Utbränd av privatliv och jobb - när vila?

[Pilot]

Just nu har vi en bristande ledning eftersom min chef också är sjukskriven och hens assistent får steppa in men utan beslutsmakt. Chefens chef är föräldraledig där det nu är ett skifte mellan två vikarierande.

Jag har lite svårt att veta hur jag ska formulera mig eller fråga dem ang företagshälsan eller hur man går till väga. Är det nu som vissa säger att jag troligen inte får hjälp där för mitt är privat också, får jag lite ångest över hur jag ska göra. FH kanske inte hjälper, VC ser mig bara som tjock och att mindre vikt löser alla problem...

Jag jobbar kommunalt inom barnomsorg där de nyss varslat och där flera av mina närmaste kollegor redan är sjukskriva pga utmattning. Jag får ångest av att veta att jag sätter "mina barn" i skiten om jag också går hem, även om jag nog behöver fast jag fysiskt är funktionabel.

Mitt problem (och fina sida) är min extrema arbetsmoral. Jag stänger av mina känslor på jobbet och jag tror ingen märker mitt skifte i mående - just för de närmsta är inte på plats och vissa är beordrade till andra områden. De jag är med nu känner mig inte lika väl.

Eller det jag försöker säga är att jag har en så otroligt stark fasad att jag tror att ledning och kollegor inte kommer ta mig på allvar om jag blir sjukskriven för detta. Jag är också rädd att sjukvården inte kan SE på mig hur illa jag mår. Jag tänker bara "om det inte syns dömer de mig för att vara lat". Jag har försökt säga lite fint till mina nuvarande kollegor att jag är orolig för min hälsa och jag har fått svar som "Nämen oj, du? Är det så illa din stackare". För jag ler, jag jobbar... Men de ser ju inte klumpen av sorg i min bröstkorg. Sen har vi hurtiga kollegor som sagt "Ut och rör på dig så mår du bättre" Eller "det handlar inte om motivation utan disciplin". Jag har redan ångest för min nyligen gagna vikt och brist på motion...

Sen är det säkert fel av mig att få ångest och tänka över ekonomin om jag blir sjukskriven. Jag lever ensam och således bara en inkomst. Jag hade klarat mig osv, men bara tanken på förlusten ger mig ångest. Är jag girig då?

Det är din ångest som pratar!

Dina kollegor kommer tycka att det är tufft på jobbet, någon får kanske dåligt samvete.
Någon kommer tänka "men hon såg inte sjuk ut?" men det är ju det som är det farliga och ingen reflektion på hur du mår!

Jag har också hållt ihop på jobb och sen gråtit var dag när jag kört hem, ibland har jag "vaknat till" och inte vet om jag är på väg till jobb, hem eller ska någon annans.
Och det är klart att de stunderna inte syns på jobb!

Har du dessutom flera kollegor som bränt ut sig är det helt klart ett symptom på din arbetsplats.
Bara för att du har klarat det tidigare så betyder inte det att det inte påverkar din återhämtning i det privata, även om det som hänt dig privat är det som får bägaren att rinna över.

Jag tycker det låter som att du behöver vara hemma och vara sjuk och ta hand om dig, medan du ser hur du kan få hjälp.
Att vara hemma, sjuk och ringa VC under tiden för att berätta att du inte orkar hålla ihop mer är en helt rimlig strategi.

 

[Luff]

2 av mina tre systrar och min mamma har problem med sköldkörteln vilket jag tror jag kan ha också, det som burit emot i alla år att söka hjälp för det är just att de bara påpekar att jag är tjock och bör röra mig istället. Man orkar bara höra det X antal gånger innan det gör för ont. Jag fick liksom till VC med en skärskada i handen och det stod "BIDIAGNOS - ÖVERVIKT". Jag är lite rädd att de kommer säga att alla dessa symptom är pga. övervikt såsom med allt annat, inte att min övervikt är ett symptom också liksom. Om ni förstår?

Jag förstår precis. Jag väger 3-siffrigt. Och ord sårar. Men vad dom än säger eller skriver i journalen så är det ändå bara en bidiagnos. Du får öva in några fraser. - Ja, jag är överviktig. Hela min släkt har problem med sköldkörteln. Jag vill gärna ta prover. Jag vill kunna jobba och orkar inte må så här. Skriv det du känner i meddelandet när du bokar tid. Du behöver inte ringa.

