Tvärdött på bostadsmarknaden? - utbruten från Den perfekta lägenheten

[dobbis]

Men hur kan man bara förutsätta att det finns pengar i dödsbon??

för att @MJLee skrivit det

 

[bettysmatte]

Håller med, knepig syn på det. Dessutom ska de som ärver kränga av de till vilket pris som helst annars är man girig.

Var fick du "vilket pris som helst" ifrån? Märklig tolkning.

 

[Mia_R]

för att @MJLee skrivit det

1. Du har ingen aning om vad det finns för tillgångar.
2. Du har ingen aning om vad de fått lägga ut för att tömma lägenheten.
3. Du vet inget om vilka som kommer få ta del av dödsboet och vad isf som blir kvar när allt är betalt.

 

[abc]

1. Du har ingen aning om vad det finns för tillgångar.
2. Du har ingen aning om vad de fått lägga ut för att tömma lägenheten.
3. Du vet inget om vilka som kommer få ta del av dödsboet och vad isf som blir kvar när allt är betalt.

Precis, dessutom kan det finnas uppskov sen tidigare försäljning som skall in.

 

[skiesabove]

Radhus i Sickla känns dock snordyrt? Eller vilka har jag missat?

Nä inte radhus där, men BRF lägenhet går att hitta inom den budgeten.

 

[MJLee]

Nu ligger iaf lägenheten ute på booli som kommande. Vi får se vad som händer-

 

[dobbis]

1. Du har ingen aning om vad det finns för tillgångar.
2. Du har ingen aning om vad de fått lägga ut för att tömma lägenheten.
3. Du vet inget om vilka som kommer få ta del av dödsboet och vad isf som blir kvar när allt är betalt.

Har jag inte sagt heller

 

[Thaliaste]

Från Vagnhärad tar det en timme att ta sig till Stockholm Södra. Från Mölnbo tar det över en timme, oftast 1 h och 20 min. Från Gnestad tar det 55 min.

Så dessa ställen kvalificerar inte helt enkelt. Isf kan jag lika gärna köpa hus för 1,5 miljon i Flen och ha ungefär samma restid. Ska jag betala flera miljoner mer så vill jag åtminstone halvera restiden för min man. Annars är det liksom inte värt det.

Det kommer säkert sluta med att vi sätter oss i någon lägenhet och vantrivs järnet.

Låter lite tråkigt att bli så missnöjd över att era förhoppningar om att kunna bo i en typ av boende som ni vill, på en plats som ni vill, och kunna jobba med det ni vill, inte infrias. De flesta jag känner i Sthlms-området behöver kompromissa rätt hårt, det känns som en del av livet att det är få som får alla sina önskemål att gå ihop...

 

[bettysmatte]

Det minsta vi kan tänka oss är en 4a. Och då behöver ett sovrum vara stort då vår säng är 240*200. Den behöver liksom få plats

Men det spelar ingen roll, jag tycker att även 5 miljoner är hutlöst för ett hus.

Svårt med såpass specifika krav, kanske? Du hade t.ex. helt missat mitt trevliga lilla torp, för vårt sovrum är bara 2 meter på ena hållet och 3,30 åt det andra.... Vi har en 1,80-säng så den tar ju upp det mesta av rummet. Vi kollade vad det skulle kosta att bygga till ett rum, men att dubbla huslånet kändes inte riktigt aktuellt. Jag gillar mitt lilla nätta lån. Så vi behåller sovrummet/sovalkoven. Det är en kompromiss för att få bo billigt och helt fritt ute på landet !

 

[SiZo]

Låter lite tråkigt att bli så missnöjd över att era förhoppningar om att kunna bo i en typ av boende som ni vill, på en plats som ni vill, och kunna jobba med det ni vill, inte infrias. De flesta jag känner i Sthlms-området behöver kompromissa rätt hårt, det känns som en del av livet att det är få som får alla sina önskemål att gå ihop...

Skulle jag få allt det jag vill i ett boende så pratar vi minst 15 miljoner.

Egentligen vill jag ha en gård, sist på grusvägen och inte en käft inom synhåll. Men det kommer aldrig hända.

Sen tycker jag inte att vi har jättehöga krav egentligen. Över 1000 kvm tomt, 4 rum o kök eller större. Ca max 45 min restid till söder. Lite renovering är okej, men inte där allt är urakut och skulle gjorts för 10 år sedan. Och sen var det prisfaktorn.

Mina föräldrars generation kunde göra detta med lätthet.

Istället är risken stor att jag kommer behöva bosätta mig i ett boende där jag kommer vantrivas något oerhört. Vi pratar inte lite kompromiss. Vi pratar boenden som jag mentalt kräks över blotta tanken på att bo i. Att jag inte skulle få bli besviken över att veta att jag mest troligt kommer vantrivas varenda dag i ett boende känns helt absurt.

 

[MJLee]

Pust, kan andas ut lite. Den ligger nu ute på booli och enligt mäklaren har sex redan ringt om förhandsvisning. Men mäklaren föredrar öppen visning. En gav ett riktigt skambud dock.

 

[Thaliaste]

Skulle jag få allt det jag vill i ett boende så pratar vi minst 15 miljoner.

Egentligen vill jag ha en gård, sist på grusvägen och inte en käft inom synhåll. Men det kommer aldrig hända.

Sen tycker jag inte att vi har jättehöga krav egentligen. Över 1000 kvm tomt, 4 rum o kök eller större. Ca max 45 min restid till söder. Lite renovering är okej, men inte där allt är urakut och skulle gjorts för 10 år sedan. Och sen var det prisfaktorn.

Mina föräldrars generation kunde göra detta med lätthet.

Istället är risken stor att jag kommer behöva bosätta mig i ett boende där jag kommer vantrivas något oerhört. Vi pratar inte lite kompromiss. Vi pratar boenden som jag mentalt kräks över blotta tanken på att bo i. Att jag inte skulle få bli besviken över att veta att jag mest troligt kommer vantrivas varenda dag i ett boende känns helt absurt.

För mig vore det inte ett val att välja något jag mentalt kräks av, att välja det alternativet känns absurt i mina öron. Då skulle jag hellre kompromissa med någon av de andra parametrarna. Du väljer naturligtvis själv ditt eget liv, jag är inte du osv, det bara låter för mig som upplagt för att bli bitter så som du beskriver det.

För mig som länge bott och jobbat i Sthlms-området så är kombinationen av era olika önskemål totalt orealistiskt för de flesta i min närhet i min generation. Det spelar ingen roll vad mina föräldrar kunde då, nu är nu liksom, och de i min generation runt omkring mig har inte heller råd med det du önskar om man inte har ett större kapital med sig, pga arv eller tidigare bostadsaffärer t ex.

Men vi kanske också har olika umgängeskretsar om det du beskriver inte är något speciellt i dina kretsar? Sånt spelar förstås också roll.

 

[Mia_R]

Skulle jag få allt det jag vill i ett boende så pratar vi minst 15 miljoner.

Egentligen vill jag ha en gård, sist på grusvägen och inte en käft inom synhåll. Men det kommer aldrig hända.

Sen tycker jag inte att vi har jättehöga krav egentligen. Över 1000 kvm tomt, 4 rum o kök eller större. Ca max 45 min restid till söder. Lite renovering är okej, men inte där allt är urakut och skulle gjorts för 10 år sedan. Och sen var det prisfaktorn.

Mina föräldrars generation kunde göra detta med lätthet.

Istället är risken stor att jag kommer behöva bosätta mig i ett boende där jag kommer vantrivas något oerhört. Vi pratar inte lite kompromiss. Vi pratar boenden som jag mentalt kräks över blotta tanken på att bo i. Att jag inte skulle få bli besviken över att veta att jag mest troligt kommer vantrivas varenda dag i ett boende känns helt absurt.

Om föregående generation med lätthet hade kunnat köpa ett hus med de kraven undrar jag varför inte fler gjorde det.

 

[SiZo]

För mig vore det inte ett val att välja något jag mentalt kräks av, att välja det alternativet känns absurt i mina öron. Då skulle jag hellre kompromissa med någon av de andra parametrarna. Du väljer naturligtvis själv ditt eget liv, jag är inte du osv, det bara låter för mig som upplagt för att bli bitter så som du beskriver det.

För mig som länge bott och jobbat i Sthlms-området så är kombinationen av era olika önskemål totalt orealistiskt för de flesta i min närhet i min generation. Det spelar ingen roll vad mina föräldrar kunde då, nu är nu liksom, och de i min generation runt omkring mig har inte heller råd med det du önskar om man inte har ett större kapital med sig, pga arv eller tidigare bostadsaffärer t ex.

Men vi kanske också har olika umgängeskretsar om det du beskriver inte är något speciellt i dina kretsar? Sånt spelar förstås också roll.

Alternativet är att min man ska vara arbetslös. Så då blir det liksom inte så mycket att välja på. Han jobbar på söder. Hans jobb finns i princip inte i andra städer alls.

Givetvis väljer jag mot eget liv. Men än är jag inte redo att skilja mig för att min man har jobb i Stockholm.

 

[Unafraid]

Nu ligger iaf lägenheten ute på booli som kommande. Vi får se vad som händer-

Jag köpte min stuga på kommande och var på visning på en till, samt visade intresse på 1-2 till på kommande. Så det går säkert fint!

Skulle jag få allt det jag vill i ett boende så pratar vi minst 15 miljoner.

Egentligen vill jag ha en gård, sist på grusvägen och inte en käft inom synhåll. Men det kommer aldrig hända.

Sen tycker jag inte att vi har jättehöga krav egentligen. Över 1000 kvm tomt, 4 rum o kök eller större. Ca max 45 min restid till söder. Lite renovering är okej, men inte där allt är urakut och skulle gjorts för 10 år sedan. Och sen var det prisfaktorn.

Mina föräldrars generation kunde göra detta med lätthet.

Istället är risken stor att jag kommer behöva bosätta mig i ett boende där jag kommer vantrivas något oerhört. Vi pratar inte lite kompromiss. Vi pratar boenden som jag mentalt kräks över blotta tanken på att bo i. Att jag inte skulle få bli besviken över att veta att jag mest troligt kommer vantrivas varenda dag i ett boende känns helt absurt.

Det viktigaste med ett boende är läget tänker jag. Och grunden. Min stuga (som jag ska bo permanent i varannan vecka) är en hel del kompromisser. Jag kommer nog tyvärr behöva tilläggsisolera. Google säger runt en kvarts miljon. Men jag tänker försöka ignorera det en vinter. Det är lite längre ifrån jobbet än jag tänkt. Det är på "fel" sida stan.

Men alltså, läget. Det har jag redan börjat älska efter tre veckor och jag känner att det är värt det!

 

[Thaliaste]

Alternativet är att min man ska vara arbetslös. Så då blir det liksom inte så mycket att välja på. Han jobbar på söder. Hans jobb finns i princip inte i andra städer alls.

Givetvis väljer jag mot eget liv. Men än är jag inte redo att skilja mig för att min man har jobb i Stockholm.

Då har ni ju valt att din mans önskemål om jobb är det som er familj anpassar sig efter. Jag tycker att det låter som upplagt för att du med tiden ska bli bitter om det ska vara så för resten av ert gemensamma liv. Om du har anpassat dig fram till nu, varför kan inte han anpassa sig senare och byta bana för att ni ska kunna bo på en plats där ni båda trivs? Att ni kompromissar båda två, när ni har så okompatibla önskemål.

Det låter trist att du ska må så dåligt för att hans önskemål är viktigare än ditt.

 

[abc]

Skulle jag få allt det jag vill i ett boende så pratar vi minst 15 miljoner.

Egentligen vill jag ha en gård, sist på grusvägen och inte en käft inom synhåll. Men det kommer aldrig hända.

Sen tycker jag inte att vi har jättehöga krav egentligen. Över 1000 kvm tomt, 4 rum o kök eller större. Ca max 45 min restid till söder. Lite renovering är okej, men inte där allt är urakut och skulle gjorts för 10 år sedan. Och sen var det prisfaktorn.

Mina föräldrars generation kunde göra detta med lätthet.

Istället är risken stor att jag kommer behöva bosätta mig i ett boende där jag kommer vantrivas något oerhört. Vi pratar inte lite kompromiss. Vi pratar boenden som jag mentalt kräks över blotta tanken på att bo i. Att jag inte skulle få bli besviken över att veta att jag mest troligt kommer vantrivas varenda dag i ett boende känns helt absurt.

Det har nog inte varit så lätt för någon genaration. Vi kunde absolut inte köpa det vi ville med en gång utan köpt och sålt flertal bostäder för att till slut hamnat där vi ville.

 

[Myzan87]

Svårt med såpass specifika krav, kanske? Du hade t.ex. helt missat mitt trevliga lilla torp, för vårt sovrum är bara 2 meter på ena hållet och 3,30 åt det andra.... Vi har en 1,80-säng så den tar ju upp det mesta av rummet. Vi kollade vad det skulle kosta att bygga till ett rum, men att dubbla huslånet kändes inte riktigt aktuellt. Jag gillar mitt lilla nätta lån. Så vi behåller sovrummet/sovalkoven. Det är en kompromiss för att få bo billigt och helt fritt ute på landet !

Jag tror lite liknande som dig. Man får vara beredd på att kompromissa rätt hårt ibland och verkligen speca upp vad som är viktigt. Är det läget, restiden till jobb (kanske går det att byta jobb?), typen av hus osv. Det är svårt att få precis allt om nu inte området har ett sådant utbud så man kan få allt det man önskar. Erbjuder området bara tomter under 1000kvm så blir det extremt svårt att hitta just den där som är större.

Mina krav när jag letade hus var mer ”det ska ha värme, vatten och godkänt avlopp”
dvs det ska gå att bo där, duscha och sova utan att behöva frysa ihjäl. Sen önskade jag att det var lättillgängligt så inte en låååång grusväg jag behövde skotta själv på vintern.

 

[SiZo]

Jag köpte min stuga på kommande och var på visning på en till, samt visade intresse på 1-2 till på kommande. Så det går säkert fint!

Det viktigaste med ett boende är läget tänker jag. Och grunden. Min stuga (som jag ska bo permanent i varannan vecka) är en hel del kompromisser. Jag kommer nog tyvärr behöva tilläggsisolera. Google säger runt en kvarts miljon. Men jag tänker försöka ignorera det en vinter. Det är lite längre ifrån jobbet än jag tänkt. Det är på "fel" sida stan.

Men alltså, läget. Det har jag redan börjat älska efter tre veckor och jag känner att det är värt det!

Visa bifogad fil 184320

Jag förstår inte riktigt varför du har citerat mig? Vad är det du tycker att jag ska kompromissa med?

Då har ni ju valt att din mans önskemål om jobb är det som er familj anpassar sig efter. Jag tycker att det låter som upplagt för att du med tiden ska bli bitter om det ska vara så för resten av ert gemensamma liv. Om du har anpassat dig fram till nu, varför kan inte han anpassa sig senare och byta bana för att ni ska kunna bo på en plats där ni båda trivs? Att ni kompromissar båda två, när ni har så okompatibla önskemål.

Det låter trist att du ska må så dåligt för att hans önskemål är viktigare än ditt.

Nu har du missförstått ordentligt. Han har i alla år pendlat långt till jobbet. Och har inte klagat på det. Det fungerade okej när han fick jobba hemifrån 2 dagar/vecka. Men det är inte hållbart i längden. HAN har inte sagt något. Jag har tittat på min man och insett att det här fungerar inte. Han kommer hem, äter och går o lägger sig. Det är det enda han hinner med. Varje dag.

Jag skulle aldrig kräva att han anpassar sig efter mig. Precis som han aldrig skulle kräva att jag skulle anpassa mig efter honom. Han kan inte studera mer, precis som att jag inte kan studera mer. Så att byta yrke blir knepigt.

Blir jag bitter så får vi lösa det då.

Det har nog inte varit så lätt för någon genaration. Vi kunde absolut inte köpa det vi ville med en gång utan köpt och sålt flertal bostäder för att till slut hamnat där vi ville.

Det har absolut varit mycket lättare för mina föräldrars generation. Och numera är det också knepigt att köpa för att få ihop mer pengar eftersom marknaden är väldigt oförutsägbar. Med sänkt barnafödande kommer det sjunka ännu mer över tid. Så fastigheter är inte så säkra pengar längre.

 

[SiZo]

Om föregående generation med lätthet hade kunnat köpa ett hus med de kraven undrar jag varför inte fler gjorde det.

Alla jag känner gjorde typ det. I de städer de bodde givetvis, alla vill inte bo i Stockholm. 45 min resväg till jobbet ses som LÅNGT där jag kommer ifrån.