Tycker ni om att vara själva?

[Sel]

Gud vad träffande! Jag har aldrig känt så öht. Blir alltid bara glad när saker ställs in Jag uppskattar verkligen de gånger jag träffar vänner och är ofta drivande till det men det är ALDRIG pga att jag inte vill vara själv. Jag känner alltid ett större behov av att vara själv än att träffa någon, alltid, hela tiden.

Jag känner igen den där lättnaden när något ställs in eller jag upptäcker att jag har en legit ursäkt till att inte gå. På sätt och vis har Covid vait rätt bekvämt.

 

[the_connemara]

Jag känner igen den där lättnaden när något ställs in eller jag upptäcker att jag har en legit ursäkt till att inte gå. På sätt och vis har Covid vait rätt bekvämt.

Inget ändrades i mitt liv av Covid förutom då att saker ännu lättare ställdes in av andra (jag blev aldrig sjuk) och att vi träffades färre på AW ute eller hemma istället. Dvs de där få gångerna per år jag styr upp att träffa någon utanför jobbet

 

[Sel]

Inget ändrades i mitt liv av Covid förutom då att saker ännu lättare ställdes in av andra (jag blev aldrig sjuk) och att vi träffades färre på AW ute eller hemma istället. Dvs de där få gångerna per år jag styr upp att träffa någon utanför jobbet

Här stängdes ju ALLT ned och blev inställt. Inklusive den där julfesten på jobbet som jag alltid måste se ut som ett ufo inför när jag tackar nej.

 

[the_connemara]

Här stängdes ju ALLT ned och blev inställt. Inklusive den där julfesten på jobbet som jag alltid måste se ut som ett ufo inför när jag tackar nej.

Sant, jobbets julfest (som jag älskar ) blev inställd! Men här var ju det fortfarande okej att åka till jobbet, stallet och affären, dvs det enda jag brukar göra

 

[Kiwifrukt]

Jag är introvert och uppskattar att vara själv. Det är bland annat därför jag uppskattar att jobba hemifrån så mycket, jag tycker påtvingat sällskap som med kollegor eller ytliga bekanta på nått 50-årskalas hos en avlägsen släkting är jättejobbigt.

Jag är uppväxt i en familj med två vuxna och fyra barn så vi har alltid varit många, men vi har inte alltid gjort allting tillsammans. Jag har till exempel fått väldigt mycket ensamtid i stallet och det vill jag absolut inte vara utan.

 

[Fibusen]

Jag älskar att vara själv! Och behöver det verkligen, blir så otroligt trött av att umgås med folk.

Nu är jag singel, men skulle jag träffa någon så skulle jag never ever bli sambo! Aldrig! Visst kanske vi hänger ihop mer eller mindre varje dag, och oavsett om vi så skulle umgås varje dag under ett helt år så vill jag att vi har ett varsitt boende så vi kan dela på oss några dagar då och då.
Jag vill ha kvällar där jag kan sitta tyst i soffan, kolla på vad jag vill, äta och dricka vad jag vill, och bara sitta och ”vara ful i fred”!

 

[Kiwifrukt]

Jag känner igen den där lättnaden när något ställs in eller jag upptäcker att jag har en legit ursäkt till att inte gå. På sätt och vis har Covid vait rätt bekvämt.

Kan verkligen hålla med. Jag har fortsatt träffa ”mina närmaste” personer ändå under covid, så den enda skillnaden är att jag fått jobba hemma och sluppit sociala sammanhang med personer jag egentligen helst vill slippa. Så skönt. Kan typ inte komma på en enda negativ sak med covid förutom rädsla att smitta typ mormor och farfar, allt som alla andra pratar om som ”så fruktansvärt” känner jag bara att jag aldrig mer vill ha tillbaka.

 

[Görel]

Jag är introvert och social. Bor ensam men har många vänner, har fyra stycken inom fem minuters gångavstånd.

Jag uppskattar att vara med mig själv, men inte bara och hela tiden. Försöker se till att jag träffar åtminstone en kompis på helgen och gärna en gång i veckan också. Blir det jag planerat för helgen inställt tycker jag oftast att det är jobbigt att vara ensam hela helgen.

Förut kände jag mig mycket mer ensam än jag gör nu. Jag bodde långt från de jag umgås med och det var dåliga kommunikationer. Då kunde jag överlycklig slänga mig över det mesta sociala som folk gjorde, och jag ville inte gärna skiljas åt när det var slut. Efter att jag flyttade för några år sen och nu har så många vänner nära är jag sällan så nu för tiden.

När jag var yngre och jag reste ihop med vänner som jag även delade rum med hade jag stort behov av att inte vara tillsammans med resesällskapet hela tiden. Vi reste ofta i stora gäng som hängde ihop dygnet runt i en vecka, och då drog jag gärna iväg på egna expeditioner. Nu när jag är äldre har jag råd med enkelrum och då har jag mycket mindre behov av egentid under dagen.

Lägger till att under de år som jag satt i kontorslandskap blev jag nästan en eremit Ville knappt göra något annat än att vara i stallet, och då passade jag ofta på att vara där under tider som jag visste att det var få andra där. Jag blev sjuk av alla människor så nära hela tiden att jag knappt orkade träffa någon över huvud taget.

 

[Sofie.S]

Jag trivs att vara själv så länge jag inte har PMS. Då känner jag mig väldigt ensam istället.

Har ett väldigt socialt arbete, småbarn hemma och en hektiskt vardag. Så när barnen somnat och mannen åkt till jobbet (nattjänst), då kryper jag ner i soffan med djuren och njuter av lugnet som infinner sig.