 

[the_connemara]

2 av mina tre systrar och min mamma har problem med sköldkörteln vilket jag tror jag kan ha också, det som burit emot i alla år att söka hjälp för det är just att de bara påpekar att jag är tjock och bör röra mig istället. Man orkar bara höra det X antal gånger innan det gör för ont. Jag fick liksom till VC med en skärskada i handen och det stod "BIDIAGNOS - ÖVERVIKT". Jag är lite rädd att de kommer säga att alla dessa symptom är pga. övervikt såsom med allt annat, inte att min övervikt är ett symptom också liksom. Om ni förstår?

Det är bara så rakt av genomvidrigt fy fan

 

[monster1]

2 av mina tre systrar och min mamma har problem med sköldkörteln vilket jag tror jag kan ha också, det som burit emot i alla år att söka hjälp för det är just att de bara påpekar att jag är tjock och bör röra mig istället. Man orkar bara höra det X antal gånger innan det gör för ont. Jag fick liksom till VC med en skärskada i handen och det stod "BIDIAGNOS - ÖVERVIKT". Jag är lite rädd att de kommer säga att alla dessa symptom är pga. övervikt såsom med allt annat, inte att min övervikt är ett symptom också liksom. Om ni förstår?

Jag förstår att du oroar dig för det, själv har jag en ångestdiagnos, stråk av autism och utmattning/nedstämdhetsdiagnos. Det är något som tas upp som anledning för allt jag söker för och jag får också frågan jämt om jag provat att motionera för att se om det blir bättre och vid de tillfällen då jag sagt att jag gör det (för jag har haft det här många många år) så blir det istället att man kanske gör för mycket eller fel. Man får skita i det och fortsätta söka för sina problem ändå, för vad är alternativet.

Den här gången kanske din läkare är en bra läkare eller har en bra dag... utgå inte från det värsta. Ring vårdcentralen på måndag direkt och säg att du mår dåligt och behöver hjälp! Vänta inte, det blir inte bättre.

 

[Twihard]

Det är bara så rakt av genomvidrigt fy fan

Ja, jag gick hem gråtandes. Den enda gången övervikt inte nämndes men som kanske "borde vara logiskt av sådana läkare" (mer troligt än vid en sårskada) var när jag halkade och slet av mig korsbandet. Men då var det ju en akutläkare och inte "mina vanliga".

 

[Twihard]

Jag förstår att du oroar dig för det, själv har jag en ångestdiagnos, stråk av autism och utmattning/nedstämdhetsdiagnos. Det är något som tas upp som anledning för allt jag söker för och jag får också frågan jämt om jag provat att motionera för att se om det blir bättre och vid de tillfällen då jag sagt att jag gör det (för jag har haft det här många många år) så blir det istället att man kanske gör för mycket eller fel. Man får skita i det och fortsätta söka för sina problem ändå, för vad är alternativet.

Den här gången kanske din läkare är en bra läkare eller har en bra dag... utgå inte från det värsta. Ring vårdcentralen på måndag direkt och säg att du mår dåligt och behöver hjälp! Vänta inte, det blir inte bättre.

Tack jag ska försöka

 

[Islandshästryttare]

Tack jag ska försöka

Vet inte var du bor men bor du så du kan välja någon annan närliggande vårdcentral går det ju alltid att lista om sig. Det är såklart svårare om man bor på något litet ställe och har långt till en annan vårdcentral.

 

[Görel]

Sen är det säkert fel av mig att få ångest och tänka över ekonomin om jag blir sjukskriven. Jag lever ensam och således bara en inkomst. Jag hade klarat mig osv, men bara tanken på förlusten ger mig ångest. Är jag girig då?

Så klart att du måste tänka på din ekonomi, som ensamboende måste man ju stå för allting själv. Försök att tänka att en sjukskrivning nu är en investering för din framtid. Sjukskriv dig nu, ta hand om dig och ditt mående, så tar det sannolikt mycket kortare tid att komma tillbaka än att bita ihop och kämpa tills den dag du inte kan ta dig ur sängen.

Har sett det på nära håll hur man kämpat just med tanke på ekonomin och hur det sedan slagit tillbaka med ett mycket längre tillfrisknande än om man hade stannat hemma tidigare.

När du sedan börjat kunna tänka och fungera lite bättre fann i alla fall jag en tröst i att läsa om andra i samma situation. Jag kände att det inte var fel på mig utan systemet jag befann mig i.

 

[Pilot]

Vet inte var du bor men bor du så du kan välja någon annan närliggande vårdcentral går det ju alltid att lista om sig. Det är såklart svårare om man bor på något litet ställe och har långt till en annan vårdcentral.

Till ts

Ett tips är att googla på vc bra betyg + landskap
Då kan du förhoppningsvis lista om dig och få bättre hjälp.

 

[Twihard]

Vet inte var du bor men bor du så du kan välja någon annan närliggande vårdcentral går det ju alltid att lista om sig. Det är såklart svårare om man bor på något litet ställe och har långt till en annan vårdcentral.

Till ts

Ett tips är att googla på vc bra betyg + landskap
Då kan du förhoppningsvis lista om dig och få bättre hjälp.

Jag har kanske 30 minuter med bil till annan VC, men ska kolla upp alternativen som finns nära. Tack

Så klart att du måste tänka på din ekonomi, som ensamboende måste man ju stå för allting själv. Försök att tänka att en sjukskrivning nu är en investering för din framtid. Sjukskriv dig nu, ta hand om dig och ditt mående, så tar det sannolikt mycket kortare tid att komma tillbaka än att bita ihop och kämpa tills den dag du inte kan ta dig ur sängen.

Har sett det på nära håll hur man kämpat just med tanke på ekonomin och hur det sedan slagit tillbaka med ett mycket längre tillfrisknande än om man hade stannat hemma tidigare.

När du sedan börjat kunna tänka och fungera lite bättre fann i alla fall jag en tröst i att läsa om andra i samma situation. Jag kände att det inte var fel på mig utan systemet jag befann mig i.

tack

 

[Inte_Ung]

Jag har kanske 30 minuter med bil till annan VC, men ska kolla upp alternativen som finns nära. Tack


tack

Det är värt att resa för bra vård.

Jag har f.ö. 30 min med bil till min ordinarie VC, så det är ju egentligen inget speciellt med det avståndet.
Det finns för min del inget närmare.

 

[Hajfisk]

Jag fick liksom till VC med en skärskada i handen och det stod "BIDIAGNOS - ÖVERVIKT". Jag är lite rädd att de kommer säga att alla dessa symptom är pga. övervikt såsom med allt annat, inte att min övervikt är ett symptom också liksom. Om ni förstår?

Fattar verkligen att det är jobbigt, men vill bara flika in att om du menar att diagnosen sätts i journalen så har det troligen med formalia eller ersättning för vårdcentralen att göra, att man sätter de diagnosen patienten har oavsett vad hen söker för. Om vårdpersonal däremot säger att det du söker för beror på övervikt även om det är en skärskada så är det ju såklart helt sjukt och borde anmälas.

 

[Twihard]

Fattar verkligen att det är jobbigt, men vill bara flika in att om du menar att diagnosen sätts i journalen så har det troligen med formalia eller ersättning för vårdcentralen att göra, att man sätter de diagnosen patienten har oavsett vad hen söker för. Om vårdpersonal däremot säger att det du söker för beror på övervikt även om det är en skärskada så är det ju såklart helt sjukt och borde anmälas.

Både och i mitt fall. Men min VC är ingen höjdare.

Jag skulle ta mod och be dem om hjälp nu i veckan (tror tisdags, är lite luddig i skallen) och fick tala med någon sköterska eller så via telefon. När jag berättade hur jag mådde svarade hon ungefär såhär: "Du låter som ett förvuxet barn, en femåring, som gnäller och vill ha godis". Jag blev så chockad, sedan så ledsen att jag la på luren i örat på henne. Jag tog mod till mig och så efter allas stöd här men som jag trodde bemöts man inte seriöst. Så jag avbröt min sjukskrivning och gick till jobbet och led, för hon träffade en öm punkt där min arbetsmoral trycker bort mina känslor och jag dränker mig i arbetet och allt som plågar mig.

Har inte vågat gå in i journalen och se om hon skrev det där också.

 

[Görel]

Både och i mitt fall. Men min VC är ingen höjdare.

Jag skulle ta mod och be dem om hjälp nu i veckan (tror tisdags, är lite luddig i skallen) och fick tala med någon sköterska eller så via telefon. När jag berättade hur jag mådde svarade hon ungefär såhär: "Du låter som ett förvuxet barn, en femåring, som gnäller och vill ha godis". Jag blev så chockad, sedan så ledsen att jag la på luren i örat på henne. Jag tog mod till mig och så efter allas stöd här men som jag trodde bemöts man inte seriöst. Så jag avbröt min sjukskrivning och gick till jobbet och led, för hon träffade en öm punkt där min arbetsmoral trycker bort mina känslor och jag dränker mig i arbetet och allt som plågar mig.

