Tycker ni om att vara själva?

[Sonic76]

Är ensam jämt nästan efter arbetstid och trivs med det
Har ju socialt umgänge i massor på jobbet så jag behöver lugn och ro.
Är introvert med social fobi så ingen partyprisse

 

[Bison]

Gör ”man” ofta det själv? Inte vet jag, jag gör typ inget själv. Fattar att det i viss utsträckning är självvalt att jag gör mkt med min man och att vi skulle kunna turas om att ta barnen, men samtidigt tycker jag vi har lite tid tillsammans också med jobb, förskola osv. Jag har på min höjd ensamtid när jag cyklar till jobbet, och inte ens det gör jag sen pandemin började

Personligen tycker jag det är sunt att göra saker utan sin partner.

 

[Sel]

Jag är mitt bästa jag när jag är själv. Lever ensam och är nöjd singel. Jag har aldrig varit ute efter en partner eller någon att dela livet med på så vis... sedan har jag hoppsan-haft något förhållande men det gjorde mig inte särkilt lycklig. Det sociala utbyte jag får på jobbet är tillräckligt för mig, jag blir mer än mätt på det och behöver vara själv (med djuren) på fritiden.

 

[jeennnnyy]

Det där är min mardröm!

Det kan jag förstå! Som tur är inte min

Min man och jag gjorde mer saker separat innan barn, kanske är det för att vi har flera barn och små barn, men jag har svårt att prioritera så mkt annat än att vara med dem (eller att vara med min man när de sover, vi har ändå mindre tid tillsammans..iaf tid då vi inte ständigt blir avbruten av någon). Tänker att det nog finns mer tid över till annat senare

 

[Nahar]

Sist jag träffade en annan människa var i måndags. Ibland går det några månader, men oftast bara 2-3 veckor. Jag klassar mig inte som introvert, men kanske lite misantrop

Edit: Sen har jag mycket kontakt med nära och kära ändå. Bara inte så vi träffas.

 

[jeennnnyy]

Personligen tycker jag det är sunt att göra saker utan sin partner.

Det är det säkert! Och det gör jag också! Men då är ofta minst ett av våra barn med också, därför lite saker ”själv”.

 

[Motacilla]

Jag trivs att göra saker själv och tillsammans. Men jag tänker att pyssla hemma, träna, ta en skogspromenad, läsa, titta på nån dokumentär och sånt där gör man ju ofta själv under egen ledning, även om ens partner och barn inte är bortresta. Man gör väl inte allt tillsammans bara för att man bor ihop och är hemma?

Jag möttes av viss oförståelse (inte från familj utan från ”bekanta”) när jag åkte på whiskyresa på egen hand. Att ta semester för att göra något själv när man har familj verkar skava för vissa.

Samma här.

Vill gärna göra vissa saker tillsammans men vill definitivt promenera för mig själv, fixa hemma för mig själv, titta på vissa tv-program för mig själv, läsa böcker för mig själv.

Att resa någonstans på egen hand är också skönt.

Skulle sprängas om den enda ensamma tiden som fanns var pendlingen till jobbet. Jag skulle få klaustrofobi om det HELA tiden fanns någon i min närhet.

 

[Bison]

Det är det säkert! Och det gör jag också! Men då är ofta minst ett av våra barn med också, därför lite saker ”själv”.

Har du inga egna intressen eller kompisar som du umgås med utan att ha med barn?

 

[Eli]

Jag älskade att vara själv innan jag fick barn. Titta på film, äta choklad och soooova Sen fick vi barn och när första barnet var ett år åkte min man iväg på en svensexa utomlands. Första natten vi var ensamma vaknade jag av att sonen hade feberkramp. Blev ambulans och inläggning på sjukhus. Dagen efter skulle min mormor begravas. Åkte hem från sjukhuset utan att ha sovit alls, direkt till begravning och begravningsfika sedan hem ensam med min son. Det här har satt sig som ett trauma i mig och jag får sådan ångest av att vara själv med barnen på natten. I natt ska jag vara ensam med dem och jag skakar redan av ångest

 

[jeennnnyy]

Har du inga egna intressen eller kompisar som du umgås med utan att ha med barn?

Egna intressen, just nu nej! Kompisar jag umgås med utan barn, sällan. Men alla mina vänner har också massa små barn så känns ofta naturligt att ta med något.
Jag fattar inte hur folk gör för att barnfritt kunna umgås massor med vänner samtidigt som de har små barn (eller jo, ser massvis av folk i mina kvarter som har barnflicka som passar barnen då fattar jag.) men både min man, mina vänner och jag jobbar mer än heltid, har flera barn som går på flera aktiviteter. Det är helt enkelt SÅ lite tid över och SÅ svårt att synka.

 

[Motacilla]

Egna intressen, just nu nej! Kompisar jag umgås med utan barn, sällan. Men alla mina vänner har också massa små barn så känns ofta naturligt att ta med något.
Jag fattar inte hur folk gör för att barnfritt kunna umgås massor med vänner samtidigt som de har små barn (eller jo, ser massvis av folk i mina kvarter som har barnflicka som passar barnen då fattar jag.) men både min man, mina vänner och jag jobbar mer än heltid, har flera barn som går på flera aktiviteter. Det är helt enkelt SÅ lite tid över och SÅ svårt att synka.

Ursäkta att jag är en fyrkant, men om ni jobbar mer än heltid och barnen har en massa aktiviteter så är ju det ert val istället för att kunna göra saker på egen hand/utan barnen.

Tyvärr kan man inte få allt, man måste oftast välja vad som är viktigast för en.

 

[jeennnnyy]

Ursäkta att jag är en fyrkant, men om ni jobbar mer än heltid och barnen har en massa aktiviteter så är ju det ert val istället för att kunna göra saker på egen hand/utan barnen.

Tyvärr kan man inte få allt, man måste oftast välja vad som är viktigast för en.

Precis! Jag är inte alls missnöjd med mitt val heller. Har jag sagt det? Mest en förklaring till varför jag inte gör så mkt ensam

 

[Daff]

Jag gillar att vara själv ibland men nu när jag lever ensam och inte har så stort umgänge är jag ensam för mycket för att det ska vara skönt. Önskar att jag hade nån att prata om hur jobbet var eller dela med mig av idéer till, eller bara att någon annan kunde bestämma vad man ska äta till middag någon gång . Jag pratar med kompisar, syskon och kollegor men många är upptagna med barn och egna familjer så dom har inte det behovet en vardagskväll och då känns det ibland som att jag tränger mig på.

Jag trivs med att ha folk runt mig, även om man inte aktivt umgås, och skulle nog gilla att bo i någon typ av kollektiv men det finns inte riktigt här.

 

[Motacilla]

Precis! Jag är inte alls missnöjd med mitt val heller. Har jag sagt det? Mest en förklaring till varför jag inte gör så mkt ensam

Förstår! Tack för svaret!

 

[Bison]

Egna intressen, just nu nej! Kompisar jag umgås med utan barn, sällan. Men alla mina vänner har också massa små barn så känns ofta naturligt att ta med något.
Jag fattar inte hur folk gör för att barnfritt kunna umgås massor med vänner samtidigt som de har små barn (eller jo, ser massvis av folk i mina kvarter som har barnflicka som passar barnen då fattar jag.) men både min man, mina vänner och jag jobbar mer än heltid, har flera barn som går på flera aktiviteter. Det är helt enkelt SÅ lite tid över och SÅ svårt att synka.

I see.
Det viktiga är ju trots allt att man trivs med livet

 

[the_connemara]

Älskar att vara själv Har aldrig tråkigt, känner mig aldrig ensam. Singel eller förhållande, jag är nöjd med att träffa kollegorna på jobbet bara faktiskt Känner inget stort behov av umgänge irl alls. Det jag mest saknar är att träffa de där personerna som inte är lika lätta att prata med i text som irl. Men tror faktiskt knappt jag umgås med andra varje månad ens? Även om jag aktivt försöker göra det oftare, jag vill ändå vara lite bidragande i de relationerna jag ju ändå faktiskt tycker om och vill ha. Mycket är nog för att jag har svårt att få plats i min vardag för det utan att bli stressad.

 

[Fetaost]

Älskar min sambo men älskar också egentid. Ser det som en kombo av de bästa världar när han jobbar borta.

 

[Grazing]

Sitter och dricker te och klappar på hunden. Mannen är iväg och spelar golf, och varje år när golfsäsongen startar är det någon som skämtar om att jag inte kommer få se mycket av honom närmsta halvåret. ”Åh nej!” skämtar jag tillbaks men ärligt talat, att få dagarna själv på helgerna är extremt skönt. Jag tränar, pysslar hemma, myser med hunden, plöjer någon serie som han inte gillar. Ibland åker jag även till stugan på helgerna ensam.

Men jag vet att det är oerhört många som inte tycker om att vara själva någon längre tid. Ensamhet förstår jag, det är en sak, men att liksom vara i sitt eget sällskap en halv dag, en dag eller flera. En av mina närmsta vänner är så. Har vi bestämt att vi ska ses så ses hon gärna flera timmar tidigare, för hon blir så rastlös hemma.

Hur är ni?

Jag gillar att vara ensam, tycker om att umgås med folk i små doser.

 

[the_connemara]

Mår också väldigt bra av att vara själv. Det är inte många tillfällen jag känt "vad kul det vore att hitta på något med någon" någon ledig kväll/dag. Behöver verkligen lugnet och att få vila upp mig.

Gud vad träffande! Jag har aldrig känt så öht. Blir alltid bara glad när saker ställs in Jag uppskattar verkligen de gånger jag träffar vänner och är ofta drivande till det men det är ALDRIG pga att jag inte vill vara själv. Jag känner alltid ett större behov av att vara själv än att träffa någon, alltid, hela tiden.

 

[the_connemara]

Jag älskar att vara själv hemma med djuren
Uppmuntrar sambon att ha sina kompiskvällar
Jag trivs jättebra med honom och blir glad när vi ses igen men jag vill inte sitta ihop med honom och spendera all tid tillsammans.
En stor anledning till att jag inte vill ha barn är att jag inte vill ha någon annan människa som är beroende av mig 24/7

Samma för mig. Paniken!