Jadu, med en sjövild 6-åring och en ilsken 3-åring som ryker ihop flera gånger om dagen känner jag mig helt vilsen i uppfostran ibland måste jag erkänna. Jag trodde verkligen att det skulle räcka med att ge dem massor av villkorslös kärlek, vara goda förebilder och prata och umgås med dem på ett sätt som jag vill ska hålla hela livet. Men vi har behövt hamna i mycket mer "uppfostran" än vad jag hade trott faktiskt.
Kanske har några grundpelare ändå när jag tänker efter:
• Alla känslor är okej och viktiga att få känna. Detta var inte okej under min egen uppväxt och det förstör en mer än vad man kan tro. Så, mina barn får lov att bli ledsna över saker som vi vuxna kanske egentligen tycker är "ingenting", de får lov att bli jättejättejättearga även om det "bara" handlar om tandborstning osv... Sedan tror jag att det är viktigt att finnas där för dem och hjälpa dem med känslan. Ja, du får vara arg - men du får INTE slå. Vad kan du göra istället? Gå ut och spring ett varv runt huset. Räkna till tio. Osv. De behöver hjälp med att hantera känslorna, men jag vill aldrig lägga locket på eller förminska deras känslor.
• Tänka sig ett relationskonto som man bör ligga på plus på. En kvarts barnstyrd tid, där barnet får välja vad vi ska göra och jag ägnar all min uppmärksamhet till barnet, ger en massa plus på relationskontot. Det behövs för att jag ska kunna ta ut från kontot, vilket man verkligen behöver... Treåringen vill inte klä på sig och vi mååste åka hemifrån för att hämta sexåringen på skolan till exempel, ja då gäller det att ligga plus på kontot för att ha minsta lilla chans att han lyssnar på mig trots att han inte vill åka.
• Skoja, busa, leka när det låser sig. Istället för att bli sträng och arg. En klassiker här hemma är när det är dags att gå och lägga sig. Trots att vi förberett barnen och sagt flera gånger att det snart är dags, så blir det alltid gråt och skrik när det är dags att gå i sängs. Då fungerar det att busa dem i sängs. Leka att de är robotar som vi programmerar till sängen, de får jaga oss vuxna till sängen, göra roliga pruttljud (gud så effektivt på små barn!) osv. Svårare än vad det låter när man själv är HELT SLUT, men värt det för att slippa bråk.
• "Skämma bort" barnen med närhet. Sexåringen har ett jättestort behov av närhet och brukar gå att krama även när han är jättearg och hela världen är orättvis. Då får oftast en kram honom att smälta. Treåringen är klurigare, han vill bara ha kramar, klappar osv när han själv ber om det - kommer vi och frågar honom är det tvärnej. Men därför är vi också extra noga med att krama, bära, gosa med honom när han själv ber om det - även om vi kanske egentligen är mitt uppe i något annat med händerna fulla.
• Jag har faktiskt en helt egen punkt för mat. Med bakgrund i att jag växte upp med föräldrar som bantade, talade illa om sina kroppar, kommenterade elakt åt "tjocka" människor på tv, hade bantningstips från tidningar liggande framme osv. Åt man något onyttigt skulle det ut och promeneras för att man skulle förtjäna det, de vuxna gick alltid på någon diet... Nej, usch. Vi är jättenoga med att vi inte tjatar om mat. Inga kommentarer kring "Oj vad duktig du är som ätit så mycket!" eller "Du får faktiskt ta några tuggor till, du har ju inte ätit någonting!". Vi litar på att barnens kroppar vet när de behöver mat. Ja, ibland kanske treåringen äter pyttelite vid ett mål eller på en hel dag, men då vet vi att det alltid tas igen vid ett senare tillfälle. Vi försöker att inte heller stämpla olika livsmedel som bra eller dåliga. Jag vill inte heller ha lördagsgodis utan tycker att det är ok att ta sig en godisbit någon gång ibland om man är väldigt sugen, även om det inte råkar vara just lördag. Många andra tycker att det är jättekonstigt men jag skulle våga påstå att det fungerar väldigt bra, vi har en massa godis i ett skåp som barnen når, och de har aldrig tagit själva och håller inte heller på och tjatar om godis. Vi kan ha godis hemma hur länge som helst. Och när vi ställer fram godis är det ingen som proppar i sig. Det blir liksom inte så laddat som det lätt kan bli om det är förbjudet 6/7 dagar. Men det är lite klurigt att förklara för tandläkare, skolsköterska och klasskompisar. Så då låtsas vi att vi har lördagsgodis.
men saker som spontant är viktiga för mig är:
