Uppdateringstråd 25

Status
Stängd för vidare inlägg.
Torsten och jag hälsade på i ett hus med katter. Kattungen burrade upp sig till tre gånger sin storlek. T.o.m. håret på benen stod rätt ut. ;)

Den stod i dörröppningen och hindrade effektivt Torsten från att gå nånstans. Torsten är mycket större och äldre och katten attackerade inte, den bara stirrade. Men det var effektivt. När Torsten funderade på att byta rum flyttade den sig till nästa tröskel och höll vakt där. Inte en chans att lämna köket.

Häftigt att se det tysta samspelet dem emellan.
 
Här väntar vi på progtest på en möjlig tik till Helmer, förhoppningsvis blir det parning nästa vecka om allt klaffar. Otroligt spännande! Dock blir det ingen valp för mig , vi har inte riktigt tidsutrymmet just nu med ny bebis och en översvämmad källare som ska renoveras. Men hoppas få följa små Helmer-bebisar 😍
 
Fick en infall och bestämde mig för att höra av mig till några olika Bracco Italiano-uppfödare om planerade parningar .. Är det stor skillnad på att ha tre hundar istället för två? 😅:angel:
 
Känner att jag behöver ta itu med att skriva till uppfödare. Jag har haft lite kontakt med en om en eventuellt intressant kull. Den föds i så fall innan nästa sommar. Jag har dock varit helt off nu pga allt med Aysu och tycker det är så svårt att återuppta kontakten med någon efter att ha "försvunnit" oavsett anledning...

Är inte heller speciellt pepp på någonting, inte ens valp, men vet att jag kommer ångra mig om jag inte tar chansen. Samtidigt vill jag inte tänka på hur det kan bli med valp, eftersom det tveklöst gör att jag börjar tänka på att Aysu kanske inte finns med och uppfostrar valpen... Väntar fortfarande på provsvar och vill bara att jag imorgon när jag vaknar ska upptäcka att senaste veckan bara varit en jobbig mardröm...

Önskar att det kunde gå snabbare att få veta saker och ting :(
 
Hundar är fantastiska djur. Ny träningshund här, fyrårig tik. Plums in i flocken hemma, ut på skogspromenad lös med oss och kommer fint på inkallning, hänger glatt med flocken runt fälten och sover nu på köksmattan brevid Frodo.

Jag älskar när det är så okomplicerat 😁
Hur många hundar har du? Egna och i träning?
 
Suck. Bestämde mig för att skriva till uppfödaren och åtminstone ge en liten förklaring till varför jag inte svarat. Sååå nu ligger jag här i sängen och gråter igen efter att ha skrivit om det och försöker nu hitta NÅGOT att fokusera på som inte påminner mig om det. Fyfan. Jag blir verkligen ett vrak av det här. Vet inte om det är värst att inte veta heller, för om det nu är så att Aysu har lymfom så känns det som att allt är kört. Jag vill inte ens försöka föreställa mig att leva en sekund utan henne, och så måste jag kanske göra det betydligt tidigare än vad jag kunnat föreställa mig det. Hon är ju bara 10 år! Hon ska bli åtminstone 14 har jag tänkt mig :cry:
 
Suck. Bestämde mig för att skriva till uppfödaren och åtminstone ge en liten förklaring till varför jag inte svarat. Sååå nu ligger jag här i sängen och gråter igen efter att ha skrivit om det och försöker nu hitta NÅGOT att fokusera på som inte påminner mig om det. Fyfan. Jag blir verkligen ett vrak av det här. Vet inte om det är värst att inte veta heller, för om det nu är så att Aysu har lymfom så känns det som att allt är kört. Jag vill inte ens försöka föreställa mig att leva en sekund utan henne, och så måste jag kanske göra det betydligt tidigare än vad jag kunnat föreställa mig det. Hon är ju bara 10 år! Hon ska bli åtminstone 14 har jag tänkt mig :cry:
Sluta ta ut elände i förväg, du kommer bli eller är ett vrak
 
Om det vore så enkelt att bara sluta så hade jag gjort det, tro mig. Jag vet inte hur man gör.

Förra veckan fick jag veta att en av juvertumörerna på min femåriga tik var elakartad. Jag försöker tänka att jag ska ta till vara på var enda dag med henne så länge hon är pigg och opåverkad. Det är verkligen lättare sagt än gjort men det hjälper att flytta fokus från det sorgliga❤️
 
Suck. Bestämde mig för att skriva till uppfödaren och åtminstone ge en liten förklaring till varför jag inte svarat. Sååå nu ligger jag här i sängen och gråter igen efter att ha skrivit om det och försöker nu hitta NÅGOT att fokusera på som inte påminner mig om det. Fyfan. Jag blir verkligen ett vrak av det här. Vet inte om det är värst att inte veta heller, för om det nu är så att Aysu har lymfom så känns det som att allt är kört. Jag vill inte ens försöka föreställa mig att leva en sekund utan henne, och så måste jag kanske göra det betydligt tidigare än vad jag kunnat föreställa mig det. Hon är ju bara 10 år! Hon ska bli åtminstone 14 har jag tänkt mig :cry:
Jag upplevde oron i somras när Alvin var så tydligt påverkad av det som kunde vara hjärtproblem som han visserligen har men som inte var problemet just då utan sen visade sig vara antingen värmen eller att han hade ont. Nu är det svalare, han har medicin för både hjärtat och smärtan och han är som en ungdom igen. Full fart hela tiden på promenaderna och bus hemma vilket han dock gjorde även när han var tröttare.

Levde i sån oro när han på promenader ibland fick bäras hem men han mår bra nu. Helt bra. Det är ju inte hållbart att bära runt på sin hund men nu springer han på och tar täten, får glädjefnatt på promenaderna igen. Är sig själv.

Jag hoppas verkligen Aysu är okej, men du fixar det här. Du har Ebrah att ta hand om också. En förlust känns omöjlig, jag känner panik inför Alvins slut. Han är 11 nu, ibland tar tankarna över helt men jag kan inte gå ner mig i det för mycket. Det skulle förstöra tiden vi faktiskt har tillsammans.
 
Högst oväntat stötte vi upp en hare när vi gick runt en stor åker i morse. Torsten sprang efter men en otränad papillon mot en stor och välvuxen hare var högst ojämna odds. Han kom inte så långt innan han tröttnade och vände tillbaka. Men blev så upplivad att han efter det gjorde långa glada räcer-attacker runt mig.

Kan inte ens känna mig speciellt skyldig eftersom haren försvann snabbt. Men nog kändes det snopet och oroande när han fick upp farten. Han har aldrig sprungit efter något förut men nu startade haren bara ett par meter ifrån oss så instinkterna slog nog till.
 
Tävlade lydnad i helgen, Nessie och jag gjorde troligen vår sista klass 1 tävling med vinst och högsta poängen hittills med 292 poäng!
Mitt mål var att jag skulle få till ett hyfsat fotgående från min sida sett men vi landade på en sjua (vårt sämsta moment på tävlingen) så nja.. Jag måste träna mycket med kommendering så jag löser den biten för det är hos mig det felas.
Nano och jag tävlade på lördagen och skrapade ihop ett godkänt resultat på 148 poäng i startklassen. Hon tog faktiskt apporten! Vi behöver också träna med kommendering då Nano blir distraherad av att det står nån brevid som pratar. Har inte tränat så mycket med henne som jag borde så är ändå nöjd med resultatet.

IMG_20211024_135131_564.jpg
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Katt Hej, Har precis skaffat två kattungar (Maine Coon). Den ena flyttade in tre veckor före, M, och H kom 3 veckor efter och är således tre...
Svar
5
· Visningar
1 185
Senast: MissFideli
·
Hundträning Hej på er! Vill egentligen bara bolla med er om ni tror jag kan få bukt med valpens beteenden eller om jag ska byta inställning dvs lära...
2
Svar
24
· Visningar
7 142
Senast: Migo
·
  • Artikel
Dagbok Huset jag köpte hade inte använts som permanentbostad på de senaste “60+-ish” åren, och hade även stått helt lämnat åt sitt öde under...
2
Svar
26
· Visningar
6 313
Senast: Calmiche
·
  • Artikel
Dagbok Det är alls inte bara kris och katastrof att bo här och få öva på problemlösning (även om jag bryter ihop nångång ibland). Mesta tiden...
Svar
0
· Visningar
1 275
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2023 -den andra
  • Valp 2024
  • Lösa hundar

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp