tillämpa?
vad händer när han gör något som du ber honom sluta med och han inte slutar?
ge honom massa uppmärksamhet när han är duktig och inte när han är "dum".
kollade du på nannyakuten? tycker det var ett rätt bra. dock har ju ni regler..men det kanske ändå funnits något att tillämpa?
S
sucka
Sv: Trotsiga, bråkiga eller viljestarka barn?
men att låta de äta hur mycket bullar de vill fungerar kanske inte på alla barn. titta på många överviktiga som är vuxna idag...många av de har inte haft några gränser och regler vad det gäller mat.
men att låta de äta hur mycket bullar de vill fungerar kanske inte på alla barn. titta på många överviktiga som är vuxna idag...många av de har inte haft några gränser och regler vad det gäller mat.
Sv: Trotsiga, bråkiga eller viljestarka barn?
Kan tyckas tufft men nästa gång han "vägrar" sluta och spottas och håller på ni ber honom sluta så sätt dig bekvämt till rätta, ta ungen i famnen och håll om honom tills han slutar OAVSETT vad han gör.
På min som tog det 2 timmar första gången innan han lugnade ner sig, nu tar det 5 minuter. Tänk lugna tankar, det är lätt att hetsa upp sig själv med en fajtande unge i famnen, Nynna på en sång, vagga mjukt fram och tillbaka. När han slutar bråka så krama honom och pussa honom och sitt kvar tills han själv vill det.
Kan tyckas tufft men nästa gång han "vägrar" sluta och spottas och håller på ni ber honom sluta så sätt dig bekvämt till rätta, ta ungen i famnen och håll om honom tills han slutar OAVSETT vad han gör.
På min som tog det 2 timmar första gången innan han lugnade ner sig, nu tar det 5 minuter. Tänk lugna tankar, det är lätt att hetsa upp sig själv med en fajtande unge i famnen, Nynna på en sång, vagga mjukt fram och tillbaka. När han slutar bråka så krama honom och pussa honom och sitt kvar tills han själv vill det.
Enya
Trådstartare
Sv: Trotsiga, bråkiga eller viljestarka barn?
Ja, det får vi testa.
Han har en lugn period nu och är "snäll" för det mesta. Och då blir jag glad, är jag glad så blir han gladare och så blir det lättare för alla inblandade.
Så förhoppningsvis håller det på att släppa för oss alla. Jag vill gärna tro det.
Ja, det får vi testa.
Han har en lugn period nu och är "snäll" för det mesta. Och då blir jag glad, är jag glad så blir han gladare och så blir det lättare för alla inblandade.
Så förhoppningsvis håller det på att släppa för oss alla. Jag vill gärna tro det.
- Status
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Ida kämpar för rättvisa efter bristande eftervård
- Hästnyheter Nja rätt och rätt skulle jag inte vilja påstå faktiskt. ARN är inget man måste följa, deras åsikter är ”bara” rekommendation och...
- Freazer
- Svar: 35
- Visningar: 2 433
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Tatueringstråden, del 4- Kropp & Själ Och den här idag. Är inget superfan av Mumin och inte heller av fine line tatueringar men den här påminner om min mamma som älskar Mumin...
- Nirvana
- Svar: 1 672
- Visningar: 207 336
- Allmänt
Hästrelaterat
-
Hur bäst göra en annons- Hästmänniskan En annons för varje häst/ponny, om det inte är så att något extremt viktigt gör att de absolut måste säljas till samma köpare. Normalt...
- skogaliten
- Svar: 12
- Visningar: 172
- Hästmänniska
-
Bildtråden- Svar: 1 566
- Visningar: 147 596
- Hästmänniska