Har inte vågat gå in i journalen och se om hon skrev det där också.

Det måste vara det mest oprofessionella jag någonsin hört!

Om du orkar så försök att anmäla henne och söka hjälp någon annanstans. Någon som bemöter hjälpsökande på det sättet ska byta jobb. Även om man kan tänka så som professionell så förstår man av sig själv att man inte säger det!

 

[Twihard]

Det måste vara det mest oprofessionella jag någonsin hört!

Om du orkar så försök att anmäla henne och söka hjälp någon annanstans. Någon som bemöter hjälpsökande på det sättet ska byta jobb. Även om man kan tänka så som professionell så förstår man av sig själv att man inte säger det!

Ska försöka samla mod till det.

 

[monster1]

Både och i mitt fall. Men min VC är ingen höjdare.

Jag skulle ta mod och be dem om hjälp nu i veckan (tror tisdags, är lite luddig i skallen) och fick tala med någon sköterska eller så via telefon. När jag berättade hur jag mådde svarade hon ungefär såhär: "Du låter som ett förvuxet barn, en femåring, som gnäller och vill ha godis". Jag blev så chockad, sedan så ledsen att jag la på luren i örat på henne. Jag tog mod till mig och så efter allas stöd här men som jag trodde bemöts man inte seriöst. Så jag avbröt min sjukskrivning och gick till jobbet och led, för hon träffade en öm punkt där min arbetsmoral trycker bort mina känslor och jag dränker mig i arbetet och allt som plågar mig.

Har inte vågat gå in i journalen och se om hon skrev det där också.

Det låter fullständigt oproffesionellt. Man hoppas hon skrivit det i journalen så du har det på pränt.

 

[Pilot]

Både och i mitt fall. Men min VC är ingen höjdare.

Jag skulle ta mod och be dem om hjälp nu i veckan (tror tisdags, är lite luddig i skallen) och fick tala med någon sköterska eller så via telefon. När jag berättade hur jag mådde svarade hon ungefär såhär: "Du låter som ett förvuxet barn, en femåring, som gnäller och vill ha godis". Jag blev så chockad, sedan så ledsen att jag la på luren i örat på henne. Jag tog mod till mig och så efter allas stöd här men som jag trodde bemöts man inte seriöst. Så jag avbröt min sjukskrivning och gick till jobbet och led, för hon träffade en öm punkt där min arbetsmoral trycker bort mina känslor och jag dränker mig i arbetet och allt som plågar mig.

Har inte vågat gå in i journalen och se om hon skrev det där också.

Fyfan vad taskigt!

Tyvärr har jag samma syn på många av de som sitter i receptionen, maktgalna kärringar.
Så glad att jag bytte VC där jag får ett bra bemötande!

Jag tycker definitivt du ska mejla om dåligt bemötande och orkar du inte själv så kan jag definitivt vara behjälplig!
(Jag kan leta upp vem/hur som ska kontaktas och hjälpa till med att skriva mejlet om så önskas och även mejla.)

 

[Twihard]

Det låter fullständigt oproffesionellt. Man hoppas hon skrivit det i journalen så du har det på pränt.

Jag har aldrig hört talas om henne förut så kanske det är någon sommarvikarie? Där jag bor känner de flesta alla, men man kan ju hoppas som du sa

 

[Twihard]

Fyfan vad taskigt!

Tyvärr har jag samma syn på många av de som sitter i receptionen, maktgalna kärringar.
Så glad att jag bytte VC där jag får ett bra bemötande!

Jag tycker definitivt du ska mejla om dåligt bemötande och orkar du inte själv så kan jag definitivt vara behjälplig!
(Jag kan leta upp vem/hur som ska kontaktas och hjälpa till med att skriva mejlet om så önskas och även mejla.)

Tack Tror min syster skulle skriva ett ilsket mejl, men hör annars av mig

 

[Islandshästryttare]

Jag har aldrig hört talas om henne förut så kanske det är någon sommarvikarie? Där jag bor känner de flesta alla, men man kan ju hoppas som du sa

Läste vad hon sa fullständigt oprofessionellt. Bra om ni anmäler. Sen vill jag verkligen uppmana dig att byta vårdcentral det kan knappast bli sämre.

Om det känns jobbigt att ringa skriv till den nya vårdcentralen genom 1177 så kan du få ner allt i skrift i lugn och ro. Meddelande brukar de kunna skicka även om de inte har någon chatt eller liknande.