 

[nightcrawler]

Jag älskar att vara själv. Trivs bäst så. Är inte speciellt social och är ganska introvert. Kan vara lite social i perioder om jag är partysugen. Eller om jag behöver sällskap någonstans. Har insett att jag antagligen vill leva själv. Det finns en person som jag kan tänka mej att leva med. Men ingen annan. Och då helst som särbo.

 

[Nepenthe]

Trivs bra själv bara jag har lite djur runt mig

 

[voltis]

Sitter och dricker te och klappar på hunden. Mannen är iväg och spelar golf, och varje år när golfsäsongen startar är det någon som skämtar om att jag inte kommer få se mycket av honom närmsta halvåret. ”Åh nej!” skämtar jag tillbaks men ärligt talat, att få dagarna själv på helgerna är extremt skönt. Jag tränar, pysslar hemma, myser med hunden, plöjer någon serie som han inte gillar. Ibland åker jag även till stugan på helgerna ensam.

Men jag vet att det är oerhört många som inte tycker om att vara själva någon längre tid. Ensamhet förstår jag, det är en sak, men att liksom vara i sitt eget sällskap en halv dag, en dag eller flera. En av mina närmsta vänner är så. Har vi bestämt att vi ska ses så ses hon gärna flera timmar tidigare, för hon blir så rastlös hemma.

Hur är ni?

Uppskattar verkligen ensamtid!
Har ett mkt socialt arbetesom dränerar mig på energi, så måste få min ensamtid. Eller mer hemmatid egentligen, familjen kan få vara hemma, då vi alla tre är rätt lika på drt planet. Så kan dra mig undan hemma trots att de andra är där.
Sitta o slösurfa, kolla på ngn serie eller bara pyssla med ngt hemma - själv, det trivs jag med!

 

[Flixon]

Älskar att vara själv! Levde många år med en man som inte alls ville vara själv någonsin, och inte heller hade något egentligt umgänge bortsett från mig. Det blev verkligen inte bra...

Umgås gärna med goda vänner och bra kollegor, men denna text beskriver mig alldeles perfekt

 

[tanten]

Jag vavskyr att vara själv. Är en utpräglad flockmänniska. jag är helt enkelt en bättre version av mig själv i andras sällskap.

Men efter min separation har jag tvingats att förlika mig med ensamhet och numera klarar jag det utmärkt. Men de första åren var det vidrigt. Nu harfjag dessutom en hund jag kan pratamed och som följer med mig i de flesta sammanhang.

Det är inte precis så att jag sitter som eremit i min stuga, men jag tycker inte att stunderna utan mänskligt sällskap är speciellt njutbara.
"samvaro är den bästa formen av tillvaro"

 

[_Taggis_]

Jag har valt att vara mkt ensam, för att jag flyttat långt ifrån de festa vänner och familj. Och så jobbar jag skift och har dessutom ett jobb där jag periodvis är helt ensam. Skulle jag inte kunna vara ensam skulle jag inte kunna ha detta leverne.

Däremot saknar jag att ha vänner i närheten för spontana grejer, för det är räligt talat jobbigt att inte kunna välja själv om jag ska vara social eller ej. Och så saknar jag att ha nån att kunna leva med, att känna att jag hellre är med honom än ensam. Men jag har inga problem med mitt eget sällskap, när jag haft relationer har jag känt en lättnad när han inte varit hemma och liknande och haft skuldkänslor för det Men nu inser jag att man bara är olika i det behovet, och inget är rätt eller fel.

 

[farin]

Njuter av att bo själv, behöver verkligen min egen tid. Känner av andra människors närvaro, känslor och behov alldeles för starkt för att på riktigt kunna koppla av. De perioder jag varit sambo har alltid slutat med utmattning för mig.
Träffar gärna pojkvän/särbo, gör saker tillsammans, sover tillsammans, men inte för många dagar i sträck. Umgås gärna med familj och vänner, bara jag får min egen tid för återhämtning efter.
Klarade att bo med barnen, men inte deras pappa. Nu är det bara djuren jag klarar att ha runt mig utan paus.

 

[alazzi]

Jag är väldigt ensam sen skilsmässan. Har ingen att göra något med på fritiden. Pratar bara med folk på jobbet och knappt det. Vi får inte prata på arbetstid.
Jag har märkt att jag sover bättre när jag inte är ensam. Sov mycket bättre på semestern när jag hade sällskap av vänner. Gick med i någon förening för att träffa folk men dels var det rätt dyr medlemsavgift och sen var alla aktiviteter sent inne i stan på vanliga vardagar. Fungerar inte för mig som börjar jobba 06.00 när jag har dagskift.

 

[Fraggel_Tess]

Jag är ensamvarg och älskar oftast att vara själv om jag är frisk. Nu har hälsan varit si och så vilket gjort det lite skönt och tryggt med sällskap en stund.

 

[krus]

Superskönt att vara själv! Och ännu bättre att vara själv med hästen, bara hon och jag och skogen

 

[McFlurry]

Jag älskar att vara själv, och som introvert behöver jag det. Turligt nog är sambon likadan så när vi båda är hemma på kvällen umgås vi alltid i början av kvällen, äter middag tillsammans och har det trevligt. Sen har vi varsin våning av huset några timmar innan läggdags Älskar mina timmar i soffan helt för mig själv (nåja, oftast i sällskap av en katt och en hund eller två ). Innan pandemin reste sambon mer i jobbet, och jag kan absolut sakna det ibland dock så att det blev lite fler ensamma timmar lite då och då